Jag äger inte min tid

Jag läser sporadiskt boken Förbannad är jag ganska ofta - samtal med Berit Ås av Ami Lönnroth. I Kaptel 6 Den osynliga kulturen handlar samtalet om kvinnor och tid. Citat följer:

Det är svårt att planera om du inte äger din egen tid. Bara oberoende personer kan planera och det är ett tecken på frihet när du kan planera din egen framtid. Om du inte äger din egen tid, riskerar du att hamna i vad jag kalla "städa-upp-efteråt-fällan" som gjort neurotiker av så många kvinnor...

Jag håller med. Dels som det tas upp i boken så väljer många kvinnor yrken (de som kan "välja" yrke) som kan utföras och behövs vart som helst i landet. Jag känner ett fåtal kvinnor som både har relationer med män och som valt att följa sin egen yrkesväg. I ett par har det inneburit att båda arbetat på helt olika ställen i världen periodvis och de har spenderat mycket tid isär under sitt äktenskap. I andra fall har det inneburit mycket långdistansförhållande och att mannen tids nog flyttat efter kvinnan till den ort hon arbetar på eller spenderar majoriteten av sin tid. Men dessa fall är få och de har inga barn. I mitt eget fall är det till och med så illa att jag har en magisterexamen inom ett ämne jag inte arbetar inom. Ja, jag trivs i den här staden även om det skulle vara lättare att få jobb inom ämnet om jag flyttade. Ja, jag älskar mitt nuvarande jobb. Ja, mina barn blir allt mer rotade här. Ja, min Partner har erbjudit sig att flytta om det skulle behövas. Men jag tänker att anledningen att vi blev kvar här, är utöver våra hobbies att han har en trygg anställning på sitt jobb. Jag äger inte min egen tid och jag äger inte min framtid. Han är äldre än mig och hans anställning fanns redan och var trygg när jag  kom in i bilden. Jag anpassar mig efter hans jobb, för vi behövde pengarna hans jobb gav. Vi behöver dem än. Vi behöver mina pengar också och det känns skönt att ha ett fast jobb som ger mig det jag behöver. Men jag skulle vilja tjäna mer pengar. Den ojämlika inkomstfördelningen vi har nu kommer att påverka mig resten av livet oavsett hur vi jämkar mellan oss själva. Min livsinkomst påverkas, min pension påverkas. Jag äger inte min tid och det är både min partner och mina barn äger snarare min tid. Men då mina barn påverkas av hur mycket pengar deras föräldrar har, tror jag att detta även kan påverka min barn på ett mindre optimalt vis i framtiden. Förr eller senare behöver jag nog ta tag i det. På något vis.

Till mina kvinnliga läsare: Tänker ni att ni äger er egen tid, både er nutid och er framtid. Kan ni göra "vad ni vill" (man kan aldrig egentligen göra det) eller uppfylla er potential eller måste ni anpassa er till någon anhörig?

Jag tänkte att jag skulle skriva ett inlägg till om hur det är att som jag ständigt oroa sig för att andra ska göra misstag som det sedan kommer att falla på mig att ordna upp "städa-upp-efteråt-fällan" och hur jag försöker jobba på att bry mig mindre eller låta saker vara suboptimerade.