Anmälan till Häxorna på Ästad gård är öppen till den 7 maj.

Jag och Linda har nu öppnat anmälan till mitt lajv Häxorna på Ästad Gård.

Här finns anmälningsformuläret: Anmälan Häxorna på Ästad Gård 2017
Här finns hemsidan: Häxorna på Ästad gård
Här är hur vi jobbar med funktionsnedsättningar och tillgänglighet: Tillgänglighet

Anmälan går till så att man fyller i en anmälan och skickar in. Den 7 maj på kvällen stänger vi den egentliga anmälan. Har vi då fått fler anmälda än sovplatser på Ästad 4H kommer vi att lotta med så kallad "viktning". Detta innebär att dels kommer de som anmält sig under första veckan (innan söndagen den 30 april) samt internationella gäster att ha större chans att bli dragna i lotteriet. Detta då vi dels vill premiera de som är entusiastiska och anmäler sig första veckan utan att utestänga folk som fått höra om lajvet först nu och att vi vill kunna ge internationella gäster svar så tidigt som möjligt om de behöver göra resplaner och beställa biljetter.

Vi kommer att kontakta både de som fått och de som inte fått plats så snart som vi gjort lottningen. Vi förväntar oss svar från er på det kontaktförsöket. Själva castingen kommer att gå långsammare men man kommer inte behöva betala 1100 kr förrän man har sin roll.

Tveka inte om ni har bekymmer, ju tidigare vi vet desto lättare är det att lösa. Vi håller på med en ansökan till Larpfund om vi kan få ca 5 biljetter för halva priset.

Lajvarrangörer och sociala media

Flera lajvarrangörer uttrycker frustration över vad som sägs online om deras lajv, eller i andra fall att det tar mycket tid att arrangera lajv och samtidigt ha koll på sociala media.

I det här blogginlägget benar jag ut några frågor som en lajvarrangör kan behöva ta ställning till när det kommer till Facebook, twitter och Instagram. Sociala media där deltagare relativt lätt kan nå både arrangörerna (i alla fall om dessa är aktiva på plattformarna) och andra presumtiva deltagare. Nästa blogginlägg kommer handla om kritik och feedback och skillnaden där emellan på ett mer allmänt vis på ett sätt som påverkar hur man hantera sociala media som arrangör. Där kommer vi även prata mer om energi och sociala och emotionella behov.

Frågor att ställa till sig själv som lajvarrangör, eller till arrangörsgruppen man är del av.

• Vill vi ha en närvaro i sociala media?
• Vill vi lova våra deltagare att vi kommer att ha en närvaro i sociala media?
• På vilken nivå vill vi använda oss av sociala media och hur mycket energi är vi villiga att lägga ner på sociala media?
• När ni bestämt vår nivå av engagemang, tidsåtgång och energiåtgång kan ni bestämma var ni lägger mest fokus. För många lajv är det Facebook, men det finns roliga sätt att använda andra sociala media.
• Vem av oss ska bevaka social media åt projektet? Ska vi vara flera som bevakar social media?
• Finns det tider på dygnet ingen av oss i projektgruppen ska använda oss av social media å projektets vägnar.
• På Twitter, Facebook och Instagram kan man både ha speciella hashtags för lajvet, varav några kan vara "officiella" för att samla både sådant ni och deltagare skriver eller gör inför lajvet och man kan också ha ett konto helt dedikerat åt lajvet, lajvkampanjen eller projekt.
• Om det finns dedikerade konton, ska då främst dessa användas för att interagera med deltagare? Dvs om en projekmedlem skriver under sin privata användare är det deras privata åsikter medan det officiella kontot är mer "uppstyrt"?
• Har alla i projektgruppen tillgång till eventuella dedikerade konton, eller bara den som är ansvarig för social media?
• Vilken typ av frågor svarar man på i öppna forum (mitt råd är allt som kan beröra mer än den som ställer frågan, det kan spara dubbeljobb) och vilka slussar man vidare till privatare kanaler så som arrangörsmail.

Några allmänna tips om lajv och sociala media.

• Utnyttja gärna möjligheten att använda en deltagares fråga för att informera många. Hjälper dock frågan till att belysa en informationsbrist ni inte tänkt på, lyft gärna svaret även till mer lättillgängliga kanaler än undertrådar på sociala media.
• Om det inte framgår tydligt vem som svarat på sociala media, underteckna. "Tack för den fina fan-arten! Vi blev jätteglada! /Karin"
• Bekräfta att du/ni sett frågan och berätta vad ni skulle vilja hände nu. "Tack för din fråga, jag ska diskutera detta med arrangörsgruppen och återkommer här. /Karin" eller för enklare frågor: "Hej! Incheckningen börjar officiellt 9:00 men man kan göra separata överenskommelser med Linda, det viktiga är att du blir incheckad av brandskyddskäl, vi ses på torsdag! /Karin. "Vi i arrangörsgruppen har en hemlig plan, men om du mailar oss på witchesofastadfarm@gmail.com så kanske vi kan ge dig några spoilers."
• Använd ett språk som majoriteten av dina deltagare förstår, nu menar jag att man inte ska använda onödigt krångliga ord. Använder du ord som är specifika för lajv, för just det här lajvet eller som är väldigt akademiska brukar det uppskattas att man skriver vad det betyder med dagligt tal.
• Även om sociala media ofta känns väldigt omedelbart till sin form är det helt ok att vänta med att ge ett mer uttömligt svar. Ibland kan man dessutom behöva ställa lite följdfrågor innan man listar ut exakt vad det är som diskuteras.
• Alla trådar på de sociala arenor lajvet ställer upp med är inte sådana att de behöver bemötas.
• Leta inte upp jobbiga grejer som sägs om lajvet i kanaler som inte är direkt associerade med lajvet. När folk tänkt färdigt runt vad som stör dem eller fattas dem kommer de komma till er som arrangörer (om deltagarna har förtroende för er.)
• Lägg ner tankeverksamhet på hur man kan odla den önskade deltagarkulturen på sociala media. Det är en sak att önska hur man tycker att folk "borde" bete sig och hur man kan bygga på ett sådant sätt att man kan hantera många olika sätt att bete sig.
  
  Det kommer som sagt mer i nästa inlägg.

Ordförslag: Kvinnofierad/Kvinnifierad

Jag gillar inte att definiera grupper jag driver eller sammanhang jag planerar efter vilka som inte är inbjudna eller ingår. Jag föredrar att definera vilka som ska ingå i gruppen eller vilka som ingår i mitt huvudområde.

Jag anser även att om självidentifiering är viktig för självbilder för individen och för att ge kraft till delar av rättighetskamperna i vårt individfokuserade samhälle så finns det tillfällen då jag vill tala om samhällsgrupper.

Termen rasifierad har funnit ett tag, längre i den akademiska världen och kortare i allmänt tal om människor som av sitt samhälle behandlas utifrån fördomar om deras bakgrund eller ursprung. Rasifiering tar inte hänsyn till vad individen själv identifierar sig som.

