Ett förslag om modern (n)etikett ur ett feministiskt perspektiv.

Du behöver inte vara artig. Den här texten är till för den som vill läsa lite om artighet.

Texten är skriven ur perspektivet för en feministiskt aktiv kvinna som är väldigt aktiv på sociala media (jag).

Magdalena Ribbing är en expert på vett och etikett. Hon har lyckats omvandla sina stora kunskaper på ett sådant sätt att hon ofta kan ge relevanta råd för vår nutid.

Vi ser ofta vett och etikett som något gammalmodigt. Men vi är många som skulle ha nytta av och känna trygghet om vi visste mer om vad som förväntades av oss och vad som kan vara rimligt att förvänta oss av andra. Detta är absolut inte ett argument för "god ton". Snarare hur folk kan undvika att andra ska behöva bli arga och säga ifrån.

Förr var vi mer sociala ansikte mot ansikte även om det förekom en hel del brevskrivande. Brevskrivandet var dock ofta av mycket privat karaktär, ett hemligt meddelande från en individ till en annan. Ingen annan såg och tog illa upp av innehållet i brevet om de inte letade upp det fysiska pappret och gjorde det medvetna valet att läsa texten.
När telefonen kom var denna för det mesta också ett samtal mellan två individer, och man tog samtalet i ett mer avskilt rum. Att lyssna på någons telefonsamtal var dåligt uppförande.

Idag umgås vi allt mer på nätet, och en del av nätet kallas också för sociala media. Det är arenor att vara just social på, att umgås. Här är några konkreta riktlinjer som jag ödmjukt lägger fram. Andra texter om så kallad netikett förekommer, men jag tänker att jag lika gärna kan utveckla mina egna tankar om ämnet. Att vara socialt smidig ger oss möjlighet att spara vår energi till de tillfällen när vi behöver vara socialt osmidiga.

• Allt är inte en debatt eller en diskussion. Det finns andra sorters samtal. Lär dig att känna av, eller fråga, vad den som skriver på twitter, facebook eller gemensamma forum vill ha ut av samtalet. Jag möter ofta personer som inte bara ser alla uttalanden på nätet som ett inbjudande till debatt, utan även en ganska aggressiv sådan. 
• Retorik: tolka gärna den andre välvilligt: Ibland tror vi att andra människor menar något annat än de gör. Många är idag uppvuxna med ett ganska hårt språk, eller ett internt språk specifikt för deras bekantskapskrets. En term eller en mening kan betyda något annat och en krock uppstår när deras meddelande når fler än den kretsen, via social media.
• Fundera på om du använder ett internt språk. Om du i den "stora" världen använder ett språk som är allmänt förstått i din subkultur så bäddar du för missförstånd. Om du märker att andra inte har en aning om vad du talar om eller verkar ta väldigt illa upp, fundera på om du kan ersätta termer som betyder något i din subkultur med termer som är mer allmänt kända. Detta gäller från e-sportens kränkande slangtermer till de akademiska kretsarnas specialtermer.
• Tänk på vilken publik som ser ditt meddelande. Skriv och tala på ett sådant sätt att de du samtalar med har en chans att så korrekt som möjligt avkoda ditt meddelande. Fråga dig själv om ditt mål är att få tala på ditt eget språk, eller om ditt mål idag är att få mottagaren att förstå.
• Ge inte komplimanger om andras utseende om du inte känner dem mycket väl eller det tydligt framgår av kontexten att det är ok. Jag har pratat med en del män som dock gärna skulle uppskatta mer utseendekomplimanger, men det finns många kvinnor som upplever komplimanger som störande. Själv kan jag ta komplimanger från nära vänner, men ogillar i övrigt att bli "kroppad". Ta reda på vad folk gillar. Det handlar inte om vad du vill, vill du göra någon glad, ta då reda på vad som gör dem glada. 
• Skamma inte den som ger uttryck för känslor som är helt rimliga. Det finns en diskussions-fokuserad kultur som anser att man ska vara sval och distanserad och komma med faktabaserade argument. Innan man ålägger det kravet på ett samtal måste man fråga sig: "är detta ett samtal eller en diskussion? Är det verkligen korrekt att kräva att den andre är sval och distanserad? Är en känslomässig reaktion snarare lämplig just nu.
• Var helst aldrig djävulens advokat. Argumentera aldrig emot med argument du inte kan stå för. Leta inte upp brister i den andres argumentation "bara för att". Om du verkligen vill göra det, fråga först om det är ok att göra så. Acceptera om det inte är vad de andra i samtalet vill och deklarera sedan tydligt att det är det du gör. Djävulens advokat, speciellt mot folk du i grunden håller med tröttar bara ut folk och orsakar oftare än du tror att folk sitter hemma och gråter. Så du stöttar inte alls.
• Sluta om folk säger att de gråter/är helt knäckta: Jag är ofta aggressiv i text, men om en person ger signaler om att de mår väldigt dåligt är det enda etiska att i stunden backa. Även om ni är i en debatt måste vi visa viss omsorg om våra medmänniskor. Har du fått dem att gråta har du väl på någon nivå nått dem och det får fan ta och räcka för den här gången. Ge folk tid att samla sig.
• Skamma inte folk som inte kan de senaste korrekta termerna om du bara är allierad: Du lärde dig termen för 6 månader sen, uppmuntra den gärna, upplys gärna andra om att termen finns. Att vi slutat säga en sak och börjat säga en annan. Men om någon annan använder "fel" term, se gärna till övrig kontext. Om de tänker medmänskligt i övrigt är det kanske så illa ändå? Det kommer ordna sig.
  
