Kärleken till löpningen

Bilder tagna i samband med löpning våren 2013

Få saker har förändrat mitt liv till det bättre på samma sätt som löpningen. Löpningen är nästan på samma nivå som att bli förälder. Som barn och tonåring trodde jag aldrig att jag skulle kunna konditionsträna. Mycket talade emot, en självbild skadad av mångårig mobbing, min egen och samhällets syn på övervikt samt svaga anklar och kvardröjande förkylningsastma.
Men efter att jag hade fått BB 2009 hände det någonting, jag slutade se mitt flåsande i uppförsbackar som normalt. Det började irritera mig. Var det tvunget att vara såhär? Samtidigt så lärde jag mig allt mer om Fat acceptance och om Health at Every Size. Slutligen läste jag en krönika skriven av en feminist som kopplade ihop sin feminism och självständighetssträvan med sin löpning. Om hur hon älskade att känna sig egen styrka strömma genom kroppen.

Efter läsningen var jag helt tagen. Jag gick ut i hallen och plockade fram mina gymskor som inte egentligen hade fått någon användning på ett par år. "Jag går ut." Jag går ut och springer, sa jag till min partner.

Den kvällen sprang jag bara runt gården, med moraliskt stöd av en granne jag bad möta mig. Det brände i lungorna. Slem ansamlades. Men för första gången var det ok. Under den kommande veckan fann jag nybörjarprogrammet Couch to 5k (c25k) och sen var jag igång. Det spelar ingen roll hur mycket eller lite folk i min omgivning tränar. Om jag hittar tid under min dag så springer jag. Jag kommer hem som en mycket gladare person, det känns verkligen som att jag springer ifrån min stress. Ett tag var jag till och med friskförklarad från astman, efter ett lyckat metakolintest (en sorts provokation). Nu efter en akut bronkit och nya besvär av astman i vintras står jag på en underhållsmedecin och en inhalation som jag kan ta strax innan konditionsträning och mår väldigt bra.

De senaste veckorna har jag sprungit i stort sett varje dag, med en vilodag i veckan för att bygga upp mig. På måndag är det tänkt att jag ska delta i Blodomloppet. Självklart blir jag då förkyld. Så nu vilar jag, tar mina inhalationsmedeciner och hoppas på det bästa.

Har du i vuxen ålder åstadkommit något du aldrig trodde om dig själv som yngre?

Varför är dom inte rädda?

Trigger varning för omnämnandet av övergrepp.

Jag funderar ibland över varför vissa personer inte är rädda. Förrövare som begår övergrepp. Våldtäktsmän som begår våldsamma sexuella övergrepp. Män som deltar i gruppvåldtäkter. Mannen som hårt drog upp sin hand mellan mina ben på spårvagnen. De personer som skriker "jävla bög" eller "blattejävel" till någon annan ute på gatan. Som skriker sexuella glåpord efter kvinnor som går förbi.

Varför är de inte rädda för att någon ska slå tillbaka? Jag vet hur extremt rasande jag själv blir när någon kränker mig. Jag har fattat beslutet att inte ta till våld om inte jag själv eller någon annan är i fysisk fara, men det är inte helt säkert att den ideologiska övertygelsen räcker hur långt som helst om jag blir provocerad.

Varför är de inte rädda att deras offer kanske är kapabelt att slå tillbaka i stunden?
Varför är de inte rädda att deras offer en dag kommer att beväpna sig och hitta dem när de sover?
Varför är de inte rädda att ett vittne ska komma förbi?
Varför är de inte rädda för att någon ska bussa en hund på dem?

Även om det nu "bara" skulle vara så att de tafsar eller ropar kränkande saker så sker det varenda dag att provocerade människor inte bara reagerar "på samma nivå" utan att de fullständigt exploderar på den som irriterat dem. Vad är det som får den här typen av människor att ändå kränka sina medmänniskor? Dom har ju många gånger ingen aning om att deras offer kommer att behärska sig/reagera med att bli paralyserad/inte säga någonting. De har ingen aning om personen skulle kunna vara beväpnad? Varför är dom inte rädda?

