Visar inlägg med etikett experiment. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett experiment. Visa alla inlägg

fredag 19 maj 2017

A critique of "gender neutral larps"

Original Swedish text below.

Some larps and larp designers try to "solve" gender equality by making their larps gender neutral in one way or another. Some examples of solutions I have seen have been the following:
  • Women and men exist in the game World, but they all have the exact same resources and face the exact same challenges as a member of any other gender.
  • There are no genders, or only one gender in the game World.
  • There are men and women in the game World, but all the written roles are written as gender neutrals without reference to their gender identity, pronoun or any specific reproductive organs, such as an uterus. This does not mean they are agender, mostly once they are cast they get the same gender as the player in the Eyes of the other players.

[a photo of a classroom in black and white. The tables are empty but some people have gathered at the back of the room. You can mostly see their dark shadows.]My critique is this: With these methods it becomes harder to tell stories about real World sexism and feminism and that erases not only womens experiences and historic roles but also the stories of anyone who is trans and/or non-binary and has had to struggle with the gender binary wiev of the real World.

The gender Neutral character also becomes mostly "male" because we were all raised in a World where the cis-man (also, a White cis-man) is the norm.

I have tried to work with this by either Writing character who have a gender identity of their own or what I did for Witches of Ästad Farm, where I wrote all the characters as female and then rewrote them after casting, having a look at what "social gender" the player had asked for their role. I did demand of the players that they choose female or male, because I wanted to portray the way the society of Swedish 1940-ies desperatly pressed everyone into those strict gender roles.


"Könsneutralt"
En del lajv och lajvarrangörer i Sverige "löser" jämställdhet genom att införa könsneutrala lösningar. Exempel på sådana lösningar kan vara att kvinnor och män förvisso finns i lajvvärlden, men har tillgång till exakt samma resurser och ställs inför samma utmaningar.
Andra kör med att det inte finns några kön i världen, eller bara ett kön.
Ytterligare andra kör att det finns både män och kvinnor i spelvärlden men att de skrivna roller som skrivs skrivs könsneutralt och att inget rollerna varken hänvisar till en könsidentitet eller till reproduktiva könsdelar som rollen ska ha (som tex livmoder).
Jag har dock kritik: att det med dessa metoder kan bli svårt att göra berättelser just OM sexism och feminism och att det inte bara raderar kvinnors livsvillkor utan även raderar de med transerfarenhet och ickebinära och deras upplevelser av att möta ett binärt könsrollstänkande.
Den "neutrala" karaktären blir oftast "som en man" i mina ögon då vi är uppväxta i ett samhälle med cis-mannen som norm.
Jag har försökt lösa det genom att antingen skriva roller med en bestämd könsidentitet eller som till "Häxorna på Ästad gård" skriva alla roller som kvinnor och skriva om dem efter castingen utifrån vilket kön spelaren önskat på sin roll.
Vilka är era egna tankar?
Vilka olika lösningar har ni sett?
 

onsdag 26 april 2017

Anmälan till Häxorna på Ästad gård är öppen till den 7 maj.

Jag och Linda har nu öppnat anmälan till mitt lajv Häxorna på Ästad Gård.

Här finns anmälningsformuläret: Anmälan Häxorna på Ästad Gård 2017
Här finns hemsidan: Häxorna på Ästad gård
Här är hur vi jobbar med funktionsnedsättningar och tillgänglighet: Tillgänglighet

Anmälan går till så att man fyller i en anmälan och skickar in. Den 7 maj på kvällen stänger vi den egentliga anmälan. Har vi då fått fler anmälda än sovplatser på Ästad 4H kommer vi att lotta med så kallad "viktning". Detta innebär att dels kommer de som anmält sig under första veckan (innan söndagen den 30 april) samt internationella gäster att ha större chans att bli dragna i lotteriet. Detta då vi dels vill premiera de som är entusiastiska och anmäler sig första veckan utan att utestänga folk som fått höra om lajvet först nu och att vi vill kunna ge internationella gäster svar så tidigt som möjligt om de behöver göra resplaner och beställa biljetter.

Vi kommer att kontakta både de som fått och de som inte fått plats så snart som vi gjort lottningen. Vi förväntar oss svar från er på det kontaktförsöket. Själva castingen kommer att gå långsammare men man kommer inte behöva betala 1100 kr förrän man har sin roll.

Tveka inte om ni har bekymmer, ju tidigare vi vet desto lättare är det att lösa. Vi håller på med en ansökan till Larpfund om vi kan få ca 5 biljetter för halva priset.

lördag 22 april 2017

Some arguments for more lesbian romance in larp

I want to write about one of my favorite subjects: Lesbian romance.
And I want to connect it to my main hobby. So I will try to write a little bit about why there should be more lesbian romance in Nordic Larp, or in any kind of larp.

Although I have encountered lesbian romance in the 1980 is Just a little lovin'(1) , after the catastrophy at Landsväg(2) and in another world during the height of armed conflict at WarHeart(3) I still think there is too little lesbian romance and lesbian eroticism in the larps I play. So to encourage more lesbian romance in larp I organize larps which feature lesbianism and I write about it and make it a subject to explore by other designers and players.

I enjoy the company of women. I think women are sexy and exciting and intelligent.
Here are some good things about larping lesbian romance:
  • Inclusion: Lesbians are larpers too, so it's nice to feel normal, wanted and included in your hobby.
  • Shared experiences: Many women enjoy playing closely with people of the same gender.
  • Emotional labour: Many women have been brought up to be able to speak about emotions which makes consent negotiation much smoother between them.
  • Trust: Many women have an easier time trusting other women which makes intimate play much easier.
  • Counters hetersoexism: Since we are brought up in societies that expect heterosexuality from us, larping lesbianism can be a way to explore other romantic and sexual feeling within ourselves and broaden our alternatives.
  • A sensory experience: larping lesbian relationships can mean a chance to experience a romantical closeness with other female bodied individuals.
  • For straight male larpers who try crossplaying(4) lesbian romance can both feel more relaxed and also frees them from the stereotype that a female character is defined by her relationship to a man.
Some arguments for designers to include lesbianism in their writing

  • Women's stories are important and valid.
  • Lesbian stories are important, valid and relevant. In our world lesbians are oppressed both as women and as homosexuals. Larp stories can both touch upon this oppression or choose to leave both the patriachy and heterosexism behind.
  • It can be a way to explore deeply feminist subjects.
  • Have a presence of lesbian characters in works of fiction opens us up to understanding and compassion for a marginalized group.
  • Lesbian designers get to write about sexuality and relationships who are relevant to them.
  • Every time you include lesbian characters there is a chance you might at least educate a larper about lesbianism, and you might even help someone come out of the closet.
  • When you are writing larps about historical events the inclusion of lesbianism will both increase the your knowledge of the history of lesbianism and will also give a more true reflection of the era you are writing about.
#thelesbianagenda

(1) Grasmo & Edland https://nordiclarp.org/event/just-a-little-lovin/
(2) Sortti, Carlslund & Sjöberg http://beratta.org/landsvag/
(3) Berglund et al https://nordiclarp.org/wiki/Krigshj%C3%A4rta_(Campaign)

(4) Playing a character of another gender than your regular one.
A swedish sex-ed magazine from 1933.
This issue is about homosexuality.


fredag 12 augusti 2016

I'm organizing a nordic larp and I can't handle critique.

I can't handle critique when I'm not paid to handle the critique or am in school intent on learning something.

