Lajvarfika för närområdet

Idén var lika simpel som den var genial, och den kläcktes av Marie-Louise. Att samla lajvare som bodde i närområdet för en simpel fika hemma. Först var tanken att vi skulle vara hos M-L, men jag erbjöd vårt hem och vår uteplats och det ångrar jag verkligen inte. Nu blev inte fikat så värst simpelt då M-L bakat fantastiskt goda kakor, bland annat en minecraft-kaka. Jag hade bara bakat veganska kanelbullar.

 

Vi talade om kompetativt (tävlande) och kollaborativt (samarbetsinriktat) lajvande samt vidrörde gameism och narrativism lite. Det pratades även om lajv och företag, idella krafter och hur vi ska säkra tillväxten och alltså locka nya individer och grupper till lajvandet. Det numera avslutade Kindred Society avhandlades helt kort, främst från ett utifrån-perspektiv, hur hemsidor och material uppfattats av lajvare som aldrig tagit del av kampanjen. Jag kan inte säga annat än att deras analyser inte var helt fel, tyvärr.

 

Det här tycker jag att vi gör om. Att fika hemma hos varandra är billigare än att gå ut på lokal och att vara värdar åt varandra stärker de sociala banden. Dessutom socialiserar vi varandra in i shyssta off-värderingar. Det är rätt enkelt att säga att samtliga sammankomster i mitt hus sker under nördfeministiska premisser.

Jag berättade också att jag hade fått en "pleaser"-rollerna på lajvet Last Will. Roll-mailet hade nämligen kommit samma dag. Beskedet förvånade några. Jag tror det blir bra, det är verkligen ett av de lajv jag ser fram emot mest under 2014. Jag har redan fått tag på två andra spelare som ska vara i samma lag som jag under lajvet.

 

Delar av lajvarna som kom och fikade.
 

Inte så simpelt.

Funderar du på att inte skaffa barn?

De senaste dagarna har jag fått möjlighet lyssna på och delta i samtal om föräldraförmåga. En sak som kom upp var varför det finns barn i Sverige som inte får en tillräckligt bra uppväxt. Jag tänker på några av anledningarna:

• Det finns en norm som säger att man ska skaffa barn. De som inte får några barn under sitt liv ses som avvikare.
• Vi har fortfarande inte tillräckligt bra preventivmedel.
• Skambeläggningen av abort.
• Alla män och kvinnor har inte tillgång till preventivmedel.
• Idealiseringen av graviditeten som en tid då en kvinnas kropp används som den "ska".
• Idealiseringen av moderskapets roll i en kvinnas liv.
• Kärnfamiljsnormen vilken lägger ett stort ansvar på en förälder, oftast kvinnan. Vilket kan vara mycket arbete med ett barn och blir tyngre ju fler barn som finns i familjen.  

Som jag tänker nu kommer jag inte att föda ytterligare ett barn. Det är svårt nog att skriva det här inlägget just nu då jag för det mesta sitter någon i mitt knä om jag är hemma. Det är även ett nästan konstant oväsen i huset vilket kräver stort fokus för att filtrera bort och försöka ägna mig åt intellektuellt arbete. Därför är jag ofta kortfattad på bloggen och andra platser på internet.

Så, avslutningsvis, jag hoppas att du avstår barn om det är rätt för dig, att du har tillgång till fungerande preventivmedel och att du kommer ha ekonomin och den fysiska och psykiska hälsan du behöver för att kunna ta hand om de barn du eventuellt får eller har. Samt stöd från flera engagerade partners och/eller släktingar 

6 timmars arbetsdag - föräldraförsäkringen

OBS heteronormativt inlägg.

Jag stöder idén om 6 timmar arbetsdag som ny standard.

Vi har dock vissa rättigheter redan idag som jag anser att män underutnyttjar. Föräldraförsäkringen ger de av oss som har små barn och har anställning rätt att arbeta 75%. Detta kan tas ut som en 6 timmars arbetsdag. Detta är möjligt fram tills att det yngsta barnet fyllt åtta år eller gått ut första klass på lågstadiet.
Detta kommer att påverka storleken på vår pension, men det finns något som heter barnårsrätt, som minskar den påverkan detta får på pensionen. Tjänstepensionen, som många av oss får, ingår dock inte i den allmänna pensionen och skyddas inte av barnårsrätten. Barnårsrätten är dessutom begränsad till barnets första fyra år samt kan bara användas av en av föräldrarna.

Det vänder jag mig emot, nästan alltid när sådana här åtgärder bara kan nyttjas av en förälder åt gången så brukar det leda till att det främst är mamman som arbetar mindre och tjänar mindre. Nu kanske barnårsrätten skyddar pensionen något, men hon kommer ändå att ha tillgång till mindre pengar i nuet än vad pappan har. De behöver ha en modell för hur ekonomin ska fördelas i nuet oavsett om de är sammanboende eller ej.