De sju diskrimineringsgrunderna (Var inte en skitstövel)

Det är temevecka för HBTQ-frågor i min stad, den så kallade West Pride. I samband med detta vill jag berätta för er, mina läsare om vilka de sju diskrimineringsgrunderna som är inskrivna i svensk lag är. Diskriminering kan en göra sig skyldig till både medvetet och omedvetet, men oavsett om en gör det med mening eller ej så kränker man en annan person eller grupps mänskliga rättigheter. Diskriminering sker även på grund av andra saker, till exempel övervikt, men dessa sju är de som står i lagen.

Så ta en titt och fundera på om du kan förbättra dig på något område.

• Etnisk tillhörighet - att behandla någon annorlunda, oftast sämre, för att de har en annan hudfärg eller ett annat etniskt eller nationellt ursprung. Även att särbehandla på grund av ett mer ovanligt namn eller på grund av att personen talar andra språk.
• Religion eller trosuppfattning - att behandla personer annorlunda för att de över huvud taget är religiösa eller är religiösa inom en annan religion eller på ett annat sätt än vad du är. Det här tycker jag att en del av mina aktivistiska ateistvänner ibland ligger på gränsen till. Jag förstår behovet av att kritisera världsreligioner, men det kan göras utan att kränka andra människors rätt att tro på vad de vill.
• Funktionshinder - Du ska inte diskriminera, utestänga personer med varaktiga nedsättningar i fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga funktionsförmåga. Detta är något som det pratats mycket om från och till i lajvkretsar och min ståndpunkt är att även om det inte alltid finns resurser att möta upp olika behov så ska det som kan göras, göras. Det kan handla om allt från ramper för att kunna få tillgång till lokaler om en har svårt att ta sig fram, till att läsa in en text så som ett regeldokument som ljudfil.
• Kön - Han, hon och hen, de ska alla ges samma förutsättningar att delta och känna sig välkomnade och accepterade. Acceptera inte kränkande skämt eller att de ges olika roller eller tillskrivs olika egenskaper. Tänk dessutom på att vi lever i ett sexistiskt samhälle och att det ibland kan behövas åtgärder åt "andra hållet" för att kunna säkra att dina vänner får samma möjligheter att göra det dom vill.
• Könsidentitet och könsuttryck - Det här handlar om hur vi förhåller oss till kön, vårt eget och andras. Hit faller mycket cis-sexism (sexism som mer eller mindre specifikt skadar transpersoner). Här kan det vara bra att bland annat komma ihåg att transkvinnor är kvinnor, transmän är män. Om en är osäker går det ofta bra att fråga vilka personliga pronomen de du möter vill bli kallade. Om du är ciskönad (alltså inte uppfattar dig som trans) dra inga jävla skämt om "transor". Transpersoner har oftare än andra upplevelser där de blivit fysiskt eller verbalt attackerade både av närstående och av främlingar, så det du uppfattar som ett kul skämt kan vara grovt kränkande.
• Sexuell läggning - Den vanligaste diskriminerande saken jag stöter på, även bland personer som anser sig välutbildade och välartikulerade, är att det skulle synas på folk vad de har för sexuell läggning. Det gör det inte. Det är dock fortfarande diskriminerande att särbehandla någon för att en tror att de är homo eller bisexuella även om de inte är det. Sen kanske vi inte tror att vi diskriminerar, men det hände (ofta) att jag fortfarande hör mina vänner använda "bög" eller "homo" som något negativt. Antifeminister kallar mig dessutom fortfarande ofta flata eller påstår att jag inte fått nog med kuk (som att heterosexualitet skulle bota min feminism).
• Ålder - Det här kanske kan göra er förvånade, men en får inte utesluta folk på grund av deras ålder. Sätt inte upp omotiverade åldersgränser, och granska noggrant de skäl ni anser er ha för att begränsa åldern på deltagare i olika aktiviteter. (undantag gälla för sådan särbehandling som har ett berättigat syfte om särbehandlingen är lämplig och nödvändig för att nå syftet.)

Jag ska förtydliga att  diskrimineringslagen gäller:

- arbetslivet
- utbildningsverksamhet
- arbetsmarknadspolitisk verksamhet och arbetsförmedling utan offentligt uppdrag
- start eller bedrivande av näringsverksamhet
- yrkesbehörighet
- medlemskap i vissa organisationer
- varor, tjänster och bostäder
- allmän sammankomst och offentlig tillställning
- hälso- och sjukvården
- socialtjänsten
- socialförsäkringen
- arbetslöshetsförsäkringen
- studiestöd
- värnplikt och civilplikt
- offentlig anställning.

