Support your local larp feminist

So after over three years of working with Larp Women Unite I notice and come in contact with other female outspoken larp feminists who have hit the same wall as I have done and suffered.

The first part of this post will be about recognizing some of the symptoms and to get some researchable names for different conditions and phenomenon. The other part is what you can do for yourself, some advice from me and finally what you can do for a friend who is suffering from feminist burnout. Here and there throughout the text I will refer to the local larp feminist as "she" but the content is for any gender identity.

 

Part one - Recognizing what is happening

Feminist Burnout: You can suffer burn out symptoms from doing activist work. You spend a lot of time on it. You might not notice the change you are causing. You might feel alone, shunned and hopeless. Symptoms can come in all kinds of forms but usually you suffer anxiety, have trouble sleeping or are dead tired all the time. There can be bouts of crying and feeling really hopeless about everything. You might wish you never became a feminist an long for days when larp was just "something fun" for you. You might need a break from the fight and that is ok. Make sure you have some other things to do that is not tied into you activism and maybe tell your close friends that you are "off duty". I even have people who fill in for me in the admin groups I'm in.

Compassion fatigue
One day you feel meh. Or you feel anger that you are doing "all the work" while "no one else is listening or fighting their own fight". You feel "screw them" and "whatever". At the same time you can feel deep shame that you really don't care and you no longer feel pleasure from doing what you used to love. Compassion fatigue was originally researched in nurses and social workers. It mainly manifests in larp feminists that work with traumatic episodes, such as workings with victims of trauma such as out of game rape in a larp context or a former abusive spouse. It is also known as secondary traumatic stress.

Wikipedia says:

"Persons who are overly conscientious, perfectionists and self-giving are more likely to suffer from secondary traumatic stress. Those who have low levels of social support or high levels of stress in personal life are also more likely to develop STS. In addition, previous histories of trauma that led to negative coping skills, such as bottling up or avoiding emotions, having small support systems, increase the risk for developing STS.^"

The Female Gender RoleIn most countries women are expected to make others feel loved, accepted and welcome. If they are granted power they are more expected to use that power fairly and justly and to be more informed about social justice politics. Women are supposed to be both knowledgeable and skilled in the so called "soft values". A woman is expected to suggest and not demand and to be modest and if she is sure of herself, not show it. A woman is expected to smile more than a man, and to show at all times that she is not angry and that she is no threat.

Emotional labour / Emotion workWikipedia says this:

 

"Emotional labor is the process of managing feelings and expressions to fulfill the emotional requirements of a job.  More specifically, workers are expected to regulate their emotions during interactions with customers, co-workers and superiors. This includes analysis and decision making in terms of the expression of emotion, whether actually felt or not, as well as its opposite: the suppression of emotions that are felt but not expressed." (read more here)

When the same thing is done privately it is called emotion work, but in the larp community a lot of functions can be seen as jobs. Larp Organizer, community organizer, safety host, ombudsman etc. When you are the local larp feminist, over time people might see you less as a human being and more a s a person who has the "job" of being the local larp feminist. This can be especially difficult because if you are a woman, then you are fighting for your own rights to participate fully in the larp hobby, so you WILL have a lot of emotions on the subject.


Genderlect and sociolect.There is a thing called sociolect , it's about how members of different groups speak or are expected to speak. A common clash is when neurotyphical middle class white feminists encounter members of the working class and or feminists from other ethnicities. Often they are very preoccupied with the "correct" way so things and might feel attacked and uncomfortable with other ways of speaking and writing, even when it is done in the same language. They might want to "help" you by correcting you language so that it becomes more "effective at conveying you message". What really should happen is them learning that there are many ways to communicate.
Genderlect is when you look at how different genders are expected to sound and write. In many cultures women are supposed to use more softening words and speak about how they "feel" and not about how things "are". If you deviate from you genderlect people might see you as being aggressive or timid depending. People deviating from their genderlect will suffer social punishments for this.

Social media overwhelming / entering radio silenceYou might feel your heart race every time you phone says it has a message for you. Or you dread what the person you are having an online discussion with will say next. Maybe you start feeling like you don't "deserve" to be seen on social media. You stop posting and start lurking. Maybe you stop using your accounts at all. Maybe you close them down. Sometimes this is a good coping strategy, like the "Tap Out" described below. But if you notice that you or a friends suddenly dramatically changes their online behaviour, something might very well be up with them emotionally.
Or they could just be at a larp.

Part two - Supporting yourself / supporting the suffering

Radical acceptanceThis is a technique I didn't want to use at first. But I have found that sometimes it is the only thing that works. I stop what I'm doing and I kind of "look up" either mentally or physically. Then I say to myself: "It is what it is". Then I make a decision if it is something I have the time and energy to work on right now or if I should just go do something else. The something else is sometimes a simpler project, sometimes something that recharges my batteries. I've used radial acceptance for my body issues, for relatives illnesses, for bleed after larps, for doing a brain scan or a breast scan or for going into doing a test I am afraid I will fail. Or simply accepting that there are people out there who hate me and want to harm me. Some for valid reasons, some not so valid.

Take care of the bodySleep, eat things you enjoy, work out by doing cardio or lifting heavy weights. Also drink a glass of water when you get overwhelmed, maybe a cup of tea if that is you thing. A very basic thing can be go take a pee.
Taking a hot showing or a long bath might make muscles you didn't even recognize were tense lighten up. If you have energy to be social, call a friend or meet some people over a board game.

Tap outYou never have to stay online. You never have to hang around a space that feels unsafe for you. You don't need to go to a specific larp if it's not giving you what you need. You don't exist for any one else's pleasure. When the dark wave hits of self loathing, confusion, anger and maybe even flash backs for those of you who have suffered trauma like sexual abuse, rape and or/being beaten. You can practise self care and unfollow that thread o facebook, leave that instagram beef or quite simply ask the person talking to you to please leave you alone. If the interaction is online you don't even have to say you are leaving, you can just leave after you said your piece. (I call those "post and run" for those days when I don't have the energy.)

Choose a small, measurable goalI chose to work with larp feminism to follow the principle of "think globally, act locally" or the Swedish proverb "dig where you stand". Sure it's hard to be a prophet in my own home town, having heated discussions with people that could probably help me with my "larp career". To do this I often try to write down or say to myself what I want to achieve and what I will count as success.
"I want them to add a ingredient list to the home page" or "I want at least two other people to mail them about removing the rape joke" "I will go get the guard if there is another issue".

Ask for and accept helpIf you feel all alone in a discussion but maybe you notice you are getting some likes. You can maybe PM those people and say that you do feel alone. Beware of not starting a so called "dog pile" where there suddenly are a lot of people against one other.
Or maybe you are feeling like the worst person ever after having a disheartening back and forth with the organizer to your favourite larp. PM a friend you trust and ask to vent. Don't carry it all inside of you. Maybe write on your FB wall that you are having a bad day and would like some kind of encouragement. I often ask for "describe me with a gif" of "give me weird compliment".

Using mantrasHere are some mantras I use to self soothe or disengage and manage my energy.

"What other people say about you does not define who you are." I've also used this one to comfort people who have been threatened to that rumours will be spread about them
"People have many opinions" - just a statement to remind myself that is just all it is. Opinions.
"He's just wrong." - I use this when someone is using a clearly faulty logic or fact. I try to not engage or just engage on a basic level, like countering them. You can't join every argument and when people are wrong some other larper will often engage them.
"But he has a JOB!" This one I credit Christina Bodling. This is when others claim we can't expect some guy to act as a human being because he doesn't know better. If this individual has an employment he clearly knows enough to get hired and acts well enough at work to not get fired. So he should be able to act well enough even in the larp community.
"If they want to stop me, they are going to have to stop me." This isn't so much for when I'm nearing burn out, but more for when I'm getting back up. This is for handling people who are "warning" me about doing something that I truly believe is the right thing. I often use this mantra to give myself courage to ask for straight answers like: "What are your rules about male and female toplessness at the larp?" or "can you explain to me exactly why you don't think me, Johanna or Mia who applied for the character of the General would do the role well enough. Can you be concrete and specific?".


