Om att vara en besvärlig kvinna

Jag och några vänner pratade om konflikter. Om konflikter som något man måste ha konfliktmuskler för. Som med alla muskler måste dessa muskler tränas.

Mentalt måste vi också få pröva att hamna i konflikt och upptäcka att det sällan är så jobbigt som vi trott. Samt få känna på hur skönt det kan få vara att säga ifrån, att stå upp för sig själv eller för andra.
Jag kommer från en bakgrund där jag blev mobbad under många skolår, samt hade en del konflikter även i hemmet. Jag hamnade i många konfliktsituationer som jag inte hade startat och det verkade inte heller finnas något sätt att få bli lämnad i fred.

Det finns en berättelse om noshörningsungar:

"Noshörningsungen knuffar får, vare sig den går, eller stilla står.
Så till slut gör noshörningsungen precis som den vill."

Själv gör jag inte precis som jag vill, det finns gränser. Men jag avstår inte att göra saker eller säga säger för att det finns någon som omilt försöker knuffa mig. Ska man vara dramatisk kan man säga att jag inte "förhandlar med terrorister". Det jag lyssnar på är min egen inre röst, min moraliska kompass samt de som jag vet har mindre utrymme och mindre röst än vad jag har. Jag är dessutom villig att under vissa omständigheter såra andras stolthet eller självbild, om jag har bedömt det nödvändigt för att uppnå ett annat mål.

Ganska ofta, när jag blir rädd för något. Att någon ska slå mig, eller att någon ska utesluta mig ur en aktivitet jag vill vara med på, eller att de ska tycka illa om mig och tala illa om mig med våra gemensamma vänner så försöker jag istället tänka att "vill de stoppa mig, så får de _stoppa_ mig."
Det vill säga, att i så fall får de ta till sina maktmedel och spendera sina resurser för att faktiskt stoppa vad jag håller på med. Vilket de sällan kan, även om det så klart också hänt. Jag vet att jag har de som har andra mål än mig, eller som åtminstonde vill bekämpa mina metoder. Men JAG behöver ju inte hjälpa dem nå de målen, om jag är emot de målen och JAG behöver inte bekämpa mina egna metoder.

Jag behöver reflektera innan jag tar i med de verbala hårdhandskarna, och jag får tolerera att det jag skriver i publika forum får kritik både i det publika forumet och i stängda grupper på till exempel facebook. Jag kontrolerar inte vad människor säger om mig. Jag kontrollerar vad jag säger och vad jag gör.

Ett av mina mål är kvinnliga nördars frigörelse från patriarkala strukturer som "håller dem på mattan". Att kvinnliga (alla kvinnor, och ickebinära också!) nördar ska få engagera sig i det dom finner intresse i (sitt nörderi!) utan att kontrolleras av vad män i deras omgivning säger och gör. Jag vet att det finns många män som har samma mål, och de uppskattar när vi uttrycker vad vi behöver få göra. Om vi inte ens vågar säga "nej, det där gillar inte jag".

Så vad vill jag säga egentligen till mina nördiga medsystrar? Ska vi vara praktiska igen?

• Starta projekt med bara kvinnor och ickebinära. Män kör ofta helmanliga projekt.
• Neka män som vill komma med feeback, du tar feedback från de du har valt ut för att du litar på att deras feedback är relevant och korrekt samt framställs på ett sätt så att du kan ta till dig.
• Tro på dig själv, på din förmåga och dina idéer.
• Våga göra åt helvete fel.
• Andras syn på dig definerar inte vem du är.
• Om du är kass på något, fejka. Män gör det hela tiden, och då menar jag inte bara på lajv.
• Ifrågasätt män som framställer sig som experter. Kolla vad de verkligen kan.
• Uppmuntra och stötta kvinnor som tar konflikter i offentliga forum.
• Stötta dina kvinnliga vänner när de har en konflikt.
• Kontakta, via fb eller ring, den som tar konflikter även du är investerad i. Att bara få veta att man inte är ensam gör så himla mycket!
• Utbyt information mellan dig och de du litar på om problematiska individer (både män och kvinnor och ickebinära). Du kan vara tydlig med att det här gäller din uppfattning om individen, eller om det är något du bara hört.
• "Trust women" - gäller främst övergrepp och vad gäller kvinnans kropp, men kan vara relevant även vid andra tillfällen.