I've helped in organizing Berättelsefrämjandet larps Landsväg in 2014 and Hinterland in 2015. I've volunteered to do character coaching in other games. I organized two small fantasy games in 2005 and 2006. But the fantasy games were made in a tradition and at a time where the main part of the feedback an organizer got was positive and bubbly.
We also did not have social media in the way the we do today, so actually giving the organizer feedback and critique had to be done in an more active and directed way. You knew that if you wrote it, it would be meant for the organizers eyes. With social media you can be talking with your friends about what you were doing this weekend and then Facebook makes it possible for the organizer to stumble over that conversation.

Nordic Larp is a movement that in part moves towards larp as art, and art can be critiqued. And as I said before I can't handle critique. So while I do want to do my larp Witches of Ästad Farm in November I still don't have much of a plan for what I will do with the feedback afterwards.
I'm pretty sure that some will adore the game, while others will be disappointed. And I fear my reaction to that. I don't want to go "I'll never organize again and I hate all larpers". I'm prone to hyperbole when I am upset.

I think the thing is this:

I don't mind critique of my larps being out there. It is very important that other people get to express themselves, and talking about your experiences is part of self expression.

I don't mind others asking respectfully for what they want or need before or during a game. As long as they can divide between need and want and is ok with me saying no to a want and being truthful about not being able to fulfil a need.

What I do mind is that when critique is delivered directly to me I feel like there is a strong demand from me to respond and to respond in a certain way. To fix the perceived problem. And I have trouble with that because I am to damn truthful and I really struggle with that. I need to repeat to myself that it's fine to say.

"I hear what you are saying and recognize this was a problem for you."

Instead I blurt out "I can't really do anything about that, because the game is over." or "It was clearly stated in the list of content for the larp that this could happen, did you not read the content list?"

I'm thinking to myself that there also is a formula most organizers of Nordic larps use in which they say to their participants that they are very open to critique and that participants can contact them at any time. That they can inform the organizing team if there is anything they need to participate in the game. And after games there more often than not are organized feed back forms that they send out and encourage participants to fill in, saying they need the feed back to get better.
But I don't get better when I get a lot of feedback at once or feel critiqued from several people. I respond better to being mentored by people I have developed a personal relationship with and who I trust. I'll write about "Karins octagonal feedback model" some other time.

Final thoughts
I'm thinking that I wouldn't want to impose "The week of stories" as I have understood the concept. I understood it as asking participants to only talk about the good things with the game the week following the game and leave critiques for the time after that week.
I don't think I as an organizer of a larp game can ask of my players to do anything special once they have left the venue. Their social media interaction belongs to them and if they are disappointed in the game they have a right to express that to their friends, which today is often done in social media. It is also in the hearts and minds of the larpers that the game will live on and what they don't talk about or write about they most often do not remember.

So I'll probably get off social media in the weeks (2-3 weeks) following the game. Or at least get off Facebook. Or have a designated hour of day when I log on, check it out and then log off.
I have my co-organizer who can do the administration and moderation on Facebook where such is needed. I'll take care of my needs to withdraw a little when a project is done and I am in an emotionally vulnerable spot.

If we make a feedback form I will be careful with what kind of feedback I'll ask for, and only ask about things I feel I'll know what to do with. And I will probably have my coorganizer go through the answers before I do. And then the same as with social media, I go through them after 2-3 weeks.

I'll give myself some "weeks of no stories" to create a distance between myself and my creation.

onsdag 15 juni 2016

Lajvarrangörer och sociala media

Flera lajvarrangörer uttrycker frustration över vad som sägs online om deras lajv, eller i andra fall att det tar mycket tid att arrangera lajv och samtidigt ha koll på sociala media.
I det här blogginlägget benar jag ut några frågor som en lajvarrangör kan behöva ta ställning till när det kommer till Facebook, twitter och Instagram. Sociala media där deltagare relativt lätt kan nå både arrangörerna (i alla fall om dessa är aktiva på plattformarna) och andra presumtiva deltagare. Nästa blogginlägg kommer handla om kritik och feedback och skillnaden där emellan på ett mer allmänt vis på ett sätt som påverkar hur man hantera sociala media som arrangör. Där kommer vi även prata mer om energi och sociala och emotionella behov.
Frågor att ställa till sig själv som lajvarrangör, eller till arrangörsgruppen man är del av.
  • Vill vi ha en närvaro i sociala media?
  • Vill vi lova våra deltagare att vi kommer att ha en närvaro i sociala media?
  • På vilken nivå vill vi använda oss av sociala media och hur mycket energi är vi villiga att lägga ner på sociala media?
  • När ni bestämt vår nivå av engagemang, tidsåtgång och energiåtgång kan ni bestämma var ni lägger mest fokus. För många lajv är det Facebook, men det finns roliga sätt att använda andra sociala media.
  • Vem av oss ska bevaka social media åt projektet? Ska vi vara flera som bevakar social media?
  • Finns det tider på dygnet ingen av oss i projektgruppen ska använda oss av social media å projektets vägnar.
  • På Twitter, Facebook och Instagram kan man både ha speciella hashtags för lajvet, varav några kan vara "officiella" för att samla både sådant ni och deltagare skriver eller gör inför lajvet och man kan också ha ett konto helt dedikerat åt lajvet, lajvkampanjen eller projekt.
  • Om det finns dedikerade konton, ska då främst dessa användas för att interagera med deltagare? Dvs om en projekmedlem skriver under sin privata användare är det deras privata åsikter medan det officiella kontot är mer "uppstyrt"?
  • Har alla i projektgruppen tillgång till eventuella dedikerade konton, eller bara den som är ansvarig för social media?
  • Vilken typ av frågor svarar man på i öppna forum (mitt råd är allt som kan beröra mer än den som ställer frågan, det kan spara dubbeljobb) och vilka slussar man vidare till privatare kanaler så som arrangörsmail.
Några allmänna tips om lajv och sociala media.

  • Utnyttja gärna möjligheten att använda en deltagares fråga för att informera många. Hjälper dock frågan till att belysa en informationsbrist ni inte tänkt på, lyft gärna svaret även till mer lättillgängliga kanaler än undertrådar på sociala media.
  • Om det inte framgår tydligt vem som svarat på sociala media, underteckna. "Tack för den fina fan-arten! Vi blev jätteglada! /Karin"
  • Bekräfta att du/ni sett frågan och berätta vad ni skulle vilja hände nu. "Tack för din fråga, jag ska diskutera detta med arrangörsgruppen och återkommer här. /Karin" eller för enklare frågor: "Hej! Incheckningen börjar officiellt 9:00 men man kan göra separata överenskommelser med Linda, det viktiga är att du blir incheckad av brandskyddskäl, vi ses på torsdag! /Karin. "Vi i arrangörsgruppen har en hemlig plan, men om du mailar oss på witchesofastadfarm@gmail.com så kanske vi kan ge dig några spoilers."
  • Använd ett språk som majoriteten av dina deltagare förstår, nu menar jag att man inte ska använda onödigt krångliga ord. Använder du ord som är specifika för lajv, för just det här lajvet eller som är väldigt akademiska brukar det uppskattas att man skriver vad det betyder med dagligt tal.
  • Även om sociala media ofta känns väldigt omedelbart till sin form är det helt ok att vänta med att ge ett mer uttömligt svar. Ibland kan man dessutom behöva ställa lite följdfrågor innan man listar ut exakt vad det är som diskuteras.
  • Alla trådar på de sociala arenor lajvet ställer upp med är inte sådana att de behöver bemötas.
  • Leta inte upp jobbiga grejer som sägs om lajvet i kanaler som inte är direkt associerade med lajvet. När folk tänkt färdigt runt vad som stör dem eller fattas dem kommer de komma till er som arrangörer (om deltagarna har förtroende för er.)
  • Lägg ner tankeverksamhet på hur man kan odla den önskade deltagarkulturen på sociala media. Det är en sak att önska hur man tycker att folk "borde" bete sig och hur man kan bygga på ett sådant sätt att man kan hantera många olika sätt att bete sig.

