Sexuell etik och moral - medkänsla och skademinimering

Varning för ett inlägg om sex och sexuell praktik, även om det inte är kroppsligt inriktat. Föräldragenerationen och kollegor kanske inte behöver läsa.

Sexuell etik kan sägas vara de regler man sätter upp för sig själv om hur man vill göra sex och hur andra bör göra sex för att det ska gå i linje med vad man anser vara ett gott beteende. Sexuell moral/sexualmoral är sedan en individs förmåga att hålla sig till de etiska regler de själva eller deras omgivning satt upp för deras sexuella relationer.

Jag har en kollega som är mycket mer bevandrad i sexuell etik än vad jag är, och ibland kan hon sticka till mig en och annan intressant artikel. Dessutom har jag i skolan fått göra ett arbete om buddism och kom därmed i kontakt med olika etiska regler för sexualitet inom en modern buddism. Även Arsinoes blogg kommer in som en influens i de tankar som nu skramlar runt i mitt huvud.

Vad anser jag själv är god tillämpad sexuell etik?
Som jag har skrivit innan är jag pre-utopisk feminist och ser ett stort värde i att se skillnaden mellan en sexuell etik som skulle fungera i min utopiska önskade värld och en sexuell etik som faktiskt fungerar i den värld som jag faktiskt lever i idag.

En av de fem levnadsreglerna inom buddhism påbjuder att man inte ska "missbruka sexualiteten". Huvudregeln är att inte ägna sig åt sexualitet på ett sätt som skadar andra, eller en själv. Men utöver det föreslås det också att det kan skada sexualiteten att "ofta" ha sexuella möten utan kärlek eller med flera olika partners.

En skribent skriver såhär:

"Den tredje disciplinen säger att man inte ska vänsterprassla och inte ha sex med någon som har ett förhållande med någon annan. Såvida detta inte är överenskommet mellan de olika parterna då det inte skadar någon. Pedofili (sex med barn) är självklart också förbjudet och så också våldtäkt. Däremot är polygami (månggifte) tillåtet om alla är med på det. Homosexualitet är också tillåtet. Men om man frågar en buddhist om det är ”naturligt” så kan man få olika svar. Någonting behöver inte vara ”naturligt” bara för att det är etiskt korrekt."

Just detta sätt att formulera det på kan jag i stort hålla med om. Överenskommelser gjorda mellan vuxna människor som inte på något otillbörligt sätt pressat varandra. Samtidigt kan det i vårt samhälle som det ser ut nu vara suboptimalt för en kvinna i en heterosexuell relation att ha vissa former av sexuella överenskommelser med sin partner. Vilka dessa är beror på hur resurserna är fördelade mellan henne och mannen hon har en relation med samt hur maktförhållandena ser ut.

Men just konceptet att både agera med omtanke för sina sexpartners och att inte göra någon skada. Hur långt går det etiska ansvaret. Själv är jag inte en anhängare av sinnelagsetiken, som sätter ett högt värde på vad den agerande hade för intentioner med sitt handlande, utan är mer en anhängare till konsekvensetiken, som sätter vad handlingens konsekvenser blev, högre.

Problemet med konsekvensetiken är att det ibland är svårt att veta hur långt ner i handlingskedjan man kan ta ansvar för vad ens handlingar orsakat.

Därav kommer vi till mitt huvuddilemma: Om en person som av egna anledningar inte söker ett långsiktigt romantiskt förhållande, ska den då även avstå sexuella handlingar? Jag har i min ungdom ofta mött människor som upplevt romantiska känslor efter sexuella möten även om de inblandade parterna innan varit överens om att det inte "kunde bli något mer."
Hur bör man då agera?
Jag tänker att ett vanligt sätt är att efter att ha fått det sexuella möte en eftersökt, ytterligare förstärka dess tillfälliga natur genom att på någon nivå agera kall och avståndstagande, fysisk och/eller psykiskt mot den andre/a parten.

Men åsamkar inte detta skada? Att inte blir medmänskligt och varmt bemött efter ett sexuellt möte åsamkar skada. Men även om ens handlingar får någon annan att tro att detta sexuella möte kommer att leda till något annat kan skada dem om man inte har intention eller möjlighet att uppfylla detta underförstådda löfte.

Hur visar vi bäst omsorgen om våra medmänniskor i vår sexuella moral?
Jag har vissa svar, men jag vet inte om de är fungerande i vårt nuvaranda samhälle. I min egen praktik har jag i mitt liv gjort mig skyldig till att vara "för kall" och visat för lite omsorg om mina medmänniskor för att jag varit rädd för att få för mycket ansvar för deras känslor gentemot mig.
Jag vill vara varmare mot mina medmänniskor, även när attraktionen finns och jag inte kan lova bort mig till någon, då jag har Partner och våra barn. Men hur gör jag det utan att dra in människor i lönlösa drömmar? Är de lönlösa drömmarna ens mitt ansvar? Det kanske de inte är, men jag vill inte åsamka mina medmänniskor skada.

Lajvsammanfattning Hemkomsten: del 3

Sot eller Ask? Foto: Solveig von Malmborg

Del 1
Del 2

Efterspelet av tvekampen var att var och en av oss två kämpar leddes iväg av våra förlängda familjer, att lappas ihop bäst de kunde. I min grupp fanns det som nämnts tidigare rollen Sol som spelades av Carola. Sol kunde en hel del om läkeörter, men det var inte direkt hennes favoritsyssla att hålla på med. Även om hon förbarmade sig lite över Alldis skador och gav henne något att tugga på mot smärtan så spelade vi mest på att Alldis tvåmänning Egil tvättade bort blodet och sedan bandagerade de henne med rena bandage och gav henne en hel del alkoholhaltiga drycker att dricka. Det jag egentligen drack var alkoholfri cider och öl, men nog spelade jag på att Alldis blev rätt dragen i slutändan.

Under det pågående ruset tog vi tag i några lösa trådar som hängde. Sol fick Alldis att ta tag i att gå med den nya altarskål hon tvingats att köpa för att ersätta den hon hade sönder när hon kastade ut Jorgalen Miriam ur det hus Miriam hade bosatt sig i. Alldis bad även om ursäkt, lite bortdomnad som hon var av alkohol och örter.
Sedan fann jag mig efter en stund uppe vid det hus i Berghem som kallas för Utsikten och på lajvet var det hus som Skade, hennes man och deras huskarlar Sot och Ask. Alldis kommer i samspråk med Sot och Ask, som dessutom bjuder på mer att dricka och alkoholen har lossat tungans band. De frågar något om Sten och Alldis berättar lite mer än vad som är lämplig om hur deras relation ser ut. Det kändes helt rätt att Alldis blir lockad till att skryta i den stunden. Hon värderar relationen med Sten med efter gårdagskvällens replikväxling och hur Sten givit sig av när hon rört vid honom.
Dessutom har Sten erkänt inför alla att Alldis och han har en relation. Bröderna skrockar glatt och suger i sig all information den berusade Alldis delar med sig av.

Jag hinner även med en vända bort till avträdet, där det av lite tradition inte är lika stort tryck att vara inlajv och jag och Anders (han jag hade tvekampen med) träffas och hinner kolla av med varandra om den andre är ok.

Egil, Alldis tvåmänning har haft en intrig som involverar ett giftemål med Gautrikaren Geira. Det hela bygger på att Egils syster Hedda ska ha fallit i forsen och fått livet räddat av en Gautrikisk familj. Deras far har då utlovat en belöning som Gautrikarna själv fick välja och de sade då att de önskade ett äktenskap. Då varken Egil vill gifta sig, då han vill vara med sin frilla eller Geira av Gautrikeätten vill gifta sig (för att hon också vill vara med sin frilla) föreslår Egil att Hedda ska gifta sig med Gautrikaren Brede istället.
Brede är en bra karl för att vara Gautrikare och både Alldis och Estrid känner och tycker om honom sedan innan, då de mött honom för fyra år sedan i sköldlinjen vid Wulfklippe. Sol har därmed i sitt sinne sytt ihop att det hade varit bra om Alldis och Brede giftes ihop. Så nu bestäms det att både Hedda och Alldis ska ta på sig sina bästa kläder, tvätta sig och följa med ett litet följe för att framföra ett formellt frieri.
De går fram till Gautrikehuset, där stora delar av ätten sitter ute på verandan och Sol ber att få tala med Bredes mor Öjdis. Öjdis blir mycket mycket nöjd över frieriet, man kan se hur det riktigt lyser ur ögonen på henne. Det bestäms att Brede ska umgås med kvinnorna under kvällen. När Alldis talar med Brede visar det sig att anledningen till att saken inte är så enkel är att Brede har en trolovad, Idun, som varit försvunnen i åtta år, och återvänt till Gautrikeätten först nu med Björkdalingarna då de gömt sig som den Björkdalingske ätten Unndrarna.