Jag föreslår härmed att jag i alla fall själv ska kunna tala om och skriva om de som blir kvinnifierade/kvinnofierade. En googlesökning på båda stavningarna gav ett begränsat resultat men föreslog i alla fall att ordet kan användas på följande sätt. Det är ett brett begrepp, men inte så brett att det blir meningslöst.

Kvinnofierad är de som av omgivningen inordnas på kvinnans plats i könsmaktsordningen, oavsett om de själva identifierar sig som kvinnor eller som något annan könsidentitet. En transman har oftast erfarenheter av kvinnofiering även om han skulle sluta bli kvinnifierad av omgivningen.

Exempel:

• Ciskvinnor
• Transkvinnor
• Transmän som av omgivningen läses som feminina.
• Cismän som har ett androgynt uttryck som läses som feminint av omgivningen.
• Ickebinära som av omgivningen läses som feminina.
• Transvestiter när de använde ett kvinnligt könsuttryck.
• Personer som är intergender och läses som kvinnor oavsett deras självidentifikation.
  
  

  

  Jag och Setsuna. Vi blir båda kvinnofierade/kvinnifierade av omgivningen.

Mens på lajv: resurspaket för menskopp

Inlägget är skrivet ur deltagarperspektiv. Det kanske kommer inlägg längre fram med tips till arrangörer.

Så, du ska på lajv och du har mens, eller riskerar att få mens under lajvet. Du vet inte riktigt hur arrangörens toalettlösning ser ut eller du vet att det är väldigt grundläggande dass.

Här är några exempel på resurspaket du kan sätta ihop till dig själv, baserade på vad jag tar med mig.

Grundläggande akutpaket för mens

Grundläggande akutpaket kan innehålla en binda, en menskopp samt en individuellt förpackad våtservett. Dessa kan bäras på kroppen, i en liten väska märkt med off-symbolen om sådana förmål inte passar i lajvvärlden. Jag köper våtservetterna på apoteket. Bindan är något billigt märke. Bindan är för att skydda om koppen skulle läcka.

Större akutpaket för mens

Större akutpaket [förpackat]: Menskopp. I förslutningsbar plastpåse för att skydda mot fukt: ett paket pappersnäsdukar, en eller två bindor, två individuellt förpackade våtservetter. Du kan även ta med en sådan där små svarta plastpåsar som hundägare plockar upp efter sin hund med. Den kan du slänga använda bindor och våtservetter i tills du når en papperskorg om en papperskorg inte finns tillgänglig. Paketet passar i en sidoväska eller ryggsäck som din roll bär med sig.

Resurspaket

Resurspaket: Här har jag tagit med mig desto fler platskrävande saker. Liten flaska handsprit/alcogel för att förhindra att du för in bakterier i vagina. Vattenflaska med rent vatten/kranvatten för att skölja menskoppen alternativt tvätta fingrarna. Detta kan lika gärna vara en flaska som passar lajvvärlden bättre. Ljuskälla, som kan vara ett ljus, en lykta eller en ficklampa. Jag känner folk som rekommenderar pannlampa. Binda om menskoppen läcker. Menskopp. Pappersnäsdukar för att torka av menskoppen, underlivet eller fingrar. Våtservetter för att gnugga bort eventuella blodfläckar. resurspaketet är ofta ganska stort men funderar bra att ha i ditt läger i någon påse markerade med offruna om inte föremålen fungerar i lajvvärlden.

För er som inte använder menskopp fick jag  andra tips. Ett av dem var att det finns tamponger med införningshylsa, vilket är jättebra om man gillar tamponger, bra då man inte för in några smutsiga fingrar i slidan.

Hur gör jag?

Om jag inte har regelbunden tillgång till dasset så använder jag menskoppen i kombination med en ren binda. Under lajvkläderna har jag då helt vanliga bomullstrosor, då det är helt hopplöst att fästa en binda i de flesta fantasylajv-brokor. Jag tömmer alltid koppen på morgonen när jag vaknat och innan jag ska sova. Jag tvättar händerna innan på något vis innan jag plockar ut den. Jag torkar koppen, helst med något annat än toalettpapper då detta gärna luddar. Här är pappersnäsdukar bra. Jag sköljer om jag kan och när jag är klar tvättar jag av händerna så gott jag kan. Sedan tvättar jag händerna ordentligt när möjlighet ges. På kvällarna är det ofta för mörkt för att se bra nog.
Därför går jag in och tömmer koppen om vi passerar ett bättre dass under dagen.

På de flesta lajv använder jag binda. Jag är lite för rädd för att tappa mitt enda mensskydd i dassgropen. Men när det fungerar är menskopp fantastiskt bra.

Safer larps for young larpers - relationships between younger and older larpers

A safe place to rest.

Background information:
This is translation of the same post in Swedish
I have for some time now, and it's hard to pinpoint when I started become one of the people larpers in Sweden turn to when they want to talk about abuse, both sexual and not that they have been subjected to at larps or in larp related setting and relationships. Earlier during 2014 I brougt up the subject in a semi-public arena, a newly started Facebook for female larpers. This conversation soon lead to the article on Spelkult called A tsunami of testimonies

In this particular post my intent is to target a common situation that can be an indication of abuse or at least uneven power distribution. I mean when there is a considerable age gap between larpers. What I'm going to write will apply to many different situations, not just for larps but there is a lot of my readers that like when I relate what I write directly about larp and that makes it easier for them to recognize problem situations and to do something about them. This post is about people that larp and not about the characters they larp and is about what happens to their physical bodies no matter what character they are playing. The post is not about when two mature adults are playing a relationship where the characters have a considerable age gap between them. When I write relationship I mainly mean sexual relationships, both short and long.

This post also heavily relies on my ethic. I am more of an consequentialist and not as much as am ethics of the intent of actions. I care very little about what people where thinking and feeling about what they did. I am also group oriented and think a lot about what is good for groups of people. In this context, what is good for the group is to stop sexual abuse within the group and to attain that goal I am willing to sacrifice the opportunity for young people to have sex, even consensual sex with partners that a many years their senior. (as a sidenote one can add that this is not a personal sacrifice, I am 34 yo myself and not interested in teens, I lose nothing.)

Now, I know many of you prefer if texts about this are kept gender neutral, but this is based on a lot of stories about cases of abuse in the Swedish larp scenes which I got from the source and my audience prefers when I am concrete and stay close to the reality it is based on. I can say that the absolute majority of stories contains a much older man and a younger woman or a non-binary person with a feminine gender expression

If we turn to look at Swedish law the age of consent is 15 years old. But there is another factor that a lot of people don't know about and that is that it also states that if you are in the care of the older person or you have a relationship comparable to that, there is a higher age limit of 18. My ethics also tells me that although we agree not to break the law when it comes to consent this is only a low set bar. We are capable of, and we should, have higher set sexual ethics, high enough that we do not commit sexual abuse and then use excuses for ourselves.

As with a lot of other subjects this comes down to power and influence. A friend of min offered up the ethical guideline that if there is to be a sexual relationship between two people who are uneven in power and influence it is the person with less agency that should be the initiating part. That mean that the older person have to follow the lead of the younger person. But, a lot of people have a hard time to realize they have more agency, room for action than other people. Some people don't care when it comes to sex. Some don't care because they don't recognize undue pressure unless it comes in the form of physical constraint, the older person holding the younger person down. Some don't care because they simply don't care. If they want to do something to someone they will do it and other people will have to deal with the consequences.

Alcohol

Something organizers, volunteers and other larpers can be on the lookout about is how alcohol is handled at the game and at pre and post larp meetings. Alcohol can be present at larps that prohibits it. Alcohol is easily hid at most larps. It is poured into other containers. It is also very easy to hide inebriation in someone younger that 18 (drinking age in Sweden) by claiming they are just larping that their character is drunk. 

Be on the lookout for people that look young and that seem to be inebriated. See if someone you suspect have alcohol are providing someone who is younger than 18 with something to drink. You might call this high minded of me, but so be it. I know that it happens that people who are looking to have sex with a woman many years their junior uses offers them alcohol. Alcohol lowers your defenses and anyone who is not used to alcohol can quickly become more intoxicated than they planned. In addition, a person below drinking age who is given alcohol and accepts often feel they should be grateful. People with access to alcohol have the opportunity to build a influence based on this over people below drinking age who want that access to alcohol. A 30+ year old man giving a 17 year old girl a drink of whiskey or several helpings of wine.

Organizers: Think about what alcohol rules you want at the event. Be careful how you write them, inform participants about them in such a way that as many as possible know what they are saying. If a participant is below drinking age and seem to be intoxicated, bring them in and find out. You might not want to be the one who "tell" on them, but hey if they are below 18 they are kind of your responsibility now. If you have a mentor system in place, please bring in their mentor.

Volunteers: Read and learn the alcohol rules of the event by heart. Help other people know them and follow them. Don't be afraid to talk out of game with someone who seem intoxicated and you worry for them. If they are more sober than they seem in game, this should become obvious out of game.

Larpers: You know your own group best. Discuss before game what attitudes you will have towards alcohol in your camp. Get involved if someone is giving alcohol to a person below drinking age. Tell them out of game that that is not ok, nor tolerated. I know a lot of you drink no matter what the rules of the game states, but at least have some kind of ethics in place about what you think about getting teens drunk. I'm sure you don't want some asshole to take advantage of them.

In game relationships
I belive most subjects can be used in larping. However, a lot of the stories told to me by victims show that even though a lot of larpers have found wonderful relationships with people they played with at larp games abuse is also hidden beneath the alibi of larping. "it's just a game" is a common lie. If you choose to in game portray a relationshop with a larper many years your junior, please examine what the age gap between the two of you out of game look like. Is the younger one younger than 18? Younger than 15? Has the younger person finished High School? Is the younger person living on his or her own? My thoughts are a lot about maturity and the ability to care of yourself. The ability to withdraw from the in game relationship if it starts being uncomfortable. This look at maturity is not something I think should be used to excuse an extremely uneven age distribution. Someone who is 30+ shouldn't play an intimate relationshop with a 17 year old player just because "Oh, she is so mature!". If she is mature enough, she can play a intimate relationship with someone who isn't 30+ out of game. in fact I recommend it. Playing relationships of different kinds helps us mature.

I'm ok. Just larping.

Organizers: Even if you are organizing a larp where you do not provide plot, only setting, I would recommend you ask participants to send you something about what kind of relations their characters will have to other played characters. If you then spot relationships between players that makes you uncomfortable, you could always say you want to talk to them, and make up your own mind about if you will allow it at your game.

Volunteers: Have the courage to talk out of game briefly if you see something between players you feel doesn't look good and you are uncertain it is just role played. Listen to your intuition. Sometimes a quick "Hey I saw what happened back there and I just wanted to ask if you were ok" in the line to the toilets mean the world to a larper stuck in a relationship plot that is starting to feel uncomfortable.

Larpers: You know your own group best. If people in your group prepare or start a relationship with a much younger player, who is also younger than 18, please ask them out of game how it's going and make up your own mind. Listen to your instincts. Reach out to volunteers and organizers if you feel you need their help.

Dependecy

There are many different kinds of dependecy, but these are some that might be relevant to young larpers and newcomers.

• Being dependent on another larper to be able to get to the larp location and to get back home.
• Dependency on another larper for a place to sleep before, during and after the game.
• Another larper knows a secret about you, that they could tell other larpers/the organizer or your legal guardian about that your fear would make you either unwelcome or unable to larp again. (Like, you have a hidden disability, you have committed a minor crime, they have naked photos of you or you broke the rules of the larp you are at. Even possible they had sex with you and they might tell your legal guardian and you can't come to larp again). Alternatively just the fear they will bad mouth you.
• An older larper is your only way into a certain social group, for example the group you are going to larp with, the in crowd or they are the gate keeper for the kind of role or race you want to play at the larp.
• An older larper owns most parts of equipment you are going to be using at the larp/use for your most beloved character. if they don't like you, you will have to get that equipment some other way and you can't afford it. You owe them.

Organizers: Arrange for one extra place to sleep during the game or for pre game workshops you organize. This is to be used by a larper who contacts you during game and says their sleeping arrangements didn't work out. Unfortunatly there is some risk involved for any young person, especially girls, who quickly have to find a place to sleep. Also the space can be used by people who got hurt and are waiting for pick up.
Before the game it can be nice to make lists that makes is easier for people to find others to car-share to the game. This makes it possible to have more agency in who you go to the larp with. The Swedish Thule-campain often does this. If possible, offer participants to be picked up volunteers from the local train or bus stop for a fee. Young people rarely have drivers licenses or their own car and are more dependent on public transport.
If there will be a pre game workshop, have workshops where you mingle and get to know other participants, it makes you less dependent on the people you came with.
There is a merit to different ways of communicating with participants before the game. If you have a system where you are in contact with each individual participant this lessens the amount of influence the group leader has over his group.

Volunteers: If you meet a young person who seems to have lost their group and seem a little bit down, please show some empathy and ask them how they are doing. Check up on them if they want to find their way back immediatly or if they rather hang with you for a little while, have a cup of tea and a chat. Do not have sex with them (I can't believe I have to write this.)

Larpers: If someone is "new" to your group, or mostly just hangs around because they are associated with "that guy". Please introduce yourself to the newbie. Facilitate them getting to know the rest of you. The night or hours before you go in game, have a little get to know each other-workshop just in your group.You don't have to like everyone, but you can't you let them be a tag a long who just knows one of you. Certainly if they are very young and "that guy" who brought them has a bit of a creep-vibe. Some of these guys seem to always bring a new person, often a girl and this girl often stops larping after a while. Ask yourself why that is. (It's not always abuse, but sometimes it is. Sometimes it is hidden as a "bad breakup")
Some finishing words.
Be brave enough to intervene. Do you have any other suggestion? Contact me, it's ok this time. You can post it in a facebook larp related group. Sharing is caring. Dare to talk to other larpers around you about these subjects.
Sure, we larpers often want to be open minded, but we don't want other people to come to harm right under our noses either, do we?