Men även jag blir trött.

Om ett sexuellt övergrepp sker på ett lajv.

Samtalen med lajvare fortsätter, både ansikte mot ansikte, i telefon och via internet.

Om ett sexuellt övergrepp sker på ett lajv och du är en av arrangörerna. Vad gör du då?
Många säger att man ska anmäla det till polisen, för sexuella övergrepp är olagliga. Fast alla sexuella övergrepp är inte olagliga. Lag och moral är inte exakt samma sak.
Om ett sexuellt övergrepp sker på ett lajv, och du är arrangör, men kränkningen är inte olaglig enligt en lagtext. Vad gör du då?
Om ett sexuellt övergrepp, som även är ett lagbrott, sker på ett lajv och du är arrangör. Vad gör du då?
Vad gör du om offret/offren inte vill att du ringer polisen?
Vad gör du om offret/offren är under 15 och det därmed definitivt är ett lagbrott, men de tigger och ber att du inte ska ringa polisen.
Vad gör du om offret/offren är över 15 men under 18 och därmed fortfarande har vårdnadshavare?
Om de tigger och ber att deras vårdnadshavare inte ska få veta? För då får de aldrig åka på lajv igen? För att de säger att vårdnadshavaren inte är ett stöd, utan ytterligare ett hot? Vad väger tyngst? Att försöka nå laglig rättvisa eller att lyssna på den/de utsatta/e?

Vad gör du om offren/offret är över 18 och själv bestämmer att den inte vill polisanmäla, men du vet ändå att det som har hänt har hänt och att personen som är utpekad utpekats förr och ses som en "problematisk individ" och kommer försöka fortsätta komma på dina och andras lajv. Men det finns ju ingen dom, det finns inte ens en polisanmälan?

Vad gör du om ett sexuellt övergrepp sker på ett lajv, indicierna är väldigt starka men den utpekade förövaren också är förtvivlad?

Vad gör du om ett sexuellt övergrepp sker på ett lajv, indicierna är väldigt starka men du är också rädd för den som utpekas som förövaren. Vad gör du om inte din rädsla heller är ogrundad utan du vet att personen har tillräckligt socialt kapital att inte bara ta sig igenom det här i stort sett med orört rykte men har också möjlighet att helt förstöra ditt rykte, lajvets rykte, allt som ni har jobbat för?

Åh hopplösheten, åh svårigheten. Den enda vägen är igenom det svåra. Ibland är det du som är den trygga, ibland är det du som är den som vet bäst, som behöver göra någonting. Vi kan hålla varandras händer när det blir läskigt.


http://tryggamoten.se/

Tack till Agnes Hultén för tipset om trygga möten, Karolina Greek för de svåra frågorna och Maria Rodén för arrangörsinsikter.

Lägesrapport från min del av lajvsverige 7 oktober

För mig har de senaste dagarna i lajvsverige varit turbulenta.
Jag skulle kunna skriva om en del av det som har hänt, men det kommer enbart vara min egen förståelse av situtionen. Så istället för att jag gräver ner mig i detaljer kan vi hålla oss på en mer allmän nivå.

