fredag 11 april 2003

I commited murder and I think I got away.

Skriver privat pappersdagbok nuförtiden, men det är verkligen svårt att komma igång. Vill fortfarande skriva på ett sätt som kan vara intressant för mina efterlevande att läsa. Såg en dokumentär på TV om en man i forna sovjetunionen som bara berättade sina innersta tankar för sin dagbok och skapade ett lönnfack i väggen bakom sin säng för att gömma dem.
Hans dotter har dem idag och i dem kan hon läsa om sig själv och hennes fars oro för henne, allt minmituöst nedskrivet, hans enda säkerhetsventil.
Han var väldigt rädd för KGB.

Jag är lilla fröken duktig med tillräckligt mycket ilska och sorg för att förmörka solen. Men, på något sätt, något jävla sätt har jag tillåtit mig själv att bli älska, att älska tillbaka och att lita på den pesonen.

Jonny - Suddenly my life doesn’t seem such a waste
Come what may....

tisdag 8 april 2003

Drömmen om familjen

Jag drömde att jag var tillbaka i Örkelljunga. Det var högsommarvärme och något att mina yngre syskon skulle ha simuppvisning i en utomhuspool som egentligen inte finns. ”Alla” byns föräldrar var där och tittade beundrande på sina telningar som gjorde ljushopp och simmade ryggsim.
Jag pratade glatt och upphetsat med mina föräldrar och mina syskon, samt någon gäst jag hade med mig, förklarade var allting i Örkelljuna låg och vad som hänt på olika platser.
Lite då och då hyschar pappa mig, eller säger åt mig att hålla käften men jag vet att jag inte talar för högt och resten av publiken sorlar också på de björkruskekläda läktarna, så jag ignorerar honom.
Men sen smäller han till mig på knäet som är närmst honom, som både för att skrämmas och tysta mig. Jag ilsknar till och blir ledsen, försöker försvara mig, men sticker till sist iväg till min cykel.
Lilla Helga kommer efter, förbryllad. Jag har svårt att förklara för henne att jag sticker pga av att vår gemensamma far är översittaraktig och aldrig skulle kunna erkänna det.
Hon avgudar honom så.

Nu känner jag mig tom inombords, som om någonting rann ut och försvann. Vet med mig att jag gör likadant mot andra människor, ber dom vara tysta och så. Har svårt att se andra människor som individer.

måndag 7 april 2003

Influensainlägg får aldrig några läsare.

Men jag har influensa och kan inte hjälpa det. I torsdags drabbades jag av feber och frossa och fick gå raka vägen till sängen för att bli ompysslad av Jonny. Oturligt nog smittade jag som in i bomben och när Lördagen kom var min goda samarit likaså i däck och jag fick kravla mig upp ur sängen istället.
För första gången så vitt jag vet, tog Jonny febernedsättande tabletter, sov på dagen och tiggde om kallt vatten.
Nu är vi på bättringsvägen, men det går verkligen för långsamt. Jag hostar och har ont i njurarna på ett högst oroväckande sätt och vi har INGENTING att göra. Vi vill inte smitta våra vänner och vi är för svaga för att ha kul ändå.