    Det kommer som sagt mer i nästa inlägg.

fredag 3 juni 2016

Anmäl dig till mitt lajv Häxorna på Ästad Gård innan den 22 juni

Jag arrangerar ett kvinnocentrerat lajv den 4-6 November i år tillsammans med min vän Linda R. Nu har vi släppt anmälningsformuläret, som kommer att vara öppet fram tills den 22 juni. Lajvet kostar 1000 kr, då ingår helpension.


For their own good, for the good of us all.

In 1941, 25 witches were interred at the former children’s colony of Ärsta Farm, situated outside Varberg. The Farm was their home for the duration of the war. This is their story.

Where: Ästad 4H outside of Varberg, Sweden


För deras egen skull, för allas vår skull.
1941 var 25 häxor internerade på den före detta barnkolonin Ästad Gård utanför Varberg, Halland. Gården hade, oavsett vad de tyckte om saken, utsetts till deras hem under resten av kriget. Detta är deras berättelse.

Var: Ästad 4h Gård Utanför Varberg

https://witchesofastadfarm.wordpress.com/

tisdag 24 maj 2016

Uppfräschning av Innehållsförteckningar för Lajv samt nyheter om Häxorna på Ästad Gård

På grund av att vänner till mig var på den nordamerikanska konferensen Living Games (http://www.livinggamesconference.com/) har jag fått en förfrågan om min idé om att alla lajv ska ha en innehållsförteckning, precis som förpackade matvaror har.

Jag gjorde då en sökning i bloggen och upptäckte att jag publicerade min idé redan 2012, men att jag tyvärr gjorde det i en video. Så någon gång de närmaste veckorna borde jag ta tag i att skriva en engelspråkig version baserad på videon för att sprida idén. Jag är egentligen övertygad om att det finns massor med lajvare över hela världen som kommit på precis samma idé.

Det finns ju även så kallade trigger warnings och content warnings men sådana är ju mer angående riktigt jobbiga ämnen eller ämnen som är sedda som kontroversiella. En "innehållsföreteckning" är ingen _varning_ det är helt enkelt en lista på element som man som arrangör tänkt sak förekomma under lajvet och upplevas av deltagarna. Den kan användas både för att välja bort lajv, men också för att välja till den då de innehåller ens "favoritingredienser" eller kombinationer man tycker om.

Gamla blogginlägg:

Alla Lajv bör ha en innehållsföteckning [video]
Lajv med innehållsförteckning: Luftskeppet som dök upp.


Ang Häxorna på Ästad Gård har jag och Linda spikat att vi släpper anmälan den 1:a Juni och sedan har den öppen några veckor om man vill fundera över vad man vill skriva i sin anmälan. Så det är inte först till kvarn som gäller utan vi går igenom anmälningarna.

fredag 13 maj 2016

Löpning och vattendunkar


Jag vet att jag allt mer sällan bloggar om vad jag själv gör privat, att bloggen dels inte uppdateras så ofta och att den inte så mycket släpper in folk i vad jag håller på med privat. En del av detta har att göra med att jag blivit mer privat av mig. Jag känner inte lika ofta för att förklara mig för omvärlden eller berätta om vad jag håller på med för allmänheten. På andra sociala media kan jag berätta lite här, lite där, men där kan jag begränsa vilka som läser inlägget.

Men jag har i alla fall, under de senaste veckorna börjat komma tillbaka till löpningen. Vi får se om det håller i sig, än så länge är jag skadefri även om jag antagligen borde stretcha mer efter passen. Till exempel höftböjaren och nedre delen av vaden. Vädret har varit med mig och det har varit en psykisk lättnad att komma ut i naturen och njuta av den. Mitt pulsband har krånglat en del, men igår tog jag tag i att byta batteri i det och då kickade det igång direkt som det ska. Jag vet dock inte hur gammalt batteriet jag stoppade i dosan var så egentligen borde jag köpa ytterligare ett för att ha som back up.

På tal om back-up så har jag införskaffat ytterligare en vattendunk för dricksvatten. Det blev återigen biltemas 10l. Borde skaffa en hällpip också men måste ändå ut till Biltema för att ordna en bilbarnkudde. Nu i vinter frös vattnet jag hade ute i förrådet så nu förvaras extravattnet i tvättstugan istället. Anledningen till att jag tappar upp vatten är för att ha en civilberedskap på 72 timmar (3 dygn) för mig och familjen eller bara för att inte bekymras av ett helt vanligt strömavbrott eller av att vattnet är tillfälligt avstängt.. Även användbart med vattendunk när man hänger ute hela dagen eller ska på ett lajv.

Har du vattendunkar? Annars kan man fylla petflaskor nästan hela vägen och förvara i frysen i mån av plats. Kan både användas som kylklampar på utflykt, håller frysen kall under strömavbrott och är goda att ta fram när det är varmt ute och långsamt låta smälta så att man har tillgång till iskallt vatten.

måndag 11 april 2016

Trygghetsvärd på lajv - vad är det och vad gör dom?

Via Facebook fick jag en förfrågan om att berätta vad en trygghetsvärd på lajv är och vad som ingår i dess arbetsuppgifter.
En trygghetsvärd är en arrangör eller funktionär som är tillsatt för att skydda deltagare på lajvet från sådant de kan bli utsatta av från andra deltagare. Det kan gälla mobbing, trakasserier, sexuella övergrepp och övervåld. Övervåld i kontexten av lajv är ofta att man använt mer våld än vad motståndaren gett samtycke till inom ramarna för lajvet.
Andra namn på trygghetsvärd förekommer, bland annat ombudsman eller deltagarombud, eller deltagarkontakt eller att det finns en sjukvårdare som är mer inriktad på psyk. Dock har postitionen allt mer börjat kallas trygghetsvärd och vill man vara säker på att andra lajvare och lajvarrangörer förstår vad man menar kan det vara bra att ta upp att positionen även är känd som trygghetsvärd.
Här är en liten lista man kan utgå ifrån men man kan ändra runt i den som man vill på sitt eget evenemang.

Tips när du ska ha trygghetsvärdar på ditt evenemang. Listan kan också användas för deltagare som vill ställa frågor till arrangörsgruppen om vad som gäller i trygghetsfrågor på just det här lajvet.
  • Om du har möjlighet, har gärna mer än en trygghetsvärd och gärna av olika kön. Men en trygghetsvärd är bättre än ingen.
  • Trygghetsvärdarna ska ha arrangörernas förtroende.
  • Trygghetsvärdarnas namn och kontaktuppgifter ska läggas upp officiellt online eller i deltagarmail så att alla deltagare vet vilka de är och var de befinner sig under lajvet och att de är officiella. Här kan det vara bra att berätta vad trygghetsvärden gör och inte gör.
  • De ska inte själva vara sådana som är kända för att utnyttja andra, vara manipulativt lagda eller för att ha använt övervåld.
  • De ska vara tillgängliga för samtliga deltagare.
  • Någon av dem ska vara nåbar hela tiden från att deltagare anländer till området tills att alla lämnat det. Ibland kan en trygghetsvärd behöva ta ansvar för att följa upp ett ärende tex genom att maila folk efter lajvet eller berätta om en kränkning som skett på lajvet vid ett senare styrelsemöte om lajvet arrangeras av en förening.
  • De tar främst hand om kriser och "obehagliga situationer och personer" medan sjukvården tar hand om rena olyckor. Ibland behövs både sjukvård och trygghetsvärd.
  • En uppskattad praktisk hjälp är om de kan erbjuda en alternativ sängplats och en alternativ roll vid behov.
  • De ska ha tillgång till en bil för att kunna köra folk till allmänna kommunikationer, detta kan ske i samråd med sjukvård på plats. Det måste inte heller vara trygghetsvärden som kör, men har man mer än en trygghetsvärd är det bra om den som deltagaren tog kontakt med kan följa med.
  • De ska vara redo att tillkalla polis och har arrangörens stöd i detta.
  • Jag anser att de ska ha rätt att avvisa personer från området och ha arrangörens stöd i detta.
  • Jag personligen rekommenderar trygghetsvärdar att göra minnesanteckningar för eget bruk, på ett sådant sätt att de känner att materialet ej kommer att läcka. Minnesanteckningar kan hjälpa till om något behöver följas upp, till exempel av en förenings styrelse eller av polisen.
  • Om trygghetsvärdarna dokumenterar av något annat skäl än i form av minnesanteckningar för personligt bruk är det bra om de har en viss koll på personuppgiftslagen.


söndag 22 november 2015

Witchy photoshoot.