En annan sak man kan tänka på och som kan användas för att ge partners med olika inkomster en jämnare pension är att man kan föra över premiepensionspengar från den som tjänar mest till den som tjänar minst. Ofta tjänar ju den som tjänar mest, mest för att den får möjlighet till detta genom att den andre ger service i form av att ta hand om hemmet och barnen.

Rätten att arbeta deltid när man har små barn underutnyttjas av män. Svenska pappor tog 2011 dessutom bara ut 24% av föräldrapenningsdagarna. Det är en siffra som stått och stampat ett tag nu.

År 2011 arbetade 68% av alla sysselsatta kvinnor i åldern 20–64 år heltid och 32 % arbetade deltid. Motsvarande andelar för männen var 90 respektive 10 %. Det här alltså räknat på alla, inte bara på mammor och pappor. Statistiska centralbyrån hade uppgifter men de var uppdelade på barnens åldrar och jag vill ha på alla förvärvsarbetande mammor och pappor.

Jag arbetar 90% och det är för att jag har små barn.
Min partner, som är man, arbetar 80% och det är för att han har små barn.

Så. Hur mycker arbetar du och varför?

Mot läxor

Jag är mot obligatoriska läxor i grundskolan. Självklart kan barn som vill eller behöver det få repetera lite extra, och många skolor erbjuder hjälp, vilken idag kallas läxläsningshjälp, efter lektionstid. Men barn har både mycket olika förutsättningar och mycket olika hemsituationer och därför mycket olika möjligheter att göra läxor.
I klassrummet kan lärarna, med sin pedagogiska kompetens, hjälpa eleverna. I hemmet kan läxor leda till stress och onödiga konflikter. Många läxor kräver hjälp av en vuxen och jag anser att om man nu ska ha läxor bör det vara läxor som barnet klarar av på egen hand. Därmed är jag också emot läxhjälp som betalas med RUT-bidrag.

Men med de här orden skulle jag också vilja säga att kunskap är makt och att det är ett privilegium att få gå i en gratis skola. Hjälp gärna de omkring dig att nå mer och bättre kunskap! Hjälp dina och andras barn och därmed också dig själv! Ju mer du vet, desto mer självständig blir du och desto större inflytande har du över ditt liv!
Detta gäller vuxna och barn!

Våra försäkringar - en kostnadsöversikt

Med ett plåster på långfingret.

I inlägget har jag delat upp försäkringarnas först per försäkringsbolag och sedan har jag delat upp deras kostnad månadsvis. Det här en referens både för mig och för andra. Mina frågar är egentligen mest; är vi överförsäkrade?

Hos Trygg Hansa
Hemförsäkring Bostadsrätt + Drulle +hemelektronik 298.50 kr
Tryggabarn (BB) 177 kr
TryggaBarn (CC) 177.50 kr
TryggVuxen (Partner) 301 kr
Sjukvårdsförsäkring (Jag) 180 kr

Hos Movestic
Livförsäkring 45 kr (jag)
Olycksfallsförsäkring (jag) 55 kr
Sjukskydd 500 kr utan engångssersättning (jag) 14 kr

Hos Länsförsäkringar via Göteborgs Stad
Olycksfallsförsäkring (båda barnen) 0 kr

Summa 1248 kr i månaden.
(14.976 kr om året)

Det här är en nivå på försäkringsskydd som Konsumentombudsmannen rekommenderar. Priserna för mina personförsäkringar påverkas av mitt medlemskap i fackförbundet DIK. Skulle jag istället gå mer i Kommunal skulle jag betala mer i fackavgift men å andra sidan skulle istället en hemförsäkring och en olycksfallsförsäkring ingå där.

Jag har alltid fått berättat för mig hur viktigt det är att ha en hemförsäkring och nu har vi köpt bostadsrätt. Drulleförsäkringen tänkte jag rätt länge skulle minska min oro för allt som kan gå fel. Dock funderar jag på att säga upp försäkringen som sänker vår självrisk på hemelektronik då jag hoppas att vi ändå ska ha pengar nog att betala den vanliga självrisken. Båda barnen har varit försäkrade sen jag var gravid med dem, det var lite så jag halkade in som just kund hos Trygg Hansa. TryggaBarn har ett rykte om sig att vara "den bästa barnförsäkringen". Dock har vi aldrig använt den, vi försökte när fick en möjlig mjölkproteinallergi-diagnos men det täckte den inte då.
Jag är dock ovillig, i alla fall nu, både att säga upp och att byta sjukvårdsförsäkringen för barnen, just för att de varit skyddade så länge och inga sjukdomar hos dem skulle kunna räknas som att de låg utanför försäkringsperioden. Jag har hört skräckhistorier om barn som blivit sjuka just under glapp i försäkringsperioder. Samtidigt är den mesta normala vården, sjukdomarna och olyckor barn får och råkar ut för inget som orsakar oss några större kostnader. Men oron finns ändå där.
Av oss vuxna är jag den som är mest trolig att söka ersättningar. Två gånger har jag fått ersättning av min sjukvårdsförsäkring hos Trygg Hansa, som jag har tecknat genom mitt fackförbund. En gång har jag dock fått avslag då jag sökt vård på vårdcentralen tidigare (inom två år) innan försäkringen tecknades. De gånger jag fått ersättning för patientavgift och medicin har dock utbetalningen gått fort.
Partner däremot har till och med brutit foten och varit gipsad utan att vare sig ta taxi till ortopedakuten eller ta en dag ledig från jobbet. Använder vi någonsin hans försäkring har nog något riktigt hemskt hänt och jag är den som ringer. Båda har livförsäkringar, vilket kändes viktigt då våra barn fötts och ännu mer nu när vi äger ett boende ihop.