  Att bli fortsättad...
  
  
  

Om att vara en besvärlig kvinna

Jag och några vänner pratade om konflikter. Om konflikter som något man måste ha konfliktmuskler för. Som med alla muskler måste dessa muskler tränas.

Mentalt måste vi också få pröva att hamna i konflikt och upptäcka att det sällan är så jobbigt som vi trott. Samt få känna på hur skönt det kan få vara att säga ifrån, att stå upp för sig själv eller för andra.
Jag kommer från en bakgrund där jag blev mobbad under många skolår, samt hade en del konflikter även i hemmet. Jag hamnade i många konfliktsituationer som jag inte hade startat och det verkade inte heller finnas något sätt att få bli lämnad i fred.

Det finns en berättelse om noshörningsungar:

"Noshörningsungen knuffar får, vare sig den går, eller stilla står.
Så till slut gör noshörningsungen precis som den vill."

Själv gör jag inte precis som jag vill, det finns gränser. Men jag avstår inte att göra saker eller säga säger för att det finns någon som omilt försöker knuffa mig. Ska man vara dramatisk kan man säga att jag inte "förhandlar med terrorister". Det jag lyssnar på är min egen inre röst, min moraliska kompass samt de som jag vet har mindre utrymme och mindre röst än vad jag har. Jag är dessutom villig att under vissa omständigheter såra andras stolthet eller självbild, om jag har bedömt det nödvändigt för att uppnå ett annat mål.

Ganska ofta, när jag blir rädd för något. Att någon ska slå mig, eller att någon ska utesluta mig ur en aktivitet jag vill vara med på, eller att de ska tycka illa om mig och tala illa om mig med våra gemensamma vänner så försöker jag istället tänka att "vill de stoppa mig, så får de _stoppa_ mig."
Det vill säga, att i så fall får de ta till sina maktmedel och spendera sina resurser för att faktiskt stoppa vad jag håller på med. Vilket de sällan kan, även om det så klart också hänt. Jag vet att jag har de som har andra mål än mig, eller som åtminstonde vill bekämpa mina metoder. Men JAG behöver ju inte hjälpa dem nå de målen, om jag är emot de målen och JAG behöver inte bekämpa mina egna metoder.

Jag behöver reflektera innan jag tar i med de verbala hårdhandskarna, och jag får tolerera att det jag skriver i publika forum får kritik både i det publika forumet och i stängda grupper på till exempel facebook. Jag kontrolerar inte vad människor säger om mig. Jag kontrollerar vad jag säger och vad jag gör.