• Det pratas en hel del om vilka som sitter i projektgruppen för lajvet Krigshjärta VII. Krigshjärta VII blir det sjunde storlajvet i kampanjen Krigshjärta och är tänkt att arrangeras sommaren 2015.
• I Facebookgruppen Vi som lajvar brakar kommunikationen ihop angånde vad som ska göras vid övergrepp i samband med lajv. Där vissa tänker på våldtäkter och pratar om dessa tänker andra på pojk och flickvänner som gjort slut. 
• När det tas upp att man pratar om våldtäkter eller andra typer av sexuella övergrepp i samband med lajv frågas det varför den som utsatts inte gått till polisen (utan att veta om det faktiskt skett).
• Men några jobbar faktiskt på att försöka få folk att tänka både på vilken vårdegrund vi som arrangerar ska agera utifrån vid den här typen av kriser.
• Martina J jobbar på  med ett av föreningen Krigshjärtas värdegrundsdokument, ett arbete hon försöker rekrytera brett till bland olika typer av lajvare som är engagerade i Krigshjärta.
• Facebookgruppen Larp Women Unite har nu mer än 500 medlemmar och välkomnar dig som identifierar helt eller delvis som kvinna och som sysslar med lajv, har gjort det eller vill göra det. Välkommen.

I have been walking by your side for many moons now [foto]

Wonderkarin pratar lajv : Jag kommer att tro dig.

Trigger varning för beskrivning av sexuella övergrepp.
Ljudfil.

https://soundcloud.com/wonderkarin/wonderkarinn-pratar-lajv-jag

Inspirerad av Larp women unite

Rosenrot - en lajvroll

Wonderkarin som Jaegern Rosenrot.
Foto: Martina Jansson

I juli arrangeras lajvet Dunkelherz  av Frida Karlsson, Frans Björkstam, Joachim Niklasson, Johan Lind och Andreas Markehed.

Följande har hänt innan lajvet. I norra Jorgala finns floden Bur, vilken fungerar som en handelsled. Den översta handelstationen som står under Kapten von Rusdorf har dock slutat höra av sig och ägarna, vilket utgörs av handelskompaniet Blaufunk har till slut skickat en expedition bestående av soldater för att ta reda på vad som hänt. I området finns det även Jorgaler och spridda Cordover som kommer att försvåra uppdraget.
Arrangörerna har rekommenderat filmen Apocalyse Now som en inspirationskälla. Jag har filmen och ska bara ta mig tid att titta på den också.

Jag ska befinna mig i ovan nämnda expedition, bland annat tillsammans med Maria Rodén. Min roll ska vara en så kallad Jaeger från kompani Schlauer Wolf. Medlemmar ur Schlauer Wolf har tidigare spelats på lajvet Taktiska val 2013. Då imponerade de stort på mig och jag blev glad när jag fick låna deras koncept.

Min roll kommer att heta Rosenrot och vissa saker om henne har jag redan bestämt. Jag har blekt håret för att kunna färga det rött i en ljusare nyans än jag annars kan. Namnet kommer från både en klassisk saga och från Rammsteinsången Rosenrot.
Rosenrot är en monoman person. När hon har ett uppdrag har hon en förmåga att helt kunna koncentrera sig på målet, med den nackdelen att hon får tunnelseende. Privat är hon en god vän, lyssnande, verbal och fysisk samt en begåvad kock. Detta är dock inget som märks av när hon arbetar och något som kan frustrera hennes vänner som tålmodigt får vänta på att hon återkommer.

Hon själv uppskattar ordning och reda, en Jaeger ska veta var dennes utrustning befinner sig och i vilket skick den är. Hon är även feminin på så vis att hon använder sig av makeup, främst läppfärger, även under pågående uppdrag.

http://www.dunkelherz.se/
Apocalypse Now på IMDB
Jaeger på Krigshjärtahemsidan
Rammsteins Rosenrot video

Wonderkarin som Jaegern Rosenrot
Foto Anna Karlsson

Wonderkarin som Jaegern Rosenrot.
Foto: Anna Karlsson

Lajvsammanfattning Hemkomsten del 4

Lykta utanför Berghems (Gråvis) värdshus. Foto: Wonderkarin

 

Del 1
Del 2
Del 3


Nästa morgon, som är söndag, ringer det i frukostklockan och någon av de som arbetar i köket ropar just att det finns mat till frukost. Jag hör det tydligt genom brädväggen på huset då huset inte ligger långt från köket. Ute börjar det redan bli varmt när jag som Alldis stiger ut på förstutrappen. Jag gör min morgontoalett halväg mellan in och off och äter sedan min frukost som Alldis. Det känns sorgligt att det är så få timmar kvar av lajvet, som brukar sluta vid tolv.