Den sista olycksfallsförsäkringen hos Länsförsäkringar har alla barn som är folkbokförda i Göteborg eller går i skola i Göteborg. Den kostar oss inget och ger ersättning samtidigt som TryggaBarn skulle göra det. Jag har dock ringt Trygg Hansa och vi ska se över om vi ska sänka ersättningsnivåerna på Olycksfallsförsäkringen som ingår i TryggaBarn och därmed sänka premien.

1248 kronor i månaden blir nästan 15.000 om året och jag tror tyvärr det enda vi kan göra åt det är att se till att bli bättre på att använda oss av det försäkringsskydd vi ändå betalar för om och när vi skadar oss, vår egendom eller blir sjuka.

Vad har ni för försäkringar? Tycker ni att de är dyra, tycker ni att vi är överförsäkrade? Vilken försäkring är viktigast för er?

Jag äger inte min tid

Jag läser sporadiskt boken Förbannad är jag ganska ofta - samtal med Berit Ås av Ami Lönnroth. I Kaptel 6 Den osynliga kulturen handlar samtalet om kvinnor och tid. Citat följer:

Det är svårt att planera om du inte äger din egen tid. Bara oberoende personer kan planera och det är ett tecken på frihet när du kan planera din egen framtid. Om du inte äger din egen tid, riskerar du att hamna i vad jag kalla "städa-upp-efteråt-fällan" som gjort neurotiker av så många kvinnor...

Jag håller med. Dels som det tas upp i boken så väljer många kvinnor yrken (de som kan "välja" yrke) som kan utföras och behövs vart som helst i landet. Jag känner ett fåtal kvinnor som både har relationer med män och som valt att följa sin egen yrkesväg. I ett par har det inneburit att båda arbetat på helt olika ställen i världen periodvis och de har spenderat mycket tid isär under sitt äktenskap. I andra fall har det inneburit mycket långdistansförhållande och att mannen tids nog flyttat efter kvinnan till den ort hon arbetar på eller spenderar majoriteten av sin tid. Men dessa fall är få och de har inga barn. I mitt eget fall är det till och med så illa att jag har en magisterexamen inom ett ämne jag inte arbetar inom. Ja, jag trivs i den här staden även om det skulle vara lättare att få jobb inom ämnet om jag flyttade. Ja, jag älskar mitt nuvarande jobb. Ja, mina barn blir allt mer rotade här. Ja, min Partner har erbjudit sig att flytta om det skulle behövas. Men jag tänker att anledningen att vi blev kvar här, är utöver våra hobbies att han har en trygg anställning på sitt jobb. Jag äger inte min egen tid och jag äger inte min framtid. Han är äldre än mig och hans anställning fanns redan och var trygg när jag  kom in i bilden. Jag anpassar mig efter hans jobb, för vi behövde pengarna hans jobb gav. Vi behöver dem än. Vi behöver mina pengar också och det känns skönt att ha ett fast jobb som ger mig det jag behöver. Men jag skulle vilja tjäna mer pengar. Den ojämlika inkomstfördelningen vi har nu kommer att påverka mig resten av livet oavsett hur vi jämkar mellan oss själva. Min livsinkomst påverkas, min pension påverkas. Jag äger inte min tid och det är både min partner och mina barn äger snarare min tid. Men då mina barn påverkas av hur mycket pengar deras föräldrar har, tror jag att detta även kan påverka min barn på ett mindre optimalt vis i framtiden. Förr eller senare behöver jag nog ta tag i det. På något vis.

Till mina kvinnliga läsare: Tänker ni att ni äger er egen tid, både er nutid och er framtid. Kan ni göra "vad ni vill" (man kan aldrig egentligen göra det) eller uppfylla er potential eller måste ni anpassa er till någon anhörig?

Jag tänkte att jag skulle skriva ett inlägg till om hur det är att som jag ständigt oroa sig för att andra ska göra misstag som det sedan kommer att falla på mig att ordna upp "städa-upp-efteråt-fällan" och hur jag försöker jobba på att bry mig mindre eller låta saker vara suboptimerade.

Jämställdhet i praktiken: Antal timmar med ensamt ansvar för barnen.

Parther leker med barnen.

Det här inlägget utgår från mitt perspektiv. Jag har en manlig partner och vi har två gemensamma barn. Vi har båda fasta anställningar och arbetar 20 timmar i veckan. För att inte hamna i traditionella könsrollsmönster försöker vi arbeta ut praktiska lösningar i vår vardag. Jag hoppas att detta inlägg kan hjälpa andra att tänka över sin arbetsfördelning.