Focusing on your ethics

When there is a lot of critique against you and you are feeling the pressure pound down on you, walk trough your ethics in your head. You can understand and sympathize with the feelings others are having, while still following your own ethics. Maybe go through your ethics again. Are they still your ethics.

Forgiving yourself
So maybe you fucked up, I truly and deeply have from time to time. And maybe you feel like you don't deserve love. But a lot of feminists have very high demands they place on themselves. If you are also raised as a girl you are also under pressure to please other people and make them feel good about themselves. When demanding change in tightly knit communities you will often be seen as a trouble maker and sometimes you will be a trouble maker. Even if you have a set of ethics you are pleased with there will come times where you afterwards look back at your actions and feel shame of what you have done. When this happens, see that you stop the behaviour, back off, offer an apology and if welcome offer reparations that a possible for you to do. But try to move on. Maybe not immediately, but sooner or later. Especially if the people you acted badly towards have moved on.

Helping your friend

Let them know you are thinking of them.
Recognize when they seem tired and hopeless and express this online or in body language. Don't wait for your friend to ask for help. Throw them a PM or a text message mentioning "hey I saw what you wrote on FB, how are you holding up" or if you know they don't mind the phone, call them. Maybe offer to feed them their favourite food, at their home or at a restaurant.
Don't think they know you like them, tell them, especially when times are grim. Some people really really appreciate silly little gifts. Send them something nice in the mail. Named or anonymous.

Explicitly invite them to things.
When you are the local, vocal, larp feminist you can often feel like a hated outcast in your own community. Sure a lot of people send love your way but it can be hard to take that to heart when there is so many aggressive messages sent your way. You are made feel unwelcome and that you are "destroying the community" and "hurting people". This can lead to a reaction where you withdraw from even the social circle's where you are welcome by the organizers. So it can be nice and validated to be told "we especially want you to be here/there" even if they might not be able to make it due to time or exhaustion.

Don't hold them to impossible standards.None of us truly know everything that happens to another person. So when you local larp feminist either messes up, seems to be overreacting, seems to crack from something "small" happening, that can probably come from being under a lot of pressure for a long time. She might be getting straight up hate mail and threaths. Maybe she recently lost a close friend who said she was to "angry" these days or that they were "afraid" of her. Or maybe when she stays friends with "the wrong person".
Remember that she to grew up in the patriarchy, she didn't come to you from an alien planet where all genders were treated equal. Getting rid of internal misogyny is an on-going work and I don't know if there is a human born today that will get there in their life time.

Don't overestimate their strength
We have a cultural narrative of the "strong female protagonist". And I myself have often been told that the people who hurt me the most had no idea they even could hurt me, because I seem like such a bad ass. This is in spite of me being very open with being a vulnerable, emotional human being. They will crack and they will stumble and they will have bad days when they never want to larp again, or talk to another larper ever again. That is not because they hate you specifically, but because hey have been lead to belive "everyone" in the larp community hates them.

Facebook groups for larp activism

This post is just a list of different facebook groups where different kinds of activism is done in the larp sphere.

You feel weak, like you need support.
You need to unite, but with whom?

Gender Separatist groups

Larp Women Unite - International

This is primarily a group for Nordic larpers, but all nationalities are welcome. The main purpose of this group is to be a place for people who in part or completely identifies as women or who are interpreted as women by society.

Your are welcome regardless if you are a larper or thinking about joining the community. The group is a feminist group but does not demand that its members see themselves as feminists.

If you are trans or non-binary and your pronouns or name could be misinterpreted, you may find it easier to contact an admin or admins with a request to join the group - just to avoid confusion. You are welcome here.

National Groups:
Larp Women Unite - Sverige (Sweden)
Larp Women Unite - Danmark (Denmark)
Larp Women Unite - Norge (Norway)
Larp Women Unite - Suomi (Finland)
Larp Women Unite - France (France)

Larperinnen aus dem deutschsprachigen Raum (Germany, not a LWU group)

Non gender separatist group

But what if I don't fit the demographic for any of the LWU-groups or if I want/need to join a group which is not gender separatist?

Larp Feminists Unite - International

This is primarily a group for Nordic larpers, but all nationalities are welcome. The main purpose of this group is to be a place for people who in part or completely identifies as feminists.
Your are welcome regardless if you are a larper or thinking about joining the community but you need to be interested in larp.

Larp Feminists Unite - Sverige (Sweden)

Swedish version of the above. Started first by Karin Edman and Bim Åkesson Schär.

"Ett support och planeringsforum för lajvfeminister av alla kön. ...Karin Edman är huvudadmin och sköter administreringen av sidan tillsammans med Bim Åkesson Schär. Föreslå gärna medlemmar, men fråga dem först om de vill bli medlemmar.

Efter en idé av Bim Åkesson Schär i april 2017."

Larpers BFF (International, Knutpunkts-based, not an LWU group)

"What if, discussions on difficult issues started with the intention of creating solutions and understanding, maybe even friendship, rather than to sort out who's "right" ? Maybe that's a tall order as forums on the net fairly often tend to bring out the worst in people, the ones focused on the grand activity/hobby/interest of larp not being an exception. But still - on the official No hate day - This is what we propose.
The goal of this group is to take on the life and death questions of love, sex, life, despair, abuse, violence, gender, norms and much more.
The deal is this: Any person can become a member. Your gender, nationality, skin colour, function variations, socio economic background, sexual orientation and all that are totally uninteresting for your application.
Awareness of the sometimes stigmatised, under privileged and triggering aspects of some of these things (and what they entail) is very much of interest. Not that you need to know anything about it really. As long as you are willing do be kind and openminded and here to share and learn along with equals."

HBTQ- groups for larpers

Larp Women Who Likes Larp Women
For female identified larpers who are interested in dating other female identified larping women.
H*bbits and Other Fagg*ts

"A group for Nordic larpers who aren't the gender their parents first assumed, who (among other things do or would) enjoy fucking people of the same sex, or who don't want to fuck anyone at all."

Agressive feminism

I'm sometimes accused of spreading aggressive feminism. Depending on what you count as aggressive, you wouldn't exactly be wrong. There is a lot of anger and negative emotion that drives me forward, but I try to use those emotions to make real change, material and practical change in the communities where I am active, which is mostly "Nordic Larp" and the Swedish larp scene. I myself don't really care about why people do things as long as the end result is beneficial to as many as possible. Some of us are driven by love, some by anger, some just cant stand the situation as it is any more. I'm driven by mixed emotions but negative emotions sure is what gives this engine it's turbo setting.

I've been wronged. And so have so many of my friends.

Growing up as a woman in the patriarchy is rough, and I often feel that the bullying I went through as a child has made me involuntarily masculinized, in such a way that I brought negative macho traits into my personality. I had to find a way to get through my early years and survive physically and mentally.  Reading a lot helped, as did watching fantasy and science fictions shows and movies. But growing up nerd without any close female friends also landed me in male dominated environments most of the time. I saw myself as a feminist early on and did hang out as much as I could with the few women I could find in the computer nerd environments where I did find a few friends in my late teens.

I don't think I made a lot of new female friends until I started larping in 2002 and in the beginning I was an odd bird out in the local Vampire larp. I looked like a woman but I acted a lot like stereotypical man. And female presenting individuals are not supposed to act like that.
I have felt many times that what I have done that lead to me being called aggressive would not have been judged as harshly if I had been perceived as a man by my peers. But as I am a woman I am expected to do emotional labour among other things. I am supposed to care about other peoples emotions and reactions to what I say. I am supposed to adapt my language to who might be listening. If someone tells me my opinions hurt or upset them, I am supposed to say sorry and soften my opinion and redact what I said.

Some of the most physcally threatening situations I have ended up in have been because I have refused to back down in defending myself and my integrity or the integrity of another person. It seems a lot of people of all genders think that if me and them just talk things out in private, I will see their point and change my mind and tell them so. But I see what I see, I know what I know and I will tell it like it is.

It reminds me of the Star Trek Captain Picard who when interrogated for days and asked how many lights he saw.

"There are four lights"

And if that is aggressive feminism, I can't help you.

And for all those women out there who are like me, don't let people calling you aggressive stop you. If they want to stop you, they have to actually stop you. Think through what you said or what you did and imagine the same words or actions coming from someone who is seen as male. Think, would your peers call him aggressive?

A critique of "gender neutral larps"

Original Swedish text below.

Some larps and larp designers try to "solve" gender equality by making their larps gender neutral in one way or another. Some examples of solutions I have seen have been the following:

• Women and men exist in the game World, but they all have the exact same resources and face the exact same challenges as a member of any other gender.
• There are no genders, or only one gender in the game World.
• There are men and women in the game World, but all the written roles are written as gender neutrals without reference to their gender identity, pronoun or any specific reproductive organs, such as an uterus. This does not mean they are agender, mostly once they are cast they get the same gender as the player in the Eyes of the other players.

My critique is this: With these methods it becomes harder to tell stories about real World sexism and feminism and that erases not only womens experiences and historic roles but also the stories of anyone who is trans and/or non-binary and has had to struggle with the gender binary wiev of the real World.

The gender Neutral character also becomes mostly "male" because we were all raised in a World where the cis-man (also, a White cis-man) is the norm.

I have tried to work with this by either Writing character who have a gender identity of their own or what I did for Witches of Ästad Farm, where I wrote all the characters as female and then rewrote them after casting, having a look at what "social gender" the player had asked for their role. I did demand of the players that they choose female or male, because I wanted to portray the way the society of Swedish 1940-ies desperatly pressed everyone into those strict gender roles.


"Könsneutralt"
En del lajv och lajvarrangörer i Sverige "löser" jämställdhet genom att införa könsneutrala lösningar. Exempel på sådana lösningar kan vara att kvinnor och män förvisso finns i lajvvärlden, men har tillgång till exakt samma resurser och ställs inför samma utmaningar.
Andra kör med att det inte finns några kön i världen, eller bara ett kön.
Ytterligare andra kör att det finns både män och kvinnor i spelvärlden men att de skrivna roller som skrivs skrivs könsneutralt och att inget rollerna varken hänvisar till en könsidentitet eller till reproduktiva könsdelar som rollen ska ha (som tex livmoder).

Jag har dock kritik: att det med dessa metoder kan bli svårt att göra berättelser just OM sexism och feminism och att det inte bara raderar kvinnors livsvillkor utan även raderar de med transerfarenhet och ickebinära och deras upplevelser av att möta ett binärt könsrollstänkande.
Den "neutrala" karaktären blir oftast "som en man" i mina ögon då vi är uppväxta i ett samhälle med cis-mannen som norm.
Jag har försökt lösa det genom att antingen skriva roller med en bestämd könsidentitet eller som till "Häxorna på Ästad gård" skriva alla roller som kvinnor och skriva om dem efter castingen utifrån vilket kön spelaren önskat på sin roll.
Vilka är era egna tankar?
Vilka olika lösningar har ni sett?
 

Anmälan till Häxorna på Ästad gård är öppen till den 7 maj.

Jag och Linda har nu öppnat anmälan till mitt lajv Häxorna på Ästad Gård.

Här finns anmälningsformuläret: Anmälan Häxorna på Ästad Gård 2017
Här finns hemsidan: Häxorna på Ästad gård
Här är hur vi jobbar med funktionsnedsättningar och tillgänglighet: Tillgänglighet

Anmälan går till så att man fyller i en anmälan och skickar in. Den 7 maj på kvällen stänger vi den egentliga anmälan. Har vi då fått fler anmälda än sovplatser på Ästad 4H kommer vi att lotta med så kallad "viktning". Detta innebär att dels kommer de som anmält sig under första veckan (innan söndagen den 30 april) samt internationella gäster att ha större chans att bli dragna i lotteriet. Detta då vi dels vill premiera de som är entusiastiska och anmäler sig första veckan utan att utestänga folk som fått höra om lajvet först nu och att vi vill kunna ge internationella gäster svar så tidigt som möjligt om de behöver göra resplaner och beställa biljetter.

Vi kommer att kontakta både de som fått och de som inte fått plats så snart som vi gjort lottningen. Vi förväntar oss svar från er på det kontaktförsöket. Själva castingen kommer att gå långsammare men man kommer inte behöva betala 1100 kr förrän man har sin roll.

Tveka inte om ni har bekymmer, ju tidigare vi vet desto lättare är det att lösa. Vi håller på med en ansökan till Larpfund om vi kan få ca 5 biljetter för halva priset.

En lite guide till kvinnlig nördvänskap

Jag och Susanne Vejdemo på "Thule: Skuggor i snön"

Många så kallade nördhobbys är mansdominerade även om mycket gjorts de senaste åren för att bredda nördbegreppet så att även mer traditionellt kvinnodominerade hobbys ska ses som nördiga. Detta leder till att många kvinnliga nördar "vuxit upp" i en nördhobby omgiven av män med ett fåtal andra kvinnor som de ibland dessutom förhindrats från att skapa egna relationer till och/eller sett som hot och konkurrans.

Som kvinnliga(1) nördar vill jag föreslå att vi behöver aktivt bestämma oss för att ha en grundläggande lojalitet till varandra. Vi behöver göra ett aktivt val att känna igen oss själva i andra kvinnor, att sätta oss in i andra kvinnliga nördars erfarenheter. Vi behöver också träna på att göra detta över tid. Då vi har vuxit upp i en mansdominerat samhälle har många av oss internaliserat att det är vad män tycker om oss och andra som har ett högre värde.

• Vi kan både rekrytera andra kvinnor in i våra hobbys genom att visa och berätta för de som är intresserade och se till att när det kommer nya kvinnor till våra kretsar, gå fram och presentera oss och visa ett intresse för dem som personer.
• Vi måste stoppa oss själva när vi märker att vi ser andra kvinnor som hot eller konkurrenter. Konkurrenter om vad? Vilka begränsade resurser är det vi tror att de kan ta ifrån oss som inte andra nördar kan ta ifrån oss. Försök att utvärdera situationen och se om ni kan bli vänner istället.
• Vi måste se upp så att vi inte dömer kvinnliga nördar hårdare än vad vi dömer andra människor.
• Vi måste se till att inte ha högre ideal för nördkvinnor att leva upp till än vad vi har för andra nördar.
• Vi ska inte kräva mer av en vänskap med en kvinna än vad vi kräver av våra vänskaper med män.
• Vi ska inte förvänta oss att kvinnliga nördar ska vara bättre på att utföra emotionellt arbete (2).
• Vi ska inte bedöma eller kritisera andra kvinnors utseende, kroppar eller klädstilar.
• Om en kvinna kommer in som partner till någon vi redan känner och den relationen sedan tar slut är det lättare för henne att fortsätta i hobbyn om vi inte behandlat henne som person X partner utan bekantat oss med henne. Om hon slutar komma till evenemang kan det vara schyst att höra av sig och visa att hon fortfarande är välkommen och att hennes hobbyutövande inte behöver hänga ihop med hennes relationsstatus.
• Det finns även nördhobbys där det görs intiativ med separatistiska träffar, antingen bara för kvinnor eller för kvinnor och ickebinära (3). Dessa träffar är jättebra tillfällen att möta andra, bygga relationer och lyssna på varandra utan att män kommer "i vägen".
• Försök se till att bereda plats och talutrymme även för nykomlingar och andra kvinnor så att inte samma personer som brukar ta upp mycket av taltiden (oftast samma män/pojkar) dominerar.
• Jag vill också slå ett slag för att inte förutsätta könet, alla transfeminina kan behöva din grundläggande lojalitet oavsett om deras könsidentitet är kvinnlig eller ej.
• Förutsätt inte heterosexualitet. Försök inte genast sammanföra singeltjejer med singelkillar i hobbyn. Dels är inte ett hot mot dig eller din eventuella relation med en man för att hon är singel, det är en sak mellan dig och din eventuella partner. Dessutom, om du är kvinna kanske hon är intresserad av dig? #thelesbianagenda

Vi ska dessutom inte låta vad männen i vår omgivnings säger om andra kvinnor påverka vår egen syn på de nördkvinnorna. Istället ska skapa oss vår egen uppfattning om dem. Vi ska anstränga oss för att bygga våra egna relationer som inte går via män.

(1) Transkvinnor är kvinnor.

(2) http://www.arsinoe.se/jamstalldhetsarbete-i-relationer/

(3) Ickebinär: kan den person kalla sig som identifierar sig som mellan eller bortom kvinna–man-uppdelningen av kön. Ibland används ”ickebinär” som ett paraplybegrepp för olika könsidentiteter som inte följer tvåkönsnormen. Ickebinär betyder inte samma sak för alla som definierar sig som det. En del är både tjej och kille. Andra befinner sig mellan de kategorierna. Många ickebinära är inget kön. En del ickebinära vill förändra kroppen med hormoner och/eller kirurgi. (http://www.transformering.se/vad-ar-trans/ordlista)

Do you want to date my character? About sexual in game relationships at larps.

Background and disclaimer:
This is a translation and repost of "Får min karaktär chans på din karaktär?" Om sexuella relationer på lajv." The original post was written i Marsh 2015. I have a background in mainly Swedish larping and have mostly been to Vampire, Low and high Fantasy and post apocalyptic games. I have been to some Nordic Larps and participated in both the swedish larp con Prolog and Knutpunkt. I larp mainly at games where, if you want to have an in game relationship you have to go and get your coplayer on your own, where most larp organizers will find it an odd question to help out with. I also find that the swedish tradition is pretty "What you see is what you get" compared to some other larp traditions.

Do you want to date my character? About sexual in game relationships at larps.

Sometimes when I am building my character for a game I'm going to, I start thinking about my characters intimate relationships and what they look like. That it would be nice if there was another character present at the game that meant something extra to my character. Someone my character had a relationship with. A sexual relationship.

What are the pros with playing a character who has a in game sex partner present at the larp?

• Sexuality is a large part of the life of many humans identites and lives, and to include sexuality into the character can make it into a more complete character.
• Having the in game sex partner present can give the character more reasons for performing different actions.
• A sexual relationship is a kind of relationship and I think relationships add a lot to your larp.
• Things can become complicated in interesting ways if other characters meddle with the relationship.
• A positive sexual relationship can give many opportunities at positive experiences, which might contrast nicely to the rest of the larp.
• Equally a negative sexual relationship can give many opportunities at negative experiences, which might contrast nicely to the rest of the larp.
• It gives many chances for the character to experience strong emotions.
• Love triangles can be fun.
• Sometimes who you are having sex with goes again the moral grain of the character or causes moral outrage in their social arena and that can give a nice dramatic curve.

But I still need to get at least one player who would want to play such a relationship. Most larp that allows characters to have in game sex uses different representational techniques to symbolize that characters are performing a sexual act during the larp. Or you go out of game together and talk about what you did in game while they where away from the others. I can tell you more about these techniques in another post. So, it's not like your are asking someone to engage in real sexual acts with you and it shouldn't feel awkward to ask?

But it does feel akward.

I've talked to a lot of larpers about this, both face to face, on the phone and in several facebook groups. A problem that came to light was that several men who wanted to do "the right thing" said they rather not ask women if their characters could have a sexual relationship. Some men said it was because they did not want to be seen as creeps/creepers and some men where worried about making the woman they asked uncomfortable. Some men said they were just shy or that they feared getting a no.

To me, gender matters as well. I have no problem at all with asking women, both women I know really well, and women I'm just acquainted with but that I thought about wanting to larp more with in the future. It usually runs very smoothly once we get to the larp and are trying the sexual relationship out. One man I talked to said he felt them same when he asked other men, and that he worried less when asking men.

To me it's always a little tricky to ask men. I'm almost always the one to ask and extremely rarely get asked. I can only have theories about what that is about. It can because I'm assertive and not very shy about a lot of subjects that other people find difficult to talk about. But I also belive that there are larping men that think I would be offended by the question because I'm a feminist. I would not, and honestly I would probably be flattered as long as I get to feel it is fine to turn the man down based on my own preferences and my thoughts about my own character. There are people I really don't want asking me, but most of those people know who they are. And if I've been in a fight or disagreement with someone doesn't have to be an end all. To play a positive relationship with each other, or play people who would do anything for each other can have an incredibly healing effect that can bleed over into your real life.

During these talks what crystalized was that is that you can ask/need to ask before the larp but that the situation can need to be adressed during a game where something changes or where a new relationship starts. Check in to find out what kind of relationship the players want to play now. Several told me that it had been a grand revelation to them the day they realized it was ok to go out of game for shorter or longer meeting about what they wanted and what their coplayer wanted. Other just wanted to play prepared and rehearsed sexual relationship where consent was already established because they found it really hard to get back to immersion after being interrupted. Instead they chose a safer router of not having that kind of in game relationships or kept all in game interaction very platonic.

Several people told me that it was very important to them to know what the other larper was thinking and feeling about the relationship, both the one who asked and the one who got asked. They wanted to avoid hidden intentions. I myself has an ethic that is more conserned with consequenses and less with intent. I don't care or judge so much based on hidden inten. I'm ok as long as the other person is happy and treats me right out of game, no matter why they are happy or treats me right.

After you asked another larper the question about having an in game sexual relationship and you found someone who said yes, it's really important to talk consent, wants and needs. You can approach this in a number of different ways.

• You can start with yourself, modeling what kind of subjects can be discussed: "I would like if you hugged me and stroked my back." I'm saying "me" and "my" here, because even if you play a character, that is your body.
• You can start with asking the other person what they are comfortable with: "Are kisses on the lips ok, if there is no tongue?"
• You can start with asking what hard limits the other person har: "is there anything I absolutely can't do with you?"
• You can start with what you're not comfortable with: "Never touch my neck, it's very sensitive."

Several women and men I spoke to declined having in game sexual relationships. Why? Well they had different reasons.

• As I wrote above, some men answered they were afraid to be seen as creeps.
• It is a difficult question to get a no on.
• Not interested, as in "I'm not interested in that kind of relationships when I larp"
• They had real life partner who was not comfortable with them larping that kind of relationship and they chose to honor that wish.
• Both men and women where afraid that if they asked the question they would be misunderstood.
• It was mostly women who were afraid that there would be rumours started that they were having out of game sex with their in game partner or that they wanted to have out of game sex.
• Both women and men who only wanted to ask larpers that they had chemistry with battled with themselves if it was ok that they were feeling this way. They felt they were discriminating other larpers.
• Some had never met a larper they wanted to larp having a sexual relationship with.

Anyway, this is an existing topic that we will probably return to in the future. I would love if both men, women and non binary people start thinking about if in game sexual relationships is something that they would like to play, and how they would get around to finding coplayers in the future. How they talk consent and what they really want to get out of the relationship. But if you want this type of play, please work on asking in a way that makes the other person comfortable with both saying yes and saying no. I felt it was sad that so many men that said they would like this kind of play felt it was so scary to ask that they didn't. If you ask in a nice and respectful way, you are not oppressing anyone. 

But if you are very much older, maybe you shouldn't ask a much much younger larper, and this goes a lot for older men, due to us living in a patriarchy.

Lajvet är för kort för att lajva med "fula" killar.

"Jag kommer in på caféet där de lokala vampire-lajvarna hänger och går fram till folket jag lärt känna de senaste veckorna genom lajvet. Några reser sig upp och hälsar mig med kramar. När de börjar sätta sig ner går en kille som bara är vagt bekant in nära och kramar mig också. Jag är djupt obekväm och vet inte vad jag ska säga.
När jag säger till vid ett annat tillfälle, att jag inte vill kramas ser han ut som att jag slagit honom i magen. Han är inte den ende som vill kramas oavsett vad jag vill. Jag börjar säga att jag inte gillar kramar. Att jag inte är en sån som kramas. Bara jag får slippa kramen och att få de ledsna hundögonen från någon av nördkillarna här inne."

En sidoeffekt att backa bort från sociala media så som facebook och twitter är tid att tänka mina egna tankar under längre sammanhängande tid utan att bli avbruten utifrån för att läsa vad andra människor tänker. Jag blir mindre reaktiv i mitt tänkande. Reaktiv är när man främst reagerar på sådant som händer runt omkring en.

En sak jag tänkt på tidigare och som nu bubblade upp inom mig är en tanke om (främst) kvinnors kroppar och andra kvinnifierade kroppar*. Det är också en tanke på hur vi tänker om erfarenheter av mobbing, om oss själva som snälla människor och om nörden som en icke maskulin man. Det är också en tanke på attraktion och lust. Jag kommer som vanligt att förenkla det hela för att inlägget ska vara lättläst. Det går självklart att göra en ännu djupare genomskådning.

Vi kommer att gå vidare från exemplet med kramarna ovanifrån. Det jag kommer att skriva om kan för vissa upplevas som helt sjukt och det kan finnas en önskan om att ifrågasätta eller säga "jag skulle aldrig göra så". Men jag har både gjort det själv och fått berättat för mig om det av andra kvinnor. Även icke-kvinnor har berättat liknande.

* Många lajvare är nördar.
* Många nördar har blivit mobbade.
* Många nördar upplever sig själva som romantiskt eller sexuellt ointressanta.
* De flesta människor har en självbild av sig själva som goda och vill verkligen inte mobba andra då mobbare ses som onda.
* Många kvinnor har uppfostrats att ta socialt ansvar för hur andra människor mår i en möjligt pinsam situation.

Dessa och några andra ingredienser som ni läsare kanske kan komma på leder ibland till den absurda situationen att till exempel en kvinna låter en man de tycker är obehaglig ta på deras kropp på ett sätt de är djupt obekväma med. De säger inte ifrån, de konfronterar inte utan de kanske "spelar sig ifrån" situationen de råkat hamna i. Efteråt är det vanligaste att de skyller den uppkomna situationen på sig själva, att de måste ha kommunicerat otydligt att det inte var ok att ta på dem på ett sådant sätt. Ofta kan där även finnas en känsla av skam för att man kanske hade accepterat samma beröring av en man man funnit attraktiv och man vill inte vara en sån där mobbare som undviker "fula" människor. Resten av lajvet finns hela tiden en tanke i bakhuvudet om att man så smidigt som möjligt ska hålla sig borta från mannen som väckt de obehagliga känslorna istället för att kunna slappna av helt och njuta av lajvet på samma villkor som de andra deltagarna.

Tänkandet verkar gå

"Lajv är till för alla."
"Då jag gillar fysiskt lajvande så borde jag också acceptera att alla på lajvet kan lajva fysiskt mot mig."
"Jag anmälde mig ju till det här lajvet trots att ett tema var sexuellt våld, han ger mig det creeps men jag får väl stå ut."

Att man åkt på ett lajv med fysisk inriktning, eller till och med på ett lajv med ett erotiskt eller fysiskt romantiskt tema och att man bara ska tåla då man gav sig in i leken.

Jag vill även bena lite i skammen över att man tror att det är fel att vissa människors beröring vill man ha och strävar efter, medans andra människors beröring vill man inte ha och försöker undvika. Skillnaden kan beror på avsmak, acceptans, bekvämlighet och ibland på viss attraktion så som de känns i kroppen. Men det är så attraktion fungerar och det är ok. Det behöver inte ens handla om att personen man inte vill spela mot är objektivt ful, då det utseende man själv ser som fult ser någon annan som extremt attraktivt. Attraktion handlar dessutom ofta om röst, intonation, tillfälle, avslappning och anspänning, doft, frånvaro av distraktioner, miljö och hur icke-sexuell beröring från personen känns. Det behöver inte heller handla om att personer man känner attraktion till at faktiskt vilja spela fysiskt nära med är någon man är det minsta intresserad av att ha någon sorts relation med utanför lajvet. Det kan vara rollerna som blir det som gör en ointressant person till attraktiv i ens egna roller när ni väl iklätt er rollerna.

Det är inte skamligt och inte fel att man föredrar vissa människors beröring framför andra människors beröring. Speciellt intim beröring, för även om du spelar en roll på lajv, så spelar du den med din egen kropp. Lajv är för korta för att man bara ska behöva stå ut.

Lajv kan vara till för alla. Men alla lajv är inte till för alla. På samma sätt kan fysiskt, romantiskt eller erotiskt laddat spel vara till för alla, men att röra vid just din kropp är inte till för alla.

Som min vän Elin Dalstål alldeles snart ska skriva i "Self Care Comes First" så kommer självvård först, även på lajv. För mig ingår att själv få bestämma över min kroppsliga integritet i självvård. När jag ger upp det självbestämmandet behöver jag ifrågasätta om jag gör det för min egen eller för andras skull.

*En kvinnifierad kropp är en kropp som andra tolkar som "en kvinnlig kropp eller en kvinnas kropp" oavsett om kroppen tillhör en kvinna eller någon annan.

Lajvarrangörer och sociala media

Flera lajvarrangörer uttrycker frustration över vad som sägs online om deras lajv, eller i andra fall att det tar mycket tid att arrangera lajv och samtidigt ha koll på sociala media.

I det här blogginlägget benar jag ut några frågor som en lajvarrangör kan behöva ta ställning till när det kommer till Facebook, twitter och Instagram. Sociala media där deltagare relativt lätt kan nå både arrangörerna (i alla fall om dessa är aktiva på plattformarna) och andra presumtiva deltagare. Nästa blogginlägg kommer handla om kritik och feedback och skillnaden där emellan på ett mer allmänt vis på ett sätt som påverkar hur man hantera sociala media som arrangör. Där kommer vi även prata mer om energi och sociala och emotionella behov.

Frågor att ställa till sig själv som lajvarrangör, eller till arrangörsgruppen man är del av.