Förhandlingarna mellan de tre ätterna om vad som ska hända med byn Gråvi och med de nyckelgårdar som ligger utspridda i Björkdalen kommer att fortgå och förhoppningsvis avslutas innan dess. Jag vill spela klart intrigen om Wulfklippe och Alldis vill prata med Sten. Hon ser honom flera gånger med sin familj, med sin ätt, med Stens två söner, vuxna och ståtliga karlar som enligt rapport reagerat dåligt på nyheterna om att deras far har en frilla. Till slut söker de upp varandra på en plats där andra ser att de möts. En av sönerna ropar efter sin far att han ska "tänka på mor". Vi finner en plats att sitta ner, där vi får skugga inne i ett av de små husen, men också där Sten kan se sin familj genom den öppna dörren, med följden att även Alldis ser hans familj och därmed Stens riktiga familj. Sten avkräver Alldis svar, som ett efter ett kommer. Hon har svårt att svara så rakt som han vill, men försöker inte heller att ljuga om de brott hon begått mot Cordover och Jorgaler uppe på Wulfklippe, i den skyddade Rosenlund. Hennes plats.

Sten skriker inte på henne, han anstränger sig för att tala lugnt men ändå försöka väcka någon sorts ånger eller medkänsla med sina offer. Med den skada hon åsamkade dem. Men det är redan hämnat. Det ligger i det förflutna för Alldis och framför henne ligger bara en lång räcka med ögonblick, i livet efter hämnden. Om bara inte fienden följer hennes spår in i framtiden kan hon bli någon helt annan. Alldis, en krigare bold och god. Först har jag satt mig på en stol innaför dörren, brett ut mig för att ta upp plats medan Sten sitter på några staplade madrasser 1.5 meter bort i halvdunklet. Men när konversationen börjar bli mer allvarsam flyttar jag på mig sätter Alldis brevid Sten. Jag sätter min vänstra arm bakom honom som ryggstöd och han talar om att hon förr eller senare kommer att återvända till sin bädd av ben. Att hon skulle behöva en make, som skulle kunna tillfredställa/tämja/mätta henne. Hon avbryter honom.

"Jag är inte som dina släktingar. De som vill återvända till sin tron av sten och sin krona av tång. jag behöver inte vända åter till min bädd av ben. Det är det förflutna."

"Vem är du?"

Jag tvekar. Vem är Alldis, när hon lever varje stund för sig själv? Det ekar inom mig "Jag är Alldis. Jag är värd två av vem som helst annan."
Istället lägger jag min haka på hans högra axel och ser upp mot Stens familj på verandan framför huset där de bor, ute i dagsljuset. Jag lägger Alldis högra arm på hans arm, min hand på hans hand och mina fingrar på hans fingrar. Jag talar om att som Alldis ha varit stark, när andra var svaga. Jag talar om att vara svag nu, när Sten är stark, precis som Alldis var när de först mötten. Om att behöva mer än en kropp. Att behöva en kropp till. Jag tystnar och så synkroniserar jag Alldis andning med Sten. In...ut....in...ut. ögonblicket är flyktigt. Istället för att Alldis ens existerar från stund till stund slutar Alldis existera alls. Hon går upp i att vara en kropp med Sten och ser på Stens familj med Stens ögon.
Men ögonblicket är förbi. Han reser sig hastigt, skakar av sig henne som ett ytterplagg och går utan att se på henne. Han går med de förkvävda orden:

"jag älskar min fru"