Nu tänkte jag räkna lite på hur mycket tid var och en av oss spenderar med ensamt ansvar för ett eller båda barnen. Både som det ser ut nu och som det är planerat att vi ska ha det i höst, när vårt yngsta barn går in i barnomsorgen. Jag räknar på en standardvecka, utan avvikelser från våra  rutiner. Självklart är det roligt att vara med barnen, vi har valt att få barn, men det är ett ansvar och ett oavlönat arbete.

Nutid
Måndag: Jag borta 7-16:10
Han borta 16:10-18:10

Tisdag: Jag borta 7-16:10

Onsdag: Han bort 7-12:40
Jag borta 12:50-17:10

Torsdag: Han borta 7-17:30

Fredag: Han borta 7-17:30

Partner ensam med ett eller två barn: 22 timmar och 40 minuter.
Jag ensam med ett eller två barn: 28 timmar 10 minuter.

För varje vecka som går utan avvikelse är jag ensam med barnen/har huvudansvar för barnen i 6 timmar mer än honom. På ett år, med fyra semesterveckor då vi är med barnen samtidigt borträknade blir det 288 timmar (6 x 48). Det är tolv dygn. Bara för att vårt schema haltat. Vårt schema haltar för att han har en lång resväg till sitt jobb på ett kontor och jag har kort resväg till mitt jobb inom vård och socialt arbete.

Jag tycker att det är nyttigt med sådana här räkneexempel för att undersöka om vi lever som vi lär och om vi skapat oss det liv vi sagt att vi vill leva. Varför jag kan vara tröttar än honom ibland. Med hjälp av liknande genomgångar har vi i höst kommit fram till följande schema istället. Planen är att barnen ska spendera 6 timmar om dagen i barnomsorgen. Jag har bett om att få lämna tre vardagar och hämta två. Detta på grund av att jag upplevt eftermiddagarna som besvärligast. Nu räknar vi inte på tid borta, utan börjar direkt med antal timmars ensamansvar.

Framtid.
Måndag: Jag 7-9
Han 15-18:10

Tisdag: Jag 15-17:30
Han 7-9

Onsdag: Jag 7-9
Han: 15-18:10

Torsdag: Jag 15-17:30
Han 7-9

Fredag: Jag 7-9
Han 15-16:10

Partner ensam med båda barnen: 11 timmar 30 minuter
Jag ensam med båda barnen: 11 timmar

Score. Han kan jobba 80% och jag kan jobba 90%. Han har dem 30 minuter mer själv på en vecka (enligt schema). Vilket antingen är försumbart, eller helt ok med tanke på hur mycket schemat haltat tidigare samt att han inte varit varit sig gravid, gått igenom en vaginal förlossning eller ammat barnen. Skulle vi använda det här schemat under ett år skulle vi enligt samma uträkning som ovan räkna ut att han har ensamt ansvar för dem 24 timmar, ett dygn mer.

Jag kan säga att detta är en grovt förenklad uträkning. Mina löprundor är inte medräknade, inte heller föreningsaktiviteter utan barnen eller lajv och spelkonvent han eller jag åker på.

Mitt livs första prideparad.

Jag har gått i mitt livs första Prideparad. På West Pride, och den hette Regnbågsparaden. Jag hade mött upp med min familj och några vänner, däribland Setsuna (hennes blogg). Jag har så länge sedan jag kan minnas sympatiserat med HBTQ-frågor, jag räknar mig som queer och mitt hjärta klappar extra för sexuell hälsa och självbestämmanderätt samt transexuellas rättigheter. Men det har ändå inte blivit några pridetåg, mycket på grund av att jag har svårt för folkmassor. När jag så står där, redo att gå in, paraderar Göteborg Stads banderoll förbi med texten "En Stad för Alla" hinner jag läsa innan jag blir så rörd att jag börjar gråta. Ja jag VET att vi inte är där än, och att intention inte är magisk, men under de senaste veckorna har jag mött så många personer i min egen organisation som verkligen brinner för intersektionalitet och inkluderande och jag fick en så stark känsla av att JA, vi kommer att nå en kritisk massa oavsett vad de som är emot tycker. Det kommer att komma en backlash, säkerligen flera gånger, just för att det börjar märkas att det är på allvar. Att en inte längre kan komma undan med att behandla andra människor som mindre värda på grund av deras sexualitet eller könsuttryck. Vi har, och vi ska fortsätta att bli bättre på det som är vårt mål, att bemöta olika personer utifrån just deras unika förutsättningar.

Paraden avslutades på Liseberg och vi var kvar i flera timmar, uppfyllda av en väldigt skön känsla. Vi får se om den är borta imorgon. Mina vänner har redan bestämt att de ska vara med nästa år. Evenemanget räknar att det var ca 15.000 i paraden.

Setsunas inlägg om samma upplevelse

Ska några andra Göteborgare på Regnbågsparaden idag?