• Vill vi ha en närvaro i sociala media?
• Vill vi lova våra deltagare att vi kommer att ha en närvaro i sociala media?
• På vilken nivå vill vi använda oss av sociala media och hur mycket energi är vi villiga att lägga ner på sociala media?
• När ni bestämt vår nivå av engagemang, tidsåtgång och energiåtgång kan ni bestämma var ni lägger mest fokus. För många lajv är det Facebook, men det finns roliga sätt att använda andra sociala media.
• Vem av oss ska bevaka social media åt projektet? Ska vi vara flera som bevakar social media?
• Finns det tider på dygnet ingen av oss i projektgruppen ska använda oss av social media å projektets vägnar.
• På Twitter, Facebook och Instagram kan man både ha speciella hashtags för lajvet, varav några kan vara "officiella" för att samla både sådant ni och deltagare skriver eller gör inför lajvet och man kan också ha ett konto helt dedikerat åt lajvet, lajvkampanjen eller projekt.
• Om det finns dedikerade konton, ska då främst dessa användas för att interagera med deltagare? Dvs om en projekmedlem skriver under sin privata användare är det deras privata åsikter medan det officiella kontot är mer "uppstyrt"?
• Har alla i projektgruppen tillgång till eventuella dedikerade konton, eller bara den som är ansvarig för social media?
• Vilken typ av frågor svarar man på i öppna forum (mitt råd är allt som kan beröra mer än den som ställer frågan, det kan spara dubbeljobb) och vilka slussar man vidare till privatare kanaler så som arrangörsmail.

Några allmänna tips om lajv och sociala media.

• Utnyttja gärna möjligheten att använda en deltagares fråga för att informera många. Hjälper dock frågan till att belysa en informationsbrist ni inte tänkt på, lyft gärna svaret även till mer lättillgängliga kanaler än undertrådar på sociala media.
• Om det inte framgår tydligt vem som svarat på sociala media, underteckna. "Tack för den fina fan-arten! Vi blev jätteglada! /Karin"
• Bekräfta att du/ni sett frågan och berätta vad ni skulle vilja hände nu. "Tack för din fråga, jag ska diskutera detta med arrangörsgruppen och återkommer här. /Karin" eller för enklare frågor: "Hej! Incheckningen börjar officiellt 9:00 men man kan göra separata överenskommelser med Linda, det viktiga är att du blir incheckad av brandskyddskäl, vi ses på torsdag! /Karin. "Vi i arrangörsgruppen har en hemlig plan, men om du mailar oss på witchesofastadfarm@gmail.com så kanske vi kan ge dig några spoilers."
• Använd ett språk som majoriteten av dina deltagare förstår, nu menar jag att man inte ska använda onödigt krångliga ord. Använder du ord som är specifika för lajv, för just det här lajvet eller som är väldigt akademiska brukar det uppskattas att man skriver vad det betyder med dagligt tal.
• Även om sociala media ofta känns väldigt omedelbart till sin form är det helt ok att vänta med att ge ett mer uttömligt svar. Ibland kan man dessutom behöva ställa lite följdfrågor innan man listar ut exakt vad det är som diskuteras.
• Alla trådar på de sociala arenor lajvet ställer upp med är inte sådana att de behöver bemötas.
• Leta inte upp jobbiga grejer som sägs om lajvet i kanaler som inte är direkt associerade med lajvet. När folk tänkt färdigt runt vad som stör dem eller fattas dem kommer de komma till er som arrangörer (om deltagarna har förtroende för er.)
• Lägg ner tankeverksamhet på hur man kan odla den önskade deltagarkulturen på sociala media. Det är en sak att önska hur man tycker att folk "borde" bete sig och hur man kan bygga på ett sådant sätt att man kan hantera många olika sätt att bete sig.
  
  Det kommer som sagt mer i nästa inlägg.

Witchy photoshoot.

I'm the producer and photographer for the following pictures which I share alike with the models. It was freezing temperatures but all the models were very brave and resilient. This is a body positive photo shoot and no after work was made to change the way any of these women looked, only to darken pictures.

Reading the bones and runes.

Feeling the connection of the coven.

The witches seeing the sun of for the long night.

Worshipping Freya.

Worshipping Freya

Seeing the sun off.

The sun has set.

To spite the long winter a flame is started.

Ritualistic fire play.

These witches end the ritual by coming together before they extinguish the flame and accept winter. They call the corners and go back to their business.

.

Ordförslag: Kvinnofierad/Kvinnifierad

Jag gillar inte att definiera grupper jag driver eller sammanhang jag planerar efter vilka som inte är inbjudna eller ingår. Jag föredrar att definera vilka som ska ingå i gruppen eller vilka som ingår i mitt huvudområde.

Jag anser även att om självidentifiering är viktig för självbilder för individen och för att ge kraft till delar av rättighetskamperna i vårt individfokuserade samhälle så finns det tillfällen då jag vill tala om samhällsgrupper.

Termen rasifierad har funnit ett tag, längre i den akademiska världen och kortare i allmänt tal om människor som av sitt samhälle behandlas utifrån fördomar om deras bakgrund eller ursprung. Rasifiering tar inte hänsyn till vad individen själv identifierar sig som.

Jag föreslår härmed att jag i alla fall själv ska kunna tala om och skriva om de som blir kvinnifierade/kvinnofierade. En googlesökning på båda stavningarna gav ett begränsat resultat men föreslog i alla fall att ordet kan användas på följande sätt. Det är ett brett begrepp, men inte så brett att det blir meningslöst.

Kvinnofierad är de som av omgivningen inordnas på kvinnans plats i könsmaktsordningen, oavsett om de själva identifierar sig som kvinnor eller som något annan könsidentitet. En transman har oftast erfarenheter av kvinnofiering även om han skulle sluta bli kvinnifierad av omgivningen.

Exempel:

• Ciskvinnor
• Transkvinnor
• Transmän som av omgivningen läses som feminina.
• Cismän som har ett androgynt uttryck som läses som feminint av omgivningen.
• Ickebinära som av omgivningen läses som feminina.
• Transvestiter när de använde ett kvinnligt könsuttryck.
• Personer som är intergender och läses som kvinnor oavsett deras självidentifikation.
  
  

  

  Jag och Setsuna. Vi blir båda kvinnofierade/kvinnifierade av omgivningen.

Att som feminist hantera att en vän blir utpekad som förövare.

Om din vän försöker bortförklara vad hen gjort.

Läste Setsunas blogginlägg om att som före detta offer för våld i nära relationer bli sviken av nära vänner som identifierar sig som feminister. Vi pratade lite mer om ämnet efter att att jag hade fått en idé och hon uppmuntrade mig att skriva det här på bloggen också.

Så tänk dig att du ser dig som feminist. Kvinnors lika rättigheter. Stoppa våldtäkterna. Stoppa våld i nära relationer. Så har du två vänner, var av den ena är en kvinna och en dag får du veta att den ena vännen gjort någon av de sakerna du är mot, mot henne.

Nu kan en identitetskris slå till.

Kanske just för att du är feminist kan det bli svårare för dig att stötta ett offer.

Du ser dig som feminist. Det är viktigt för dig. Du kanske är känd som feminist i vänskapskretsen.
Du anser att feminister inte kan vara vän med, till exempel en man som fysiskt och/eller psykiskt misshandlat en kvinna han haft en nära relation med. Vilket din vän är utpekad som att ha gjort.

Jag tänker att sättet som den feminist som sviker den som säger att den blivit utsatt, har problem med just den här meningen:

"En feminist är inte vän med en kvinnomisshandlare."

Och om de då är en position där de av (olika anledningar, rimliga såväl som orimliga) inte vill bryta eller avbryta sin vänskap med den som är utpekad som förövare, så löser de dilemmat som följande.

"Jag är feminist."
"En feminist är inte vän med en kvinnomisshandlare."
"Altså är inte min vän kvinnomisshandlare, för om han vore det är inte jag en bra feminist."

Detta beror på att de flesta av oss har svårt att stå ut med tanken på att vi skulle vara dåliga eller mediokra på något som vi ändå anser vara viktigt för oss.



Jag skulle föreslå att man istället för om antagandet "En feminist är inte vän med en kvinnomisshandlare" till "En feminist kan vara vän med en kvinnomisshandlare." Till detta vill jag göra tillägget: "men en feminist som är vän med en kvinnomisshandlare kommer att anstränga sig för att förändra sin väns beteende, hjälpa vännen identifiera sina riskfaktorer och hitta sätt som vännen kan fungera bättre i relation till kvinnor. En feminist som är vän med en kvinnomisshandlare godkänner aldrig vännens beteende och protesterar och namnger vännens beteende för att förändra detta till det bättre."

För att detta ska gå att genomföra måste vi erkänna för oss själva att vi själva färgats av vår uppväxt i det nuvarande samhället och därmed har komplexa personlighet och själva har gjort mer eller mindre skadliga saker mot andra. Därför måste vi också erkänna att vi kommer att bygga vänskaper även med andra människor som gjort mer eller mindre skadliga saker mot andra.

Det är dock också så, att även om utpekade förövare behöver vänner så bör de vännerna inte utgöras av hens eventuella offer. Då eventuella offer även behöver utrymme och tid för att läka kan det dessutom ta lång tid av förbättrat beteende innan de ens kan ha gemensamma nära vänner. Den som väljer att fortsätta att vara nära vän med en utpekad förövare måste inse att det för det mesta innebär att motparten kommer behöva fjärma sig. Bara du kan veta vem du helst står närmst de närmaste åren (eller resten av livet beroende på brottets natur).

Även förövare behöver vänner, men det kan inte krävas att offret är en av de vännerna. Inte heller offrets vänner kan, förutom i undantagsfall vara vänner med förövaren.

För många är problemet svårlösligt, de känner att de i teorin gärna vill tro på offer. Men i det faktiska genomförandet blir det svårt för de kan ha haft en massa fantasier om vad _minsann_ skulle göra med en utpekad kvinnomisshandlare. Men de vill inte göra det mot sin vän.

Men en riktig vän hjälper sina vänner hantera sina problem, och det är lättare att hjälpa om man erkänner både att man själv och ens vänner har både goda och dåliga sidor och att det finns möjlighet att det som man inte vill ska vara sant, är sant. Så det modiga kan vara just att ha samtalet med sin vän:

"Du, jag tror faktiskt att du utsatte hen för [kränkning]. Men jag är din vän och jag vill gärna hjälpa dig att inte göra så igen."

och till den som säger sig vara utsatt:

"Du, jag tror dig. Jag kommer forsätta vara vän med hen och se om jag kan göra någon skillnad."

PS: Det finns beteenden som bara god terapi kan förändra, men det kan vara mer motiverande att delta i jobbig beteendeförändrande terapi med stöd från vänner.

"Får min karaktär chans på din karaktär?" Om sexuella relationer på lajv.

Min vän Johannes och jag. Vi har aldrig lajvar älskare.
Men Johannes såg så chockad ut på bilden att jag ville använda den.

Det händer ibland att jag har utvecklat en karaktär till ett lajv jag ska på och så tänker jag på hur den rollens nära relationer ser ut. Att det skulle vara trevligt om det fanns någon annan roll som skulle spelas på lajvet som betydde något extra för dem. Någon min roll har en relation med. En sexuell relation.

Vilka är fördelarna med att ha en roll som har en närvarande sexpartner på lajvet?

• Sexualitet är en stor del av många människors identitet och liv, att även ha med det i rollen kan ge en mer komplett person.
• Att rollens sexpartner/sexpartner är på lajvet kan ge rollen skäl att agera mer.
• Rollens sexpartner/sexpartners är ytterligare relationer och relationer ger mycket till ens lajv.
• Förvecklingar kan uppstå när andra roller stör relationen.
• En positiv sexuell relation kan ge många chanser till positivt spel vilket kan öka kontrasterna på lajvet.
• En negativ sexuell relation kan ge många chanser till negativt spel vilket kan öka kontrasterna på lajvet.
• Det ger många chanser för rollen att känna starka känslor, vilket många lajvare tycker om.
• Triangeldraman kan vara roliga.
• Ibland går relationen och dess natur stick i stäv med den moral ens roll eller rollens omgivning har och då har man blandat in sig en dramatisk förveckling som kan bli givande.

Så då behöver jag skaffa mig en spelare som skulle vara ok med att spela på en sådan relation. På lajv använder man för det mesta olika representations-tekniker för att markera att ens roller genomför en sexuell handling på lajvet. Eller så går man helt enkelt ur roll och kanske byter några ord om vad de gjort tillsammans under tiden borta från de andra. Jag kan berätta mer om olika tekniker för att simulera sex i något annat inlägg. Då det inte involverar riktigt sex borde det inte vara så pinsamt att fråga någon annan.

Men det verkar det vara ändå.

Jag har pratat med ganska många människor om detta, både ansikte mot ansikte, på telefon och via olika facebookgruppen. Ett problem som då kom ut i ljuset var att flera män som vill "göra rätt" sa att de helst inte frågar kvinnor om deras karaktärer kan ha en relation av sexuell natur. För några män handlar det om att inte vilja bli sedda som så kallade Creeps/creepers och för några att man var rädd att frågan skulle försätta den tillfråga kvinnan i en obekväm situation. Några få sa att det var för att de var blyga eller att man var rädd för att få ett nej.

För egen del spelar också kön in. Jag har inga problem med att fråga kvinnor, både kvinnor jag känner väl och kvinnor jag mest är bekant med men som jag någon gång tänkt att jag skulle vilja lajva mer med. Det brukar dessutom gå väldigt bra när vi väl är på lajvet och spelar på den sexuella relationen också. En person som jag såg som man beskrev samma sak när han närmade sig andra män, att han inte oroade sig så mycket då.

Men det är alltid lite knepigt för mig att fråga män. Det är oftare jag som frågar än som blir tillfrågad. Jag kan bara ha teorier om varför det är så. Det kan ha att göra med att jag ganska framåt och oblyg kring många ämnen andra finner jobbiga att prata om. Men jag tror också att det kan finnas lajvande män som tror att jag skulle bli förolämpad av frågan på grund av att jag är feminist. Det blir jag inte, antagligen skulle jag bli smickrad, så länge som det var helt ok för mig att tacka nej utifrån min egen inställning samt vad jag tänkt kring karaktären jag ska spela. Sen finns det folk jag absolut inte vill ska fråga mig, men de vet vilka de är. Att jag bråkat med någon över till exempel internet behöver inte heller vara ett hinder. Just att spela på positiva relationer till varandra, till exempel att ens roller skulle göra vad som helst för att rädda den andre från fara kan ha en definitivt läkande effekt även på ens verkliga relation.

I samtalen framkom det att man både kan fråga/behöva fråga innan lajvet men att situationen  även kan behöva tas upp under pågående lajv (ganska mycket för att kolla vad det är för typ av relation man egentligen spelar). Flera berättade att det hade varit en stor grej den dagen de insåg att det var helt ok att bryta spelet en kortare eller längre stund och ställa dessa frågor för att ta reda på vad den andre ville. Andra vill helst bara spela förberedda och genomövade sexuella relationer just för att de finner det störande att bryta spel just för att förhandla om samtycke, så om de ej har förberett något så väljer de hellre att avstå eller hålla "relationen" mycket platonisk. För flera personer jag pratade med var det väldigt viktigt att veta vad den andre personen tänkte och kände om det hela, oavsett vem av dem som tillfrågat vem. Man ville inte ha några dolda intentioner. För mig som konsekvensetiker är detta mindre viktigt, jag bryr mig mindre om vad den andre tänker och tycker så länge de mår bra av det och behandlar mig bra ur spel.

Efter att man ställt frågan och fått ett jakande svar talades det om att det kan vara väldigt viktigt att förhandla om gränssättningar. Då kan man prata om det på olika sätt.

• Börja med vad man själv skulle känna sig bekväm med. "Du får gärna krama mig och smeka min rygg"
• Börja med att fråga vad den andre skulle känna sig bekväm med. "Är det ok med kyssar med stängd mun?"
• Börja med att fråga vad den andre inte är ok med. "Finns det något jag absolut inte får göra?"
• Börja med att berätta vad man själv inte är bekväm med. "Du får inte röra min hals, den är känslig"

Det var även män och kvinnor jag talade med som avstår den här typen av relationer. Varför det då? Det finns flera olika typer av skäl.

• Som ovan, killar ville inte riskera att bli sedda som ett creep.
• Det är en jobbig fråga att få nej på.
• Ointresse, man är inte intresserad av sådana relationer på lajv.
• Man har en partner utanför lajvet som inte är bekväm med att man spelar sådana relationer och man respekterar det.
• Både män och kvinnor var rädda att den andre skulle missförstå frågan.
• Främst kvinnor var rädda för eventuell ryktesspridning om att man skulle ha en äkta sexuell relation eller att man kanske ville ha en sexuell relation.
• Både kvinnor och män som bara ville fråga motparter som de kände en viss kemi med hade funderingar på om de egentligen var helt ok med att de gjorde urvalet så. De kände att de diskriminerende.
• Sen kanske man hittills aldrig mött en lajvare man vill spela en sexuell relation med.

Hur som helst, ett spännande ämne som vi kanske återkommer till i framtida inlägg. Jag ser gärna att både män kvinnor och ickebinära funderar på om det här är något som skulle passa dem, samt hur det skulle göra för att i så fall få tag på någon att spela med. Hur de sedan skulle göra för att förhandla om vad som är önskvärt respektive inte önskvärt spel och hur de sedan gör. Men om man nu vill ha den här typen av spel så är det väl värt att öva på att fråga på ett sätt som ändå sätter andra personer i en position att det känns ok både att svara ja och nej. Jag tycker det är synd att flera män som ändå tyckte att det kunde vara givande inte alls vågade fråga. Att fråga på ett respektfullt sätt är inte förtryck.

Men är du äldre kanske du inte ska fråga någon som är mycket yngre, detta gäller speciellt äldre män, då vi lever i ett patriarkat.

Helgseminatiet Arrangera Tryggt har varit.

Förra helgen, 7-8 mars arrangerades Arrangera Tryggt i Västerås. Jag fick den stora äran att inledningstala.

Såhär stod det i inbjudan

"Varmt välkommen till ett helgseminarium i samarbete med Sverok, Medeltidsveckan och Studiefrämjandet, om hur vi som arrangerar lajv och medeltidsfestivaler kan maximera deltagarnas trygghet.

Under 2014 har det börjat pratas offentligt om övergrepp och gränsöverskridanden som skett under lång tid i lajv- och medeltidssverige, från sexuella trakasserier till våldtäkter och mordförsök (läs mer här:http://spelkult.se/vittnesmal/). Många arrangörer har reagerat starkt på detta. Man har ofta inte vetat om vad som pågått, och vill nu göra allt man kan för att konkret göra arrangemangen bättre och tryggare. Hur kan vi minska riskfaktorerna? Hur ska vi bemöta den som ber om hjälp? När får vi ingripa om vi misstänker att någon deltagare far illa?
Samtidigt uppstår svåra situationer när människor vågar berätta vad som hänt och ibland även namnge sina förövare: Hur ska jag som arrangör bära mig åt om jag själv eller andra vill porta en deltagare som betett sig illa tidigare? Vad är lämpligt, och var går de lagliga gränserna?"
Varmt välkomna önskar vi i projektgruppen!
Erik Holst
Mimmi Melkersson
Teresa Axner

Jag var bara lite nervös innan jag gick upp. Projektgruppen hade bara bett mig att berätta om facebookgruppen Larp Women Unite och själva nedtecknandet av föreläsningen hade jag gjort på tåget på väg dit. Öppningstalet/föreläsningen fick ett gott mottagande och folk uppskattade vad jag har kommit fram till. Det var även föreläsningar av RFSU och av kvinnojouren TROTS.
Över huvud taget var hela helgen väldigt givande och jag fick flera nya och hoppingivande kontakter. När vi strax innan vi skulle skiljas åt skulle säga vad jag kände sa jag att det kändes skönt att lämna allt mitt arbete mot övergrepp inom min hobby "vidare".

Jag hoppas att det blir en fortsättning på Arrangera Tryggt för att förvalta det arbete som har gjorts och för att bygga ett stabilt fundament att stå på.

Mens på lajv: resurspaket för menskopp

Inlägget är skrivet ur deltagarperspektiv. Det kanske kommer inlägg längre fram med tips till arrangörer.

Så, du ska på lajv och du har mens, eller riskerar att få mens under lajvet. Du vet inte riktigt hur arrangörens toalettlösning ser ut eller du vet att det är väldigt grundläggande dass.

Här är några exempel på resurspaket du kan sätta ihop till dig själv, baserade på vad jag tar med mig.

Grundläggande akutpaket för mens

Grundläggande akutpaket kan innehålla en binda, en menskopp samt en individuellt förpackad våtservett. Dessa kan bäras på kroppen, i en liten väska märkt med off-symbolen om sådana förmål inte passar i lajvvärlden. Jag köper våtservetterna på apoteket. Bindan är något billigt märke. Bindan är för att skydda om koppen skulle läcka.

Större akutpaket för mens

Större akutpaket [förpackat]: Menskopp. I förslutningsbar plastpåse för att skydda mot fukt: ett paket pappersnäsdukar, en eller två bindor, två individuellt förpackade våtservetter. Du kan även ta med en sådan där små svarta plastpåsar som hundägare plockar upp efter sin hund med. Den kan du slänga använda bindor och våtservetter i tills du når en papperskorg om en papperskorg inte finns tillgänglig. Paketet passar i en sidoväska eller ryggsäck som din roll bär med sig.

Resurspaket

Resurspaket: Här har jag tagit med mig desto fler platskrävande saker. Liten flaska handsprit/alcogel för att förhindra att du för in bakterier i vagina. Vattenflaska med rent vatten/kranvatten för att skölja menskoppen alternativt tvätta fingrarna. Detta kan lika gärna vara en flaska som passar lajvvärlden bättre. Ljuskälla, som kan vara ett ljus, en lykta eller en ficklampa. Jag känner folk som rekommenderar pannlampa. Binda om menskoppen läcker. Menskopp. Pappersnäsdukar för att torka av menskoppen, underlivet eller fingrar. Våtservetter för att gnugga bort eventuella blodfläckar. resurspaketet är ofta ganska stort men funderar bra att ha i ditt läger i någon påse markerade med offruna om inte föremålen fungerar i lajvvärlden.

För er som inte använder menskopp fick jag  andra tips. Ett av dem var att det finns tamponger med införningshylsa, vilket är jättebra om man gillar tamponger, bra då man inte för in några smutsiga fingrar i slidan.

Hur gör jag?

Om jag inte har regelbunden tillgång till dasset så använder jag menskoppen i kombination med en ren binda. Under lajvkläderna har jag då helt vanliga bomullstrosor, då det är helt hopplöst att fästa en binda i de flesta fantasylajv-brokor. Jag tömmer alltid koppen på morgonen när jag vaknat och innan jag ska sova. Jag tvättar händerna innan på något vis innan jag plockar ut den. Jag torkar koppen, helst med något annat än toalettpapper då detta gärna luddar. Här är pappersnäsdukar bra. Jag sköljer om jag kan och när jag är klar tvättar jag av händerna så gott jag kan. Sedan tvättar jag händerna ordentligt när möjlighet ges. På kvällarna är det ofta för mörkt för att se bra nog.
Därför går jag in och tömmer koppen om vi passerar ett bättre dass under dagen.

På de flesta lajv använder jag binda. Jag är lite för rädd för att tappa mitt enda mensskydd i dassgropen. Men när det fungerar är menskopp fantastiskt bra.