Ett av mina mål är kvinnliga nördars frigörelse från patriarkala strukturer som "håller dem på mattan". Att kvinnliga (alla kvinnor, och ickebinära också!) nördar ska få engagera sig i det dom finner intresse i (sitt nörderi!) utan att kontrolleras av vad män i deras omgivning säger och gör. Jag vet att det finns många män som har samma mål, och de uppskattar när vi uttrycker vad vi behöver få göra. Om vi inte ens vågar säga "nej, det där gillar inte jag".

Så vad vill jag säga egentligen till mina nördiga medsystrar? Ska vi vara praktiska igen?

• Starta projekt med bara kvinnor och ickebinära. Män kör ofta helmanliga projekt.
• Neka män som vill komma med feeback, du tar feedback från de du har valt ut för att du litar på att deras feedback är relevant och korrekt samt framställs på ett sätt så att du kan ta till dig.
• Tro på dig själv, på din förmåga och dina idéer.
• Våga göra åt helvete fel.
• Andras syn på dig definerar inte vem du är.
• Om du är kass på något, fejka. Män gör det hela tiden, och då menar jag inte bara på lajv.
• Ifrågasätt män som framställer sig som experter. Kolla vad de verkligen kan.
• Uppmuntra och stötta kvinnor som tar konflikter i offentliga forum.
• Stötta dina kvinnliga vänner när de har en konflikt.
• Kontakta, via fb eller ring, den som tar konflikter även du är investerad i. Att bara få veta att man inte är ensam gör så himla mycket!
• Utbyt information mellan dig och de du litar på om problematiska individer (både män och kvinnor och ickebinära). Du kan vara tydlig med att det här gäller din uppfattning om individen, eller om det är något du bara hört.
• "Trust women" - gäller främst övergrepp och vad gäller kvinnans kropp, men kan vara relevant även vid andra tillfällen.

Men även jag blir trött.

Lajvsammanfattning Hemkomsten: del 3

Sot eller Ask? Foto: Solveig von Malmborg

Del 1
Del 2

Efterspelet av tvekampen var att var och en av oss två kämpar leddes iväg av våra förlängda familjer, att lappas ihop bäst de kunde. I min grupp fanns det som nämnts tidigare rollen Sol som spelades av Carola. Sol kunde en hel del om läkeörter, men det var inte direkt hennes favoritsyssla att hålla på med. Även om hon förbarmade sig lite över Alldis skador och gav henne något att tugga på mot smärtan så spelade vi mest på att Alldis tvåmänning Egil tvättade bort blodet och sedan bandagerade de henne med rena bandage och gav henne en hel del alkoholhaltiga drycker att dricka. Det jag egentligen drack var alkoholfri cider och öl, men nog spelade jag på att Alldis blev rätt dragen i slutändan.

Under det pågående ruset tog vi tag i några lösa trådar som hängde. Sol fick Alldis att ta tag i att gå med den nya altarskål hon tvingats att köpa för att ersätta den hon hade sönder när hon kastade ut Jorgalen Miriam ur det hus Miriam hade bosatt sig i. Alldis bad även om ursäkt, lite bortdomnad som hon var av alkohol och örter.
Sedan fann jag mig efter en stund uppe vid det hus i Berghem som kallas för Utsikten och på lajvet var det hus som Skade, hennes man och deras huskarlar Sot och Ask. Alldis kommer i samspråk med Sot och Ask, som dessutom bjuder på mer att dricka och alkoholen har lossat tungans band. De frågar något om Sten och Alldis berättar lite mer än vad som är lämplig om hur deras relation ser ut. Det kändes helt rätt att Alldis blir lockad till att skryta i den stunden. Hon värderar relationen med Sten med efter gårdagskvällens replikväxling och hur Sten givit sig av när hon rört vid honom.
Dessutom har Sten erkänt inför alla att Alldis och han har en relation. Bröderna skrockar glatt och suger i sig all information den berusade Alldis delar med sig av.