Jag somnade inte så tidigt igår, men smög ändå upp innan alla andra för att göra kaffe och sitta med en kopp framför datorn och skriva det här blogginlägget.

Jag har skrivit om det förut, men det är HBTQ-festival i min stad, den så kallade West Pride. Idag har jag möjlighet att gå med i den avslutande Regnbågsparaden om jag vill. Antingen tillsammans med kollegor inom Göteborgs Stad eller med några lajvare och andra blandade nördar. Den avgår från Operan vid 15:00 idag söndag och öppensinnade människor är välkomna. Det ska bli ca 17 grader och molnigt enligt yr.no . Vill en följa West Pride på twitter eller instagram så är deras hashtag #westpride13 . (En hashtag blir till en klickbar länk inom dessa tjänster, så klickar man på den får man upp andra inlägg som markerats med samma hashtag.)
Jag har inte deltagit så väldigt mycket på West Pride, både på grund av att jag anpassar mig till barnens dagsform och att jag själv varit förkyld. Vi var inne och tittade i Trädgårdsföreningen på söndagen på Den Stora Kärleksdagen och pysslade och sen tittade vi i Regnbågsparken på torsdagen. Morgan arrangerade en picknickträff för oss regnbågslajvare och den var jag på för att det fungerade så himla bra att ha med sig barnen på, även om ettåriga CC dundrade rakt in i alla andras mat och tog för sig. Takt och stil är verkligen inte till för ettåringar. Regnbågsparken var alldeles för liten, jag hade föredragit om evenemanget hade tagit över Trädgårdsföreningen i större utsträckning. Jag och barnen hängde en längre stund i tidningen Metros del, då det kändes som att personalen där verkligen ansträngde sig för vår skull och att barnen skulle känna sig välkomna, vilket jag uppskattar.

Planerat för spontan grillning.

Trots förkylningen som jag har nämnt innan, mådde jag bättre på kvällen.
Det har varit fantastiskt väder under dagen, och regnvädret som föll över många av mina vänner höll sig borta från vår del av stan. Jag har varit inställd på att det skulle grillas någon gång under veckan, så när vi ändå höll på att beställa hem mat online hade jag lagt till det som behövdes för en spontan grillkväll.
Som väntat var engångsgrillen vi hade kvar sedan förra året svårt att ta sig, så min Partner fick ändå gå in och hämta en flaska billig tändvätska. Det är mest jag som gillar att elda saker så jag fick stå där och fjutta med tändstickorna och vifta med en plasttallrik tills det tog sig, med lilla CC på ryggen. Ergo-selen vi har på långtidslån från en vän gör verkligen nytta vid sådana tillfällen när vi håller på med farligheter vi inte vill ha en nyfiken ettåring mitt i.
Slängde med en bild på själva korven, det är en kalkonkorv från Ingelsta och det har jag faktiskt inte fått vare sig pengar eller varor för att säga men den var mycket god även om den sprack på elden. Anledningen till att ville prova korven var för att jag försöker undvika rött kött när annat fungerar. Det har både med klimatpåverkan och med cancerrisker att göra. Fast med tanke på cancerrisken borde vi kanske inte äta korv över huvud taget då det är en charkprodukt. Fördelen är i alla fall att vi även kan bjuda vänner som inte äter griskött på grillkorv. Jag har både muslimska och judiska vänner och vänner som inte äter griskött av gammal vana. Godast att lägga på grillen tycker jag att lax med citronsmör i ett foliepaket är eller att grilla den cypriotiska osten halloumi. Jag borde verkligen se till att ha halloumi hemma nu när det är grillsäsong.

För mycket kött bakom många fall av cancer(DN)

Varberg

Vi hade tänkt grilla hemma hos vänner efter att vänner sprungit Göteborgsvarvet. Istället ringde telefonen med ett erbjudande från en av mina närmsta vänner. En resa till Varberg med henne för mig och fyraåringen. Bad om betänketid och diskuterade med min Partner och min varvetspringande vän. Inga problem, klart en inte kunde tacka nej till ett sådant erbjudande.

Inom kort satt vi sommarklädda i en bil på väg söderut. Det blev en dag då vi lekte med barnen på "Barnens Strand" nedanför kallbadhuset i Varberg, åt Cesarsallad och buffé på Clarion Hotell till kvällsmat, badade bubbelpool och tittade på Eurovision Song Contest på rummets tv. Barnen somnade sent. 

Idag körde min vän barnen hem igen. Själv tog jag Öresundståget ner till Ängelholm. Ikväll åker jag hem igen. Sådana här spontanresor fungerade Öresundståget ganska bra för, det gick bra att köpa biljett i en automat på Varbergs Järnvägsstation. 

Biskopsgårdens dag 2013

Hela familjen har lekt ute och besökt Biskopsgårdens Dag idag. Vi hade även med oss en annan familj så att barnen fick leka med varandra. Jag bar lillan i vår lånade bärsele Ergo, större delen av utflykten på ryggen, då det är lättare med större barn. En del av tiden sov hon.
Jag och den andra mamman, som är en kompis till mig gick bland annat till Närhälsans tält. Närhälsan är det nya namnet på vårdcentralen. Där fick vi både blodsockret mätt, vilket görs med ett litet stick i fingret, och blodtrycket uppmätt.