I'm the producer and photographer for the following pictures which I share alike with the models. It was freezing temperatures but all the models were very brave and resilient. This is a body positive photo shoot and no after work was made to change the way any of these women looked, only to darken pictures.


Reading the bones and runes.

Feeling the connection of the coven.

The witches seeing the sun of for the long night.

Worshipping Freya.
Worshipping Freya




Seeing the sun off.
The sun has set.

To spite the long winter a flame is started.

Ritualistic fire play.

These witches end the ritual by coming together before they extinguish the flame and accept winter. They call the corners and go back to their business.
.



lördag 17 oktober 2015

Ordförslag: Kvinnofierad/Kvinnifierad

Jag gillar inte att definiera grupper jag driver eller sammanhang jag planerar efter vilka som inte är inbjudna eller ingår. Jag föredrar att definera vilka som ska ingå i gruppen eller vilka som ingår i mitt huvudområde.

Jag anser även att om självidentifiering är viktig för självbilder för individen och för att ge kraft till delar av rättighetskamperna i vårt individfokuserade samhälle så finns det tillfällen då jag vill tala om samhällsgrupper.

Termen rasifierad har funnit ett tag, längre i den akademiska världen och kortare i allmänt tal om människor som av sitt samhälle behandlas utifrån fördomar om deras bakgrund eller ursprung. Rasifiering tar inte hänsyn till vad individen själv identifierar sig som.

Jag föreslår härmed att jag i alla fall själv ska kunna tala om och skriva om de som blir kvinnifierade/kvinnofierade. En googlesökning på båda stavningarna gav ett begränsat resultat men föreslog i alla fall att ordet kan användas på följande sätt. Det är ett brett begrepp, men inte så brett att det blir meningslöst.

Kvinnofierad är de som av omgivningen inordnas på kvinnans plats i könsmaktsordningen, oavsett om de själva identifierar sig som kvinnor eller som något annan könsidentitet. En transman har oftast erfarenheter av kvinnofiering även om han skulle sluta bli kvinnifierad av omgivningen.

Exempel:

  • Ciskvinnor
  • Transkvinnor
  • Transmän som av omgivningen läses som feminina.
  • Cismän som har ett androgynt uttryck som läses som feminint av omgivningen.
  • Ickebinära som av omgivningen läses som feminina.
  • Transvestiter när de använde ett kvinnligt könsuttryck.
  • Personer som är intergender och läses som kvinnor oavsett deras självidentifikation.

    Jag och Setsuna. Vi blir båda kvinnofierade/kvinnifierade av omgivningen.

onsdag 8 juli 2015

Vlog: for the witch larp Coven

So I finally got my act together and signed up for the witch larp Coven. However there aren't many tickets to this larp, and most will be given out by lottery. But some of the roles will instead be cast by the organizers and you had to write a motivation for why you wanted those roles (if you did) and what your plans where. Sign up closed july 7:th, so you probably can't sign up anymore.

But I also came up with the idea to send in an audition tape, not me doing the role, but to showcase some things I could do at the larp. I dabble a bit with the relaxation technique ASMR which is about inducing relaxing tingles in other people by using certain sounds, sights and possibly touch. I you want to see me do some ASMR, I'm including the video.

In other news I'm of work for 4 weeks so we will see how that impacts my creativity. It's my week in cooking but so far there hasn't been a lot of innovation from my side. I did have an interesting talk with my friend Setsuna Ceras about my larp idea Alibi, so maybe that will pan out.


lördag 14 juni 2014

Lajvsammanfattning Hemkomsten: del 3

Sot eller Ask? Foto: Solveig von Malmborg
Del 1
Del 2

Efterspelet av tvekampen var att var och en av oss två kämpar leddes iväg av våra förlängda familjer, att lappas ihop bäst de kunde. I min grupp fanns det som nämnts tidigare rollen Sol som spelades av Carola. Sol kunde en hel del om läkeörter, men det var inte direkt hennes favoritsyssla att hålla på med. Även om hon förbarmade sig lite över Alldis skador och gav henne något att tugga på mot smärtan så spelade vi mest på att Alldis tvåmänning Egil tvättade bort blodet och sedan bandagerade de henne med rena bandage och gav henne en hel del alkoholhaltiga drycker att dricka. Det jag egentligen drack var alkoholfri cider och öl, men nog spelade jag på att Alldis blev rätt dragen i slutändan.

Under det pågående ruset tog vi tag i några lösa trådar som hängde. Sol fick Alldis att ta tag i att gå med den nya altarskål hon tvingats att köpa för att ersätta den hon hade sönder när hon kastade ut Jorgalen Miriam ur det hus Miriam hade bosatt sig i. Alldis bad även om ursäkt, lite bortdomnad som hon var av alkohol och örter.
Sedan fann jag mig efter en stund uppe vid det hus i Berghem som kallas för Utsikten och på lajvet var det hus som Skade, hennes man och deras huskarlar Sot och Ask. Alldis kommer i samspråk med Sot och Ask, som dessutom bjuder på mer att dricka och alkoholen har lossat tungans band. De frågar något om Sten och Alldis berättar lite mer än vad som är lämplig om hur deras relation ser ut. Det kändes helt rätt att Alldis blir lockad till att skryta i den stunden. Hon värderar relationen med Sten med efter gårdagskvällens replikväxling och hur Sten givit sig av när hon rört vid honom.
Dessutom har Sten erkänt inför alla att Alldis och han har en relation. Bröderna skrockar glatt och suger i sig all information den berusade Alldis delar med sig av.

Jag hinner även med en vända bort till avträdet, där det av lite tradition inte är lika stort tryck att vara inlajv och jag och Anders (han jag hade tvekampen med) träffas och hinner kolla av med varandra om den andre är ok.

Egil, Alldis tvåmänning har haft en intrig som involverar ett giftemål med Gautrikaren Geira. Det hela bygger på att Egils syster Hedda ska ha fallit i forsen och fått livet räddat av en Gautrikisk familj. Deras far har då utlovat en belöning som Gautrikarna själv fick välja och de sade då att de önskade ett äktenskap. Då varken Egil vill gifta sig, då han vill vara med sin frilla eller Geira av Gautrikeätten vill gifta sig (för att hon också vill vara med sin frilla) föreslår Egil att Hedda ska gifta sig med Gautrikaren Brede istället.
Brede är en bra karl för att vara Gautrikare och både Alldis och Estrid känner och tycker om honom sedan innan, då de mött honom för fyra år sedan i sköldlinjen vid Wulfklippe. Sol har därmed i sitt sinne sytt ihop att det hade varit bra om Alldis och Brede giftes ihop. Så nu bestäms det att både Hedda och Alldis ska ta på sig sina bästa kläder, tvätta sig och följa med ett litet följe för att framföra ett formellt frieri.
De går fram till Gautrikehuset, där stora delar av ätten sitter ute på verandan och Sol ber att få tala med Bredes mor Öjdis. Öjdis blir mycket mycket nöjd över frieriet, man kan se hur det riktigt lyser ur ögonen på henne. Det bestäms att Brede ska umgås med kvinnorna under kvällen. När Alldis talar med Brede visar det sig att anledningen till att saken inte är så enkel är att Brede har en trolovad, Idun, som varit försvunnen i åtta år, och återvänt till Gautrikeätten först nu med Björkdalingarna då de gömt sig som den Björkdalingske ätten Unndrarna.