Jag hinner även med en vända bort till avträdet, där det av lite tradition inte är lika stort tryck att vara inlajv och jag och Anders (han jag hade tvekampen med) träffas och hinner kolla av med varandra om den andre är ok.

Egil, Alldis tvåmänning har haft en intrig som involverar ett giftemål med Gautrikaren Geira. Det hela bygger på att Egils syster Hedda ska ha fallit i forsen och fått livet räddat av en Gautrikisk familj. Deras far har då utlovat en belöning som Gautrikarna själv fick välja och de sade då att de önskade ett äktenskap. Då varken Egil vill gifta sig, då han vill vara med sin frilla eller Geira av Gautrikeätten vill gifta sig (för att hon också vill vara med sin frilla) föreslår Egil att Hedda ska gifta sig med Gautrikaren Brede istället.
Brede är en bra karl för att vara Gautrikare och både Alldis och Estrid känner och tycker om honom sedan innan, då de mött honom för fyra år sedan i sköldlinjen vid Wulfklippe. Sol har därmed i sitt sinne sytt ihop att det hade varit bra om Alldis och Brede giftes ihop. Så nu bestäms det att både Hedda och Alldis ska ta på sig sina bästa kläder, tvätta sig och följa med ett litet följe för att framföra ett formellt frieri.
De går fram till Gautrikehuset, där stora delar av ätten sitter ute på verandan och Sol ber att få tala med Bredes mor Öjdis. Öjdis blir mycket mycket nöjd över frieriet, man kan se hur det riktigt lyser ur ögonen på henne. Det bestäms att Brede ska umgås med kvinnorna under kvällen. När Alldis talar med Brede visar det sig att anledningen till att saken inte är så enkel är att Brede har en trolovad, Idun, som varit försvunnen i åtta år, och återvänt till Gautrikeätten först nu med Björkdalingarna då de gömt sig som den Björkdalingske ätten Unndrarna.

Björkdalaätten har även intresse av att finna den massgrav deras släktingar antas vara begravda i efter att Cordoverna intog byn Gråvi för fem år sedan. De ledtrådar vi haft att nysta i hittills har inte gett så mycket och den som skulle kunna ge oss mer information kräver en högre betalning än vad vi är villiga att ge för att bara få veta var graven ligger. Alldis, orustad, hennes syster Estrid och en Byggare till bestämmer sig för att söka ner för en stig ut ur byn, som vi inte redan undersökt. Vi går ner för stigen och får mer och mer en känsla av att vi är rätt ute. Så ser vi en dold lina, mer likt en sytråd än något annat, i terrängen. Den går i sin tur till en rökgranat. Rökgranater är något som används ganska flitigt till Krigshjärtalajven. Vit rök ses som enbart täckande, medan all färgad rök räknas som giftig. På denna rökgranat står det att den ska vara vit. Ytterligare en bit bort hänger det en vit vimpel. När vi går mot vimpeln finner vi en armborst riggad med rep, så att den skulle ha gått av om man snubblade över repet. Vi går runt och märker att vimpeln är gjord av blodiga bandage och har en bit papper fastbundet. Senare får vi veta att det som står på pappret är ”Dåd går igen”. Vi avvaktar och sänder efter resten av Björkdalingarna, mycket för att få någon som kan läsa.
När alla är samlade bestämmer sig vårt svårt paranoida befäl att vi ska utlösa rökgranaten. Som visar sig vara gul. Jag håller på att bli fast med den sårade Alldis på fel sida om röken och ser paniken i vissa av hennes släktingars ögon när jag tar ett djupt andetag och låter Alldis springa förbi röken så gott hon kan. Någon har ommärkt granaten med en ny inlajvetikett så att vi skulle uppfatta den som ofarlig. Vi i gruppen bestämmer att vi ska hävda att vi visst fallit i fällan och nu är alla eventuella inblandade jorgaler brottmisstänkta. Dock måste vi akta oss för att ljuga. Det är ok att säga att ”rökgranaten utlöstes” och andra saker som tekniskt är sanna. Vi beger oss upp tillbaka mot byn. Det börjar bli dunkelt och det finns gott om irriterande mygg.