Blodsockret såg bara bra ut, men mitt undertryck var lite högt. Undertrycket är det lägre värdet när en testar blodtrycket. Men det berodde antagligen på att jag gått runt och burit barn i solskenet, helst ska en vila lite innan en tar blodtrycket. Tyckte hur som helst att det var en intressant aktivitet som kanske gjorde nytta för några under dagen? Vi blev även värvade till en stödföreningen för vårt lokala bibliotek. Väldigt passande tycker jag, då jag har en bibliotekarieexamen i grunden. Vi hämtade även information om mycket lokalt producerad honung, från själva Hisingen. Temadagen varade bara fram till 17, varpå vi begav oss hemmåt. Det var ganska stimmigt ute och ettåringen hade inte fått ro till att amma när vi var ute.
Men hon hann åka lite rutchkana innan vi gick hem. Fyraåringen lekte både med sin kompis och med några främmande barn hon hittade i en sandlåda.

I morgon ska vi på husvisning igen.

Vardagslivet

Jag är småbarnsförälder nu. Halva arbetsveckan är jag föräldraledig och har huvudansvaret för barnen. Då går jag gärna till Öppna Förskolan.

Stora dottern går 15 timmar i veckan på Familjedaghem (Pedagogisk Omsorg). Många av er har säkert kallat det Dagmamma, några av er har kanske själva gått i Familjedaghem. Jag själv hade dagmamma som liten, innan jag började i förskolan. BBs 15 timmar är uppdelade på tre dagar a fem timmar var i barnomsorgen, så att hon får träffa sina vänner och behålla en del av sina rutiner även nu när hon blivit storasyster.

2.5 dagar i veckan arbetar jag. Då är min partner hemma med barnen. Vi försöker göra så att den som är föräldraledig inte behöver städa utan kan lämna det till den som varit iväg och jobbat.

Jobbdagar går jag upp 6:30. Föräldralediga dagar får jag ofta sova till åtta.

Helgerna har vi lediga tillsammans, något inte alla föräldrar har. Livet rullar på som det ska. På vardagarna pusslas det lite så att det ska gå att få in körlektioner under körskolans normala öppetider, jag håller på att äntligen ta körkort efter alla år. Det är mitt projekt. Vi besöker museer här i stan tillsammans, nu när det ofta är för kallt för att leka ute.

Alla har det inte såhär bra. Vi har låga omkostnader, utan bil och i en prisvärd hyresrätt. Vi hade ett litet sparande innan vi fick första barnet, så att vi kunde välja hur vi ville dela upp föräldraledigheten. Både han och jag har förstående arbetsgivare. Men jag vill verkligen uppmuntra alla föräldrar som lever tillsammans att gå igenom sin ekonomi och se över sina reella möjligheter att dela lika på föräldrapenningen istället för att bara resignera inför att det "måste" bli ojämställt (ofta pga av ojämställda löner och omkostnader som äter upp alla inkomster).

The Lorax

Idag har jag inte orkat göra så mycket så hela familjen har tittat på film. Vi såg bland annat filmen The Lorax för första gången. Filmen är baserad på en barnbok av Dr Seuss, samma författare som låg bakom Grinchen och Katten i Hatten som också blivit filmer.

Det är flera sångnummer med i filmen, bäst anser jag att "How bad can I bee" är och animationerna är fantasifulla, fulla av färg och form. Huvudberättelsen handlar om miljöförstöring och konsekvenser av handlingar man uppfostrats att anse vara bra, men som inte är det. Vi får se om treåringen kommer vilja se den igen. Flera gånger under filmen satt vi vuxna och undrade "men vad ÄR det vi tittar på???" men filmen struntar helt och hållet i vår världs logik, vilket jag kan tycka är befriande.

Bebis på fantasylajv i november

Jag och 6 månader gamla CC har varit iväg på ett lajv i Krigshjärtakampanjen. Luftskeppet som dök upp. Det har gått fantastiskt bra att ha med henne, hon har varit en enorm glädjekälla och verkar både ha varit nöjd med sina kläder, även om kragluvan åkt av just på bilden.

Sömn: Vi har sovit tätt ihop under ett duntäcke och en vit ryamatta från IKEA. Huset vi fick bo, Mitt Stora Skegg i var ganska välisolerat för att vara ett hus på ett lajvområde och vi hade en fotogenkamin från Jula som vi körde på kvällarna. Temperaturen dagtid låg runt 10 grader, på natten kanske 4, men inne i vårt hus var det helt ok.

Det fungerade även bra att för det mesta ha CC i en vävd sjal från Hoppediz så att hon fick vara med och interagera med alla vuxna på deras egen höjd, samt kunna vara varm och go på min kropp när hon sov sina tupplurar.