Björkdalaätten har även intresse av att finna den massgrav deras släktingar antas vara begravda i efter att Cordoverna intog byn Gråvi för fem år sedan. De ledtrådar vi haft att nysta i hittills har inte gett så mycket och den som skulle kunna ge oss mer information kräver en högre betalning än vad vi är villiga att ge för att bara få veta var graven ligger. Alldis, orustad, hennes syster Estrid och en Byggare till bestämmer sig för att söka ner för en stig ut ur byn, som vi inte redan undersökt. Vi går ner för stigen och får mer och mer en känsla av att vi är rätt ute. Så ser vi en dold lina, mer likt en sytråd än något annat, i terrängen. Den går i sin tur till en rökgranat. Rökgranater är något som används ganska flitigt till Krigshjärtalajven. Vit rök ses som enbart täckande, medan all färgad rök räknas som giftig. På denna rökgranat står det att den ska vara vit. Ytterligare en bit bort hänger det en vit vimpel. När vi går mot vimpeln finner vi en armborst riggad med rep, så att den skulle ha gått av om man snubblade över repet. Vi går runt och märker att vimpeln är gjord av blodiga bandage och har en bit papper fastbundet. Senare får vi veta att det som står på pappret är ”Dåd går igen”. Vi avvaktar och sänder efter resten av Björkdalingarna, mycket för att få någon som kan läsa.
När alla är samlade bestämmer sig vårt svårt paranoida befäl att vi ska utlösa rökgranaten. Som visar sig vara gul. Jag håller på att bli fast med den sårade Alldis på fel sida om röken och ser paniken i vissa av hennes släktingars ögon när jag tar ett djupt andetag och låter Alldis springa förbi röken så gott hon kan. Någon har ommärkt granaten med en ny inlajvetikett så att vi skulle uppfatta den som ofarlig. Vi i gruppen bestämmer att vi ska hävda att vi visst fallit i fällan och nu är alla eventuella inblandade jorgaler brottmisstänkta. Dock måste vi akta oss för att ljuga. Det är ok att säga att ”rökgranaten utlöstes” och andra saker som tekniskt är sanna. Vi beger oss upp tillbaka mot byn. Det börjar bli dunkelt och det finns gott om irriterande mygg.

Sent på kvällen går Alldis in i Gautrikehuset på inbjudan av Brede. Det firas årsdag av ett bröllop mellan Orm och hans fru. Stämningen är en märklig blandning av glad och spänd. Utanför slår representanter för Svidungarna ner bröderna Sot och Ask, Brede bär in en av bröderna och lägger inne i sovrummet. Visor sjungs. Efter ett tag bestäms det att festen ska fortsätta inne i stora hallen.
Väl där dricks det mesta som finns kvar upp, Björkdalingar och Svidungar strömmar även de till festligheterna och jag får chansen att både framföra sången Bläck och den för min intrig förklarande sången Brun. Sten är närvarande, han sitter utmed väggen och ser frånvarande ut efter sången. Senare på kvällen kommer han fram till Alldis och lovar att dom ska prata imorgon, han vill veta vad som egentligen hade hänt på Wulfklippe, i Rosenlund, Alldis favoritplats. Jag känner hur mitt hjärta slår ett extra slag. Att behöva berätta, att ta orden i munnen med karaktären. Jag går och lägger mig lite omtumlad. Estrid sover redan längst inne i dubbelsängen.

fredag 13 juni 2014

Lajvsammanfattning – Hemkomsten 6-8 juni 2014 del 2



Del 1Skades straff
Skaegikrigaren Alldis i full rustning. Foto: Anneli Hården
Nu skiljer sig historien och verkligheten lite åt. En sak hände inom ramen för spelet, men vi arbetade oss igenom scenen som oss själva, i samförstånd. Innan lajvet hade Amanda, som Skades spelare heter, kontaktat mig och bett mig att genom min roll vara riktigt ondskefull och förnedrande mot hennes roll. Vi hade chattat lite fram och tillbaka och på förberedelsedagen hade vi även tagit en promenad ihop och pratat. Väl inne i bastuhuset, efter att Estrid var borta gjorde vi de saker vi hade kommit överens om. Andledningen till att vi testade vissa saker var för att ge Amanda kroppsminnen av vad hennes roll råkat ut för.
Vi hade en spann med iskallt vatten, som jag tryckte ner hennes huvud under ytan. Vi höll hand hela tiden, och när hon ville upp kramade hon min hand och jag drog upp henne. När vi hörde ljud utanför huset, vid brunnen, höll jag om henne och viskade ”ssssh” i henne öra. När de hade gått markerade vi mot väggen ungefär som att Alldis hade dängt Skade mot den och vi kom överens om att Alldis upprepade gånger sagt. ”Jag är Alldis. Du är ingen.”
Slutligen tog vi fram det ärrsmink jag hade köpt innan lajvet, Amanda tog av sig på överkroppen och vi penslade först på sminket och sedan hällde vi på teaterblod. Det droppade ner på golvet också. På med underskjortan igen och så såg vi till att det ”blödde igenom”.

Sedan gick jag i roll igen och begav mig upp för trappen, förbi brunnen och åter in i byn. Alldis vänstra hand var täckt av blod, i den högra bar hon sin ringbrynjehuva och kragluva så att det inte syntes att även den var blodig. Nästan direkt mötte jag oroliga släktingar till Skade, jag tror det var Hildr och huskarlen Ask. Ask hade ju sett Alldis och Estrid föra bort Skade.

”Var är Skade?” Jag hade bestämt mig för att Alldis inte ljög och gestikulerade ner mot skogen.

”Någonstans där ute.”

”Varför har du blod på handen? Varför är dina händer blodiga Alldis?”
 I det ögonblicket gick en ättefrände till Alldis förbi och förklarade lugnt och nästan otåligt att alla Björkdalingar hade blodiga vänsterhänder, då de blotat av sig själva uppe vid ett gravmonument som fanns utanför byn tidigare under dagen. Alldis blev ivägsläppt och jag gick upp till mitt hus och rustade av, tog min tvål och min tvättlapp och gick och tvättade av blodet på en plats där det hade kunnat ses av flera spelare.

När jag senare var inne i huset med några av de mina bankade någon på dörren. Det ösregnade nästan utanför och det hade börjat bli väldigt mörkt. Men där ute stod Skades man Eldridh och några andra Gautrikare. Jag gick ut på förstutrappen med några bestämda steg och lät Alldis se honom rakt in i ögonen. Luften var så tät att man hade kunnat ta på den. Jag kände mig cool, jag kände mig farlig. Han sa att han inte ville tala med mig, utan bara se mig i ögonen, om jag tyckte att detta verkligen var rätt. Jag svarade Ja. Stämningen var hotfull men budskapet var ungefär att ingen skulle göra något mot Alldis inatt men att det skulle bli ting.

