fredag 7 september 2007

Jobbigt


Varför säger ingen precis de rätta sakerna? De där som bryter igenom mitt stumma skal. Jag vågar inte titta ut för jag är rädd för vad som händer då.
Varför bryter jag inte ihop? Rädslan. En övertygelse om att absolut inget blir bättre då.
Inatt tänker jag sova. Jag lyckades faktiskt duscha, hemma till och med, och föna håret med mousse i. Just nu har jag det uppsatt i små "knorvar" så att det ska bli lockigt imorgon. Inte för att det spelar så stor roll, ska ju bara jobba ändå. Men jag har en sak som funkar för mig, och det är mitt utseende, så länge jag tar hand om det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar