onsdag 21 augusti 2013

Alla ska vara medelklass, även dom som inte är det.

Jag har liksom de här tankarna om fattigdom.



Vi lever i ett samhälle med en medeklassnorm. Alla ska vara medelklass, även dom som inte är det. Jag har en massa tankar men jag har svårt att formulera dem på ett sätt att de inte blir kränkande mot någon eller i sig styrker en norm jag egentligen vill motarbeta. Att behöva leva upp till en livsstil som värderas av medelklassen gör fattiga människor ännu fattigare då det uppmuntrar en konsumtion som det knappt finns pengar till. Just det här inlägget kommer inte att handla om de allra fattigaste människorna jag har arbetat med. Om de har pengar, går de pengarna till boende, mat och ibland till substanser de är beroende av. Hit räknar jag även koffein och nikotin.


De allra fattigaste har inget val. Deras pengar går till boende och mat
Men det finns ett steg över det, folk som kan gå ekonomiskt plus.
Men de konsumtionsmönstervi har idag går de dock ej plus.
På ytan ser de ut som medelklass. Men det är på grund av att de pengar som tjänas in äts upp av konsumtion. Medelklassen däremot har råd med samma saker +sparande. Men sparandet syns inte utifrån på samma satt som konsumtionen.
Så vilka är dessa medelklassförväntningarna så som jag ser dem?
  • En vuxen person förväntas vara anställd eller egenföretagare. Arbetslöshet eller sjukskrivningar ses som anomalier.
  • En vuxen person som ej är anställd eller egenföretagare förväntas i så fall ha rätt till A-Kassa eller sjukpenning från försäkringskassan. Dvs haft nog med inkomster och ha uppfyllt övriga krav för att inkluderas i dessa försäkringar.
  • Om du är sjuk ska du gå till vårdcentralen, för patientavgiften ses som försumbar.
  • En person med de här förväntningarna beklagar att A-kasseersättningen är låg även om de får maximal A-kassa.
  • En förälder med de här förväntningarna kan anse att de inte har råd att dela föräldrapenningen lika, oavsett vilken förälder som har högst inkomst.
  • En person med de här förväntningarna tycker att CSN inte går att leva på, de förutsätter dessutom att studenter bor i studentlägenheter. 
  • De kan få pengar av sina föräldrar.
  • De kan låna större summor av sin släkt.
  • Om de äger sitt boende har de råd att amortera.
  • Om de hyr sitt boende har de själv kunnat bestämma i vilket område lägenheten ligger, de betalar alla hyror i tid och det finns ett rum i lägenheten per person. Har de barn ligger lägenheten i ett barnvänligt område.
  • De äger mobiltelefon, plattv och en dator. De har internet i sitt boende.
  • Om de har barn går de i förskola. Går de ej i förskola är det för att föräldrarna valt bort förskola. Går de i skolan har de valt i vilken skola.
  • Om de är funktionshindrad har de tillgång till relevanta hjälpmedel samt vid behov personal från kommunen, även om kommunen tar ut en avgift för detta.
  • Om de blir sjuk eller skadade har de en försäkring som täcker deras inkomstförlust och kostnader. Täcker inte försäkringen detta blir de förorättad.
  • De har köpt majoriteten av sina kläder nya, de är i rätt storlek och i deras smak. Om kläderna går sönder slängs de, om de inte känner för att laga dem.
  • Deras mat är inte bara mättande, den är dessutom näringsriktig och kan till och med vara tilltalande att se på. Är den inte det är det för att de är "lite lata" en dag.
  • De kan välja mellan att köpa nya eller begagnade möbler. De har råd att betala för att frakta hem möbler.
  • De har oftast körkort och har ofta råd med bil. Både körkort och bil kan dock väljas bort av andra skäl än kostnaden. De kan välja att bo med tillgång till kommunala färdmedel.

    Och det allra skadligaste antagandet, det som hetsar andra till en konsumtion: antagandet att alla man känner har dessa förutsättningar och möjligheter. Att om de man känner har det annorlunda så har dom valt det. 

