Yoga

Igår provade jag på att gå på en Yoga-gruppträning för första gången i mitt liv. Min tidigare erfarenhet av yoga är begränsad och kommer från träningsprogram på vår Wii Fit.
Jag hade bokat in mig via gymmets onlinebokning och altså inte pratat med någon på gymmet innan om hur det går till. Glömde både matta och vattenflaska hemma och anlände när instruktören redan hade sänkt belysningen och börjat spela avslapplande musik. Tog "fel" matta och förstod först inte vart just Yogamattorna befann sig när en annan deltagare försökte peka ut det för mig. Dessutom tror jag att jag la mig för nära den andra deltagaren.
Själva Yogan får bra betyg av mig. Det kändes styrketränande och strechande och påmanad av instruktörens stöttande och lugna röst lyckades jag både med mer än vad jag trodde och att slappna av och bara ha roligt under de 75 minuter passet pågick. Kläderna jag hade valt får dock underkänt. Yogabyxor från Indiska är mycket svåra att utföra Yoga i då de rymliga benen trillar ner i ansiktet på en när benen sträcks ut uppåt. Det får bli tights nästa gång.

Tyngden av ägodelar.

Anser du själv att du har du för många saker?

• Har du så många saker att vissa av sakerna får lida för det genom att de används mer sällan och slits av att ligga under andra saker eller för att de förvaras på ett sätt som inte är bra för dem? 
• Har du ägodelar som du aldrig använder för att du glömt bort att du äger dem? 
• Är det för svårt att ta fram en del av dina ägodelar då de förvaras bakom eller under andra ägodelar?
• Har du fått ohyra bland dina kläder för att de ligger för tätt packade?
• Ohyra i din mat för att den är känsligt förpackad och inte används upp inom avsedd tid?
• Svårt att frosta av och städa din frys, kanske till och med lite svårt att stänga dörren om du väl öppnar den?
• Trillar det ofta ut mat ur kylskåp eller skafferi när du haft dörren öppen?
• Flyttas föremål runt från plats till plats, exempelvis vid städning, för att de inte egentligen har en egen plats som de bor på?
• Måste du alltid röja av köksbordet innan du kan sitta vid det och äta mat?
• Måste du alltid röja av soffan innan du kan sätta dig ner och umgås eller se på TV?
• Måste du ofta röja av sängen för att kunna gå och lägga dig?

Jag har både ägt för mycket saker i mitt liv och ägt för lite saker. Jag har samlat på mig många begagnade föremål, både för att jag tyckte att de var fina, de var billiga eller för att jag skulle använda dem på ett lajv eller sy om eller bygga om dem.

När jag flyttade till stockholm gjorde jag det främst med en väska och två IKEA-kassar. När jag flyttade neråt landet igen var det med en ryggsäck, två IKEA-kassar och en glasburk med tre fiskar i. Men då hämtade vi vid ett senare tillfälle en majoritet av mina ägodelar från rummet där jag hade bott den sista tiden. Nu har jag bott i samma lägenhet i tio år. Tidvis har jag känt att det aldrig blir städat, även om vi har städat. De senaste åren är det dock mycket bättre. Vi har förvisso fortfarande en bohemisk stil (det har blivit så) men nu, efter mycket jobb från min sida, har de flesta saker ett hem som båda vi vuxna känner till, därmed kan vi hjälpa varandra att lägga undan saker. Nästa steg i detta har jag hållit på med ett bra jag. Jag gör mig av med sådant vi inte använder, eller använder för sällan för att motivera att vi behåller.

För att jag både vill ha golvyta åt barnen och åt min träning och för att jag vill ha utrymme att leva på. Till exempel viktiga papper ska gå snabbt att ta fram, liksom laddade batterier.

Jag har någon sorts konsumtionskritik som går i bakhuvudet på mig när jag rensar bland ägodelarna. Att istället för att ett föremål ska ligga obrukat hemma hos mig, i min privata lägenhet, så ska det ut och brukas av någon. Jag skänker till privatpersoner jag kommer i kontakt med via FB. Till stadsmissionens butiker. 

Men det tar tid. Efter en stund rensande och beslutsfattande är jag ofta helt slut och sitter och stirrar tomt framför mig en stund.

Bagels

Ett av lördagens tre bakprojekt var Bagels. Jag använde mig av Leila Lindholms bagelrecept som ni kan hitta här:

http://www.recept.nu/leila_lindholm/frukost_och_brunch/mjol/bagels/

Bagels formas, jäses och kokas sedan 2-3 minuter per sida så som ni kan se på bilderna innan de gräddas i ugnen. När de har kokats stod det i receptet att de skuylle få torka lite på en rek kökshanduk. Jag råkade lägga en av kökshandukarna lite för nära lågan på vår gasspis. Gör inte det. Stäng inte heller ugnsluckan genom att ta tag i ovankanten med handflatan. Då bränner ni er.
Vi avnjöt de nybakta bagelsen till lunch med lite olika pålägg. Ekologisk Bregott, rökt kalkon, Philadephiaost, ekologisk Västan-ost, apelsinmarmelad och rökt lax stod framdukat på bordet i vardagsrummet.
Jag kan definitivt tänka mig att för att göra bagels igen. Efteråt blev jag rätt så trött och tog en rejäl tupplur på maten. Att inte dricka kaffe och dessutom att missa att dricka te verkar ha den effekten på mig lugna dagar.