Efter att scenen var klar och de flesta hade gått dröjde sig min vän Peter kvar. Även han spelade en osmaklig typ, en dömd gravplundrare vid namn Sot, men också en av Skade och Eldridhs Huskarlar. Vi hukade mitt emot varandra och började mäta oss på något märkligt vis mot varandra.
Främst genom olika plattityder. ”Det här kommer inte göra så ont.” ”Jag vill dig inget illa” ”Jag måste göra det här” ”Säg inget till något.” och så skrockade karaktärerna bittert och menande till varandra när jag så drog till med  ”du vill det här egentligen” stelnade Peters roll till och gjorde någon sorts nekande grymtande innan han markerade ”den…den är av en lite annan sort.” Jag log, ett leende jag föreställde mig gick från öra till öra och huskarlen dröp av in i natten.

När Alldis lyfte blicken stod Sten där. Han såg alldeles slagen ut, i sin slitna Gautrikekläder. Axlarna var framåtrullade och han såg sårbar ut i blicken.

”Jag kan…jag kan inte göra någonting mot dig.”

Jag reste mig upp, gjorde mig så lång jag kunde. Knäckte med nacken, kände mig stark, i fokus.

”Nej. Ingenting.”

Han pratade om något mer, men Alldis gick fram till honom, stod mitt emot honom i mörkret och regnet. Han lutade sin hand mot uteplatsens arbetsbänk och Alldis la sin krigarnäve ovanpå hans hand. Sten ryckte åt sig handen som att han bränt sig. Någon sorts beslutsamhet kom över honom och han snäste av henne och försvann in i natten.

Efter att ha gjort mina nattbestyr tog jag med mig mina tändstickor för att gå upp till Gravhögen, då den tillhörde en av familjens ättemödrar. Regnet friskade i ytterligare. Uppe vid graven mötte den andre av Skades huskarlar mig, den som hette Ask. Han bekräftade att Gautrikarna fått order om att inte röra Alldis under natten. Jag försökte tända lyktan, utan att lyckas. Dåligt omen. Sedan skulle jag svinga en s.k ”brummare” för att åkalla Alldis förfäders andar. Men då lossnade brummaren från sitt snöre och den ovala träplattan for rakt in i Anders öga! Vi gick omedelbart off, höll tryck mot ögat och kollade sedan hur det hade gått. Ingen fara. Vi gick in game igen.
Gunnlög Gråas gravröse täckt av Björkdalingarnas blot. Foto: Solveig von Malmborg

Alldis förstod att det ändå inte var henne Gunnlög Gråa inte ville ha vid sin grav, utan att ilskan riktat sig mot huskarlen, som liksom sin bror dömts för gravplundrande.

Efter detta, och på order av Alldis befäl gick jag och la mig.

Alldis straff
Nästa dag, lördag innan lunch var det ting. Gautrike ätt mot Alldis. Alldis var inte så duktig med ord så en av hennes släktingar, Djärv, förde hennes talan vid Tinget. Vi höll tinget under ett stort tak, på ett brädgolv som nyligen tjärats. Det doftade fantastiskt och vädret hade bättrat sig avsevärt så solen sken. Alldis solade sig i glansen av Gautrikarnas upprördhet. När det framfördes vid tinget, angående om Alldis hämnd verkligen kunde anses vara proportionell mot vad Skade hade gjort påpekades det att Alldis var värd två av vem som helst annan. Då föreslog Gautrikeätten att Alldis kunde få gå i envig med två av deras stridande. Detta tackade hon ja till, men den ene, Brede skakade på huvudet och ville inte delta i en så ohederlig envig. Istället skulle Alldis slåss mot bara en av dem, Hamund. Han drog fram en bofferkniv, kanske från Eldridh. Den var inte stor. Så sa han att "Den här kniven hängde i Jarl Joars svin hus, vi slaktade grisar med den, och en gång en träl, den blir vårt redskap i den här kampen"
Det var ett helt klockrent ögonblick, och påminde mig om att min roll redan blivit blödd så som en gris, men överlevt. Hamunds spelare Anders kände inte till den intrigen så det var helt slumpmässigt. En annan sak som hände under tinget var också att Sten inför både sin egen ätt och de andra erkände sin och Alldis köttsliga relation.
Efter tinget men innan envigen fick jag och Anders chans att prata ihop oss, bestämma vem som skulle vinna striden och vilket format den skulle ha samt öva några kast.

Sen möttes vi uppe vid en kampring som finns på området, som förvisso är gräsövervuxen men inte innehåller några farliga stenar eller rötter. På den skulle vi ha vår envig. Vi fick tre domare från den icke inblandade svidungaätten och våra ätter fick varsitt horn att blåsa i om de ville att deras kämpe skulle få en paus. Jag och Anders hade kommit överens om att bara gå på armar och ben i början, då villkoret för att vinna var skador på bålen. Envigen startade, vid varje hornstöt gick vi ner, fick vatten och våra ”sjukvårdskunniga” hällde teaterblod på våra ljusa undertunikor. På så vis blev vi två slagkämpar allt mer blodiga under pågående strid. Så kom vi till sista ronden, jag gick in för att bli lyft av Hamund och dängd i marken, tyvärr råkade jag vrida mig i fallet och skallade marken. Världen gungade till och låg still och knep ihop ögonen. Så lättade det som tur var och jag kunde börja spela med igen i det jag och Anders kommit överens om. Det var först senare jag upptäckte att det istället var min högeraxel som hade tagit majoriteten av smällen.
 Hamund tog ut sin ätts hämd genom att skära Alldis på samma vis som Alldis skurit Skade, från handled till handled, över ryggen. Seger var hans, och tvekampen hade avgjort skuldfrågan. Alldis hade gjort fel. Gautrikes heder var återupprättad.
Del 3


Gautrikeätten. Foto: Solveig von Malmborg



lördag 31 maj 2014

Lajvgruppsträff för Grävargruppen Klimpens Krutbusar



Meken Cleo i plåtboxen. Deras "Syrra" på taket.
 
Dagen har gått väldigt bra med vår gruppträff inför efter katastrofenlajvet Landsväg, ett lajv i Solnedgångs-världen. Vi har pratat om vad vi ska äta för något, allt från potatis, färska svenska grönsaker och konserver utan etiketter, så kallat "slumpkäk". Vi har spikat matbudgeten till 200 kr per person.
Vad vi ska göra under lajvet inledande kväll, med inlajvfesten där bland annat kockarna ska tävla i matlagning. Vi har även spikat mer vad det var som hände med våra roller den där gången då var en och dem var den enda överlevande från just sitt eget grävargäng och byggde ett nytt grävarlag runt Klimpen, samt varför det efteråt inte längre var intressant med underjordiska gräv. Klimpen släpa dem en och en ut ur den situationen och därför överlevde just de hon kunde få tag på. Tyvärr var det en gruppmedlem som hade fått förhinder till mötet, men det var ändå bra att majoriteten kunde komma. Bilen ni ser på bilderna är en bil vi vänligt nog har fått låna av dess generösa ägare, så var inte allt för avundsjuka på oss.
Jag har regisserat flera av bilderna, även om det inte är jag som tagit alla av dem. Vi turades om att hålla i kameran.

Brytaren och Kapten Klimpen inne i plåtboxen.
Brytaren rekar i skyddräkt.

5 av 6 medlemmar i Klimpens Krutbusar.
Klimpen stöttar Cleo medan Syrran jobbar på hennes knä.