    Listan är inte på något sätt komplett och egentligen handlar mina tankar mer om den nivå av konsumtion som uppmuntras och som håller underklassen effektivt på mattan ur ett ekonomiskt perspektiv. Jag är verkligen inte sådant som anser att det var bättre förr i tiden, det var det verkligen inte, förr i tiden sög. Fattiga människor under tidigare århundrade fick fortfarande skämmas för att de var fattiga. Men det jag tänker på är alla de som sparade. Sparade under åratal för att kunna ta sig uppåt på stegen. Återigen, jag talar inte om de fattigaste, som helt förnekas valmöjlighet. De med försörjningsstöd får inte ens ha ett sparande. Jag menar de som har råd med en bil, som de behöver för att ta sig till jobbet, men inte har råd med tandläkaren. De som fått köpa lägenhet på grund av bristen på hyresrätter, men bara kan amortera minimibeloppet. Som kanske inte nödvändigtvis har några stora skulder, men inget sparande att tala om, det sparande som finns kommer att gå åt under samma, eller kommande år. Tandläkarbesök. En bil eller vitvara eller dator familjen behöver går sönder och måste ersättas. Här spelar det även in att många konsumtionsprylar idag är byggda för att gå sönder, eller när det kommer till elektronik, att sluta uppdateras efter ett tag. När min mormor köpte något för motsvarande värde av halva lönen, så var det något hon skulle få behålla i resten av sitt liv och som dessutom kunde ha ett värde om den såldes vidare. Så är det inte idag. En inköpt kapitalvara sjunker väldigt snabbt i värde, det har redan kommit ut en nyare och häftigare på marknaden. Den som sparar för att kunna ha en funktionell dator i sitt hem får inse att den arbetar med uråldrig koloss efter sex år. Äldre mobiltelefoner skulle man ringa med och de höll i tio år. En smartphone är dyrare i inköp och efter 2 år är den omodern, efter 4 år får man vara glad att batteriet håller och efter 6 år slutar tillverkaren uppdatera programvaran på den.

    Pengarna vi skulle ha för vår trygghets skull äts ständigt upp. Fler och fler som på ytan verkar ekonomiskt välmående står farligt nära att få slagsida på ekonomin. Det kanske går precis jämnt upp, utslaget över året, men inte plus. Eller så går det lite minus. Men på ytan ser det bra ut.

    För alla ska vara medelklass, även de som inte är det.

    Se på mig...jag har precis köpt ett hus.

söndag 18 augusti 2013

Bildinlägg: Annelie som Svarta Solens Brödraskap

Min vän Anneli spelade en medlem i Svarta Solens Brödraskap på det senaste Krigshjärta-lajvet. Här är bilder på karaktären jag tog innan lajvet.

Om svarta solen står det såhär i deras kulturtext:
Den känsla vi vill ge utomstående med Svarta solen är till stor del mörker och kaos. Man kan inspireras av Kalima-sekten från Indiana Jones, de fördömdas tempel, eller Haradrim från Sagan om ringen. Detta är ofta vad andra fraktioner ser. Men egentligen fi nns det stor variation inom svarta solen, från fanatiskt religiösa klaner till mer sekulära klaner. Vissa klaner har stort fokus på plundring, medan andra kompletterar det med att besättningar exempelvis agerar legosoldater.


Annelie som Svarta Solens Brödraskap
  
Annelie som Svarta Solens Brödraskap

 
 
Vilar
Lägg till bildtext
 
 
 
 
 
Lägg till bildtext
  
 
Cordovska jordpåsar
  

Bashira


A wicked smile.



Posted by Picasa

onsdag 14 augusti 2013

Våra försäkringar - en kostnadsöversikt

Med ett plåster på långfingret.

I inlägget har jag delat upp försäkringarnas först per försäkringsbolag och sedan har jag delat upp deras kostnad månadsvis. Det här en referens både för mig och för andra. Mina frågar är egentligen mest; är vi överförsäkrade?