Tryggare lajv för unga deltagare - relationer mellan yngre och äldre lajvare.

This post is translated to English here

Bakgrund:
Under en längre tid, jag har egentligen svårt att säga exakt när det började, har det blivit så att jag är en av de som andra lajvare i sverige kommer till och berättar om sexuella övergrepp de blivit utsatta för i samband med lajv, lajvförberedelser och så vidare. Tidigare under 2014 förde jag upp frågan på dagordningen i en grupp jag var med och startade på Facebook, som är inriktad mot kvinnliga lajvare.
Det ledde i sin tur till artikeln på Spelkult: Ett dån av vittnesmål

En trygg sovplats

I just det här inlägget tänkte jag rikta in mig på en vanlig förekommande situation som kan leda till övergrepp. Stora ålderskillnader. Det jag skriver här gäller i många situationer, inte bara på lajv, men det är många som läser bloggen som tycker om när jag relaterar mer konkret till lajv och att det gör det lättare för dem att få syn på problemen och åtgärda dem. Inlägget berör personerna som sig själva och alltså inte de karaktärer de spelar och det berör vad som händer med deras fysiska kroppar oavsett vilka roller de spelar. Inlägget handlar alltså inte om när två vuxna och mogna personer spelar roller som har en relation där rollerna har en stor ålderskillnad.
Med relationer menar jag är sexuella relationer av både engångsnatur och längre förhållanden.


Det här inlägget bygger dessutom väldigt mycket på min egen etik, som har mer av en konsekvensanalys (konsekvensetik) och bryr sig mindre om vad folk tänkte och kände runt sina egna handlingar (sinnelagsetik). Dessutom är jag ganska gruppcentrerad och funderar på kring vad som är bra för gruppen. Här tänker jag att det som är bra för gruppen är att förhindra sexuella övergrepp inom gruppen och att jag för att uppnå det målet är villig att offra möjligheter för unga personer som vill ha samtyckande sex med många år äldre personer.

Nu vet jag att det finns flera som föredrar att man håller sådana här texter könsneutrala, men då jag  har viss insyn i flertalet fall i lajvsverige och min publik brukar föredra när jag är konkret så kan jag säga att det är en massiv övervikt där en man är den äldre personen och den yngre personen är kvinna eller någon som är ickebinär med ett feminint uttryck.

Jag är ok. Jag lajvar bara.

Om vi nu ser till lagen så är det så i Sverige att vi har en åldergräns för att kunna ge samtycke till sex som går vid 15 år fyllda. Men det finns sak till, som många inte tänker på, nämligen att om personen står under den andra partens fostran eller ett liknande förhållande råder, gäller den högre gränsen 18 år. Min etik säger mig också att även om vi inte ska göra sådant som bryter mot lagstiftningen i dessa frågor så är det en minminivå. Vi kan och bör ställa högre krav på oss själva inom sexualetiken för att inte själva begå övergrepp och sedan bortförklara det.

Som så många andra saker handlar det om makt och om inflytande. En vän föreslog en grundprincip om att ska en sexuell relation uppstå mellan två personer som har olika mycket makt och inflytande så är det alltid personen med minst handlingsutrymme som får vara den drivande. Dock är det många som har svårt att inse att de har mer makt än en annan person i en relation och andra människor bryr sig inte. En del bryr sig inte för de har höga krav ställda på vad som kan anses vara tvång, kanske ser de bara direkt fasthållning som tvång. Andra bryr sig inte för att de rakt ut inte bryr sig. Om de vill göra något, så kommer de att göra det och så får andra hantera konsekvenserna av deras handlande.

Alkohol
Något som arrangör, funktionär eller medlajvare som kan vara värt att hålla utkik efter är hur det går till med alkohol på lajvet. Alkohol kan förekomma även på lajv där det är uttalat förbjudet. Alkohol kan dessutom vara lättare att gömma än i andra sammanhang. Det hälls upp i andra kärl, och det är lätt att hävda att någon under 18 bara spelar alkholberusad.

Håll utkik om det är någon som ser ut att vara under 18 som verkar påverkad av alkohol. Håll även utkik efter om någon som du misstänker har alkohol ger dryck till någon du tror är under 18. Moralisk kan ni tycka att jag är nu, det får ni tycka. Men jag vet att det händer att folk som vill ha sex med någon som är mycket yngre än dem bjuder dem på alkohol. Dels sänker alkoholen ens försvar och den som är ovan att dricka kan snart bli mer påverkad än de har tänkt. Dessutom, en person som är under 18 som blir bjuden på alkohol blir ofta tacksamma. Den som har tillgång till alkohol får en sorts tacksamhetsbaserad makt över den som är under 18 och som inte har egen tillgång.

Arrangörer: Tänk över era alkoholregler. Formulera dem noga, informera om dem på ett sådant sätt att så många som möjligt känner till dem. Plocka med den som är under 18 som misstänks vara berusad. Du kanske vill vara snäll och inte sätta "dit" dem men de är ditt ansvar nu.

Funktionärer: Sätt dig in evenemangets alkoholregler. Underlätta för andra att följa dem. Var inte blyg för att se till att prata off lite med den som är berusad på ett sätt som oroar dig.

Medlajvare: Du känner din egen grupp bäst. Ingrip om någon bjuder folk under 18 på alkohol eller om du misstänker det. Säg till off om något inte känns ok. Disskutera vilka regler ni ska ha i er grupp/i ert läger.

Inlajvrelationer
Jag tror att det mesta går att lajva, det beror på lajvet. Men vissa historier jag har fått mig till livs har visat att även om många lajvare har blivit ihop i underbara relationer för att de träffades på ett lajv första gången så händer det också att övergrepp begås dolda under den tunna slöjan av att det "bara är lajv". Om man välja att spela en relation med en lajvare som är många år yngre än en själv så kan man ta en titt på hur åldrarna hos er spelare ser ut. Är den yngre av er under 18? Under 15? Har den yngre personen gått ut gymnasiet? Lever den självständigt från sina föräldrar. Jag tänker att det handlar mycket om mogenhet och förmåga att själv ta hand om sig, och att ha praktiskt möjlighet att dra sig ur om det känns obehagligt. Den här mogenhetsbedömningen menar jag inte ska göras _nedåt_. 30 åringar bör inte spela intima relationer med 17 åriga spelare för att "hon är så himla mogen". Då kan hon spela den relationen med någon som inte är 30+ off.