Sent på kvällen går Alldis in i Gautrikehuset på inbjudan av Brede. Det firas årsdag av ett bröllop mellan Orm och hans fru. Stämningen är en märklig blandning av glad och spänd. Utanför slår representanter för Svidungarna ner bröderna Sot och Ask, Brede bär in en av bröderna och lägger inne i sovrummet. Visor sjungs. Efter ett tag bestäms det att festen ska fortsätta inne i stora hallen.
Väl där dricks det mesta som finns kvar upp, Björkdalingar och Svidungar strömmar även de till festligheterna och jag får chansen att både framföra sången Bläck och den för min intrig förklarande sången Brun. Sten är närvarande, han sitter utmed väggen och ser frånvarande ut efter sången. Senare på kvällen kommer han fram till Alldis och lovar att dom ska prata imorgon, han vill veta vad som egentligen hade hänt på Wulfklippe, i Rosenlund, Alldis favoritplats. Jag känner hur mitt hjärta slår ett extra slag. Att behöva berätta, att ta orden i munnen med karaktären. Jag går och lägger mig lite omtumlad. Estrid sover redan längst inne i dubbelsängen.

Bildinlägg Kungahälla Medeltidsdagar

Valde hatt på grund av soligt väder. Bild tagen på spårvagnen.

En bekant i full utstyrsel. Linnetunika och räv?

Gråfötterna spelar på en liten scen.

Forfarande gråfötternas spelning.

Jag i en annan hatt, som förhoppningsvis fann sin väg tillbaka till sin ursprungliga ägare under dagen.

Agnes Hultén är medförfattare till boken Renässansmat. Köp den!

Jag köpte boken, Renässansmat - Recept och mathistoria från Vasaättens tid som sagt, och jag fick betala 220. Kanske något att videoblogga om?

Passade på att vara barhuvad och adlig inne i fästningen.

Bohus fästning utifrån. Bild tagen på bron.

Wonderkarin i hatten igen.

En skylt som pekar mot en hiss för rullstolsburna. Tyvärr var inte tillgängligheten så bra ändå, rapporterar insatt vän. Men med hjälp av ideella arbetare försökte man lösa den situationen.

Klubbor i ett marknadsstånd.

Festivalens kung rider förbi.

Marknadsstånd som säljer tyg.

Stefan har köpt skor.

Ett bord med främst musikinstrument.

Ihopfällbara stolar.

Vandrande musikanter.

Musikant.

Läderhätta

Svärd

Rustningsdelar som jag gärna hade köpt. Men jag har inget speciellt syfte med dem så det få bero.

Jakob framför ett av tornen.

Viloplats i skuggan av en buske.

De tränar med piska.

Bohus fästning.

Min egen dräkt så som den såg ut för det mesta.

Utsikt från fästningen.

Dammen

Ett av tornen sett från borggården.

Bandet Patrask.

Mjölkstockning dag tre.

Detta är tredje dagen jag vaknar med mjölkstockning. Med ibuprofen och paracetamol i kroppen mår jag ok och febern går ner, men jag känner ändå av att jag är sjuk. Rodnaden på det vänstra bröstet har minskat med behandlingen av anti-inflammatoriska men jag har även upptäckt ömma punkter på det högra. Tröstar mig med att det går över, att lilla CC ändå får all mjölk hon behöver och att det finns lindring.
Har jag fortfarande feber imorgon bitti är det tyvärr dags att prata med sjukvården. Förra gången jag fick mjölkstockning sa sjukhuset just detta, tre dagars egenvård för att se om febern går bort av sig själv. Å andra sidan upplevde jag att jag mådde mycket sämre förra gången.