Efteråt är Alldis tankfull. Jag ägnar mig åt intrigen med de två förrymda trälarna Karissa och Maricela. De som försvunnit från Gråvi en gång för 7 år sedan, då en av dem skulle ges till Alldis tvåmänning Egil. Samma Egil som skulle giftas bort med Geira nu. Trälarna som dock åter fanns i Gråvi när Björkdalingarna kom tillbaka och därmed ändå hedrat sina ägare med att återvända till barndomshemmet. De har slutligen kommit fram till vilket av de förslag vi lagt fram för dem som är det minst dåliga. Maricela skulle stanna som träl och alla framtida barn skulle även de förbli trälar. För att få en medgörlig träl i Maricela skulle Estrid och Alldis ge upp alla krav på hennes syster Karissa som skulle bli en fri Jorgal liksom alla hennes framtida barn.
När det så är överenskommet, under Karissas tårar, så skickas Karissa ut ur huset. Jag häller upp lite av teaterblodet i en liten kopp och tar fram en liten tunn matkniv. Jag sätter Linda, som spelar Maricela, så att ljuset från fönstret faller på hennes hals och öra och erbjuder henne en träslev att bita i. Den känslokalla Maricela accepterar av praktiska skäl. Med kniven "ristar" jag sedan åter in Alldis och Estrids familjs bomärke bakom Maricelas öra. Mellan varven doppar jag knivspetsen i teaterblod, så att det rinner ner för hennes hals och ner på dräktens krage, men också så att jag kan lägga en blodig knivsegg framför henne på bordet när jag är klar. Alldis släpper iväg henne så att hon kan gå och tvätta av sig och visa de andra Jorgalerna att Maricela tullhör Alldis och Estrid igen.
Under större delen av de timmar som är kvar av lajvet är Maricela för det mesta vid Alldis sida.

Andra intriger runt om kring börjar bli klara när jag möter Stens spelare helt kort off. Han frågar om jag vill avsluta berättelsen om Alldis och jag svarar att det gör jag gärna, om inte annat så för att kunna lämna henne bakom mig. Vi möts i ett av husen och gör en så kallad metascen som utspelar sig i en framtid några dagar fram i tiden. Karaktärerna älskar med varandra, men under akten dyker Jorgalen Chai och Jorgalen Miriam upp, inbjudna av Sten. Sten håller om Alldis och försöker få henne att slappna av trots att de är fler av henne. Tillsammans håller de Alldis och för hennes brott uppe på Wulfklippe, i Rosenlund, så stryper de henne tills döden inträffar. Det sista hon hör är hur de utalade hot även mot hennes syster Estrid och först då försöker hon kämpa emot ordentligt, men det är för sent. Hon dör med sin älskares namn på sina läppar. Hennes fiender följde hennes spår in i framtiden. Efter några avslutande ord om den scenen återgår jag och Stens spelare till den kontinuitet som utspelar sig under lajvet. De kommande händelserna dröjer sig bara kvar som en skugga, en ond dröm, en föraning om framtiden. Alldis lämnar glad i hågen bädden och ger sig ut i solskenet.

Jag deltar mer som åskådare efter detta. förutom när, på grund av handlingar som Ask och Sot gjort på sin husbondes order, sagda husbonde ska blotas för att han förbrutit sig mot Gunnlög Gråas gravröse. Han följer frivilligt med sin baneman, från Björkdala ätt upp till gravröset, men resten av Björkdalingarna måste vänta nere vid envigsringen. Solveig som spelar Ragnhild sjunger Gunnlög Gråas blotvisa.

Gunnlög Gråa, godta mitt blot.
Frammana styrka och mod.
Gunnlög Gråa, skydda mitt hem.
Akta om givaren god.
Från jättar och troll,
från ondska och groll,
bevara min hembygd och ätt.
Styrk vilja och glöd
att bringa fienden död
och kämpa för det som är rätt.

När mannen är död och vår krigare kommer ut från blotlunden gick jag in och svingade brummaren över "liket" och till min tillfredsställelse lät den högt och bra. När jag var klar och gick ner mot byn igen ringde klockan utanför värdhuset och arrangörens röst hördes tydligt och klart.

OCH DÄR GÅR VI OFF