Arrangörer: Även på lajv där ni inte står för intrigerna, be gärna deltagarna att skicka in något om hur deras relationer med andra på lajvet ser ut. Om du sedan ser att det här förekommer förberett, kan du ju ta ett samtal med de inblandade lajvarna och skapa din egen uppfattning.

Funktionärer: Våga prata off helt snabbt och litet om du ser något som inte ser ok ut, men som du är osäker om det bara är bra lajvande. Lyssna på din magkänsla. Ibland kan ett snabbt "är du ok" i dasskön öppna en väg ut för någon som sitter fast i en intrig som börjat kännas jobbig på riktigt.

Medlajvare: återigen känner du din grupp bäst. Om någon i gruppen förbereder eller inleder en inlajvrelation med någon där den ena parten är mycket yngre och under 18, kolla gärna av hur de har tänkt och bilda din egen uppfattning.

Beroendeställning
Det finns så många olika beroendeställningar, men här är några som berör yngre lajvare samt även nykomlingar i hobbyn.

• Beroende av någon annan för att kunna ta sig hem efter lajvet samt annan transport.
• Beroende av någon annan för att ha någonstans att sova på lajvet eller innan och efter.
• Någon annan vet en hemlighet om en, som de skulle kunna sprida om man inte gör dem nöjda. Alternativt rädslan för att de ska tala illa om en inför andra lajvare.
• De är ens enda väg in till en social grupp, till exempel gruppen man blivit lovad att åka med, den coola gruppen lajvare, ett speciellt rollkoncept.
• De har lånat all sin utrustning från en snäll äldre lajvare och om de måste lämna tillbaka den kan de inte lajva. Det är en tacksamhetskuld. 

Arrangörer: Se gärna till att det finns en säker, torr extra sovplats att användas om det är någon vars ursprungliga sovplats inte fungerade. Gå gärna ut med samåkningslistor, till exempel thulekampanjen gör ofta detta, eller erbjud människor mot en ersättning att hämta och lämna vid kollektivtrafik. Ungdomar är ofta mer beroende av kollektivtrafik. Om ni ska ha workshops innan lajvet, se gärna till att ha punkter där man minglar och lär träffa många andra som ska vara på lajvet. Olika sätt att sköta deltagarkontakt kan också ha påverka hierarkier. Har du som arrangör ett system där arrangemanget har en kontakt med varje deltagare försvinner en del av den makt som en grupporganisatör annars kan sitta på.

Funktionärer: Om du hittar någon ung person som verkar kommit bort från sitt läger, respektive verkar nere och ledsen. Var gärna lite medmänsklig och kolla hur det är fatt. Kolla om de vill tillbaka direkt eller hellre följer med och värmer sig med en kopp te först. Ha inte sex med dem (I can't belive I have to write this).

Medlajvare: Om någon är "ny" i din grupp, eller mest verkar hänga med som bihang till "handendär". Presentera dig. Presentera runt dem. Kör lite "lära känna"-övningar kvällen innan lajvet. Du måste inte gilla alla, men du kan inte heller låta någon som ändå är med i din grupp bara känna bara en person i gruppen. Speciellt inte om de är unga och "handendär" som tagit med dem ger dig dåliga vibbar.



Avslutningsvis: Våga lägg er i! Har ni fler förslag? Kontakta mig för all del, eller posta i Vi som Lajvar eller anna grupp. Sprid dem och våga prata om det här.

Ett förslag om modern (n)etikett ur ett feministiskt perspektiv.

Du behöver inte vara artig. Den här texten är till för den som vill läsa lite om artighet.

Texten är skriven ur perspektivet för en feministiskt aktiv kvinna som är väldigt aktiv på sociala media (jag).

Magdalena Ribbing är en expert på vett och etikett. Hon har lyckats omvandla sina stora kunskaper på ett sådant sätt att hon ofta kan ge relevanta råd för vår nutid.

Vi ser ofta vett och etikett som något gammalmodigt. Men vi är många som skulle ha nytta av och känna trygghet om vi visste mer om vad som förväntades av oss och vad som kan vara rimligt att förvänta oss av andra. Detta är absolut inte ett argument för "god ton". Snarare hur folk kan undvika att andra ska behöva bli arga och säga ifrån.

Förr var vi mer sociala ansikte mot ansikte även om det förekom en hel del brevskrivande. Brevskrivandet var dock ofta av mycket privat karaktär, ett hemligt meddelande från en individ till en annan. Ingen annan såg och tog illa upp av innehållet i brevet om de inte letade upp det fysiska pappret och gjorde det medvetna valet att läsa texten.
När telefonen kom var denna för det mesta också ett samtal mellan två individer, och man tog samtalet i ett mer avskilt rum. Att lyssna på någons telefonsamtal var dåligt uppförande.

Idag umgås vi allt mer på nätet, och en del av nätet kallas också för sociala media. Det är arenor att vara just social på, att umgås. Här är några konkreta riktlinjer som jag ödmjukt lägger fram. Andra texter om så kallad netikett förekommer, men jag tänker att jag lika gärna kan utveckla mina egna tankar om ämnet. Att vara socialt smidig ger oss möjlighet att spara vår energi till de tillfällen när vi behöver vara socialt osmidiga.

• Allt är inte en debatt eller en diskussion. Det finns andra sorters samtal. Lär dig att känna av, eller fråga, vad den som skriver på twitter, facebook eller gemensamma forum vill ha ut av samtalet. Jag möter ofta personer som inte bara ser alla uttalanden på nätet som ett inbjudande till debatt, utan även en ganska aggressiv sådan. 
• Retorik: tolka gärna den andre välvilligt: Ibland tror vi att andra människor menar något annat än de gör. Många är idag uppvuxna med ett ganska hårt språk, eller ett internt språk specifikt för deras bekantskapskrets. En term eller en mening kan betyda något annat och en krock uppstår när deras meddelande når fler än den kretsen, via social media.
• Fundera på om du använder ett internt språk. Om du i den "stora" världen använder ett språk som är allmänt förstått i din subkultur så bäddar du för missförstånd. Om du märker att andra inte har en aning om vad du talar om eller verkar ta väldigt illa upp, fundera på om du kan ersätta termer som betyder något i din subkultur med termer som är mer allmänt kända. Detta gäller från e-sportens kränkande slangtermer till de akademiska kretsarnas specialtermer.
• Tänk på vilken publik som ser ditt meddelande. Skriv och tala på ett sådant sätt att de du samtalar med har en chans att så korrekt som möjligt avkoda ditt meddelande. Fråga dig själv om ditt mål är att få tala på ditt eget språk, eller om ditt mål idag är att få mottagaren att förstå.
• Ge inte komplimanger om andras utseende om du inte känner dem mycket väl eller det tydligt framgår av kontexten att det är ok. Jag har pratat med en del män som dock gärna skulle uppskatta mer utseendekomplimanger, men det finns många kvinnor som upplever komplimanger som störande. Själv kan jag ta komplimanger från nära vänner, men ogillar i övrigt att bli "kroppad". Ta reda på vad folk gillar. Det handlar inte om vad du vill, vill du göra någon glad, ta då reda på vad som gör dem glada. 
• Skamma inte den som ger uttryck för känslor som är helt rimliga. Det finns en diskussions-fokuserad kultur som anser att man ska vara sval och distanserad och komma med faktabaserade argument. Innan man ålägger det kravet på ett samtal måste man fråga sig: "är detta ett samtal eller en diskussion? Är det verkligen korrekt att kräva att den andre är sval och distanserad? Är en känslomässig reaktion snarare lämplig just nu.
• Var helst aldrig djävulens advokat. Argumentera aldrig emot med argument du inte kan stå för. Leta inte upp brister i den andres argumentation "bara för att". Om du verkligen vill göra det, fråga först om det är ok att göra så. Acceptera om det inte är vad de andra i samtalet vill och deklarera sedan tydligt att det är det du gör. Djävulens advokat, speciellt mot folk du i grunden håller med tröttar bara ut folk och orsakar oftare än du tror att folk sitter hemma och gråter. Så du stöttar inte alls.
• Sluta om folk säger att de gråter/är helt knäckta: Jag är ofta aggressiv i text, men om en person ger signaler om att de mår väldigt dåligt är det enda etiska att i stunden backa. Även om ni är i en debatt måste vi visa viss omsorg om våra medmänniskor. Har du fått dem att gråta har du väl på någon nivå nått dem och det får fan ta och räcka för den här gången. Ge folk tid att samla sig.
• Skamma inte folk som inte kan de senaste korrekta termerna om du bara är allierad: Du lärde dig termen för 6 månader sen, uppmuntra den gärna, upplys gärna andra om att termen finns. Att vi slutat säga en sak och börjat säga en annan. Men om någon annan använder "fel" term, se gärna till övrig kontext. Om de tänker medmänskligt i övrigt är det kanske så illa ändå? Det kommer ordna sig.
  