Igår var hela familjen på en sommarfest med dagbarnvårdarna, de andra barnen i vår dagbarnvårdargrupp och deras föräldrar. Vi och BBs bästa vän blev kvar till sist så vi promenerade som två barnfamiljer hemåt i en väldigt vacker kvällning medan de stora barnen trampade i grushögar och kastade kottar in i skogen. Till slut måste de två treåringarna skiljas åt under stor gråt och tandagnisslan som bara kunde lättas av löften om att få åka bil tillsammans idag.

Vem var det som kasta?

På tisdagar jobbar jag kväll. Var på väg in på Willys vårväderstorget när något hårt träffar mitt vänstra lår, strax ovanför knäet. Föremålet går i backen och börjar pysa. Det är en energidrycksburk. Jag tittar uppåt, varifrån burken måste ha kommit, och ut genom ett fönster tittar 2-3 unga pojkar ut. De slår till reträtt så fort de ser att jag tittar upp så jag får ingen bra bild av dem. Det är inte fönstret de tittar genom som är öpper, utan ovanfönstret, som de inte når. Vem som än kastat måste ha lobbat upp för att träffa den öppna fönsterspringan.
Jag suckar, och går in i byggnaden och upp på ovanvåningen. Där uppe finns Biblioteket och Folkets hus. Inne på Folkets Hus verkar det pågå en Julfest.
Nedanför fönstret står nu tre mycket små barn, på tok för unga för att vara någon av de som kastade. Jag frågade vem det var som kastade. "Det var killarna!" säger en flicka. Vart gick killarna undrar jag, in på biblioteket eller in här *pekar mot Folkets Hus*

"Aaa, in där!" Alla tre barnen pekar. Jag går in. Jag ser lite bortkommen ut med ytterkläderna på så en vuxen kvinna som verkar vara en av organisatörerna tar kontakt med mig. Jag förklarar vad som hänt. Att om jag hade fått burken i huvudet/i ansiktet hade jag kunnat bli skadat och kanske till och med fått uppsöka vård. Hon blir arg och vänder sig genast till tre killar som sitter lite slarvigt på några stolar vi entren. De skall tydligen ha haft energidrycksburkar alldeles nyss.
Den rödhårige killen i mitten reagerar väldigt starkt och blir jättearg. Han vidmakthåller att det inte är han som gjort det, men organisatören slänger ändå ut honom med orden "du är inte välkommen här" efter att han misslyckats med att visa vad han gjort av sin egen burk.
Han stormar ut genom dörren, hans två mindre vänner går också, den ena med orden "tack för att vi fick komma" vilket för stunden kändes lite märkligt". Väl i trappen ropar den rödhårige att han sin burk "precis här" och formar fickan i sin jacka kring något i rätt storlek. Han visar dock inte burken och går ut genom dörren där nere, märkbart upprörd.

Problemet är: Han kan faktiskt ha varit oskyldig till ha kastat burken. Han hade ett sätt som gör att han nog ofta är den förste man misstänker när saker händer, men det betyder inte att han automatiskt är skyldig.

Fyllt 30

Jag är 30.
Jag fyllde 30 i fredags men då var jag på jobbet och sambon var hemma med dottern som hade haft feber på fredagsmorgonen. Mina arbetskamrater sjöng dock Ja må hon leva för mig, ackompanjerade på gitarr när vi åt tillsammans efter jobbet. Det uppskattades.

Istället firade med en liten mjölkfri fika som sambon hade förberett hemma i lägenheten på lördagen, fick trevligt nog en hel del presententer. Scalarer att ha i akvariet, ekologiska kroppsvårdsprodukter, blommor, en praktisk krok för min väska, smycken, dofljus, julkaffe, presentkort på träning och massage, böcker.
Nästa år tar jag ledigt från jobbet och försöker planera in något mer i förväg.