Björkdalaätten har även intresse av att finna den massgrav deras släktingar antas vara begravda i efter att Cordoverna intog byn Gråvi för fem år sedan. De ledtrådar vi haft att nysta i hittills har inte gett så mycket och den som skulle kunna ge oss mer information kräver en högre betalning än vad vi är villiga att ge för att bara få veta var graven ligger. Alldis, orustad, hennes syster Estrid och en Byggare till bestämmer sig för att söka ner för en stig ut ur byn, som vi inte redan undersökt. Vi går ner för stigen och får mer och mer en känsla av att vi är rätt ute. Så ser vi en dold lina, mer likt en sytråd än något annat, i terrängen. Den går i sin tur till en rökgranat. Rökgranater är något som används ganska flitigt till Krigshjärtalajven. Vit rök ses som enbart täckande, medan all färgad rök räknas som giftig. På denna rökgranat står det att den ska vara vit. Ytterligare en bit bort hänger det en vit vimpel. När vi går mot vimpeln finner vi en armborst riggad med rep, så att den skulle ha gått av om man snubblade över repet. Vi går runt och märker att vimpeln är gjord av blodiga bandage och har en bit papper fastbundet. Senare får vi veta att det som står på pappret är ”Dåd går igen”. Vi avvaktar och sänder efter resten av Björkdalingarna, mycket för att få någon som kan läsa.
När alla är samlade bestämmer sig vårt svårt paranoida befäl att vi ska utlösa rökgranaten. Som visar sig vara gul. Jag håller på att bli fast med den sårade Alldis på fel sida om röken och ser paniken i vissa av hennes släktingars ögon när jag tar ett djupt andetag och låter Alldis springa förbi röken så gott hon kan. Någon har ommärkt granaten med en ny inlajvetikett så att vi skulle uppfatta den som ofarlig. Vi i gruppen bestämmer att vi ska hävda att vi visst fallit i fällan och nu är alla eventuella inblandade jorgaler brottmisstänkta. Dock måste vi akta oss för att ljuga. Det är ok att säga att ”rökgranaten utlöstes” och andra saker som tekniskt är sanna. Vi beger oss upp tillbaka mot byn. Det börjar bli dunkelt och det finns gott om irriterande mygg.

Sent på kvällen går Alldis in i Gautrikehuset på inbjudan av Brede. Det firas årsdag av ett bröllop mellan Orm och hans fru. Stämningen är en märklig blandning av glad och spänd. Utanför slår representanter för Svidungarna ner bröderna Sot och Ask, Brede bär in en av bröderna och lägger inne i sovrummet. Visor sjungs. Efter ett tag bestäms det att festen ska fortsätta inne i stora hallen.
Väl där dricks det mesta som finns kvar upp, Björkdalingar och Svidungar strömmar även de till festligheterna och jag får chansen att både framföra sången Bläck och den för min intrig förklarande sången Brun. Sten är närvarande, han sitter utmed väggen och ser frånvarande ut efter sången. Senare på kvällen kommer han fram till Alldis och lovar att dom ska prata imorgon, han vill veta vad som egentligen hade hänt på Wulfklippe, i Rosenlund, Alldis favoritplats. Jag känner hur mitt hjärta slår ett extra slag. Att behöva berätta, att ta orden i munnen med karaktären. Jag går och lägger mig lite omtumlad. Estrid sover redan längst inne i dubbelsängen.

