Preventivmedel: Kopparspiral

I det här inlägget tänkte jag skriva lite om vilket preventivmedel jag har valt och varför jag har valt det.

Sedan ungefär ett halvår använder jag kopparspiral som preventivmedel. Det är ett preventivmedel som inte använder sig av hormoner, utan där istället metallen koppar gör miljön i livmodern ogästvänlig. Min lokala barnmorska, samma som jag gått till i flera år, satte in spiralen och den var kostnadsfri för mig. Det är vanligast att kvinnor som har fött barn använder kopparspiral, men det går att få en kopparspiral insatt även om du inte har fött barn. Fördelarna med kopparspiralen är att den inte innehåller några hormoner som kan påverka mitt humör eller sexlust. Nackdelar jag har hört om är hur den kan ge större mensblödningar och menvärk, men då min mens inte har återkommit än så vet jag ännu inte hur det kommer att bli för mig. Jag är dessutom lite nyfiken på var min vikt kommer att stabilisera sig utan influenser av hormoner.

Jag har använt flera sorters preventivmedel i mitt liv och det förra preventivmedlet jag använder var en hormonspiral så jag har testat att sätta in en spiral tidigare. Hormonspiralen var jag löjligt nöjd med under tiden jag använde den utöver att den kanske påverkade min mjölkproduktion då. När jag tog ut den märkte jag dessutom en skillnad på min personlighet och sexlust och är nu mer osäker på om jag kan rekommendera hormonspiral utan reservationer.

Denna gång använder jag som sagt kopparspiral och jag har inte märkt några problem med min mjölkproduktion, å andra sidan är jag inte ensam om att uppleva att amningen på grund av andra faktorer var lättare andra gången. Jag har även sluppit andra biverkningar, än så länge. Vi får se längre fram vad jag tycker i slutändan.

Kopparspiral är ett kostnadsfritt preventivmedel där jag bor och jag undrar varför jag inte hör mer om den. Dock, precis som de flesta preventivmedel skyddar den inte mot könssjukdomar. Använd kondom för att skydda er!

Mod på gymmet

Jag har varit en vända på gymmet och där tagit mod till mig och plockat upp några skivstänger, istället för att bara använda hantlar. Jag går på kommunens egna gym och hade råd att skaffa ett träningskort med hjälp av en rabatt jag får genom jobbet. Det är märkligt det där med vad jag vågar och inte vågar. I fallet med skivstängerna handlar det till en viss del att jag inte vill visa min okunskap om hur jag ska använda en skivstång korrekt. Till vilka övningar är en skivstång passande, och när ska jag hellre fortsätta använda hantlar? Samtidigt känns det mer "på riktigt" att använda skivstänger än hantlar. Precis så känns det mer på riktigt att göra ryggresningar, en övning när en låser fast benen och hänger fritt med överkroppen, med en vikt i famnen än att bara göra den med kroppsvikten. Men jag utvecklas och lyfter tyngre och tyngre, experimenterar med att istället för att lyfta samma vikt 10 gånger i tre omgångar, lyfta en tyngre vikt 5 gånger i fem omgångar. Jag märkte av resultaten här om dagen, i mitt arbete, både när jag hjälpte till med förflyttningar och när jag spenderat tid sittandes på huk.

Skolgymnastiken lärde mig inte mycket om hur jag kan använda fria vikter överhuvudtaget, även om vi under två år på gymnasiet hade tillgång till ett källargym. Jag vet inte hur skolgymnastiken ser ut idag, borde jag kanske ta reda på det? Ni som har barn i skolåldern, eller är barn i skolåldern, vad anser ni?

Efteråt handlade jag mat och lagade lunch.

Nu sitter en Dungeons and Dragons grupp i vardagsrummet, jag är inte med, det är det min partner som är, och drar de första något skämtsamma raderna i äventyret de ska spela. Yngsta dottern sitter på golvet bredvid mig och tuggar förstrött på lite duplo med sina nya tänder. Själv skriver jag och dricker alkoholfri glögg ur en temugg dekorerad med Ganesh.

Kvällsaktivitet: Star Trek The Next Generation

Ligger på golvet framför soffan och tittar på Star Trek: The Next Generation vilket blivit vår nya gemensamma kvällsaktivitet. I min familj hade vi parabolantenn under min tonårstid. På några av kanalerna visades Star Trek, på orginalspråk eller dubbat till tyska. Är inte helt säker på att jag då såg hela serien, och såg den i vilket fall som helst inte i kronologisk ordning, men lyckades i senare delen av tonåren spela in vissa avsnitt på vhs och se om och om igen. Det är svårt att avgöra exakt hur mycket Star Trek påverkat den person jag senare blev, men jag tog ohälsosamt mycket intryck av Deanna Troi. Inte bra att som tonårstjej ha en empat som förebild och försöka gissa vad folk kände istället för att fråga.

Distans till våra känslor.

Jag talar om att ha en liten distans till våra känslor men att ändå tillåta oss att känna dem. Jag går ute när jag spelar in så det är allt från småmysiga naturljud till störande trafik i bakgrunden. Föreställ dig att vi är ute på en promenad tillsammans.

Testar att podda - min relation till vänners relationer.

En lugn skogspromenad i regnet, mina tankar om de i min närhet som bryter upp, bryter ihop och går vidare. De som gifter sig och skiljer sig.

På slutet lite tankar om sexuella övergrepp eller ovälkomna närmanden. Mjukt språk, kan var ledsamt för de berörda även om de inte går att identifiera utifrån mina tankar men bör inte behöva så stark trigger warning då inget grafiskt nämns.

Min relation till mina vänners relationer

Samma på soundcloud

Facebook friends - what are you doing

 

Den smala känslonormen

Som kvinna, speciellt engagerad feminist finns det en attack som återkommer, och har återkommit i flera hundra år. Ett svartmålande omdöme. Som ofta används just när en lyckats göra någon upprörd eller intagit en inställning som går emot deras egen.
Att en är labil. Eller hysterisk. Kanske inte "mår riktigt bra".
Jag tror förolämpningen används just för att om en är labil, då behöver inte ens åsikter, uttalanden eller handlingar tas på riktigt allvar. De är inte riktigt värda något, de måste inte bemötas, besvaras eller åtgärdas.

Istället hålls ett ohållbart ideal om att vara precis lagom, ljummet engagerad i en fråga. Negativa känslor skall helst inte förekomma alls. Eller om de förekommer ska den kännande individen ha en distans till dessa känslor och avskilja dem. Man ska vara neutral, till och med i frågor som direkt berör en. Objektiv, även när man är ett subjektiv i ett skeende. Man ska se nyktert på saker och ting. Men vad som är neutralt, objektivt och nyktert sätts av de som försöker sätta dagordningen.

Men revolutioner, uppror, uppbrott, livskriser och annat liknande är vare sig neutralt, objektivt eller nyktert. Bör kanske inte vara heller. Det kan vara svårt och jobbigt för många inom nördiga hobbies där rationalitet är högt värderat och att anses vara "irrationell" allvarligt kan skada ditt rykte.

http://geekfeminism.wikia.com/wiki/You're_being_emotional

Samtidigt funderar jag, anses ju sk Nerdrage rolig, speciellt (eller nästan bara?) när män ägnar sig åt den?

 http://www.urbandictionary.com/define.php?term=nerdrage

Sent tillägg, Den rabiata orakade flat-feministen Fannys blogginlägg som berör samma fenomen:
http://www.arsinoe.se/?p=24091