Men att det ändå är en god idé om man vill vara en bra medmänniska att granska sina motivationer och handlingar i ljuset av hur de går ut över andra personer, även om de inte omfattar av själva lagen. Lag är inte samma sak som etik. Du behöver själv fundera över vilken moral du ska agera enligt.

HBTQ står för Homosexuell, Bisexuell, Transpersoner samt Queer.
Queer kan beskriva ett förhållningssätt eller en rörelse som kritiserar normer kring kön och sexualitet. En queer person kanske inte heller vill definera sin egen sexualitet.

Varberg

Vi hade tänkt grilla hemma hos vänner efter att vänner sprungit Göteborgsvarvet. Istället ringde telefonen med ett erbjudande från en av mina närmsta vänner. En resa till Varberg med henne för mig och fyraåringen. Bad om betänketid och diskuterade med min Partner och min varvetspringande vän. Inga problem, klart en inte kunde tacka nej till ett sådant erbjudande.

Inom kort satt vi sommarklädda i en bil på väg söderut. Det blev en dag då vi lekte med barnen på "Barnens Strand" nedanför kallbadhuset i Varberg, åt Cesarsallad och buffé på Clarion Hotell till kvällsmat, badade bubbelpool och tittade på Eurovision Song Contest på rummets tv. Barnen somnade sent. 

Idag körde min vän barnen hem igen. Själv tog jag Öresundståget ner till Ängelholm. Ikväll åker jag hem igen. Sådana här spontanresor fungerade Öresundståget ganska bra för, det gick bra att köpa biljett i en automat på Varbergs Järnvägsstation. 

Plaggegenskaper jag aldrig trodde skulle behövas.

Jag tror de finns, men jag trodde aldrig att jag skulle behöva dem. En träningsbh med amningskupor. Jag är återigen inne i en intensiv träningsperiod och är ute i löparspåret varje eller varannan dag. Jag har dock en ettåring, CC, som inte direkt uppskattar att jag gör aktiviteter som inte innefattar henne. Så antingen vill hon amma precis när jag säger hejdå, och redan är ombytt eller direkt när jag ramlar in genom dörren, med löparkläderna fastsvettade vid kroppen. Jag hade definitivt kunnat minimera tiden hon står och olyckligt sträcker sig efter mig om jag enklare hade kunnat komma åt att amma henne. Eventuella tips får gärna lämnas till mig i kommentarer eller på Facebook 

Biskopsgårdens dag 2013

Hela familjen har lekt ute och besökt Biskopsgårdens Dag idag. Vi hade även med oss en annan familj så att barnen fick leka med varandra. Jag bar lillan i vår lånade bärsele Ergo, större delen av utflykten på ryggen, då det är lättare med större barn. En del av tiden sov hon.
Jag och den andra mamman, som är en kompis till mig gick bland annat till Närhälsans tält. Närhälsan är det nya namnet på vårdcentralen. Där fick vi både blodsockret mätt, vilket görs med ett litet stick i fingret, och blodtrycket uppmätt.

Blodsockret såg bara bra ut, men mitt undertryck var lite högt. Undertrycket är det lägre värdet när en testar blodtrycket. Men det berodde antagligen på att jag gått runt och burit barn i solskenet, helst ska en vila lite innan en tar blodtrycket. Tyckte hur som helst att det var en intressant aktivitet som kanske gjorde nytta för några under dagen? Vi blev även värvade till en stödföreningen för vårt lokala bibliotek. Väldigt passande tycker jag, då jag har en bibliotekarieexamen i grunden. Vi hämtade även information om mycket lokalt producerad honung, från själva Hisingen. Temadagen varade bara fram till 17, varpå vi begav oss hemmåt. Det var ganska stimmigt ute och ettåringen hade inte fått ro till att amma när vi var ute.
Men hon hann åka lite rutchkana innan vi gick hem. Fyraåringen lekte både med sin kompis och med några främmande barn hon hittade i en sandlåda.

I morgon ska vi på husvisning igen.

vlog: the importance of self care