Hos Trygg Hansa
Hemförsäkring Bostadsrätt + Drulle +hemelektronik 298.50 kr
Tryggabarn (BB) 177 kr
TryggaBarn (CC) 177.50 kr
TryggVuxen (Partner) 301 kr
Sjukvårdsförsäkring (Jag) 180 kr

Hos Movestic
Livförsäkring 45 kr (jag)
Olycksfallsförsäkring (jag) 55 kr
Sjukskydd 500 kr utan engångssersättning (jag) 14 kr

Hos Länsförsäkringar via Göteborgs Stad
Olycksfallsförsäkring (båda barnen) 0 kr

Summa 1248 kr i månaden.
(14.976 kr om året)

Det här är en nivå på försäkringsskydd som Konsumentombudsmannen rekommenderar. Priserna för mina personförsäkringar påverkas av mitt medlemskap i fackförbundet DIK. Skulle jag istället gå mer i Kommunal skulle jag betala mer i fackavgift men å andra sidan skulle istället en hemförsäkring och en olycksfallsförsäkring ingå där.

Jag har alltid fått berättat för mig hur viktigt det är att ha en hemförsäkring och nu har vi köpt bostadsrätt. Drulleförsäkringen tänkte jag rätt länge skulle minska min oro för allt som kan gå fel. Dock funderar jag på att säga upp försäkringen som sänker vår självrisk på hemelektronik då jag hoppas att vi ändå ska ha pengar nog att betala den vanliga självrisken. Båda barnen har varit försäkrade sen jag var gravid med dem, det var lite så jag halkade in som just kund hos Trygg Hansa. TryggaBarn har ett rykte om sig att vara "den bästa barnförsäkringen". Dock har vi aldrig använt den, vi försökte när fick en möjlig mjölkproteinallergi-diagnos men det täckte den inte då.
Jag är dock ovillig, i alla fall nu, både att säga upp och att byta sjukvårdsförsäkringen för barnen, just för att de varit skyddade så länge och inga sjukdomar hos dem skulle kunna räknas som att de låg utanför försäkringsperioden. Jag har hört skräckhistorier om barn som blivit sjuka just under glapp i försäkringsperioder. Samtidigt är den mesta normala vården, sjukdomarna och olyckor barn får och råkar ut för inget som orsakar oss några större kostnader. Men oron finns ändå där.
Av oss vuxna är jag den som är mest trolig att söka ersättningar. Två gånger har jag fått ersättning av min sjukvårdsförsäkring hos Trygg Hansa, som jag har tecknat genom mitt fackförbund. En gång har jag dock fått avslag då jag sökt vård på vårdcentralen tidigare (inom två år) innan försäkringen tecknades. De gånger jag fått ersättning för patientavgift och medicin har dock utbetalningen gått fort.
Partner däremot har till och med brutit foten och varit gipsad utan att vare sig ta taxi till ortopedakuten eller ta en dag ledig från jobbet. Använder vi någonsin hans försäkring har nog något riktigt hemskt hänt och jag är den som ringer. Båda har livförsäkringar, vilket kändes viktigt då våra barn fötts och ännu mer nu när vi äger ett boende ihop.

Den sista olycksfallsförsäkringen hos Länsförsäkringar har alla barn som är folkbokförda i Göteborg eller går i skola i Göteborg. Den kostar oss inget och ger ersättning samtidigt som TryggaBarn skulle göra det. Jag har dock ringt Trygg Hansa och vi ska se över om vi ska sänka ersättningsnivåerna på Olycksfallsförsäkringen som ingår i TryggaBarn och därmed sänka premien.

1248 kronor i månaden blir nästan 15.000 om året och jag tror tyvärr det enda vi kan göra åt det är att se till att bli bättre på att använda oss av det försäkringsskydd vi ändå betalar för om och när vi skadar oss, vår egendom eller blir sjuka.

Vad har ni för försäkringar? Tycker ni att de är dyra, tycker ni att vi är överförsäkrade? Vilken försäkring är viktigast för er?


måndag 12 augusti 2013

Vlog: Krigshjärta 6 recension



Vad jag tyckte om Krigshjärta och vad jag lärde mig.



Fånglägret Befrias



Jan innan lajvet. Spelade fångvaktare.


Emma innan lajvet. Spelade krigsfånge.

Bildinlägg Krigshjärta 6

Bildkollage av mina bilder från Krigshjärta 6 2013. Bilderna följer individuellt nedan.