Manipulerad

Idag när jag bakade funderade jag lite över min jobbiga situation i min nördhobby förra vinterhalvåret och hur den påverkat mig idag. Samt hur jag benämner det som hände för mig själv. Vanligtvis talar jag om det, när jag talar om det, som att jag blev emotionellt manipulerad. Att jag blev manipulerad.

Jag har läst checklistor där liknande situationer benämns som psykisk misshandel. Jag värjer mig mot att kalla det för psykisk misshandel. Främst av två skäl vad jag tror. Dels för att jag inte vill förminska upplevelsen hos de som råkat ut för värre psykisk misshandel. Men också för att jag så himla gärna vill se mig själv som en stark person som har makten över mitt eget liv och själv bestämmer över mina handlingar och hur mycket jag väljer att involvera mig.

Både min egen bild av mig själv och mina vänners bild av mig är ganska mycket "Karin är en tuff tjej som inte tar någon skit." Att jag blivit emotionellt manipulerad till att faktiskt börja ta emot skit var extremt svårt att erkänna för mig själv. Än värre var att erkänna att jag började krackelera under tyngden av all skit.
Det som gjorde det hela etter värre var att det var en man som manipulerade mig, som försökte få mig att känna mig i mental obalans, få mig att känna skuld och skam, få mig att känna ett ansvar inte bara för mitt eget beteende utan även för sitt eget beteende.
Detta då jag redan sedan tidigare satt upp regler om att jag inte ska slösa bort en massa tid på att utbilda (främst antifeministiska) män som inte egentligen önskar förändra sina beteenden. Min feminism kan inte handla om att privatutbilda en man i taget till stor tidsmässig och emotionell kostnad. Jag har barn, till dem går min främsta plikt att hålla mig i balans.

Tyvärr fann han ändå vägar in. Jag tänker inte beskriva vilka vägar, då de fortfarande är öppna, och jag därmed fortfarande kan bli manipulerad via dem. Men det är personlighetsdrag hos mig själv som är först och främst positiva. De vändes emot mig.

I slutändan bröts jag totalt ihop inför en ganska stor grupp som utgjordes av våra gemensamma vänner. Ett mer eller mindre publikt sammanbrott. Jag drog mig undan från gruppen, kopplade bort mig från Facebook, pausade bloggen och slöt mig till de jag visste att jag kunde lita på. Men det är nog en hel del personer som undrade vad som egentligen hände. Underbara människor som jag säkert skulle ha ett stort utbyte med om vi kunde mötas i neutrala utrymmen.

Jag är tyvärr inte helt återhämtad, men det får ta den tid det tar. Jag är bra mycket starkare dock! Konsten att bryta ihop och komma igen, den kan jag!

Bloglovin

Jag har skaffat Bloglovin, där kan en följa min blogg om man vill.

We live in a sexist society.

Jämställdhet i praktiken: Matvecka.

Det händer att vi tror oss vara mer jämställda än vad vi är. Men i mitt förhållande är jag relativt nöjd. Min Partner är man. Han är också feminist. Annars hade jag inte varit ihop med honom.
Jag gillar att laga mat. Men att laga mat är mycket jobb och tar mycket tid.

• Inspiration: få idéer om vad som ska hamna på menyn. Även näringslära iom att maten ska vara mättande, god och nyttig.
• Planering: Vilka inköp behöver göras?
• Ekonomi: Hur mycket får inköpen uppgå till? Måste vi avstå något?
• Logistik: När ska inköpen göras, vem ska göra dem och hur ska varorna fraktas (bil, ryggsäck, barnvagn, dramaten, cykel)
• Förberedelser: Tillagning, steka och koka i ugn eller på spisen.
• Efterarbete: Disk och städning av arbetsytor och kanske även golv.

Både att göra detta varje dag, och att dela lika på ansvaret gjorde mig mycket trött. För när vi delade ansvaret var jag varje dag osäker på:

• Vem kommer att ta intiativet?
• Vem ska gå och handla?
• Vad vill jag äta? Vad vill han äta? Vad vill barnet äta?
• När ska vi hinna handla?

Så jag projektledde ändå hela planen inuti mitt huvud, samt gav ofta starka rekommendationer som mer var att likna till order. Maten blev ofta försenad och serverades för sent så alla var trötta och på lite dåligt humör. Dessutom är min Partner inte alltid så förtjust i mina egna favoritmaträtter.

Den lösning vi nu har infört är en relativt strikt indelning. Ena veckan lagar och planerar min Partner all mat, och andra veckan gör jag det. Viss hänsyn kan tas till den andres smak, men detta får inte användas som en ursäkt för att återigen belasta (främst mig) med ansvaret att projektleda vad som ska lagas. Den vars matvecka det inte är ska också äta den mat som serveras. Vi har varit ihop i tio år och brukar inte servera varandra mat vi vet att den andre tycker är äcklig.

Jag tycker det är heeeeelt fantastiskt. En HEL vecka, sju dagar på raken, då jag inte behöver göra ett dyft med matlagning (utom att göra mina smoothies och kanske mellanmål)  utan blir serverad god hemlagad mat i tid. Ingen av oss känner den osäkra känslan av att inte veta vems ansvaret är och om den andre klandrar oss för att maten blev sen. Det blir mat. Min Partner utökar dessutom sin repetoar av maträtter då han inte bara ska fylla ut en eller två dagar med olika maträtter, utan sju luncher och sju kvällsmat. 

För mig är den största vinsten att kunna slappna av.