  Att bli fortsättad...
  
  
  

Entusiastiskt samtycke och sexuell etik? En guide för lajvare.

Entusiastiskt samtycke och samtyckeslagstiftning är ord som du kan ha stött på de senaste åren. Vissa av er kan ha undrat lite vad det innebär. Jag har även fått förfrågningar om att vara konkret när det kommer till vad som är entusiastiskt samtycke och hur ett sådant samtycke kan se ut. Jag hoppas att frågorna kommer för att människor, män, kvinnor och andra känner att de antingen undrat om de kan ha misslyckats med att få entusiastiskt samtycke tidigare i sina liv samt undrar hur de kan göra bättre i från sig i framtiden.

Brasklapp:
Jag är inte sexualundervisare.
Jag representerar inte alla kvinnor.
Jag är inte en perfekt människa som aldrig gått över någons sexuella gränser. Det kan ha hänt, dock har jag inget minne av att någon tagit upp det med mig. Men sådant är svårt för män att ta upp med tanke på den mansroll vi har idag.
Använd inte denna text för att rationalisera och rättfärdiga handlingar som är tveksamma bara för att jag varit väldigt konkret i mina råd och pekat mot att handlingarna är ok inom under vissa omständigheter. Om du gör det, så kommer jag att hitta dig, och det kommer att bli konsekvenser för det.

Sex och sexualitet kan vara positiva delar av våra liv, men de kan också leda till stort lidande fysiskt och psykiskt. Detta skriver jag som sexnegativ feminist (eller sexkritisk, vad man nu kallar det). Jag är alltså inte sexpositiv feminist, men jag är inte i motstånd mot de sexpositiva utan arbetar i samklang med dem för att nå en värld där sex inte skadar dina medmänniskor. Jag är dock pre-utopiker och erkänner villigt och med öppna ögon att sex med andra kan skada oss, skada våra kroppar, skada vår ekonomi och skada oss socialt och psykiskt. Sex har en massa positiva sidor och positiv intimitet är en fantastisk sak.

Så. Nu rör vi oss vidare till lajv. Mycket av det jag skriver kommer att vara influerat av det sociala livet runt fantasylajv men inte enbart. Jag kommer vara konkret och därmed kommer generaliseringen få stå tillbaka. Det jag skriver utgår från ett preutopiskt perspektiv på makt.

• Även om jag vill att män och kvinnor ska ha lika mycket makt så har de inte det idag. 
• Även om jag vill att cis och transpersoner ska ha lika mycket makt så har de inte det idag.
• Även om jag vill att yngre och äldre ska ha lika mycket makt så har de inte det idag.
• Även om jag vill att de som är etablerade i en social grupp ska ha lika mycket makt som en nykomling som har de inte det.
• 
  

Innan lajvet
Så. Du är en social och/eller sexuell varelse som ska på lajv. Jag tror att en del kallar det för könsvarelse. 

Det finns lajv som berättar innan lajvet om det är ok att ha off-sex under evenemanget eller om arrangörerna avråder från detta. De flesta arrangörer skriver dock ingenting om detta på lajvet. Utan det är en outtalad social spelregel som alla antas känna till ändå. Det gör dom inte. Om du undrar så är det konkreta rådet att fråga flera olika personer som ska åka på lajvet och gärna minst en arrangör, funktionär som du känner dig bekväm att ställa sexuella frågor till. Respektera om personen du frågat inte vill prata sexuell etik med dig. Det är väldigt obekvämt för många. Tänk på vilka du frågar! Är de yngre än dig? Är de nyare än dig till kretsen? Vilka kön identifierar ni er med? Kan frågan i sig vara obehaglig?

Vissa lajv har fysiska förträffar innan lajvet, det kan vara fikaträffar eller att man ses på en lokal för att göra något som kallas för workshops. Det händer att folk som inte anser att man ska ragga på själva lajvet raggar här, då detta inte riktigt räknas till lajvet. Är du osäker, fråga berörda människor. Ibland leder workshops till att folk ska sova över, antingen i lokalen eller hemma hos varandra enligt någon sorts överenskommelse. Bara för att du blir tilldelad en sovplats i närheten av person som du attraheras av innebär det inte att det är en invit att känna på den personens kropp. Inte heller om du bjuds in att sova i samma säng/soffa/luftmadrass. Majoriteten av människor är dessutom obekväma med att ha sex med någon annan när andra människor än deras sexpartner/sexpartners är i rummet och även om du skulle träffa någon som vill ha sex i sovsalen så är det inte respektfullt mot andra som sover i den sovsalen. Så gör det inte.

Under lajvetFörst kanske jag ska berätta att många lajvare ser det som lite fult att ragga på lajv. Man kan se det så här:

• Individer som tycker att det är fel att ragga på lajv och inte själva gör det.
• Individer som tycker det är fel att ragga på lajv och ändå själva gör det.
• Individer som tycker att det är tillåtet att ragga på lajv och själva gör det.
• Individer som tycket det är tillåtet att ragga på lajv men inte själva gör det.