Så vad vill jag ska hända mellan 30 och 40?
Jag vill

• Arbeta som bibliotekarie.
• Ta körkort.
• Bo i ett radhus eller villa, gärna lite lantligt.
• Få minst ett barn till.
• Styrketräna
• Lajva

Idag, andra advent har jag mest ägnat mig åt att göra plats till scalarerna. De får bo i ett av mina 200l akvarier och två malawiciklider som inte mått så bra har fått flytta till det mindre karet på 55 liter tills de repat sig. 55litaren har jag därmed ställt i sovrummet för att få bättre luftfuktighet därinne. För att få det hela att gå ihop har jag fått avsluta hydrokulturen, flytta runt i stort sett alla pumpar så att pumpvolymen per timme bäst ska passa alla fiskar och kars behov och storlek.

Om de två malawicikliderna mår bättre snart kommer jag antagligen att reintroducera dem till sina artfränder 

Grattis David

Igår fyllde en kär vän år, vilket sent på kvällen firades med tårta. 

Jag är glad för detta och de tidigare åren vi haft tillsammans och hoppas att det blir många fler som vänner och goda grannar.

Tårtan bakades av Janne och den uppskattades av hela familjen, även den delen som var tvugna att stanna hemma.

Min vän är trubadur och det kan läsa mer om här:

http://www.davidbergkvist.se/

Hos Essan.

Var hos Essan på inflyttningsfika, långt efter att dom flyttat in. Jag och BB var där i höstas också och pratade om livet och allt möjligt, men nu har hon och hennes familj precis fått renoverat så nu var det riktigt inflyttningsfika med massor av gott. Som en liten symboliskt gåva fick de en nybakad surdegsbaguette. Visade sig att Essan inte hade någon egen surdeg så nu ska hon och Adan få en del av min att mata.
 Jag vräkte i mig Frozen Cheesecake och kaffe. Det fanns även små kanelbullar, rulltårta, morotstårta och vanlig enkel sockerkaka, vilket Jonny alltid uppskattar.
Essan hade även några av de andra mammorna och deras bebisar som vi träffat genom Familjeliv på besök och BB uppskattade att kolla på dem, härma dem och liksom "dricka" dem med ögonen. Nu sedan vi kommit hem har hon övat en hel del på att stå utan stöd.
Det var, rätt och slätt, trevligt, speciellt att prata med andra kvinnor med barn, kvinnor i samma ålder som jag och som ju faktiskt, för det mesta har ungefär samma värderingar.

Ammade en gång bara under tiden vi var där, när BB behövde en paus från allt utforskande. Det går rätt upp och ner det där med amningen, ibland är det mycket, ibland är det lite.

På vägen hem insåg jag att jag glömt min handväska hos Essan, och då inser Jonny samma sak om sin ryggsäck, det innebar inga hemnycklar. Vi fick helt sonika gå av vid Grönsakstorget och ta vändande buss. Hela tiden sov BB i sjalen. Essan kom till Fyrktorget och gav oss väskorna så vi behövde inte ens gå av utan bussen vände åter in mot stan och vi kunde gå på femmans spårvagn i Brunnsparken och åka hem.

Till kvällsmat blev det rökt lax, kokt potatis, sallad med linfröolja och mellankokta ägghalvor med majonnäs för oss vuxna och hemlagad, finhackad gulasch med potatismos till BB.

snart fyller jag.

Nu fyller jag och mamma år om ca 20 minuter.
Jag blir 29 år, vad mamma blir får ni fråga henne om, för det är inte upp till mig att avslöja en dams ålder.
Vi ska inte göra något speciellt under dagen utan istället ha "Öppet hus" här hemma på lördag, vilket tyvärr krockar lite med min vän Carros flytt tillbaka till stan. Då är de flesta välkomna och det ska bjudas på lättare förtäring. Vad har jag inte ens listat ut än.

Just nu har jag två surdegsbröd som jäser ute i köket. Dom ligger i formar som jag lagt mjölade handdukar i. Vid midnatt ska jag sätta in dem i ugnen för att grädda dem och sedan ska de svalna lite så jag tror inte jag kommer i säng innan klockan ett.
Jonny är precis nu ute i köket och tänder gasugnen på högsta temperaturen.

Jag har även börjat göra julkort samt suttit med mina spillbitar tyg och börjat klippa ut fyrkanter till något som kanske kan bli ett lapptäcke.