lördag 1 juni 2013

Kärleken till löpningen

Bilder tagna i samband med löpning våren 2013

Få saker har förändrat mitt liv till det bättre på samma sätt som löpningen. Löpningen är nästan på samma nivå som att bli förälder. Som barn och tonåring trodde jag aldrig att jag skulle kunna konditionsträna. Mycket talade emot, en självbild skadad av mångårig mobbing, min egen och samhällets syn på övervikt samt svaga anklar och kvardröjande förkylningsastma.
Men efter att jag hade fått BB 2009 hände det någonting, jag slutade se mitt flåsande i uppförsbackar som normalt. Det började irritera mig. Var det tvunget att vara såhär? Samtidigt så lärde jag mig allt mer om Fat acceptance och om Health at Every Size. Slutligen läste jag en krönika skriven av en feminist som kopplade ihop sin feminism och självständighetssträvan med sin löpning. Om hur hon älskade att känna sig egen styrka strömma genom kroppen.

Efter läsningen var jag helt tagen. Jag gick ut i hallen och plockade fram mina gymskor som inte egentligen hade fått någon användning på ett par år. "Jag går ut." Jag går ut och springer, sa jag till min partner.

Den kvällen sprang jag bara runt gården, med moraliskt stöd av en granne jag bad möta mig. Det brände i lungorna. Slem ansamlades. Men för första gången var det ok. Under den kommande veckan fann jag nybörjarprogrammet Couch to 5k (c25k) och sen var jag igång. Det spelar ingen roll hur mycket eller lite folk i min omgivning tränar. Om jag hittar tid under min dag så springer jag. Jag kommer hem som en mycket gladare person, det känns verkligen som att jag springer ifrån min stress. Ett tag var jag till och med friskförklarad från astman, efter ett lyckat metakolintest (en sorts provokation). Nu efter en akut bronkit och nya besvär av astman i vintras står jag på en underhållsmedecin och en inhalation som jag kan ta strax innan konditionsträning och mår väldigt bra.

De senaste veckorna har jag sprungit i stort sett varje dag, med en vilodag i veckan för att bygga upp mig. På måndag är det tänkt att jag ska delta i Blodomloppet. Självklart blir jag då förkyld. Så nu vilar jag, tar mina inhalationsmedeciner och hoppas på det bästa.

Har du i vuxen ålder åstadkommit något du aldrig trodde om dig själv som yngre?

7 kommentarer:

  1. Inte fysiskt, men psykiskt. Idag kan jag hantera människor på ett sätt jag aldrig trott möjligt för tio år sedan. Återigen, träning träning och mer träning!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Erika W: Skulle du kalla din träning kbt-liknande?

      Radera
    2. Läser lite om kbt på wikipedia men har ingen riktig koll på det. Har tränat mig själv genom att medvetet sätta mig i situationer jag tycker är obehagliga (gå på fest där jag inte känner folk, prata med människor jag upplever "socialt ranghöga" och liknande) och även när jag varit tvungen att ta itu med konfliktsituationer på jobbet (kassörska/lärare) och analyserat mina tankar/reaktioner/hur kroppen reagerat/hur andra agerat både före, under och efter situationerna. Nu för tiden kan jag till stor del bortse från när kroppen adrenalinruschar mig och säger åt mig att dra därifrån, eller när jag blir alldeles osäker. Lajv har hjälpt ENORMT mycket.

      Radera
    3. Tycker det påminner om kbt och/eller rekommenderad fobiträning. Exponera sig, lära sig att en överlever samt reflektera över sina egna tankar och reaktion. Låter väldigt sunt och imponerande att du klarat det på egen hand.

      Radera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Härlig läsning!
    Jag får nog se min styrketräning som det närmsta jag kommer en stor förändring i mitt liv. Jag har förvisso underhållstränat sen sextonårsåldern, med uppehållsperioder samt perioder då jag ökat på träningsmängden.
    Men det jag gör nu, och har gjort de senaste fem månaderna är verkligen utveckling. Jag blir verkligen starkare och gläds över att formulera, närma mig och uppfylla mina mål.
    Känner mig kapabel. Känns som jag gör vad min kropp är gjord för.

    (Jag springer ju också, men jag är fortfarande i startfasen. Det är rätt jobbigt hela tiden och denna säsongen har det ännu inte blivit längre än 4,5 km.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det själva målformulerandet som är nytt eller är det en ny träningsform eller ett nytt träningsprogram som har gett dig det här lyftet? Eller är det ålder och mognad?

      Radera