Cleo mekar med säkringar.

måndag 10 mars 2014

Jezebel Rising - skönlitterär text

Följande text utspelar sig i det universum som hör till lajvet Kindred Society, ett lajv i Vampire-anda. Vampire var ursprungligen ett rollspel utvecklat av förlaget White Wolf. Med tiden utvecklades det till lajv där metatekniker används för att simulera vampyriska krafter och vampirelajv finns idag över hela Sverige. Det finns deltagare som också tycker om att bygga ut sina roller och deras relationer med hjälp av skönlitterära texter. Dessa delas ofta med övriga spelare, vilka kan ses som den huvudsakliga publiken. Alla omnämda karaktärer tillhör deras respektive spelare.
Jezebel Rising

Pride is the beginning of downfall into corruption. Yet it is a part of the human condition, even more so for those who are no longer human. We have a being who at her core strains her self to reach a point where she will accept anything God extracts from her. But God in his infinite wisdom puts power to be wielded by her against the monsters that are her kin. And wielding power leads to thirst for more power and that leads corruption when one becomes willing to trade for it.
Talulah Jezebel is her name and she was the apple of her father's eye. Hosaia of clan Gangrel remade an innocent girlchild in his own image in what was a painful and bloody baptism. Upon committing this crime, he had hoped that the taint of the beast would not come for Talulah. But the beast comes for all vampires. The Beast takes no heed to the matter of the vampires origin, their pure motivations or the hope of their progenitors. And so Jezebel came for Talulah when she was embraced in New Orleans, to stay with her until the end of time.

Since her birth as a human, Talulah Jezebel had a knack for dying, and an inability to stay dead. This became even more so when she was embraced into vampirehood and leechdom. During a struggle for influences in the great City of Gothenburg, a vampire named Armando Miguel Vega del Toro stabbed his knife into Talulah's tender side and as she retreated to tend her wounds, she once more fell into the possibly endless sleep called torpor. And there she would have remained, but vampire politics end for no one.
Upon returning this time from the void, from that bodiless floating in the vicinity of God, she came back with his unforgiving fire inside of her. Because these are the final days, and she is one of many tools for the vindication directed at the leeches, the creeps, the vampires, murderers. Imagine the horror, to have to follow Gods unrelentless command to slaughter the only people who ever knew the true you. Sounds like what most of us would see as madness, but in this world, this is the truth. Talulah Jezebel might not have had much of a life before she died for the first time, but as the beast invaded everything she had been, would become and was, she did learn about murderous rage. Without God's blessing she was reliant on razor sharp teeth and claws to extract that anger on friend and foe alike.

And then, after God's blessing was put upon her, the potential to kill others of the blood...with a touch. Granted, not a brief touch but a prolonged one. A fire that licked at the soul and the nature of the sin that is inherently born into any vampire.
They, the vampires that lived in Gothenburg, had congregated a friday in february at what was once thought to be the prince Costanza's haven. And even before Talulah herself arrived, she betrayed them. She brought hunters to what was seen as a safe meeting. Hunters being humans imbued with supernatural skills, who thirst to end the lives of the undying. A contact of hers, named Harry Grimm, called her on her cell phone and told her where to meet the two hunters, and where to bring them.

Black rain had poured from an equally black sky when she came to meet them, one man, one woman. First a glimpse of the resolve in their auras, and a large tint of thirst for violence in the woman. The man called himself John, the woman called herself Jenna. Those were not their names. They had recently arrived in the city, as back up to their comrades. John’s hair was the color of last years grass, and it hung in a long and neat ponytail down the back of his dark coat. His clean shaved face and demeanor spoke of an age somewhere around 30. The woman was considerably younger, with a fresh but furrowed face, set in a constant snarl. Her hair was short and cropped, and a dark shade of brown. The hunters spoke, so that Talulah may know what little they presented about themselves, and tell her of their mission this night.
While Talulah was in the presence of the hunters, she was to be rendered harmless. By God, John was granted the power to make her vampiric powers subside and relent. That also meant that Talulah had to agreed to lose her special sight and lead them to where her kin were gathering. God favors the meek and both Talulah and the two hunters knew this. To have faith in the divine plan, even if that trust leads to the end. An inkling to deny it sparked and died and she accepted. John took his gloves off and took both her hands in his own. His palms were warm, and soft, like those of a scholar who worked all his life with books. A slight squeeze, almost reassuring and then an odd tingling sensation traveled up her forearms, elbows, upper arm, shoulders, and met in the middle. Within Talula's dead chest, a heart almost started beating again, a most peculiar and upsetting sensation. She hadn’t felt a heart struggle in her chest for so many many years, and the few hours it lasted wasn’t enough to get used to it. Rather, it was almost a source of panic for her, that fluttering feeling. It was her own heart that beat beneath her flesh, and it could ruin her.

Carl, it was Carl Skjöld that the hunters where after. Talulah knew Carl of clan Toreador since when she first arrived in Gothenburg 6 years ago, and their relationship could at best be described as strained. In the last few months, the young and gifted Toreador had seen it as his solemn duty to hunt down, incarcerate and discredit any hunter who saw Gothenburg their hunting ground and responsibility. There was no end to the hunters, but they where humans and they cared deeply about what happened to those who fell to Carl’s persecution. Not that there was anything strange about the way Carl reacted to their systematic extinction of his parasitic kin, or their own human anger at his success at putting stop to their activities. So it was to find Carl, that Talulah lead the hunters into the city. She knew where the city’s vampires had gathered a fortnight ago and it was to the same place, a white stone building near the city centre that she led John and Jenna.
The heavy metal door was locked, and ornate bars covered the glass of the windows. But she, they, God, had a man on the inside as well. A monster of a man. Harry Grim. Talulah peered briefly through the dirty glass of the door at the disfigured man waiting further in a darkened staircase. Harry had the unfortune to be embraced into the Nosferatu clan, a clan in which all members endured their bodies being warped hideously within days of them being turned.  The monster let them pass through by unlocking and opening the door from the inside. He mostly wore a mask to cover the worst parts of his face, but crooked and vicious teeth where visible beneath it. Talulah nodded in silent agreement with him and they then led the two hunters to a side room. Her body was trembling from weakness and fear. Fear was unfamiliar to her in no way, but to actually feel the ravages it had on the body was uncommon.

The side room had wooden paneling halfway up, and then some variant wallpaper with a warm reddish colored. In that room. With her partner in arms, Grimm. With the hunters that were in their right to not let any of them leave. With Carl, a man that parts of her loathed with the heat of a thousand suns because of the infractions they had committed against each other. In that room Talulah stood with a beating and trembling heart. Grimm had lured Carl into the room with promises of a meeting with a high ranking blood kin. Carl was seated in a chair in a corner of the room.
Talulah saw a switchblade in Carls right hand, how he nervously flipped the gleaming blade back, forth, back. Opening and closing it. The electric lights in the room reflected and danced of it. Seeing the blade with her abnormally normal eyes. The eyes god gave her, the male hunter John, had said, reminding her that The Sight that she so often thanked God for, in fact was an effect of years spent as a vampire and was drawn from blood not rightfully hers. On other nights she could almost read Carl like an open book and would know before he himself did when fear of retribution would stay his hand and when the rage of the beast would overcome him. Make him plunge that blade into someone. Now instead she had to stare at the blade intently, reading his body language instead. She found her mind wandering. If that blade sunk into her ribcage now. Would she, finally, die? How human was she? Would it matter more if she died now, with a heart almost beating? Jezebel would object to such fantasies, as the beast primarily focused on survival. And then the realization that the reason Jezebel was quiet was that she lay sleeping, far beneath the surface. The beast lay sleeping in the presence of the hunters. John, the name the male hunter had called himself tonight, explained it to an extent, to Carl. That he could, temporarily, keep the beast at bay, to speak to the man. But Carl refused. And he kept refusing.

Talulah and Grimm went to guard the door from others. Some vampire gathering who were young enough to either be curious to who was hidden in the side room or too powerless to resist when their elders sent them to find out. It was better too keep them out. Keeping them out of harms way. The dry, and polished wood of the ornately carved door and door frame felt intense to Talulah's hand. No soul sight to detract her mind from experiencing the materials surrounding her. Outside the door, the magnificent staircase curves down from the second story.

