måndag 27 januari 2003

Så jävla fult.

Göteborg är verkligen skitfult den här tiden på året. Jag flyttade hit för exakt ett år och 13 dagar sedan. Inte för att resten av sverige är vackert heller just nu.
Fulheten går mig på nerverna. Marken är lerig och söndertrampad, betongen nerklottrad, folk sura och extremt illa klädda. Folk hostar och nyser på spårvagnen, har röda näsor och finnar och ögon som rinner. Spårvagnarna och bilarna är täckta med en tunn hinna av regn och vägsalt och luften är disig vilket gör att allt är grått grått grått.
Det är så jävla deprimerande och jag känner mig sorgsen. Sorgsen för att ingenting någonsin går bra. Det här med Gudrun Schyman är också förjävligt. Vi behöver våra få kvinnliga partiledare och hon var dessutom inte snäll och mesig.
Vi gör fel allihopa. Vi gör så jävla fel. Skulle man någon gång göra rätt blir man ju ändå bara straffad.
Det finns ingen skönhet.
Eller sanning.
Eller rättvisa.

Du ska inte tro att jag tycker om dig. Jag tycker bara om att spegla mig själv i dig, så fort du slutar reflektera mig tänker jag vända mig bort.

Samtidigt fungerar saker med Jonny.
Jag undrar varför.
Inte känns det heller som att han är för god för mig heller.

Jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv.
Framtiden verkar inte hålla någon glädje för mig. Kreativa yrken ger för lite betalt och hjärndöda yrken kommer att ta livet av mig och jag är för dum i huvudet bli saker som nationalekonom eller politiker. Klarar inte spänningen, dukar under av tristess.
Har gett upp alla tankar om att jag skulle spela någon roll här i världen, förutom möjligen som massmördare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar