Visar inlägg med etikett larp women unite. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett larp women unite. Visa alla inlägg

torsdag 17 augusti 2017

You don't need my approval

Hi, I'm one of the highest ranking larp feminist in Sweden*. And you don't need my approval to be a larp feminist. You can do your own thing and that thing is very seldom reliant on whether I like it or not. Do you take a risk of me disapproving if you don't check with me? Sure. But you are a grown up and you will just have to take your chances. I'm not your feminist mom (ok maybe to some of you I am).
Wanna check with me anyway? I have a donations account. All donations go towards a full plate armor, and maybe coffee now and then.
You mainly need my enthusiastic consent if you wanna to do stuff to my body (or my body of work), because bodily integrity is totally a thing.
To quote Elin Dalstål, take risks, play boldly.***

I don't wanna be friends**

I think we try a little too hard to all be friends in the larp sphere. And we really don't need to be. Now, not needing to be friends with a another larper, another larp critic or another larp feminist does not mean we have to be enemies either. Sure it's a human instinct to want to have friends that share some of our passions. But that does not mean we need to be friends with everyone who shares our passions. Few things can be as grating as someone who shares our passions "the wrong way".

I think that diversity in feminism is sometimes hindered by us wanting to be liked by our peers, maybe even be friends with them and how we sometimes mistake the social fall outs as being the same as ideological fall outs. Social fall outs happen because if life.
But feminism is not about being part of a special social circle made up of other feminists. Some changes sure are easier to make happen if you are part of a group, but to engage in group actions, you don't really need the group to be made up out of your personal friends. You don't even need to like the other people as long as you agree on ideological principles.

I have friends I disagree with on an ideological level (as long as they are not racists, transphobes or woman haters) and we are still friends. I have people who I agree with on a ideological level but that I don't have the energy to have any kind of relations with. I'm one of those people that don't see love or care as an unlimited resource. There are only so many hours to a day, days to a year and there are only so many social energy points I can give out in a day. First and foremost I owe those points to my children and my partner. I have a line of work that take a lot of my social energy points since I work with humans. Then I have close friends, and some people who I've taken a special interest in.
When those social energy points are gone, they are gone until they are refuel.

The demands for emotional work are already high on women.
The demand is even higher on emotional work and ideological "purity" on female feminists.

I am not pure

We can demand that to be a feminist you need to be in favor of the equal rights of women (since that is the basis of feminism). But to demand that female feminists are absolutely adherent to a standard, they might not even know you are holding them to, will end up with you punishing them for existing and surviving in a patriarchy. This is in part linked to my term PreUtopian Feminism which has to do with merging ideals and Utopian dreams and utilizing practical pragmatism to get forward towards a better tomorrow without burning out. This can be a way to avoid being crushed by demands to live like you are already in the utopian tomorrow. PreUtopian feminists believe in a better tomorrow but they allow themselves to live today and utilize tools and accept that they will find them self in circumstances that might be less than perfect.

And also like Elin Dalstål says "Self Care comes first"****.

I'm not here to be pleasant. And neither are you.

I'm just a person, a woman in the patriarchy. Basically surviving can be kind of activism some days and often leaves me grumpy and unpleasant. Every other kind of activism is extra. And I don't like when I have higher demands placed on me to also be emotionally available to a wide network of friends, to stay very informed on all kind of social justice categories outside of intersectional feminism (which are valid and important but there are other activist that are better at them.) I don't even know if I'm a intersectional feminist since I focus on such a narrow field as larp feminism, and by proxy those hobbies near larp. Well that and countering ableism as much as I can.

So how do I handle these perceived higher and higher demands, and from in my turn putting too high demands on my fellow larp feminists? How do I release them from the fear that I might disapprove of something they do or don't do?

By running away from them.

I feel some are trying to make me play nice and adhere to the way they think I should be. And I will probably never be that.
They are welcome to my events, they are welcome to take part my freely published thoughts (I'll try to be better at not just having them on social media). But maybe they don't need access to me on my private social media. Maybe they don't need to know the ups and downs of my daily personal life. I don't hate them. Some have disappointed me, but that probably had to do with me having the wrong expectations on them, and I will get over it as bleakness and time creeps in.

Let's just be feminist colleagues? Ok?


* The way to be highest ranking is by inventing your own category and ranking system.
** Lady Gaga - Bad Romance
*** Elin Dalstål  Play Boldly
**** Elin Dalstål Self Care Comes first

tisdag 15 augusti 2017

Facebook groups for larp activism



This post is just a list of different facebook groups where different kinds of activism is done in the larp sphere.

You feel weak, like you need support.
You need to unite, but with whom?

Gender Separatist groups



Larp Women Unite - International
This is primarily a group for Nordic larpers, but all nationalities are welcome. The main purpose of this group is to be a place for people who in part or completely identifies as women or who are interpreted as women by society.

Your are welcome regardless if you are a larper or thinking about joining the community. The group is a feminist group but does not demand that its members see themselves as feminists.

If you are trans or non-binary and your pronouns or name could be misinterpreted, you may find it easier to contact an admin or admins with a request to join the group - just to avoid confusion. You are welcome here.

National Groups:
Larp Women Unite - Sverige (Sweden)
Larp Women Unite - Danmark (Denmark)
Larp Women Unite - Norge (Norway)
Larp Women Unite - Suomi (Finland)
Larp Women Unite - France (France)

Larperinnen aus dem deutschsprachigen Raum (Germany, not a LWU group)

Non gender separatist group


But what if I don't fit the demographic for any of the LWU-groups or if I want/need to join a group which is not gender separatist?

Larp Feminists Unite - International

This is primarily a group for Nordic larpers, but all nationalities are welcome. The main purpose of this group is to be a place for people who in part or completely identifies as feminists.
Your are welcome regardless if you are a larper or thinking about joining the community but you need to be interested in larp.

Larp Feminists Unite - Sverige (Sweden)

Swedish version of the above. Started first by Karin Edman and Bim Åkesson Schär.

"Ett support och planeringsforum för lajvfeminister av alla kön. ...Karin Edman är huvudadmin och sköter administreringen av sidan tillsammans med Bim Åkesson Schär. Föreslå gärna medlemmar, men fråga dem först om de vill bli medlemmar.

Efter en idé av Bim Åkesson Schär i april 2017."


Larpers BFF (International, Knutpunkts-based, not an LWU group)
"What if, discussions on difficult issues started with the intention of creating solutions and understanding, maybe even friendship, rather than to sort out who's "right" ? Maybe that's a tall order as forums on the net fairly often tend to bring out the worst in people, the ones focused on the grand activity/hobby/interest of larp not being an exception. But still - on the official No hate day - This is what we propose.
The goal of this group is to take on the life and death questions of love, sex, life, despair, abuse, violence, gender, norms and much more.
The deal is this: Any person can become a member. Your gender, nationality, skin colour, function variations, socio economic background, sexual orientation and all that are totally uninteresting for your application.
Awareness of the sometimes stigmatised, under privileged and triggering aspects of some of these things (and what they entail) is very much of interest. Not that you need to know anything about it really. As long as you are willing do be kind and openminded and here to share and learn along with equals."


HBTQ- groups for larpers


Larp Women Who Likes Larp Women
For female identified larpers who are interested in dating other female identified larping women.
H*bbits and Other Fagg*ts

"A group for Nordic larpers who aren't the gender their parents first assumed, who (among other things do or would) enjoy fucking people of the same sex, or who don't want to fuck anyone at all."

fredag 19 maj 2017

A critique of "gender neutral larps"

Original Swedish text below.

Some larps and larp designers try to "solve" gender equality by making their larps gender neutral in one way or another. Some examples of solutions I have seen have been the following:
  • Women and men exist in the game World, but they all have the exact same resources and face the exact same challenges as a member of any other gender.
  • There are no genders, or only one gender in the game World.
  • There are men and women in the game World, but all the written roles are written as gender neutrals without reference to their gender identity, pronoun or any specific reproductive organs, such as an uterus. This does not mean they are agender, mostly once they are cast they get the same gender as the player in the Eyes of the other players.

[a photo of a classroom in black and white. The tables are empty but some people have gathered at the back of the room. You can mostly see their dark shadows.]My critique is this: With these methods it becomes harder to tell stories about real World sexism and feminism and that erases not only womens experiences and historic roles but also the stories of anyone who is trans and/or non-binary and has had to struggle with the gender binary wiev of the real World.

The gender Neutral character also becomes mostly "male" because we were all raised in a World where the cis-man (also, a White cis-man) is the norm.

I have tried to work with this by either Writing character who have a gender identity of their own or what I did for Witches of Ästad Farm, where I wrote all the characters as female and then rewrote them after casting, having a look at what "social gender" the player had asked for their role. I did demand of the players that they choose female or male, because I wanted to portray the way the society of Swedish 1940-ies desperatly pressed everyone into those strict gender roles.


"Könsneutralt"
En del lajv och lajvarrangörer i Sverige "löser" jämställdhet genom att införa könsneutrala lösningar. Exempel på sådana lösningar kan vara att kvinnor och män förvisso finns i lajvvärlden, men har tillgång till exakt samma resurser och ställs inför samma utmaningar.
Andra kör med att det inte finns några kön i världen, eller bara ett kön.
Ytterligare andra kör att det finns både män och kvinnor i spelvärlden men att de skrivna roller som skrivs skrivs könsneutralt och att inget rollerna varken hänvisar till en könsidentitet eller till reproduktiva könsdelar som rollen ska ha (som tex livmoder).
Jag har dock kritik: att det med dessa metoder kan bli svårt att göra berättelser just OM sexism och feminism och att det inte bara raderar kvinnors livsvillkor utan även raderar de med transerfarenhet och ickebinära och deras upplevelser av att möta ett binärt könsrollstänkande.
Den "neutrala" karaktären blir oftast "som en man" i mina ögon då vi är uppväxta i ett samhälle med cis-mannen som norm.
Jag har försökt lösa det genom att antingen skriva roller med en bestämd könsidentitet eller som till "Häxorna på Ästad gård" skriva alla roller som kvinnor och skriva om dem efter castingen utifrån vilket kön spelaren önskat på sin roll.
Vilka är era egna tankar?
Vilka olika lösningar har ni sett?
 

onsdag 26 april 2017

Anmälan till Häxorna på Ästad gård är öppen till den 7 maj.

Jag och Linda har nu öppnat anmälan till mitt lajv Häxorna på Ästad Gård.

Här finns anmälningsformuläret: Anmälan Häxorna på Ästad Gård 2017
Här finns hemsidan: Häxorna på Ästad gård
Här är hur vi jobbar med funktionsnedsättningar och tillgänglighet: Tillgänglighet

Anmälan går till så att man fyller i en anmälan och skickar in. Den 7 maj på kvällen stänger vi den egentliga anmälan. Har vi då fått fler anmälda än sovplatser på Ästad 4H kommer vi att lotta med så kallad "viktning". Detta innebär att dels kommer de som anmält sig under första veckan (innan söndagen den 30 april) samt internationella gäster att ha större chans att bli dragna i lotteriet. Detta då vi dels vill premiera de som är entusiastiska och anmäler sig första veckan utan att utestänga folk som fått höra om lajvet först nu och att vi vill kunna ge internationella gäster svar så tidigt som möjligt om de behöver göra resplaner och beställa biljetter.

Vi kommer att kontakta både de som fått och de som inte fått plats så snart som vi gjort lottningen. Vi förväntar oss svar från er på det kontaktförsöket. Själva castingen kommer att gå långsammare men man kommer inte behöva betala 1100 kr förrän man har sin roll.

Tveka inte om ni har bekymmer, ju tidigare vi vet desto lättare är det att lösa. Vi håller på med en ansökan till Larpfund om vi kan få ca 5 biljetter för halva priset.

fredag 21 april 2017

En lite guide till kvinnlig nördvänskap

Jag och Susanne Vejdemo på "Thule: Skuggor i snön"


Många så kallade nördhobbys är mansdominerade även om mycket gjorts de senaste åren för att bredda nördbegreppet så att även mer traditionellt kvinnodominerade hobbys ska ses som nördiga. Detta leder till att många kvinnliga nördar "vuxit upp" i en nördhobby omgiven av män med ett fåtal andra kvinnor som de ibland dessutom förhindrats från att skapa egna relationer till och/eller sett som hot och konkurrans.
Som kvinnliga(1) nördar vill jag föreslå att vi behöver aktivt bestämma oss för att ha en grundläggande lojalitet till varandra. Vi behöver göra ett aktivt val att känna igen oss själva i andra kvinnor, att sätta oss in i andra kvinnliga nördars erfarenheter. Vi behöver också träna på att göra detta över tid. Då vi har vuxit upp i en mansdominerat samhälle har många av oss internaliserat att det är vad män tycker om oss och andra som har ett högre värde.
  • Vi kan både rekrytera andra kvinnor in i våra hobbys genom att visa och berätta för de som är intresserade och se till att när det kommer nya kvinnor till våra kretsar, gå fram och presentera oss och visa ett intresse för dem som personer.
  • Vi måste stoppa oss själva när vi märker att vi ser andra kvinnor som hot eller konkurrenter. Konkurrenter om vad? Vilka begränsade resurser är det vi tror att de kan ta ifrån oss som inte andra nördar kan ta ifrån oss. Försök att utvärdera situationen och se om ni kan bli vänner istället.
  • Vi måste se upp så att vi inte dömer kvinnliga nördar hårdare än vad vi dömer andra människor.
  • Vi måste se till att inte ha högre ideal för nördkvinnor att leva upp till än vad vi har för andra nördar.
  • Vi ska inte kräva mer av en vänskap med en kvinna än vad vi kräver av våra vänskaper med män.
  • Vi ska inte förvänta oss att kvinnliga nördar ska vara bättre på att utföra emotionellt arbete (2).
  • Vi ska inte bedöma eller kritisera andra kvinnors utseende, kroppar eller klädstilar.
  • Om en kvinna kommer in som partner till någon vi redan känner och den relationen sedan tar slut är det lättare för henne att fortsätta i hobbyn om vi inte behandlat henne som person X partner utan bekantat oss med henne. Om hon slutar komma till evenemang kan det vara schyst att höra av sig och visa att hon fortfarande är välkommen och att hennes hobbyutövande inte behöver hänga ihop med hennes relationsstatus.
  • Det finns även nördhobbys där det görs intiativ med separatistiska träffar, antingen bara för kvinnor eller för kvinnor och ickebinära (3). Dessa träffar är jättebra tillfällen att möta andra, bygga relationer och lyssna på varandra utan att män kommer "i vägen".
  • Försök se till att bereda plats och talutrymme även för nykomlingar och andra kvinnor så att inte samma personer som brukar ta upp mycket av taltiden (oftast samma män/pojkar) dominerar.
  • Jag vill också slå ett slag för att inte förutsätta könet, alla transfeminina kan behöva din grundläggande lojalitet oavsett om deras könsidentitet är kvinnlig eller ej.
  • Förutsätt inte heterosexualitet. Försök inte genast sammanföra singeltjejer med singelkillar i hobbyn. Dels är inte ett hot mot dig eller din eventuella relation med en man för att hon är singel, det är en sak mellan dig och din eventuella partner. Dessutom, om du är kvinna kanske hon är intresserad av dig? #thelesbianagenda
Vi ska dessutom inte låta vad männen i vår omgivnings säger om andra kvinnor påverka vår egen syn på de nördkvinnorna. Istället ska skapa oss vår egen uppfattning om dem. Vi ska anstränga oss för att bygga våra egna relationer som inte går via män.
(1) Transkvinnor är kvinnor.
(3) Ickebinär: kan den person kalla sig som identifierar sig som mellan eller bortom kvinna–man-uppdelningen av kön. Ibland används ”ickebinär” som ett paraplybegrepp för olika könsidentiteter som inte följer tvåkönsnormen. Ickebinär betyder inte samma sak för alla som definierar sig som det. En del är både tjej och kille. Andra befinner sig mellan de kategorierna. Många ickebinära är inget kön. En del ickebinära vill förändra kroppen med hormoner och/eller kirurgi. (http://www.transformering.se/vad-ar-trans/ordlista)

onsdag 8 mars 2017

Elaine Boström: Den osynliga sexismen


Detta är en gästpost.

Om den största betydelsen för män i mitt sociala liv är vilka romantiska möjligheter de har med mig. Vad för feminister är då egentligen mina manliga vänner?


Vi lever i ett patriarkat där männen sätter reglerna och dikterar hur saker (och kvinnor) skall se ut. Ett patriarkat där jag känner mig sexig i en klänning men tvekar att ta på mig min kostym för att jag kanske framstår som för bossig, såvida jag inte har en snygg urringning.
Ett patriarkat innebär att män är normen och får makt av sina egna stereotyper. Om en man är kvinnlig anses han som udda och bryter mot normen, eftersom kvinnlighet är något undergivet och svagt. Något hos män som skall ses ned på och skrattas åt, medan manlighet hos kvinnor anses som tufft och tomboys är något bra. Så länge männen gillar det. Så länge det bara är lite trotsigt, för är det makt inblandat blir det för farligt och måste spottas på. Det är en struktur som skadar både män och kvinnor.
Det här pratar vi redan om, både i sociala medier och i fikarum, och en del män (och de flesta kvinnor) jag känner arbetar med att förändra det.


Men det finns en del av patriarkatet som vi inte pratar om så ofta, ibland känns det nästan som att det finns ett slutet avtal där allt annat inom feminismen är accepterat men att just prata med män om kvinnors sociala makt kontra deras tillgänglighet är tabu. Ursäkterna haglar och de går in i defensivt läge. “Ja, men så illa är det inte”, “Jag vill bara ligga” och “Det är väl inget fel med att jag tycker hon är attraktiv” är några av argumenten jag fått höra. Och nej, det är inget fel, men när det byggs upp en social struktur kring vem som är liggbar eller tillgänglig där män ger den individen bonusar och tillgång till sociala event, då är det det ett problem. Speciellt i fall där mer etablerade kvinnor blir ratade, även av monogama män.
Det här är en del av patriarkatet som även det angår mina vänner och allierade, för det är fortfarande patriarkatet som styr de icke-separatistiska sociala kretsarna och nätverken genom social agens.


Jag var till patriarkatets gunst senast för några år sedan, jag hade just flyttat till Göteborg. Jag var fräsch, ny och intressant. Ung, snygg och knullbar. Jag blev inbjuden till allt, fick romantiska inviter. Jag fick njuta lite av att patriarkatet gillade mig. Gratis drinkar, fikor och massvis av spel i lajvet jag var med i.


Det finns ytterligare exempel från andra kvinnor i mitt nätverk som visar på detta som ett faktum, att "nya" och "tillgängliga" tjejer i olika kretsar får alla de goa bonusarna som patriarkatet så fint bjuder på. Bjuden på fika, inbjuden till fest, meddragen i sociala sammanhang och lajvgrupper, inbjudan till spel och lajvplotter. Gärna romantiska.
Men så snart du som kvinna får lite makt byts du ofta ut mot mot en ny kvinna och göms i ett skåp. Om du som kvinna har makt eller är "uttjänt" så blir du utskuffad och (medvetet eller omedvetet) mindre uppmärksammad och får inte de goa bonusarna. Det hände när jag började vara feminist.
Jag började bråka, ifrågasätta, säga att saker inte var rätt. Jag blev inte lika liggbar. Det läskigaste av allt för dem var väl att jag hade all rätt att ifrågasätta och även hade makten att göra det. Jag slutade få inbjudningar till fester, inte heller blev jag meddragen på lajv. Romantiska inviter och plotter var inte att tala om längre.


Och det var inte random douchebags eller sexister som behandlade mig så här. Det var hela mitt nätverk. Både lajvare och vänner. Allierade och bekanta.
Män som kanske då, men främst idag kallar sig själva feminister. Män som jag nu kallar mina vänner och allierade. Som är uppe på murarna och skriker, men skulle behöva glasögon för att se de strukturer som de är så inkletade i. Män som fortfarande inte ser vilken makt de sitter på och hur de liksom resten av samhället förbrukar “nya” och “unga” kvinnor. Män som tydligt avvisar etablerade kvinnor till förmån för nya och tillgängliga. Män med social agens som utesluter sina upptagna, osnygga och besvärliga kvinnliga vänner och ersätter dem med potentiella tillmötesgående älskarinnor och flickvänner. Män som inte vill förstå eller se att de har den sociala agensen i större delen av mitt nätverk. Män som klagar och ser ned på andra män, men själva begår förtryck i patriarkatets namn.


Männen som jag mötte när jag var ny i Göteborg finns kvar, fler av dem kallar jag mina vänner. De har större nätverk och nya kvinnor.
Men jag är inte tillgänglig längre. Enligt patriarkatet uttjänt och makten över mitt egna liv slåss jag för varje dag. En kamp som kommer att bli svårare nu inför mitt kommande moderskap, det kommer trots allt vara synligt att jag redan är tagen. Jag har redan märkt skillnad på mängden kommunikation som jag får driva jämfört med hur mycket jag fick gratis innan. Det får mig ibland att undra om det enda jag var bra till var att vara en potentiell älskarinna och inte en vän som många uttryckte.
Den enda patriarkala bonusen jag har att se fram emot är att jag kanske har lättare att få vårdnaden i en eventuell vårdnadstvist, tack vare att stereotyper säger att män borde jobba och inte anses lämpliga att ta hand om barn. Det är ju trots allt kvinnans roll.


Det står en stor jävla elefant i mitt eget vardagsrum och den heter patriarkatet.
Vi skall inte prata om alla elefanter i världen, just nu det räcker med den här. Vi behöver ta bort känslan av tabu kring ämnet och prata om rädslan många känner över att ens ta upp detta med sina manliga vänner. Och vi måste göra det. I våra egna kretsar. Som kvinna skall du inte behöva vara rädd för nästa kvinna som kommer in i din krets, den rädslan kväver kampen om lika stor agens och skapar en fiendskap mellan kvinnor. Som man skall du inte ens tänka tanken att skapa denna typ av socialt förtryck.  Vi måste tillsammans våga ifrågasätta de sociala strukturerna som i många fall är satta av män med hög agens, även om det blir jobbigt, även om vi får ligga mindre. Vi måste våga förändra och ifrågasätta våra sociala normer, för förtryck kräver strukturer och skapar makt för de som tillhör normen men behöver också någon som är tyst och inte säger emot.


Och till er män som läser det här och känner igen er, ni kanske rent av får en liten klump i magen. Sluta sopa den osynliga sexismen ni utsätter era kvinnliga vänner och bekanta för. Vi är mer än objekt för er uppskattning. Vi är mer än våra kroppar.
Och jag tänker inte hålla käften längre.

lördag 20 augusti 2016

Do you want to date my character? About sexual in game relationships at larps.

Background and disclaimer:
This is a translation and repost of "Får min karaktär chans på din karaktär?" Om sexuella relationer på lajv." The original post was written i Marsh 2015. I have a background in mainly Swedish larping and have mostly been to Vampire, Low and high Fantasy and post apocalyptic games. I have been to some Nordic Larps and participated in both the swedish larp con Prolog and Knutpunkt. I larp mainly at games where, if you want to have an in game relationship you have to go and get your coplayer on your own, where most larp organizers will find it an odd question to help out with. I also find that the swedish tradition is pretty "What you see is what you get" compared to some other larp traditions.



Do you want to date my character? About sexual in game relationships at larps.

Sometimes when I am building my character for a game I'm going to, I start thinking about my characters intimate relationships and what they look like. That it would be nice if there was another character present at the game that meant something extra to my character. Someone my character had a relationship with. A sexual relationship.

What are the pros with playing a character who has a in game sex partner present at the larp?

  • Sexuality is a large part of the life of many humans identites and lives, and to include sexuality into the character can make it into a more complete character.
  • Having the in game sex partner present can give the character more reasons for performing different actions.
  • A sexual relationship is a kind of relationship and I think relationships add a lot to your larp.
  • Things can become complicated in interesting ways if other characters meddle with the relationship.
  • A positive sexual relationship can give many opportunities at positive experiences, which might contrast nicely to the rest of the larp.
  • Equally a negative sexual relationship can give many opportunities at negative experiences, which might contrast nicely to the rest of the larp.
  • It gives many chances for the character to experience strong emotions.
  • Love triangles can be fun.
  • Sometimes who you are having sex with goes again the moral grain of the character or causes moral outrage in their social arena and that can give a nice dramatic curve.
But I still need to get at least one player who would want to play such a relationship. Most larp that allows characters to have in game sex uses different representational techniques to symbolize that characters are performing a sexual act during the larp. Or you go out of game together and talk about what you did in game while they where away from the others. I can tell you more about these techniques in another post. So, it's not like your are asking someone to engage in real sexual acts with you and it shouldn't feel awkward to ask?

But it does feel akward.

I've talked to a lot of larpers about this, both face to face, on the phone and in several facebook groups. A problem that came to light was that several men who wanted to do "the right thing" said they rather not ask women if their characters could have a sexual relationship. Some men said it was because they did not want to be seen as creeps/creepers and some men where worried about making the woman they asked uncomfortable. Some men said they were just shy or that they feared getting a no.

To me, gender matters as well. I have no problem at all with asking women, both women I know really well, and women I'm just acquainted with but that I thought about wanting to larp more with in the future. It usually runs very smoothly once we get to the larp and are trying the sexual relationship out. One man I talked to said he felt them same when he asked other men, and that he worried less when asking men.

To me it's always a little tricky to ask men. I'm almost always the one to ask and extremely rarely get asked. I can only have theories about what that is about. It can because I'm assertive and not very shy about a lot of subjects that other people find difficult to talk about. But I also belive that there are larping men that think I would be offended by the question because I'm a feminist. I would not, and honestly I would probably be flattered as long as I get to feel it is fine to turn the man down based on my own preferences and my thoughts about my own character. There are people I really don't want asking me, but most of those people know who they are. And if I've been in a fight or disagreement with someone doesn't have to be an end all. To play a positive relationship with each other, or play people who would do anything for each other can have an incredibly healing effect that can bleed over into your real life.

During these talks what crystalized was that is that you can ask/need to ask before the larp but that the situation can need to be adressed during a game where something changes or where a new relationship starts. Check in to find out what kind of relationship the players want to play now. Several told me that it had been a grand revelation to them the day they realized it was ok to go out of game for shorter or longer meeting about what they wanted and what their coplayer wanted. Other just wanted to play prepared and rehearsed sexual relationship where consent was already established because they found it really hard to get back to immersion after being interrupted. Instead they chose a safer router of not having that kind of in game relationships or kept all in game interaction very platonic.
Several people told me that it was very important to them to know what the other larper was thinking and feeling about the relationship, both the one who asked and the one who got asked. They wanted to avoid hidden intentions. I myself has an ethic that is more conserned with consequenses and less with intent. I don't care or judge so much based on hidden inten. I'm ok as long as the other person is happy and treats me right out of game, no matter why they are happy or treats me right.

After you asked another larper the question about having an in game sexual relationship and you found someone who said yes, it's really important to talk consent, wants and needs. You can approach this in a number of different ways.

  • You can start with yourself, modeling what kind of subjects can be discussed: "I would like if you hugged me and stroked my back." I'm saying "me" and "my" here, because even if you play a character, that is your body.
  • You can start with asking the other person what they are comfortable with: "Are kisses on the lips ok, if there is no tongue?"
  • You can start with asking what hard limits the other person har: "is there anything I absolutely can't do with you?"
  • You can start with what you're not comfortable with: "Never touch my neck, it's very sensitive."

Several women and men I spoke to declined having in game sexual relationships. Why? Well they had different reasons.

  • As I wrote above, some men answered they were afraid to be seen as creeps.
  • It is a difficult question to get a no on.
  • Not interested, as in "I'm not interested in that kind of relationships when I larp"
  • They had real life partner who was not comfortable with them larping that kind of relationship and they chose to honor that wish.
  • Both men and women where afraid that if they asked the question they would be misunderstood.
  • It was mostly women who were afraid that there would be rumours started that they were having out of game sex with their in game partner or that they wanted to have out of game sex.
  • Both women and men who only wanted to ask larpers that they had chemistry with battled with themselves if it was ok that they were feeling this way. They felt they were discriminating other larpers.
  • Some had never met a larper they wanted to larp having a sexual relationship with.
Anyway, this is an existing topic that we will probably return to in the future. I would love if both men, women and non binary people start thinking about if in game sexual relationships is something that they would like to play, and how they would get around to finding coplayers in the future. How they talk consent and what they really want to get out of the relationship. But if you want this type of play, please work on asking in a way that makes the other person comfortable with both saying yes and saying no. I felt it was sad that so many men that said they would like this kind of play felt it was so scary to ask that they didn't. If you ask in a nice and respectful way, you are not oppressing anyone. 

But if you are very much older, maybe you shouldn't ask a much much younger larper, and this goes a lot for older men, due to us living in a patriarchy.

tisdag 16 augusti 2016

Some hints for male larpers who wants to larp relationships.

"The Horny Druid went on Tinder"


I wrote an earlier blog post about how larps are too short to larp with unattractive guys.
Afterwards I asked the Swedish Larp Women Unite Group on facebook about what they think makes a male larper more attractive to play romantically with. This blogpost is a follow up on that post.

What do I mean with romantic or intimate play?

Romantic or intimate play does not have to has as its main goal that the characters will end up happy, or even together. It is a type of play that can be used to tell any story but due to what it entails more often than not needs more communication between the players before the larp game.
Part of this is because it more often than not means you will be touching each other in ways that demand a little bit of trust. Even touch that would otherwise be innocent can be very loaded in a romantic or erotic setting. Themes that have to do with intimate relationships, sex and romance are given a lot of weight in current literature, music, movies and other art and there is no reason it shouldn't also be present in larp.

Remember, the following hints I have gathered from different people who belong to the Swedish Larp Women Unite, and this can mean that they can contradict, be very specific or be repeated. The hints are not primarily from me, but gathered from a Facebook group.
You can't change yourself to fulfill all of these demands, but even those you can't fulfill can give valuable clues about what other people think about or are looking for.

I will be dividing the answers into categories.

Hygien
  • Have a pleasent smell. The absense of bad smells and odors. What is a bad odor is very individual, but basically: wash yourself and brush your teeth.
  • Body odour. Everyone has a different one, and if your body odor is compatible with what the other person enjoys, that makes things easier. 
  • Brush your teeth, don't smell of sweat.
  • Eliminate a bad breath.
  • Smell nice/ be clean.
  • I don't mind sweat unless it's very old or the person is sick.
  • Dirt is fine, but wash your hands.


Looks
  • Have a nice haircut.
  • I like tattoos and piercings.
  • Brown, emotional eyes.
  • Don't be more than 5-10 years younger than me.


Negotiating 
  • Take the initiative and talk about limits.
  • Think through and formulate your own limits.
  • Off course, stay within the limits we agreed upon.
  • Don't say "I don't have any limits" or "I'm up for anything with you." I don't believe you and I will be careful with your body and your ego.
  • Do a lot of check ins during game.
  • Take the initiative and ask for the characters to have a relationship, but offer me an easy way to say no in case I don't take you up on the offer.
  • Be ready to negotiate and talk through limits.
  • I like if we have an idea about what the relationship will lead to in game for both of us. I want a goal with the relationship at the larp, whether it's romantic or not.
    • Is it a safe haven to retreat to after the adventures of the day.
    • Will it end in tears and misery?
    • Will it start out carefully and end on a happy note, offer something exiting but still feel cosy?
    • Will it tie two groups who otherwise would not see eye to eye closer toghether?
    • Is it just to cover up our evil plans!?

Out of game interaction.
  • Say no if what is suggested does not suit you. This makes it possible for the other player to find someone else or suggest something else.
  • Say no if you do not want to do what is suggested with the person who suggests it. This makes it possible for the other player to find someone else or suggest something else.
  • Be a reasonable person: Be or give the appearance of being on the same ethical page as the other player. Have the tools to talk about limits, consent, the setting the larp is in and how you want the game to play out.
  • Be calm or project calmness when speaking about the setting of the game even if you do not agree.
  • Project confidence and that you are a good listener.
  • Before the larp - show that you want to play out the relationship. Be involved in suggesting how the relationship was before the game started and describe how you would like it to play out during the game. Show enthusiasm in front of your game partner even if in game you will play estranged and possibly murderous. 
  • Help out by being creative in coming up with scenes that relate to the relationship. It is scary to play a romantic relationship, and it can become really scary if the person who promised to play that they were in love with your character doesn't even say hello before the game.
  • Don't be a sleaze.
  • Don't talk shit about women, we can hear you.
  • Act mature, be calm and secure.
  • Listen.
  • Don't assume a suggestion for romantic or intimate relationships between chacters means anything in the real world. But don't assume it doesn't either. Make a risk/reward - call. No shame.

Style of play/ larp-style
  • Show me you are willing to co create our larp experience with me.
  • Show me you see me. Realize even the smallest gesture can give as much emotion as something more grand.
  • Talk to my character in game and not just about my character.
  • Involve me in the creation of storylines, don't just deliver them as the finished product at expect me to enjoy them.
  • Allow us to have a, eye for detail. Barely touching hands can feel like an electrical jolt if done right.
  • Be prepared to at least take half of the initiative both in and out of game. It is possible to be adversaries in game and still invite the other person to larp with you as long as you keep it active. It is passive play that is so hard to keep up with.
  • Be active in playing out the relationship during the larp. Keep an eye out for your in game partner if you are near each other. Check in with them out of game if needed if you need to know more about ideeas or wishes. If your partner seems unresponsive or tense, find out why.
  • Roleplay in a convincing way.
  • Be perceptive of how the game is going and try to be objectively analytical. Ask yourself "is this working out?"
  • If you can, check in to see if both of you are having fun and feel the relationship is adding to the larp experience. 
  • Don't be afraid of taking people you are playing a relationship with to the side and ask how's it going. Accept if it's not working out and help them end your relationship a in game way that works out for all of you.
  • When it comes to show physical affection, do it clearly and directly. Don't cop a feel on someones bum or start making out without warning. Instead you can stroke a piece of hair behind the ear and look the coplayer in the eye. 
  • Think in opposites. Post apocalyptic: give your partner something for nothing. Hight society hiostorical larps: Break the norms for your love. Forbidden love: Write love notes that can be found.
  • NEVER improvise anything about pregnancy/abortion/dead infants without clear consent!
  • When choosing what compliments to use, primarily compliment in game and not out of game characteristics.
  • I we negotiated consent and limits before the game, I prefer if you don't check in very often during the game. I don't want my game to be disturbed if not needed. I promise to tell you if anything changes if you promise to tell me the same.
  • I don't like compliments out of game, but at larps I don't mind being complimented for my out of game appearance.

Other
  • Dancing. Its good no matter what dance you know, and you don't need to know it better than you are able to dance without harming your partner.
  • If you can express emotion through dance that is extremely attractive. Dancing complements larping beautifully.
  • Well made gear. Having good looking and realistic gear.
  • Bring an extra blanket.
  • Bring chocolate.
  • Write me letters before the game - I'm delighted if you show this intiative and show that you want to build up a back story to the relationship.
  • If fitting the scenario, ask for a photo of me to carry around in game.


Tips för manliga lajvare som vill ha intimt och/eller romantiskt spel.

"The Horny Druid went on Tinder"


Efter blogginlägget "Lajvet är för kort för att lajva med "fula" killar" frågade jag i Larp Women Unite vad folk där inne tycker gör en manlig motspelare mer attraktiv för att dem att spela mot när det kommer till mer intimt eller romantiskt spel.

Vad menar jag med romantiskt eller intimt spel?
Romantiskt eller intimt spel behöver inte innebära att det är spel som syftar till att göra ens karaktärer lyckliga genom att man spelar ut en lyckad relation. Det är en typ av spel som oavsett vad det används till för att berätta för historia ofta behöver lite mer förhandling innan lajvet.
Dels för att det väldigt ofta innebär att man rör vid varandras kroppar på sätt som kräver en tillit, även beröring som är relativt oskyldig kan behöva förhandlas fram när den sätt i en kontext som är romantisk eller sexuell för rollerna. Teman som rör intima relationer, sex och romantik ges i vår kultur en extra tyngd och har varit ett av de största temana i litteratur, musik och film och annan konst.

Tänk på att de tips jag har fått in kommer från olika personer som passar in på Larp Women Unites målgrupp, vilket innebär att olika svar kan krocka med varandra. Tipsen är alltså inte främst från mig utan ihopsamlade i LWU.
Alla tipsen är inte sådant som man kan påverka hos en själv, men det kan ändå vara intressant då det kan berätta lite om varför det kanske inte funkat att spela nära ihop med en annan spelare.

Jag delar upp svaren i några kategorier:








Hygien
  • Lukta gott. Med detta menas frånvaron av dålig lukt. Dålig kan vara väldigt personligt, men i grunden; tvätta dig och borsta tänderna.
  • Grundlukt, alla personer doftar olika, det är ett plus om personens grundlukt funkar bra med vad den andres näsa tycker är najs. 
  • Var tandborstad och lukta inte svett.
  • Ha inte dålig andedräkt.
  • Lukta gott/var ren
  • Och så hygienbiten. Se till att inte lukta svett eller ha dålig andedräkt.


Utseende
  • Ha en snygg frisyr.
  • Tatueringar och piercings gillar jag.
  • Uttrycksfulla (gärna bruna) ögon.


Förhandling
  • Var den som tar initiativ till att prata om gränser.
  • Tänk igenom och formulera dina egna gränser. 
  • Håll dig naturligtvis till de fysiska gränser vi kommer överens om.Säg inte "jag har inga gränser" eller "gör vad du vill med mig". Jag tror dig inte och kommer vara väldigt försiktig med din kropp och med ditt ego.
  • Kolla av mycket.
  • Tar initiativ till relation men ger mig samtidigt en värdig väg ut om jag inte vill.
  • Var med på att göra en gemensam gränsgenomgång
  • Jag gillar om man har en tanke om vad en relation kan leda till för spel för oss båda. Jag vill gärna ha ett syfte med relationer på lajv, romantiska och andra.
    • - Ska det vara en relation som erbjuder en trygg hamn efter/under dagens äventyr?
    • - Ska den sluta i tårar och erbjuda misärspel?
    • - Ska den börja trevande och sluta lyckligt, erbjuda en spännande men mysig story arc?
    • - Ska den knyta samman två grupper som annars kanske inte hade haft anledning att mötas?
    • - Ska den vara en täckmantel för onda plotter?
  • Tydlighet och konkretion om fysiska gränser och om spel han gillar/ogillar. Kan man prata om sånt på ett öppet och avdramatiserat sätt blir man mer attraktiv för mig.
  • Ett aktivt initiativtagande till att prata om gränser i fysiskt spel. 
  • Kommunikation om karaktärernas relation i allmänhet och om hur vi vill lajva och vad vi vill få ut av spelet. 
  • Ett växeldragande i kommunikationen så att det inte bara är jag som tar upp saker, utan att han också tar ansvar för relationer - både den mellan karaktärerna och att skapa en bra kommunikation mellan oss som spelare.
  • Genomtänkt vad relationen är tänkt att leda till tycker jag är viktigt. Detsamma med sexscener, spelar dem jättegärns men bara när de makes sense för intrig, story arc eller karaktärsutveckling (eller om jag och den andra spelaren är vansinnigt tända på varandra off men då föredrar jag vanligt off-sex).

Interaktion utanför spelvärlden.
  • Tacka nej om det som föreslås inte passar dig. På så vis kan personen som föreslog det hitta någon annan innan lajvet.
  • Tacka nej om du inte vill ha nära spel med den som föreslår det på så vis kan den som föreslår det hitta en person som vill det.
  • Var vettig: Var eller ge intryck av att vara på samma etiska och moraliska nivå som motspelaren. Se till att du kan föra ett fungerande samtal om gränser, lajvvärden och spelförlopp. Ha en förmåga att framstå som lugn, i alla fall när det gäller diskussion om spelet.
  • Var gärna både självsäker och lyssnande. 
  • Innan lajvet - visa att du är intresserad av att spela på relationen. Var med och föreslå hur den sett ut tidigare eller vilket slags spel du vill ha under lajvet. Visa entusiasm för din lajvpartner även om ni kommit överens om att ni är bittra expartners som helst vill dräpa varandra. 
  • Hjälp till med att spåna möjliga scener eller liknande. Det är läskigt att spela någons kärleksintresse, det är ännu läskigare om den som ska låtsas vara kär i en inte över huvud taget säger hej innan lajvet eller tar sig tid att prata med en.
  • Var inte inställsam / sliskig.
  • Uttryckt dig inte nedvärderande om kvinnor, vi hör dig.
  • Ge ett moget intryck, var lugn och trygg i dig själv. 
  • Var inte mer än 5-10 år yngre än mig.
  • Var lyhörd.
  • Ta inte ett förslag om intimt eller romantiskt spel som ett off-intresse, men uteslut det inte heller helt. Väg med det i beräkningen till om du vill tacka nej eller ja. Det är ingen skam i det.
  • Absolut inga sexuella skämt eller anspelningar off - om vi inte känner varandra väldigt väl.
  • En tydligt visad prestigelöshet/ödmjukhet/brist på ego, där han kan kompromissa och be om ursäkt om något blir fel. 
  • Ett lyssnande på och intresse för vad jag vill och behöver.
  • Jag blir mycket mer positiv till förslaget "jag skulle vilja spela en relation där min aragorn-roll får en chans att utveckla sina svaga sidor och släppa någon nära, är du på?" än "vill du spela ihop med mig på lajvet?" eller "Jag skulle vilja spela en riktigt rå och utlämnande sexscen för min roll är ute och letar kickar" är en mycket bättre raggningsreplik än "tja snygging vill du knulla?". Jag förutsätter då alltså att man har möjlighet att prata off om romantiskt och sexuellt spel.

Spelstil
  • Visa lyhördhet för att forma spelet ihop med mig.
  • Visa uppmärksamhet. Inse att små gester är minst lika känsloladdade som massor med fysiskt spel. 
  • Prata med min karaktär inlajv och inte bara om min karaktär.
  • Involverar mig i skapandet av spel och leverera inte bara färdigt spel i mitt knä. 
  • Spela högupplöst, att nudda en hand kan nästan ge en elektrisk stöt.
  • Var beredd på att ta i alla fall hälften av initiativet, både in och off. Man kan spela avståndstagande men ändå bjuda in till spel så länge man är aktivt avståndstagande, men passivitet är så hopplöst spelblockande.
  • Var aktiv i relationen på lajvet. Ha ett halvt öga på din partner om ni spelar i närheten av varandra. Gå gärna off vid behov och stäm av idéer eller spelönskemål. Om din spelpartner verkar ointresserad eller obekväm, kolla av varför? 
  • Rollspela snyggt och realistiskt.
  • En annan sak är att vara lyhörd och försöka vara objektivt analyserande under spel. Fråga sig själv, funkar det här bra? 
  • Försök kolla om båda verkar ha roligt och få ut något av relationen? 
  • Våga ta personer off lite kort och stämma av hur det går, och så klart acceptera och vara hjälpsam att spela sig ur en relation som båda eller någon upplever inte funkar.
  • Om man ska ge fysiska tecken på kärlek, gör det tydligt och rakt: tafsa inte på baken eller börja hångla direkt, utan titta i ögonen och lägg en slinga hår bakom mitt öra i stället. 
  • Tänk tvärtemot. Postapo: ge något för inget. Historiska med mycket etikett: bryt en norm /spricka i fasad för min karaktärs skull. Förbjuden kärlek: Skicka lappar/brev
  • Improvisera aldrig fram min "graviditet/abort/döda spädbarn utan att jag är MED på det off!
  • När komplimanger ska ges, gå på inlajv-attribut, inte på off-utseende.
  • Om vi förhandlat fram speciella gränser innan lajvet, håll inte på och kolla av dem hela tiden under lajvet. Jag vill inte få mitt spel stört mer än nödvändigt. Vi kan dock lova att säga till varandra direkt om något inte funkar.
  • Genomtänkt vad eventuella sexscener är tänkt att leda till tycker jag är viktigt, spelar dem jättegärns men bara när de makes sense för intrig, story arc eller karaktärsutveckling (eller om jag och den andra spelaren är vansinnigt tända på varandra off men då föredrar jag vanligt off-sex).

Övrigt
  • Kunna dansa: När det gäller dans går alla danser bra, och på nivån att man inte skadar den man dansar med off. Det är väldigt attraktivt att kunna lajva ut känslor i dans. Dans är ett underbart komplement till lajv. 
  • Välgjord lajvutrustning. Har snygg och realistisk utrustning.
  • Ha en extra filt..
  • Ha choklad.
  • Brevväxla gärna innan lajvet -jag blir glad om du tar initiativ och visar att du vill bygga lite historik.
  • Be om ett foto av mig i roll som du kan bära på din roll om det är ett lajv med fotografier.
  • Min största turn-off är tyvärr helt ärligt dålig personkemi och den är svår som sjutton att ringa in. Det känns tråkigt men det är svårt att göra någonting åt personlighetsmässig osynk.
  • Jag tycker mest det känns surt när jag tycker att våra karaktärer skulle matcha så bra / det skulle tillföra spelet/ min lajvupplevelse något, samtidigt som jag väldigt starkt känner att jag inte är bekväm på rätt sätt med den personen.


söndag 14 augusti 2016

Triggered at a larp.


This post mostly focuses on larp participants but can be of interest to organizers as well.

What is a Trigger? Usually, what we mean with a trigger is something that for a PTSD sufferer sets off a flashback of their trauma. These days we also often mean it is something that sets of a phobic reaction for a phobia sufferer or a panic attack for a person who sufferers from anxiety.

When talking about triggers one can also mean allergies, although that is less common, migraines or epileptic seizures. I will however not focus on these in this blog post but more on the acute physiological reactions and how to handle them.

Having triggers does not mean you can't go to possibly triggering games. Most of the times that is up to you and what you know about your current mental health. Here are some tools to help you gauge under what conditions you can participate.

Innehållsförteckning (list of ingredients)
Usually you don't know all your triggers, but you might know what has triggered you in the past. It can be easier to handle your mental health if the larp has some kind of easily available summary of what themes are present at the larp. Going through the summary you can gauge how likely it is you will be triggered at the larp. This can be called the following:

  • Trigger warnings 
  • Content warnings 
  • My suggestion is the swedish "Innehållsförteckningar" which translates into: 
  • List of ingredients or 
  • Table of content.
In my experience the most common triggering themes are sexual harassment, rape, incest and domestic abuse. If many of the larpers have war time experience, unexpected sounds that imitate shots, visceral depictions of wound, war time torture and so on are also common triggers.

So you might have known and unknown triggers

Opt in and opt out of triggering play.
Some games who are aware that their themes are triggering for a lot of players have either stated opt in mechanics or opt out mechanics. Opt in means that if you want certain play, the player has to actively ask in some way to be included in that. For example, only marked players are up for being kidnapped by the special forces and having a bag put over their head. In an opt out mechanic, instead it is assumed everyone at the game want the stated game and if you do not you instead have to state that.

Also! If you suffer from PTSD or Anxiety attacks it is double important to really rehearse using the safety words and insisting on everyone knowing them. If you become triggered it can be really hard to remember you are safe and can break the scene at any time.

Self Care always comes first
Elin Dalstål has written an article focusing specifically on this subject and I will probably link it when I come around to it.
You can lessen the chance of being triggered by coming prepared. Eat enough, drink enough, and sleep enough. Most PTSD or Anxiety sufferers feel it helps if they utilize the buddy system and have a friend who will leave everything to take care of them.
Leave any scene that you feel is becoming too much for you. There is no shame in seeing to your own basic needs, no matter if others are not. Larping is not a race.

Triggered!
What to do if you are triggered in a really bad way, that flashback starts playing or your fight of flight reflexes go haywire?

What I do is:

  • I immediately leave the scene if possible. I'm most comfortable not calling attention to myself.
  • If I can't leave I try to alert the attention of the other players that I am distress. Sometimes this means using safety words that break the scene.
  • Find a secluded spot, not to far away from the others, where I feel safer.
  • Do a calming exercise, such as a breathing exercise.
  • If anyone come to check on me I ask for my "buddy" or if the game has a safety host I ask for them. I am not comfortable talking to anyone, or the busy main organizer. But I can't always talk when I'm triggered.
  • If anyone want to be nice to me I instead ask for a hot beverage or a blanket.

What you can try to do for a triggered larper if you want to.
  • If they run, let them run, but remember what way they went.
  • If you are their buddy, calmly walk after them.
  • Accept if they can't talk immediately.
  • If they are hyperventilating, help them steady their breath.
  • The best thing is if someone can stay in their vicinity while someone else gets a blanket and something to drink.
  • Some are very embarrassed from being triggered and might not want to talk about it afterwards.
  • Don't make a big deal about it.
  • Ask them when everything has calmed down if they need help getting back into the game or if they want to go to their bed and take a nap.
And, I can't believe I have to write this but never have sex with a larper who you helped get through being triggered immediately after you helped them. They are in a vulnerable position.

fredag 12 augusti 2016

I'm organizing a nordic larp and I can't handle critique.

I can't handle critique when I'm not paid to handle the critique or am in school intent on learning something.

I've helped in organizing Berättelsefrämjandet larps Landsväg in 2014 and Hinterland in 2015. I've volunteered to do character coaching in other games. I organized two small fantasy games in 2005 and 2006. But the fantasy games were made in a tradition and at a time where the main part of the feedback an organizer got was positive and bubbly.
We also did not have social media in the way the we do today, so actually giving the organizer feedback and critique had to be done in an more active and directed way. You knew that if you wrote it, it would be meant for the organizers eyes. With social media you can be talking with your friends about what you were doing this weekend and then Facebook makes it possible for the organizer to stumble over that conversation.

Nordic Larp is a movement that in part moves towards larp as art, and art can be critiqued. And as I said before I can't handle critique. So while I do want to do my larp Witches of Ästad Farm in November I still don't have much of a plan for what I will do with the feedback afterwards.
I'm pretty sure that some will adore the game, while others will be disappointed. And I fear my reaction to that. I don't want to go "I'll never organize again and I hate all larpers". I'm prone to hyperbole when I am upset.

I think the thing is this:

I don't mind critique of my larps being out there. It is very important that other people get to express themselves, and talking about your experiences is part of self expression.

I don't mind others asking respectfully for what they want or need before or during a game. As long as they can divide between need and want and is ok with me saying no to a want and being truthful about not being able to fulfil a need.

What I do mind is that when critique is delivered directly to me I feel like there is a strong demand from me to respond and to respond in a certain way. To fix the perceived problem. And I have trouble with that because I am to damn truthful and I really struggle with that. I need to repeat to myself that it's fine to say.

"I hear what you are saying and recognize this was a problem for you."

Instead I blurt out "I can't really do anything about that, because the game is over." or "It was clearly stated in the list of content for the larp that this could happen, did you not read the content list?"

I'm thinking to myself that there also is a formula most organizers of Nordic larps use in which they say to their participants that they are very open to critique and that participants can contact them at any time. That they can inform the organizing team if there is anything they need to participate in the game. And after games there more often than not are organized feed back forms that they send out and encourage participants to fill in, saying they need the feed back to get better.
But I don't get better when I get a lot of feedback at once or feel critiqued from several people. I respond better to being mentored by people I have developed a personal relationship with and who I trust. I'll write about "Karins octagonal feedback model" some other time.

Final thoughts
I'm thinking that I wouldn't want to impose "The week of stories" as I have understood the concept. I understood it as asking participants to only talk about the good things with the game the week following the game and leave critiques for the time after that week.
I don't think I as an organizer of a larp game can ask of my players to do anything special once they have left the venue. Their social media interaction belongs to them and if they are disappointed in the game they have a right to express that to their friends, which today is often done in social media. It is also in the hearts and minds of the larpers that the game will live on and what they don't talk about or write about they most often do not remember.

So I'll probably get off social media in the weeks (2-3 weeks) following the game. Or at least get off Facebook. Or have a designated hour of day when I log on, check it out and then log off.
I have my co-organizer who can do the administration and moderation on Facebook where such is needed. I'll take care of my needs to withdraw a little when a project is done and I am in an emotionally vulnerable spot.

If we make a feedback form I will be careful with what kind of feedback I'll ask for, and only ask about things I feel I'll know what to do with. And I will probably have my coorganizer go through the answers before I do. And then the same as with social media, I go through them after 2-3 weeks.

I'll give myself some "weeks of no stories" to create a distance between myself and my creation.

tisdag 9 augusti 2016

Lajvet är för kort för att lajva med "fula" killar.

"Jag kommer in på caféet där de lokala vampire-lajvarna hänger och går fram till folket jag lärt känna de senaste veckorna genom lajvet. Några reser sig upp och hälsar mig med kramar. När de börjar sätta sig ner går en kille som bara är vagt bekant in nära och kramar mig också. Jag är djupt obekväm och vet inte vad jag ska säga.
När jag säger till vid ett annat tillfälle, att jag inte vill kramas ser han ut som att jag slagit honom i magen. Han är inte den ende som vill kramas oavsett vad jag vill. Jag börjar säga att jag inte gillar kramar. Att jag inte är en sån som kramas. Bara jag får slippa kramen och att få de ledsna hundögonen från någon av nördkillarna här inne."


En sidoeffekt att backa bort från sociala media så som facebook och twitter är tid att tänka mina egna tankar under längre sammanhängande tid utan att bli avbruten utifrån för att läsa vad andra människor tänker. Jag blir mindre reaktiv i mitt tänkande. Reaktiv är när man främst reagerar på sådant som händer runt omkring en.

En sak jag tänkt på tidigare och som nu bubblade upp inom mig är en tanke om (främst) kvinnors kroppar och andra kvinnifierade kroppar*. Det är också en tanke på hur vi tänker om erfarenheter av mobbing, om oss själva som snälla människor och om nörden som en icke maskulin man. Det är också en tanke på attraktion och lust. Jag kommer som vanligt att förenkla det hela för att inlägget ska vara lättläst. Det går självklart att göra en ännu djupare genomskådning.

Vi kommer att gå vidare från exemplet med kramarna ovanifrån. Det jag kommer att skriva om kan för vissa upplevas som helt sjukt och det kan finnas en önskan om att ifrågasätta eller säga "jag skulle aldrig göra så". Men jag har både gjort det själv och fått berättat för mig om det av andra kvinnor. Även icke-kvinnor har berättat liknande.

* Många lajvare är nördar.
* Många nördar har blivit mobbade.
* Många nördar upplever sig själva som romantiskt eller sexuellt ointressanta.
* De flesta människor har en självbild av sig själva som goda och vill verkligen inte mobba andra då mobbare ses som onda.
* Många kvinnor har uppfostrats att ta socialt ansvar för hur andra människor mår i en möjligt pinsam situation.

Dessa och några andra ingredienser som ni läsare kanske kan komma på leder ibland till den absurda situationen att till exempel en kvinna låter en man de tycker är obehaglig ta på deras kropp på ett sätt de är djupt obekväma med. De säger inte ifrån, de konfronterar inte utan de kanske "spelar sig ifrån" situationen de råkat hamna i. Efteråt är det vanligaste att de skyller den uppkomna situationen på sig själva, att de måste ha kommunicerat otydligt att det inte var ok att ta på dem på ett sådant sätt. Ofta kan där även finnas en känsla av skam för att man kanske hade accepterat samma beröring av en man man funnit attraktiv och man vill inte vara en sån där mobbare som undviker "fula" människor. Resten av lajvet finns hela tiden en tanke i bakhuvudet om att man så smidigt som möjligt ska hålla sig borta från mannen som väckt de obehagliga känslorna istället för att kunna slappna av helt och njuta av lajvet på samma villkor som de andra deltagarna.

Tänkandet verkar gå

"Lajv är till för alla."
"Då jag gillar fysiskt lajvande så borde jag också acceptera att alla på lajvet kan lajva fysiskt mot mig."
"Jag anmälde mig ju till det här lajvet trots att ett tema var sexuellt våld, han ger mig det creeps men jag får väl stå ut."

Att man åkt på ett lajv med fysisk inriktning, eller till och med på ett lajv med ett erotiskt eller fysiskt romantiskt tema och att man bara ska tåla då man gav sig in i leken.

Jag vill även bena lite i skammen över att man tror att det är fel att vissa människors beröring vill man ha och strävar efter, medans andra människors beröring vill man inte ha och försöker undvika. Skillnaden kan beror på avsmak, acceptans, bekvämlighet och ibland på viss attraktion så som de känns i kroppen. Men det är så attraktion fungerar och det är ok. Det behöver inte ens handla om att personen man inte vill spela mot är objektivt ful, då det utseende man själv ser som fult ser någon annan som extremt attraktivt. Attraktion handlar dessutom ofta om röst, intonation, tillfälle, avslappning och anspänning, doft, frånvaro av distraktioner, miljö och hur icke-sexuell beröring från personen känns. Det behöver inte heller handla om att personer man känner attraktion till at faktiskt vilja spela fysiskt nära med är någon man är det minsta intresserad av att ha någon sorts relation med utanför lajvet. Det kan vara rollerna som blir det som gör en ointressant person till attraktiv i ens egna roller när ni väl iklätt er rollerna.

Det är inte skamligt och inte fel att man föredrar vissa människors beröring framför andra människors beröring. Speciellt intim beröring, för även om du spelar en roll på lajv, så spelar du den med din egen kropp. Lajv är för korta för att man bara ska behöva stå ut.

Lajv kan vara till för alla. Men alla lajv är inte till för alla. På samma sätt kan fysiskt, romantiskt eller erotiskt laddat spel vara till för alla, men att röra vid just din kropp är inte till för alla.

Som min vän Elin Dalstål alldeles snart ska skriva i "Self Care Comes First" så kommer självvård först, även på lajv. För mig ingår att själv få bestämma över min kroppsliga integritet i självvård. När jag ger upp det självbestämmandet behöver jag ifrågasätta om jag gör det för min egen eller för andras skull.

*En kvinnifierad kropp är en kropp som andra tolkar som "en kvinnlig kropp eller en kvinnas kropp" oavsett om kroppen tillhör en kvinna eller någon annan.

onsdag 15 juni 2016

Lajvarrangörer och sociala media

Flera lajvarrangörer uttrycker frustration över vad som sägs online om deras lajv, eller i andra fall att det tar mycket tid att arrangera lajv och samtidigt ha koll på sociala media.
I det här blogginlägget benar jag ut några frågor som en lajvarrangör kan behöva ta ställning till när det kommer till Facebook, twitter och Instagram. Sociala media där deltagare relativt lätt kan nå både arrangörerna (i alla fall om dessa är aktiva på plattformarna) och andra presumtiva deltagare. Nästa blogginlägg kommer handla om kritik och feedback och skillnaden där emellan på ett mer allmänt vis på ett sätt som påverkar hur man hantera sociala media som arrangör. Där kommer vi även prata mer om energi och sociala och emotionella behov.
Frågor att ställa till sig själv som lajvarrangör, eller till arrangörsgruppen man är del av.
  • Vill vi ha en närvaro i sociala media?
  • Vill vi lova våra deltagare att vi kommer att ha en närvaro i sociala media?
  • På vilken nivå vill vi använda oss av sociala media och hur mycket energi är vi villiga att lägga ner på sociala media?
  • När ni bestämt vår nivå av engagemang, tidsåtgång och energiåtgång kan ni bestämma var ni lägger mest fokus. För många lajv är det Facebook, men det finns roliga sätt att använda andra sociala media.
  • Vem av oss ska bevaka social media åt projektet? Ska vi vara flera som bevakar social media?
  • Finns det tider på dygnet ingen av oss i projektgruppen ska använda oss av social media å projektets vägnar.
  • På Twitter, Facebook och Instagram kan man både ha speciella hashtags för lajvet, varav några kan vara "officiella" för att samla både sådant ni och deltagare skriver eller gör inför lajvet och man kan också ha ett konto helt dedikerat åt lajvet, lajvkampanjen eller projekt.
  • Om det finns dedikerade konton, ska då främst dessa användas för att interagera med deltagare? Dvs om en projekmedlem skriver under sin privata användare är det deras privata åsikter medan det officiella kontot är mer "uppstyrt"?
  • Har alla i projektgruppen tillgång till eventuella dedikerade konton, eller bara den som är ansvarig för social media?
  • Vilken typ av frågor svarar man på i öppna forum (mitt råd är allt som kan beröra mer än den som ställer frågan, det kan spara dubbeljobb) och vilka slussar man vidare till privatare kanaler så som arrangörsmail.
Några allmänna tips om lajv och sociala media.

  • Utnyttja gärna möjligheten att använda en deltagares fråga för att informera många. Hjälper dock frågan till att belysa en informationsbrist ni inte tänkt på, lyft gärna svaret även till mer lättillgängliga kanaler än undertrådar på sociala media.
  • Om det inte framgår tydligt vem som svarat på sociala media, underteckna. "Tack för den fina fan-arten! Vi blev jätteglada! /Karin"
  • Bekräfta att du/ni sett frågan och berätta vad ni skulle vilja hände nu. "Tack för din fråga, jag ska diskutera detta med arrangörsgruppen och återkommer här. /Karin" eller för enklare frågor: "Hej! Incheckningen börjar officiellt 9:00 men man kan göra separata överenskommelser med Linda, det viktiga är att du blir incheckad av brandskyddskäl, vi ses på torsdag! /Karin. "Vi i arrangörsgruppen har en hemlig plan, men om du mailar oss på witchesofastadfarm@gmail.com så kanske vi kan ge dig några spoilers."
  • Använd ett språk som majoriteten av dina deltagare förstår, nu menar jag att man inte ska använda onödigt krångliga ord. Använder du ord som är specifika för lajv, för just det här lajvet eller som är väldigt akademiska brukar det uppskattas att man skriver vad det betyder med dagligt tal.
  • Även om sociala media ofta känns väldigt omedelbart till sin form är det helt ok att vänta med att ge ett mer uttömligt svar. Ibland kan man dessutom behöva ställa lite följdfrågor innan man listar ut exakt vad det är som diskuteras.
  • Alla trådar på de sociala arenor lajvet ställer upp med är inte sådana att de behöver bemötas.
  • Leta inte upp jobbiga grejer som sägs om lajvet i kanaler som inte är direkt associerade med lajvet. När folk tänkt färdigt runt vad som stör dem eller fattas dem kommer de komma till er som arrangörer (om deltagarna har förtroende för er.)
  • Lägg ner tankeverksamhet på hur man kan odla den önskade deltagarkulturen på sociala media. Det är en sak att önska hur man tycker att folk "borde" bete sig och hur man kan bygga på ett sådant sätt att man kan hantera många olika sätt att bete sig.

    Det kommer som sagt mer i nästa inlägg.