Lajvsammanfattning – Hemkomsten 6-8 juni 2014 del 2

Del 1Skades straff

Skaegikrigaren Alldis i full rustning. Foto: Anneli Hården

Nu skiljer sig historien och verkligheten lite åt. En sak hände inom ramen för spelet, men vi arbetade oss igenom scenen som oss själva, i samförstånd. Innan lajvet hade Amanda, som Skades spelare heter, kontaktat mig och bett mig att genom min roll vara riktigt ondskefull och förnedrande mot hennes roll. Vi hade chattat lite fram och tillbaka och på förberedelsedagen hade vi även tagit en promenad ihop och pratat. Väl inne i bastuhuset, efter att Estrid var borta gjorde vi de saker vi hade kommit överens om. Andledningen till att vi testade vissa saker var för att ge Amanda kroppsminnen av vad hennes roll råkat ut för.
Vi hade en spann med iskallt vatten, som jag tryckte ner hennes huvud under ytan. Vi höll hand hela tiden, och när hon ville upp kramade hon min hand och jag drog upp henne. När vi hörde ljud utanför huset, vid brunnen, höll jag om henne och viskade ”ssssh” i henne öra. När de hade gått markerade vi mot väggen ungefär som att Alldis hade dängt Skade mot den och vi kom överens om att Alldis upprepade gånger sagt. ”Jag är Alldis. Du är ingen.”
Slutligen tog vi fram det ärrsmink jag hade köpt innan lajvet, Amanda tog av sig på överkroppen och vi penslade först på sminket och sedan hällde vi på teaterblod. Det droppade ner på golvet också. På med underskjortan igen och så såg vi till att det ”blödde igenom”.

Sedan gick jag i roll igen och begav mig upp för trappen, förbi brunnen och åter in i byn. Alldis vänstra hand var täckt av blod, i den högra bar hon sin ringbrynjehuva och kragluva så att det inte syntes att även den var blodig. Nästan direkt mötte jag oroliga släktingar till Skade, jag tror det var Hildr och huskarlen Ask. Ask hade ju sett Alldis och Estrid föra bort Skade.

”Var är Skade?” Jag hade bestämt mig för att Alldis inte ljög och gestikulerade ner mot skogen.

”Någonstans där ute.”

”Varför har du blod på handen? Varför är dina händer blodiga Alldis?”
 I det ögonblicket gick en ättefrände till Alldis förbi och förklarade lugnt och nästan otåligt att alla Björkdalingar hade blodiga vänsterhänder, då de blotat av sig själva uppe vid ett gravmonument som fanns utanför byn tidigare under dagen. Alldis blev ivägsläppt och jag gick upp till mitt hus och rustade av, tog min tvål och min tvättlapp och gick och tvättade av blodet på en plats där det hade kunnat ses av flera spelare.

När jag senare var inne i huset med några av de mina bankade någon på dörren. Det ösregnade nästan utanför och det hade börjat bli väldigt mörkt. Men där ute stod Skades man Eldridh och några andra Gautrikare. Jag gick ut på förstutrappen med några bestämda steg och lät Alldis se honom rakt in i ögonen. Luften var så tät att man hade kunnat ta på den. Jag kände mig cool, jag kände mig farlig. Han sa att han inte ville tala med mig, utan bara se mig i ögonen, om jag tyckte att detta verkligen var rätt. Jag svarade Ja. Stämningen var hotfull men budskapet var ungefär att ingen skulle göra något mot Alldis inatt men att det skulle bli ting.

Efter att scenen var klar och de flesta hade gått dröjde sig min vän Peter kvar. Även han spelade en osmaklig typ, en dömd gravplundrare vid namn Sot, men också en av Skade och Eldridhs Huskarlar. Vi hukade mitt emot varandra och började mäta oss på något märkligt vis mot varandra.
Främst genom olika plattityder. ”Det här kommer inte göra så ont.” ”Jag vill dig inget illa” ”Jag måste göra det här” ”Säg inget till något.” och så skrockade karaktärerna bittert och menande till varandra när jag så drog till med  ”du vill det här egentligen” stelnade Peters roll till och gjorde någon sorts nekande grymtande innan han markerade ”den…den är av en lite annan sort.” Jag log, ett leende jag föreställde mig gick från öra till öra och huskarlen dröp av in i natten.

När Alldis lyfte blicken stod Sten där. Han såg alldeles slagen ut, i sin slitna Gautrikekläder. Axlarna var framåtrullade och han såg sårbar ut i blicken.

”Jag kan…jag kan inte göra någonting mot dig.”

Jag reste mig upp, gjorde mig så lång jag kunde. Knäckte med nacken, kände mig stark, i fokus.

”Nej. Ingenting.”

Han pratade om något mer, men Alldis gick fram till honom, stod mitt emot honom i mörkret och regnet. Han lutade sin hand mot uteplatsens arbetsbänk och Alldis la sin krigarnäve ovanpå hans hand. Sten ryckte åt sig handen som att han bränt sig. Någon sorts beslutsamhet kom över honom och han snäste av henne och försvann in i natten.

Efter att ha gjort mina nattbestyr tog jag med mig mina tändstickor för att gå upp till Gravhögen, då den tillhörde en av familjens ättemödrar. Regnet friskade i ytterligare. Uppe vid graven mötte den andre av Skades huskarlar mig, den som hette Ask. Han bekräftade att Gautrikarna fått order om att inte röra Alldis under natten. Jag försökte tända lyktan, utan att lyckas. Dåligt omen. Sedan skulle jag svinga en s.k ”brummare” för att åkalla Alldis förfäders andar. Men då lossnade brummaren från sitt snöre och den ovala träplattan for rakt in i Anders öga! Vi gick omedelbart off, höll tryck mot ögat och kollade sedan hur det hade gått. Ingen fara. Vi gick in game igen.

Gunnlög Gråas gravröse täckt av Björkdalingarnas blot. Foto: Solveig von Malmborg

Alldis förstod att det ändå inte var henne Gunnlög Gråa inte ville ha vid sin grav, utan att ilskan riktat sig mot huskarlen, som liksom sin bror dömts för gravplundrande.

Efter detta, och på order av Alldis befäl gick jag och la mig.

Alldis straff
Nästa dag, lördag innan lunch var det ting. Gautrike ätt mot Alldis. Alldis var inte så duktig med ord så en av hennes släktingar, Djärv, förde hennes talan vid Tinget. Vi höll tinget under ett stort tak, på ett brädgolv som nyligen tjärats. Det doftade fantastiskt och vädret hade bättrat sig avsevärt så solen sken. Alldis solade sig i glansen av Gautrikarnas upprördhet. När det framfördes vid tinget, angående om Alldis hämnd verkligen kunde anses vara proportionell mot vad Skade hade gjort påpekades det att Alldis var värd två av vem som helst annan. Då föreslog Gautrikeätten att Alldis kunde få gå i envig med två av deras stridande. Detta tackade hon ja till, men den ene, Brede skakade på huvudet och ville inte delta i en så ohederlig envig. Istället skulle Alldis slåss mot bara en av dem, Hamund. Han drog fram en bofferkniv, kanske från Eldridh. Den var inte stor. Så sa han att "Den här kniven hängde i Jarl Joars svin hus, vi slaktade grisar med den, och en gång en träl, den blir vårt redskap i den här kampen"
Det var ett helt klockrent ögonblick, och påminde mig om att min roll redan blivit blödd så som en gris, men överlevt. Hamunds spelare Anders kände inte till den intrigen så det var helt slumpmässigt. En annan sak som hände under tinget var också att Sten inför både sin egen ätt och de andra erkände sin och Alldis köttsliga relation.

Efter tinget men innan envigen fick jag och Anders chans att prata ihop oss, bestämma vem som skulle vinna striden och vilket format den skulle ha samt öva några kast.

Sen möttes vi uppe vid en kampring som finns på området, som förvisso är gräsövervuxen men inte innehåller några farliga stenar eller rötter. På den skulle vi ha vår envig. Vi fick tre domare från den icke inblandade svidungaätten och våra ätter fick varsitt horn att blåsa i om de ville att deras kämpe skulle få en paus. Jag och Anders hade kommit överens om att bara gå på armar och ben i början, då villkoret för att vinna var skador på bålen. Envigen startade, vid varje hornstöt gick vi ner, fick vatten och våra ”sjukvårdskunniga” hällde teaterblod på våra ljusa undertunikor. På så vis blev vi två slagkämpar allt mer blodiga under pågående strid. Så kom vi till sista ronden, jag gick in för att bli lyft av Hamund och dängd i marken, tyvärr råkade jag vrida mig i fallet och skallade marken. Världen gungade till och låg still och knep ihop ögonen. Så lättade det som tur var och jag kunde börja spela med igen i det jag och Anders kommit överens om. Det var först senare jag upptäckte att det istället var min högeraxel som hade tagit majoriteten av smällen.

 Hamund tog ut sin ätts hämd genom att skära Alldis på samma vis som Alldis skurit Skade, från handled till handled, över ryggen. Seger var hans, och tvekampen hade avgjort skuldfrågan. Alldis hade gjort fel. Gautrikes heder var återupprättad.

Del 3

Del 4

Gautrikeätten. Foto: Solveig von Malmborg

Lajvsammanfattning – Hemkomsten 6-8 juni 2014 del 1

Bakgrund Hemkomsten var ett lajv i Krigshjärtakampanjen. I fokus för lajvet var den Skaegiska kulturen, en kultur som i mångt och mycket inspirerats av vikingarna och vikingatiden. Lajvets bakgrundshistoria grundade sig att ett område vid namn Björkdalen för mer än fem år sedan fallit i fiendens händer. Fienden var på detta lajvet den Cordovska krigsmakten och administrationen. Cordoverna kan förenklat sägas vara expansiva kommunister.

Fem veckor innan lajvets handling tar vid har dock Cordovernas administration beslutat att ett fullständigt tillbakadragande skall göras från Björkdalen, och att området därmed åter kan falla under Skaegisk kontroll. Björkdalen ligger i fiktionen inte i landet Skaegi, utan i landet Jorgala, men det finns en stor och dominerande Skaegisk befolkning i landet, som i Jorgalas norra delar har de flesta maktpositioner och äger mycket mark.


Lajvet utspelade sig i byn Gråvi, som ligger mitt i Björkdalen, och startar i stort sett med att en Skaegisk ätt, Björkdalingarna, anländer och upptäcker att det redan är två andra Skaegiska ätter närvarande. Dessa ätter är de nyrika Svidungarna och den fallna Jarlaätten Gautrike.

 Själv spelade jag Björkdalingen Alldis, sköldmö och krigsbrottsling. Jag hade medvetet skrivit en kvinnlig karaktär med ett stort mörker inom sig själv. Hon och hennes syster Estrid, även hon sköldmö, hade stridit i ett annat kompani än de övriga Björkdalingarna. Utan det etiska och moraliska rättesnöre som ätten hade kunnat utgöra hade Alldis de senaste tre åren, sedan hennes syster nästan rykts ifrån henne, förfallit i depravitet. I ett oländigt bergsområde där hon och systern eskorterade Cordovska krigsfångar och bedrev spaning tillsammans med Jorgalska partisaner hade hon vid över 15 tillfällen utnyttjat, mördat och styckat krigsfångar och matat asätare med dem. Hon hade dessutom förgripit sig mot ett antal Jorgalska män, något som även om det var illa, blev värre av det faktum att Jorgaler har en kultur där utomäktenskapliga sexuella handlingar har ett starkt tabu. Den här bakgrundsintrigen baserade jag på en artikel som hade delats på facebook om män som blivit utsatta för sexuella övergrepp av kvinnor.
Tids nog hade hämnden kommit ikapp henne och en Jorgal som samarbetade med en Rote så kallade Ulvar, ett Cordovskt truppslag av utbygdsjägartyp hade skurit upp henne för varje död cordov och lämnat henne att dö och bli uppäten på berget.
Dock hade hon överlevt hämnden på grund av asätarna inte rörde henne så länge hon andades och till slut hade hon blivit funnen av Gautrikaren Sten, som hon sedan tog som älskare. Under denna tid mötte hon även Stens unga släkting Skade, som dock var uppstudsig och brast i sin respekt mot den äldre Björkdalingen.

Den personliga delen om Alldis bakgrund var något jag förankrade hos spelaren bakom hennes syster Estrid, hos spelaren som spelade Sten, genom att jag skrev brev i form av drömmar till en spelare vars roll skulle vara synsk samt också genom att prata med två spelare som skulle spela jorgaler om att de haft anhöriga som utsatts för Alldis.



Under lajvet
Vi i Björkdala ätt rustade på nere vid offparkeringen och marscherade upp till byn. Jag bar Gambersonne, en sorts vadderad jacka, ringbrynja, ringbrynjehuva samt en vikingatida hjälm som jag fått till låns av min vän Mattias. På ryggen bar jag hans rundsköld och var dessutom utrustad med ett svärd som min förening äger och som jag tror är från tillverkaren Palnatoke. När vi närmade hos byn Gråvi sände vi fram en spanare i form av Estrid, Alldis syster, och hon kom tillbaka med rapport om att byn var bebodd. Vädret var varmt och soligt och vinden fick björklöven att dansa. Därefter gick vi fram till/in i byn och möttes av Maria som spelade ätteledare för Svidungarna som genast mötte oss med något att äta och att dricka. Här mötte jag en av de jorgalerna jag hade förankrat min egen intrig med. I spelet visste han ännu inte vad min roll hette. Efter att ha deltagit i denna välkomstceremoni, som i det Skaegiska traditionen betyder mer än bara gästfrihet. Det är enligt tradition så att det är den som har högre status som bjuder, och på så vis köper den sig lojalitet. När väl formaliteterna var avklarade beordrade vårt befäl krigarna att söka igenom byn efter anomalier och eventuella kvardröjande cordover. Snart därefter får jag syn på två andra spelare jag har en intrig mot. Linda och Elin spelar två förrymda trälar av Jorgalsk härkomst, de har tidigare tillhört Alldis och Estrids familj. Jag vänder Alldis om och tågar fram till de två och innan jag ens tilltalar dem börjar min roll kontrollera att det verkligen är dem genom att titta efter sitt bomärke bakom deras vänsteröron. Mitt mål här var att behandla dem som föremål. Genast blandar sig andra jorgaler i och vi krigare försöker göra en nedläggning av en av de andra jorgalerna som bråkar. Detta går dock inte att göra utan skaderisk så vi släpper henne och scenen går över i en som är delvis uppgjord.
I Alldis och Estrids barndomshem bor numera Jorgalen Miriam, som spelades av Isabelle. Jag och några ättefränder går in i huset och börjar avhysa henne. Vi kastar ut föremål som jag off vet att vi får kasta och Alldis krossar en skål som inlajv har en religiös betydelse för Jorgaler. Detta är en kränkning och en skymf som används för att ytterligare spela upp min roll Alldis som rötägg.



Alldis möter även Sten för första gången på över ett halvår, när hela Gautrike ätt passerar förbi henne, Estrid och deras befäl via en stig bakom byn. Sten är ledd vid handen av sin fru och spelaren spelar ytterst förvånad över att se Alldis igen. De försvinner runt en krök och efter några sekunder kommer Sten tillbaka och de omfamnar varandra framför ögonen på Alldis släktingar.

Lajvet var ju från fredag morgon till söndag lunch, så jag kan inte göra hela lajvet rättvisa, utan mest beskriva hur jag gjorde ett antal scener under lajvet. Ibland blir det inte ens i kronologisk ordning.
På lajvområdet Berghem finns det även en vedeldad bastu. Under eftermiddagen fredag ska Björkdalingarnas kvinnor bjuda in en Gautrikeflicka som kanske ska giftas med Egil Byggare av Björkdala ätt till att bada bastu med dem. Därför ägnar Alldis och Estrid sig åt att förbereda bastun, och senare även de yngsta Björkdalingarna, den 17 år gamla Hedda och den 14 år gamla Freja. När Estrid och Alldis arbetar kommer Sten ned till brunnen, som är vid Bastun. Alldis sänder iväg Estrid på ett ärende och de älskade duckar in i bastun. Där inne klär vi av oss något och simulerar ett hångel för två personer som inte har setts på väldigt länge. Vi rör oss mellan bastuns mörker och ljuset ute på bastutrappen och rör vid varandras armar, händer, kinder och nackar så som vi pratat igenom innan att vi är bekväma med. När till slut andras röster hörs och de närmar sig släpper de varandra med leenden på sina läppar och Sten avviker uppför trappan med sina tillhörigheter i handen. Den här scenen fungerade riktigt bra, den var positivt laddad vilket vi hade pratat om att vi gärna ville att denna första dag på lajvet skulle vara.

Även övriga kärleksmöten mellan karaktärerna spelades upp under lajvet, där en simuleringsteknik som liknar Ars Amandi användes för att visa på sexuellt laddad beröring. På så vis kunde karaktärerna bli påkomna av andra, samt det gick att veta om Sten som var gift höll eller bröt sina löften mot sin familj.

Senare på kvällen hamnar Alldis i bråk med Skade uppe vid Skades undanskymda hus. Estrid är också närvarande, samt en av Skades Huskarlar. Bråker börjar med att Alldis vill veta vem en nyanländen Gautrikare är, Skade vägrar svara, förolämpar Alldis och spottar på marken Alldis skulle gå på. I det hederssamhälle Skaegi är kan inte något sådant låtas passera. Alldis trycker Skade mot ett träd och säger lugnt och hotfullt åt henne. Huskarlen lugnar ner situationen och Skade blir släppt.


Snart därefter är dock Skade återigen ensam, varpå Alldis och Estrid för henne åt sidan. Huskarlen ser dem, men Skade lugnar honom att inte blanda sig i. Vi för Skade bakvägen till bastun och Estrid avviker då hon inte vill veta vad som ska hända härnäst.

Del 2

Del 3

Del 4

Lajvgruppsträff för Grävargruppen Klimpens Krutbusar

Meken Cleo i plåtboxen. Deras "Syrra" på taket.

 

Dagen har gått väldigt bra med vår gruppträff inför efter katastrofenlajvet Landsväg, ett lajv i Solnedgångs-världen. Vi har pratat om vad vi ska äta för något, allt från potatis, färska svenska grönsaker och konserver utan etiketter, så kallat "slumpkäk". Vi har spikat matbudgeten till 200 kr per person.
Vad vi ska göra under lajvet inledande kväll, med inlajvfesten där bland annat kockarna ska tävla i matlagning. Vi har även spikat mer vad det var som hände med våra roller den där gången då var en och dem var den enda överlevande från just sitt eget grävargäng och byggde ett nytt grävarlag runt Klimpen, samt varför det efteråt inte längre var intressant med underjordiska gräv. Klimpen släpa dem en och en ut ur den situationen och därför överlevde just de hon kunde få tag på. Tyvärr var det en gruppmedlem som hade fått förhinder till mötet, men det var ändå bra att majoriteten kunde komma. Bilen ni ser på bilderna är en bil vi vänligt nog har fått låna av dess generösa ägare, så var inte allt för avundsjuka på oss.
Jag har regisserat flera av bilderna, även om det inte är jag som tagit alla av dem. Vi turades om att hålla i kameran.

Brytaren och Kapten Klimpen inne i plåtboxen.

Brytaren rekar i skyddräkt.

5 av 6 medlemmar i Klimpens Krutbusar.

Klimpen stöttar Cleo medan Syrran jobbar på hennes knä.

Cleo mekar med säkringar.

Lajvförberedelser inför Landsväg

Idag ska jag och några av mina vänner ha "grävardag" inför lajvet Landsväg. På lajvet, som utspelar sig i ett sverige efter katastrofen spelar alla medlemmar av en kultur som kallas för "Grävare". Grävare försörjer sig på att resa runt och "gräva fram" rester av de gamla kulturerna och sälja det dom hittat till bofasta. Det är en queer kultur med en annorlunda familjebildning och ett språk kryddat med slanguttryck. På bilden har jag inte riktigt "grävarkläder" på mig, men efter att vi haft temadag med min grupp hoppas jag att vi ska få ihop ett antal bra bilder när vi har våra kostymer inför lajvet på oss. Främst ska vi prata om hur vår grupp ska fungera och vad vi ska göra på lajvet. Vår grupp heter Klimpens Krutbusar, de trivs i varandras sällskap, men har den senaste tiden en lång sträcka av misslyckade "gräv" bakom sig.

Jag ska spela Cleo, gruppens mekaniker.
En glad och social person, uppfostrad av sin mor.

http://beratta.org/landsvag/

Lajvarfika för närområdet

Idén var lika simpel som den var genial, och den kläcktes av Marie-Louise. Att samla lajvare som bodde i närområdet för en simpel fika hemma. Först var tanken att vi skulle vara hos M-L, men jag erbjöd vårt hem och vår uteplats och det ångrar jag verkligen inte. Nu blev inte fikat så värst simpelt då M-L bakat fantastiskt goda kakor, bland annat en minecraft-kaka. Jag hade bara bakat veganska kanelbullar.

 

Vi talade om kompetativt (tävlande) och kollaborativt (samarbetsinriktat) lajvande samt vidrörde gameism och narrativism lite. Det pratades även om lajv och företag, idella krafter och hur vi ska säkra tillväxten och alltså locka nya individer och grupper till lajvandet. Det numera avslutade Kindred Society avhandlades helt kort, främst från ett utifrån-perspektiv, hur hemsidor och material uppfattats av lajvare som aldrig tagit del av kampanjen. Jag kan inte säga annat än att deras analyser inte var helt fel, tyvärr.

 

Det här tycker jag att vi gör om. Att fika hemma hos varandra är billigare än att gå ut på lokal och att vara värdar åt varandra stärker de sociala banden. Dessutom socialiserar vi varandra in i shyssta off-värderingar. Det är rätt enkelt att säga att samtliga sammankomster i mitt hus sker under nördfeministiska premisser.

Jag berättade också att jag hade fått en "pleaser"-rollerna på lajvet Last Will. Roll-mailet hade nämligen kommit samma dag. Beskedet förvånade några. Jag tror det blir bra, det är verkligen ett av de lajv jag ser fram emot mest under 2014. Jag har redan fått tag på två andra spelare som ska vara i samma lag som jag under lajvet.

 

Delar av lajvarna som kom och fikade.
 

Inte så simpelt.