Tänk såhär kring raggande på lajv. Analysera din egen position både in och off. Har du mer makt och inflytande än personen du vill ragga på? Det här gäller även om du bara tänker att din karaktär ska ragga helt inlajv på en annan persons karaktär. Du måste ge den andre personen möjlighet att backa ur om det inte är ett spel de önskar. Spel på sex och romantik kan vara hemskt roligt, men det är många individer, främst kvinnor, som har väldigt dåliga erfarenheter av just sådant spel som övertolkats av deras manlige motspelare och lett till konsekvenser som kvinnan fått hantera. Tänk på att kvinnor och ickebinära ofta får ta ett större socialt ansvar både för sitt eget och mäns beteende och får jobbet att agera socialt smörjmedel när det egentligen är en väldigt jobbig situation för dem.

Om det nu skulle bli så att du känner dig väldigt säker på att det är du som offperson som lyckats ragga upp någon annan som offperson, tänk på vad jag skrivit ovan om att inte ha sex i utrymmen där det finns andra människor som inte gått med på att vara där när ni har sex. Om du tror att du lyckats ragga upp någon som offperson, gå gärna till ett offområde om ett sådant finns på området, eller gå off någonstans lite avsides och lär känna varandra lite bättre. Ibland är båda kåta på varandra, tycke finns, men det är socialt inte strategiskt att ligga med varandra på grund av existerande monogama förhållanden eller på grund av skeva maktförhållanden så som stor åldersskillnad, arrangör/deltagare, hög status/oetablerad/isolerad.
Om jag ska ge en konkret regel, om ni är på ett lajv där det finns tillgång till alkohol, så är det bäst om båda parterna är nyktra om de vill gå längre än ett hångel med kläderna på. Men det är min åsikt.

Efter lajvet

Som jag skrev ovan så är det fler som anser att det är ok att ragga så länge man inte är aktivt inlajv längre. Det har dock blivit vanligare att det förekommer efterfester med alkohol efter lajv. Man är ibland extra känslomässigt sårbar efter ett lajv, lever med så kallat bleed som påverkar ens känslor som kan få en att fatta beslut man inte annars skulle göra. Även här är inte det faktum att man hamnar i samma bädd eller i bäddar brevid varandra detsamma som entusiatiskt samtycke. Lite alkohol kan vara ett socialt smörjmedel, men mycket alkohol är inte en bra kombination med sexuella aktiviteter. Ta med kondomer om du tror att du kanske kommer att ha den typ av sex där sådana behövs. Fundera på maktförhållandet mellan dig och den du fattar tycke för. 

Generellt om Entusiastiskt samtycke

Entusiastiskt samtycke kan både handla om att med ord uttrycka vad man vill göra med den andre, börja gärna med enkla saker, typ "får jag lägga armen om dig?" men det kan också handla om att fysiskt svara upp på vad den andre människan gör. Du nuddar vid någons hand, de nuddar din hand tillbaka. Du ler mot dem, de ler tillbaka. Ta det långsamt och kolla signaler varje steg av vägen. Detta gäller även om du ska ligga med någon du legat med förut, om ni inte har en väldigt uttalad annorlunda överenskommelse.

Kolla dessutom av, helst muntligt om den andre personen är ok att gå vidare. "Off: vill du att jag kysser dig på riktigt?" Var extra extra noga innan ni har oralsex, vaginal penetration, analsex. Tänk också en extra gång innan ni har barnalstrande sex. Använd kondom om en penis ska penetrera en kroppsöppning.

Generellt om sex

Sex blir nästan alltid bättre, speciellt för de med vagina och klitoris om det får ta tid. Förspel, och att långsamt trappa upp från mer oskyldig beröring av neutralare områden av kroppen, eller helt enkelt visande av icke sexuellt laddat intresse gör att den du vill vara intim med kommer att vara mer avslappnat och mer stegvis blir tänd på att vara intim med dig. Jag blir förvånad över hur dåliga många män är på hela förförelseprocessen och samtidigt tror att de är bra på sex när de ser sex som just bara det som innefattar könsorganen?
Det som en sexpartner gillar är dessutom bara delvis överförbart till nästa person av samma kön eller könsdelar som man vill ligga med. Man lär sig individspecifika preferenser från varje person man är intim med. Var öppen för det.

Sen vill jag slutligen säga en sak till alla de som varit i sexuellt obekväma situationer och klandrar sig själva för att de inte sa ordet "nej".
Frånvaron av ett nej betyder inte ett ja.

Ja betyder ja.
Entusiastiskt samtycke innebär ett aktivt deltagande från båda (eller flera) parter.

Tack för mig.
Använd kondom.

Om att vara en besvärlig kvinna

Jag och några vänner pratade om konflikter. Om konflikter som något man måste ha konfliktmuskler för. Som med alla muskler måste dessa muskler tränas.

Mentalt måste vi också få pröva att hamna i konflikt och upptäcka att det sällan är så jobbigt som vi trott. Samt få känna på hur skönt det kan få vara att säga ifrån, att stå upp för sig själv eller för andra.
Jag kommer från en bakgrund där jag blev mobbad under många skolår, samt hade en del konflikter även i hemmet. Jag hamnade i många konfliktsituationer som jag inte hade startat och det verkade inte heller finnas något sätt att få bli lämnad i fred.

Det finns en berättelse om noshörningsungar:

"Noshörningsungen knuffar får, vare sig den går, eller stilla står.
Så till slut gör noshörningsungen precis som den vill."

Själv gör jag inte precis som jag vill, det finns gränser. Men jag avstår inte att göra saker eller säga säger för att det finns någon som omilt försöker knuffa mig. Ska man vara dramatisk kan man säga att jag inte "förhandlar med terrorister". Det jag lyssnar på är min egen inre röst, min moraliska kompass samt de som jag vet har mindre utrymme och mindre röst än vad jag har. Jag är dessutom villig att under vissa omständigheter såra andras stolthet eller självbild, om jag har bedömt det nödvändigt för att uppnå ett annat mål.

Ganska ofta, när jag blir rädd för något. Att någon ska slå mig, eller att någon ska utesluta mig ur en aktivitet jag vill vara med på, eller att de ska tycka illa om mig och tala illa om mig med våra gemensamma vänner så försöker jag istället tänka att "vill de stoppa mig, så får de _stoppa_ mig."
Det vill säga, att i så fall får de ta till sina maktmedel och spendera sina resurser för att faktiskt stoppa vad jag håller på med. Vilket de sällan kan, även om det så klart också hänt. Jag vet att jag har de som har andra mål än mig, eller som åtminstonde vill bekämpa mina metoder. Men JAG behöver ju inte hjälpa dem nå de målen, om jag är emot de målen och JAG behöver inte bekämpa mina egna metoder.

Jag behöver reflektera innan jag tar i med de verbala hårdhandskarna, och jag får tolerera att det jag skriver i publika forum får kritik både i det publika forumet och i stängda grupper på till exempel facebook. Jag kontrolerar inte vad människor säger om mig. Jag kontrollerar vad jag säger och vad jag gör.