Mat: Eftersom CC är så liten ammade hon främst, så jag hade kläder som var anpassade för att det skulle gå ganska lätt att få fram bröstet. Dock ÄLSKADE hon maten som köket tillagade till evenemanget och åt med god aptit det mesta vi gav henne. Speciellt gott var en gryta som i basen var korn och öl! Flera gånger var det svårt att äta om ingen annan höll CC åt med då hon tog min sked och åt upp maten för mig.

Kläder: CC har haft lite känslig hy sen hon vaknade och var prickig en dag så en av tröjorna blev knappt använd då jag tyckte att den skavde mot hennes hals. Istället fick hon ha en extratröja i fleece som såg helt ok ut. Förklädet jag sytt var praktiskt ända tills dess att öglan som satt runt knappen i ryggen gav upp. På benen hade hon strumpbyxor och ullstrumpor i vuxenstorlek som jag vek dubbla efter tips från en annan sjalbärande mamma.

Blöja: Jag använde engångsblöjor som jag förvarade ihop med våtservetter i en korg med lock som var märkt med off-runan (som markerar att innehållet är privat, inte har med lajvet att göra). Jag bytte på henne på ett svart fårskinn som klarade sig utan att bli smutsigt och slängde sedan blöjorna i en soppåse. Momentet med soppåsen var svårast eftersom hon INTE var nöjd när vi bytte utan ville ut till folket där ute så fort som möjligt varje gång.

Humör: Fantastiskt! CC älskade dels att vara ute bland folk, att de hälsade på henne, klappade på henne och gärna lekte med henne. Att ingen pratade i telefon, eller sa "ska bara" eller "sen" till henne. Det var omedelbar behovstillfredställelse överallt. Hon gillade dessutom att ta och och undersöka många av dräkterna folk bar på lajvet. Dra i halsband med träringar och tygpåsar i, skramla med kedjor eller klappa blank plåt med små vantar. Det var härligt att se.

Jag kommer definitivt ta med CC på lajv igen. Får se om det finns något lajv nästa år som båda barnen kanske skulle gilla?

Barn på lajv: vävd sjal

Jag har inte varit iväg på fantasylajv sedan jag var gravid i november 2011. Lajvsuget har varit stort, just för att få komma ut i "skogen". Nu har jag fått möjlighet att delta i en av mina favoritkampanjer, Krigshjärta. Min amning är väldigt viktig för mig och även om jag åkt på lajv och suttit och pumpat med handpumpen i ett sk "off-hus" så kändes det inte riktigt görbart den här gången.
 
Väldigt snart åker jag därför på ett fantasylajv, inte helt anpassat för barn, med min sex månader gamla bebis. Inför lajvet har jag köpt en ny bärsjal, en så kallad vävd sjal i passande färger för den kultur jag ska spela. Sjalen heter Hoppediz och mönstret och färgsättningen Kairo. Min idé är att min dotter kommer att vara trygg i den främmande miljön lajvet utgör om hon spenderar större delen av tiden på min kropp. Dessutom kommer det att vara kallt och på det viset vet jag om hon är tillräckligt varm. På alla sätt och vis ska jag även spela en roll som är en god mor och skyddar sitt barn från alla eventuella "farligheter".

Problemet är att jag inte riktigt får till ryggknytningarna. Idag och för några veckor sedan testade vi omslutet kryss på ryggen, men i sin stora nyfikenhet kastade hon sig fram och tillbaka och fick ut stora delar av överkroppen ur sjalens så hon kunde banana sig ut och titta bakåt. Så nu har jag tittat runt lite på youtube för knytinstruktioner. Därefter har jag försökt att öva in en knytning som heter Double Hammock men har fått knyta den utan att dottern i, då hon sover. Vi får försöka igen imorgon.

Omslutet kryss på framsidan

Om du är sjalbärande förälder och har några smarta tips så tar jag väldigt tacksamt emot dem. Jag vill att hon ska kunna sova på min kropp, gärna kunna dölja hennes huvud under en sidopanel och ha många lager tyg runt hennes kropp.

Lajvarna får barn

Min äldsta dotter ligger på en fårfäll, med en sjal över sig.

Jag känner idag flertalet lajvare som nått den ålder då det är vanligt att folk får barn. Jag är lajvare. Jag har fått barn.
Funderar idag på andra lajvares förväntningar på både oss som lajvande föräldrar och på våra barn. Det finns många olika sorters lajv. Det finns korta, lokala lajv om jag som förälder vill åka utan mina barn men inte vill vara utan dem allt för länge. Det finns längre lajv som är uttalat barnvänliga och lajv som är barnvänliga utan att ha gått ut med det som en del av sin profil.
Det finns även lajv som vare sig är barnvänliga eller direkt olämpliga för barn, där det är mer upp till den medföljande föräldern och övriga ansvarstagande vuxna att se till att barnen ändå har en bra upplevelse. På lajven i den senare kategorin kan det vara viktig att som förälder att ta reda på ungefär vad arrangören tänkt sig skall ske under evenemanget och om det är något, men hänsyn tagen till barnet ålder, man bör akta sig för att delta i.