What looks like a young woman approaches her, descending the steps. She introduces herself as Freja and she dresses like a harlot or performer of some kind, adorning herself in black leather, shiny materials and chains. Blonde hair cascades down her shoulders and neck. In more conservative clothing she’d be just to Grimm tastes. The old Grimm.  She’s high, almost positive energy, yet unrelentless in the way she just looks straight at them. People who know Talulah and Harry Grimm are usually not as straightforward in their approach. She speaks in swedish, and Talulah realizes the language is hard to understand to her without the help from her Sight to see the actual meaning behind the words.
"English?" Talulah asks and the request is granted. Freja asks about who is hidden in the side room.
“Hunters. Best keep away.”

The hunters, having exhausted all attempts at diplomacy, eventually left. But not until a member of the city's vampiric council, Anne Brown of clan Toreador, interceded on behalf of Carl and made a deal both with the hunters and with Carl. Talulah didn’t even care to find out what they agreed about.

Talulah could physically feel the two hunters leaving, but they also sent a text message to the Harry Grimm. And at the moment of their departure, when her vampiric blood yet again coursing through her veins, and the last few shutters of her heart came to a stop she and Harry where in a tight spot.

Talulah had wandered upstairs, only to find Grimm and the coterie Facket in a deadlock with Ulrik and what was probably other Setites. Talulah knew, as she had been told, that the Setites where headed for destruction and that it was very possible that destruction was to fall on Grimm and herself to implement. Without the special sight that her vampiric blood and origin granted her, the soulsight, she had felt as blind as a seeing person suddenly having her eyes gouged out from her skull. Now, suddenly the room she held had awoken with the flame of emotion. The command had come “kill”. And at that exact moment Ulrik lit up like a bonfire, like a pillar of intense light and heat. He drew from his blood the ability to spellbound them all in his presence and the intensity of it immediately drew her to him. Killing him, or any of the vampires in his protection seemed impossible. She fixed her gaze upon him, then the white clad setite priestess cowering at his side. And heat bloomed in her heart, in that moment God touched her and let his existence be intensified in this adorned palace room. Vampires writhed and gasped to her right and to her left. It struck fear into them. Just a few steps and Talulah was across the room, now sure of herself and what she was to do in the moment. Pride set it’s tendrils into her mind. Through the commotion Ulrik shouted something, maybe directed at her, or at the situation, at all of them. Setites, Facket, Harry Grim, Talulah Jezebel.

“We get the infernalists first.” A suggestion for cooperation, to root out bigger evils together before going for each others throats. Talulah wasn’t going to go for Ulrik directly. He was glorious, perfect, untouchable from the soles of his immaculately polished shoes to the well rounded locks crowning his head. Instead Talulah's small hand closed around the thin forearm of the Setite priestess who was covering on the floor to the left of Ulrik. The arm was rotated enough for her to have access to the supple, white skin on the inside, where veins were barely and beautifully visible. Jezebel was tempted to just bite into the deeply satisfying liquid that lay hidden, but this was not the time for that. Instead they wielded a large pen she had kept clutched in her other hand and swiftly drew the sign of the cross, two black lines down the arm of her victim. Talulah set her eyes into Ulriks, the nemesis and felt blessing rushing down her arm, into her hand, into the cross she just made. Blessings that were anathema to the vampire body and soul.
“Burn. Scream.” Talulah was only faintly aware of the woman, who gasped, eyes widening. She tried to resist the mark, but to no effect. Her aura lit up with utter pain, only licking at Talula's peripheral vision. Yes. Jezebel roared, the beast just beneath the surface. But Talulah was addressing Ulrik. “Your arm. Give me your arm. Give me your arm instead.” He didn’t want to do it, why, she couldn’t read from him, and yet with an angry sigh he quickly shed his jacket and rolled up the sleeve of his immaculate white shirt. Talulah released her first victim, who sunk to the floor, nursing the pain in her arm. “Yes.” She agreed “We get the infernalists first” and to seal that, the mark was drawn on Ulriks arm as well and seared into that flesh, for his mind to remember. It was also put to the flesh of anyone who had attended in favor of Ulrik.
“And bring me your young.” With this last lash of words from her pridefull tongue she released them and turned her back on them, knowing they would be too broken, confused and fearful of her God to retribute immediately.

Pride is the beginning of the downfall into corruption. And upon leaving, and trying to free herself of whatever selfishness had been part of what she just had done, Talulah felt horribly, horribly alone. An aching void inside her stomach and chest. Humans could bring her companionship, but she had tried it and it had ended up badly, for the humans. She had only felt companionship when it was forced upon her, when the choice to withdraw or flee was not given. And now, somehow, the work she had to do had placed her in separate space, isolated from the others. She was above them. She missed her pack. She missed...touch. Her dreams for herself had always been thin, and now they were wearing even thinner, near breaking. No matter of faith would be able to keep her together. How long now before the end? What would she do without dreams. Down the magnificent wooden staircase she ran, away from setites and conflict, even away from Harry Grim. Searching, looking through the rooms on the ground floor.
Sonja. Maybe Sonja could pour into her and help her find herself again? Sonja was a clanmate to Talulah, and together they had been through more than most. Even through death. The dark eyed warrior in her long coat was at the bottom of the stairs, leaning in faux relaxment against the wall. Sonja, the clever fox, could smell that something was up. She wouldn’t let herself be led away, be alone with Talulah when her friendsisterclanmate was so desperate. So instead Talulah Jezebel found someone she didn’t even use to like, Veronika Bielke. And with that, Jezebel was...satisfied. A very good beast. She would never become free and she could hardly believe what had been done to her.
* * *
Nothing. First came nothing and then came nothing. Nothing. It would be for the best if there continued to be nothing. And then there was something. An itch. An urge. The neverending hunger. Life in a dead body. Movement of muscle, long since deceased. Remodeled more than once, into final perfection in the eye of others.
Knowledge that Talulah would never truly be alone, even if she felt lonely now, after the last meeting. Talulah put a cold fingertip to her lower lip. Her lips were so much more sensitive than they had been when she inhabited her old body. The sensation was a pleasant one, but reminded her of what feeding felt like. She quickly removed her finger, broke of the touch. Mustn't think of that.
The near future worried her. Already she could faintly read it's possibilities. A dark figure rising, as well known as every other part of herself. A razor blade smile. A beast pacing back and forth, back and forth. But to touch others again, and be body, and destruction. To kiss every last drop of tainted blood away. Even as she tried to suppress the memories they flooded back, and Jezebel reveled in them.

Images of the tall and lanky  figure of Mr J. Standing under the old city light in the moist New Orleans air. How what he did strengthened Jezebel at the expense of Talulah. A very good beast. The surprising other side of Madz, who was supposed to be a soulless and shattered monster of a man and yet had such soft and tender touches. How Jezebels hunger and ego was unsatisfied with anyone who gave of themselves willingly. Always the dark streak and the betrayal of trust whenever it was given. They called her oath breaker and boon breaker. She was not to be trusted. And Jezebel reveled in that. It is hard to live with a beast inside, a beast that thirsts for vengeance and destruction. Madz had been thrown aside in favor of someone who wouldn’t give in as easily. The beast...even when it is cowardly, still like to sink it’s teeth into what is a bit of challenge to chew off. Someone who had not given in willingly, but through favors, mutual acquaintances and a much better conscience than either he himself or others gave him credit for had the unfortunate opportunity to once be bonded with Talulah Jezebel. Much to her new fathers dismay. Talulah swallowed. The image of the tall man with his broad shoulders came to her mind. Her telephone still held his number.

Jester.