De sista två delarna av min packning fick följa med till Varberg som jag åkte från. Symbolen på vänster väska betyder "off".
Siri Arvidsson är geniet bakom denna rekvisita.
Siri Arvidsson är geniet bakom denna rekvisita. Skisser av hjärtats anatomi.
Siri Arvidssons klocka. Den är saknad. Hör gärna av er om ni sett den?
Siri Arvidsson är geniet bakom denna rekvisita.
Malin och Martina beundrar sjukstugan innan lajvet har börjat. De bär de fångkjortlar vi krigsfångar bar under första dygnen.
En runsten från ett annat lajv.
Malin i Fångkjortel
Jag utanför fånglägret på förberedelsedagen. Symbolen på mitt bröst, Cordovflamman, fick sällskap av regnbågsflaggan.
 
Inget lajv är komplett utan fånig hatt. Detta är en gambesonluva som skyddar huvudet under hjälm.
Sköldar tillhörande Slagfalkar
 
Lajvare pysslar med det sista.
Vissa sorters teaterblod ser läskigt övertygande ut.
Agnes pillar med en gradvimpel.
Fredrik syr på pillerburksmössa till befäl.
 
Genomgång för Cordovspelare.
Posted by Picasa

söndag 11 augusti 2013

Jag äger inte min tid

Jag läser sporadiskt boken Förbannad är jag ganska ofta - samtal med Berit Ås av Ami Lönnroth. I Kaptel 6 Den osynliga kulturen handlar samtalet om kvinnor och tid. Citat följer:

Det är svårt att planera om du inte äger din egen tid. Bara oberoende personer kan planera och det är ett tecken på frihet när du kan planera din egen framtid. Om du inte äger din egen tid, riskerar du att hamna i vad jag kalla "städa-upp-efteråt-fällan" som gjort neurotiker av så många kvinnor...

Jag håller med. Dels som det tas upp i boken så väljer många kvinnor yrken (de som kan "välja" yrke) som kan utföras och behövs vart som helst i landet. Jag känner ett fåtal kvinnor som både har relationer med män och som valt att följa sin egen yrkesväg. I ett par har det inneburit att båda arbetat på helt olika ställen i världen periodvis och de har spenderat mycket tid isär under sitt äktenskap. I andra fall har det inneburit mycket långdistansförhållande och att mannen tids nog flyttat efter kvinnan till den ort hon arbetar på eller spenderar majoriteten av sin tid. Men dessa fall är få och de har inga barn. I mitt eget fall är det till och med så illa att jag har en magisterexamen inom ett ämne jag inte arbetar inom. Ja, jag trivs i den här staden även om det skulle vara lättare att få jobb inom ämnet om jag flyttade. Ja, jag älskar mitt nuvarande jobb. Ja, mina barn blir allt mer rotade här. Ja, min Partner har erbjudit sig att flytta om det skulle behövas. Men jag tänker att anledningen att vi blev kvar här, är utöver våra hobbies att han har en trygg anställning på sitt jobb. Jag äger inte min egen tid och jag äger inte min framtid. Han är äldre än mig och hans anställning fanns redan och var trygg när jag  kom in i bilden. Jag anpassar mig efter hans jobb, för vi behövde pengarna hans jobb gav. Vi behöver dem än. Vi behöver mina pengar också och det känns skönt att ha ett fast jobb som ger mig det jag behöver. Men jag skulle vilja tjäna mer pengar. Den ojämlika inkomstfördelningen vi har nu kommer att påverka mig resten av livet oavsett hur vi jämkar mellan oss själva. Min livsinkomst påverkas, min pension påverkas. Jag äger inte min tid och det är både min partner och mina barn äger snarare min tid. Men då mina barn påverkas av hur mycket pengar deras föräldrar har, tror jag att detta även kan påverka min barn på ett mindre optimalt vis i framtiden. Förr eller senare behöver jag nog ta tag i det. På något vis.

Till mina kvinnliga läsare: Tänker ni att ni äger er egen tid, både er nutid och er framtid. Kan ni göra "vad ni vill" (man kan aldrig egentligen göra det) eller uppfylla er potential eller måste ni anpassa er till någon anhörig?

Jag tänkte att jag skulle skriva ett inlägg till om hur det är att som jag ständigt oroa sig för att andra ska göra misstag som det sedan kommer att falla på mig att ordna upp "städa-upp-efteråt-fällan" och hur jag försöker jobba på att bry mig mindre eller låta saker vara suboptimerade.