Nu tänker jag mer på när lajv kommer att fungera för mig som familj, dvs att både jag och mina barn kan få roligt. Vilka lajv och kampanjer kommer finnas? Kastaria, dit flera av mina vänner med barn åkt, kör sista delen i sin krönika 2013. Kampanjen Kampen i Ringen har jag inte besökt på flera år men både innan jag fick barn och när jag var där med min äldsta dotter fungerade det mycket bra att ha med sig små barn, och de större barnen integrerades så vitt jag kunde se in  i de berättelser som pågick runtomkring mig. De kanske var satta på undantag, men inte på något sätt som jag såg.

Jag undrar inte bara för min egen del, utan det är som jag skriver i min rubrik. Lajvarna får barn, vi blir en allt större grupp som både är lajvare och har barn och jag hoppas verkligen att det fortsätter finnas lajv att åka på där vi inte sätts på undantag utan ingår i den tilltänkta publiken för arrangemanget. Jag har tidvis fått intrycket att många av de arrangemang som har lite högre krav på utrustnung och där mer satsats på berättelsen och intrigerna på individnivå snarare riktar sig till deltagare som kan sätta sitt övriga liv på paus

För även om jag gärna fortsättningsvis ibland åker på lajv utan mina barn vill jag inte att min hobby ska fortsätta i någon sorts parallell existens där jag inte är mamma. För då kommer det att komma en dag då jag kanske drastiskt måste minska min deltagande.

Annica, jag och min äldsta dotter picnickar i lajvkläder.

I'll be dreaming my dreams with you.

Blåbärspaj

Dagens aktivitiet blev en tur ut i skogen då jag hört ryktas på Facebook att det fanns blåbär där. Det plockades, men jag tror att majoriteten hamnade i småbarnens magar på plats om jag säger så. Det kom en snabb regnskur, men vi var förberedda med regnkläder och gummistövlar. Av blåbären blev det blåbärspaj efter detta recept, men med 1/3 del av vetemjölet utbytt mot havre. Den har jag inte hunnit smaka än när jag skriver detta. Får se hur det blev. 

Mjölkdonation

När jag hade fått min första dotter fick jag veta att kvinnor kan bli bröstmjölksdonator och att den donerade bröstmjölken gick till svårt sjuka och till för tidigt födda barn, främst på vårt lokala barnsjukhus. Med första dottern kände jag aldrig riktigt att det fanns så mycket mjölk att något skulle ha blivit över under de tre första månaderna som den donerade bröstmjölken tas emot. Men tanken låg kvar och grodde.

Nu jag fått min andra dotter tog jag upp det på BVC vid en av de första besöken där och fick genast numret till Modersmjölkscentralen. Jag ringde och vi kom överens om att jag skulle komma nästa vecka. Det blev inte så. Istället blev jag liggandes till sängs med mjölkstockning, bröstinflammation. 

Men den 5 Juni var det ändå äntligen dags. Jag, bebis och Partner tog oss iväg till sjukhuset och genom vindlande korridorer fann vi Modersmjölkcentralen. Jag fyllde i en hälsodeklaration och fick instruktioner om hygien, samt ett donatornummer och en första omgång donationskärl. Sedan vidare till blodprov på sjukhusets stora laboratorium för att se så jag inte bar på några smittsamma sjukdomar. Pumpen skulle hämtas upp på ytterligare en plats, en BB-avdelning. Även här signerade jag papper, att jag hämtat ut pumpen och att Modersmjölkcentralen betalade hyran för denna. Även min första donerade bröstmjölk skulle, efter rigorösa hygienrutiner, testas. En odling skulle tas på den. Detta första prov behövde inte vara stort, men lämnas in snaras. Så jag skyndade mig hem, pumpade och lämnade in provet på mitt eget BVC, som även är en uppsamlingsplats för donerad bröstmjölk. I väntan på provsvar fortsatte jag pumpa, för att etablera och underhålla en överproduktion. Många koppar amningte dracks.

Så ringde modersmjölkcentralen. Mitt blodprov hade varit utan anmärkning men... Bakterier hade blivit funna i det första mjölkprovet, låga halter, men av en bakterie som inte dör av den låga pastöriseringstemperatur de använder. Vanligt förekommande på osköljda grönsaker. Jag rekommenderades att koka all kokbar utrustning i 20 minuter så skulle hon odla på ett nytt prov under tiden. Samtidigt behövde jag fortsätta pumpa, för att underhålla överproduktionen.

Skulle det visa sig att bakterierna även fanns i övriga prover skulle mjölken inte gå att använda, i alla fall inte till sjuka och för tidigt födda barn. Det är bakterier som fullgånga barn tolererar dock så jag skulle i så fall vara välkommen att hämta hem mjölken igen.

Igår lämnade jag den gånga veckans utpumpade och frysta mjölk på BVC. Nämde att jag gick och väntade på en odling. BVC-sköterskan ringde Modersmjölkcentralen, men inget provsvar fanns än. 

Idag, vid tjugo i tolv ringde min mobiltelefon. Två felfria odlingar var resultatet.

Jag är donator.

:-)