Ett av mina mål är kvinnliga nördars frigörelse från patriarkala strukturer som "håller dem på mattan". Att kvinnliga (alla kvinnor, och ickebinära också!) nördar ska få engagera sig i det dom finner intresse i (sitt nörderi!) utan att kontrolleras av vad män i deras omgivning säger och gör. Jag vet att det finns många män som har samma mål, och de uppskattar när vi uttrycker vad vi behöver få göra. Om vi inte ens vågar säga "nej, det där gillar inte jag".

Så vad vill jag säga egentligen till mina nördiga medsystrar? Ska vi vara praktiska igen?

• Starta projekt med bara kvinnor och ickebinära. Män kör ofta helmanliga projekt.
• Neka män som vill komma med feeback, du tar feedback från de du har valt ut för att du litar på att deras feedback är relevant och korrekt samt framställs på ett sätt så att du kan ta till dig.
• Tro på dig själv, på din förmåga och dina idéer.
• Våga göra åt helvete fel.
• Andras syn på dig definerar inte vem du är.
• Om du är kass på något, fejka. Män gör det hela tiden, och då menar jag inte bara på lajv.
• Ifrågasätt män som framställer sig som experter. Kolla vad de verkligen kan.
• Uppmuntra och stötta kvinnor som tar konflikter i offentliga forum.
• Stötta dina kvinnliga vänner när de har en konflikt.
• Kontakta, via fb eller ring, den som tar konflikter även du är investerad i. Att bara få veta att man inte är ensam gör så himla mycket!
• Utbyt information mellan dig och de du litar på om problematiska individer (både män och kvinnor och ickebinära). Du kan vara tydlig med att det här gäller din uppfattning om individen, eller om det är något du bara hört.
• "Trust women" - gäller främst övergrepp och vad gäller kvinnans kropp, men kan vara relevant även vid andra tillfällen.

Men även jag blir trött.

Sexuell etik och moral - medkänsla och skademinimering

Varning för ett inlägg om sex och sexuell praktik, även om det inte är kroppsligt inriktat. Föräldragenerationen och kollegor kanske inte behöver läsa.

Sexuell etik kan sägas vara de regler man sätter upp för sig själv om hur man vill göra sex och hur andra bör göra sex för att det ska gå i linje med vad man anser vara ett gott beteende. Sexuell moral/sexualmoral är sedan en individs förmåga att hålla sig till de etiska regler de själva eller deras omgivning satt upp för deras sexuella relationer.

Jag har en kollega som är mycket mer bevandrad i sexuell etik än vad jag är, och ibland kan hon sticka till mig en och annan intressant artikel. Dessutom har jag i skolan fått göra ett arbete om buddism och kom därmed i kontakt med olika etiska regler för sexualitet inom en modern buddism. Även Arsinoes blogg kommer in som en influens i de tankar som nu skramlar runt i mitt huvud.

Vad anser jag själv är god tillämpad sexuell etik?
Som jag har skrivit innan är jag pre-utopisk feminist och ser ett stort värde i att se skillnaden mellan en sexuell etik som skulle fungera i min utopiska önskade värld och en sexuell etik som faktiskt fungerar i den värld som jag faktiskt lever i idag.

En av de fem levnadsreglerna inom buddhism påbjuder att man inte ska "missbruka sexualiteten". Huvudregeln är att inte ägna sig åt sexualitet på ett sätt som skadar andra, eller en själv. Men utöver det föreslås det också att det kan skada sexualiteten att "ofta" ha sexuella möten utan kärlek eller med flera olika partners.

En skribent skriver såhär:

"Den tredje disciplinen säger att man inte ska vänsterprassla och inte ha sex med någon som har ett förhållande med någon annan. Såvida detta inte är överenskommet mellan de olika parterna då det inte skadar någon. Pedofili (sex med barn) är självklart också förbjudet och så också våldtäkt. Däremot är polygami (månggifte) tillåtet om alla är med på det. Homosexualitet är också tillåtet. Men om man frågar en buddhist om det är ”naturligt” så kan man få olika svar. Någonting behöver inte vara ”naturligt” bara för att det är etiskt korrekt."

Just detta sätt att formulera det på kan jag i stort hålla med om. Överenskommelser gjorda mellan vuxna människor som inte på något otillbörligt sätt pressat varandra. Samtidigt kan det i vårt samhälle som det ser ut nu vara suboptimalt för en kvinna i en heterosexuell relation att ha vissa former av sexuella överenskommelser med sin partner. Vilka dessa är beror på hur resurserna är fördelade mellan henne och mannen hon har en relation med samt hur maktförhållandena ser ut.

Men just konceptet att både agera med omtanke för sina sexpartners och att inte göra någon skada. Hur långt går det etiska ansvaret. Själv är jag inte en anhängare av sinnelagsetiken, som sätter ett högt värde på vad den agerande hade för intentioner med sitt handlande, utan är mer en anhängare till konsekvensetiken, som sätter vad handlingens konsekvenser blev, högre.

Problemet med konsekvensetiken är att det ibland är svårt att veta hur långt ner i handlingskedjan man kan ta ansvar för vad ens handlingar orsakat.

Därav kommer vi till mitt huvuddilemma: Om en person som av egna anledningar inte söker ett långsiktigt romantiskt förhållande, ska den då även avstå sexuella handlingar? Jag har i min ungdom ofta mött människor som upplevt romantiska känslor efter sexuella möten även om de inblandade parterna innan varit överens om att det inte "kunde bli något mer."
Hur bör man då agera?
Jag tänker att ett vanligt sätt är att efter att ha fått det sexuella möte en eftersökt, ytterligare förstärka dess tillfälliga natur genom att på någon nivå agera kall och avståndstagande, fysisk och/eller psykiskt mot den andre/a parten.

Men åsamkar inte detta skada? Att inte blir medmänskligt och varmt bemött efter ett sexuellt möte åsamkar skada. Men även om ens handlingar får någon annan att tro att detta sexuella möte kommer att leda till något annat kan skada dem om man inte har intention eller möjlighet att uppfylla detta underförstådda löfte.

Hur visar vi bäst omsorgen om våra medmänniskor i vår sexuella moral?
Jag har vissa svar, men jag vet inte om de är fungerande i vårt nuvaranda samhälle. I min egen praktik har jag i mitt liv gjort mig skyldig till att vara "för kall" och visat för lite omsorg om mina medmänniskor för att jag varit rädd för att få för mycket ansvar för deras känslor gentemot mig.
Jag vill vara varmare mot mina medmänniskor, även när attraktionen finns och jag inte kan lova bort mig till någon, då jag har Partner och våra barn. Men hur gör jag det utan att dra in människor i lönlösa drömmar? Är de lönlösa drömmarna ens mitt ansvar? Det kanske de inte är, men jag vill inte åsamka mina medmänniskor skada.

West Pride onsdag

Jag besökte west pride idag. Jag skulle gå på "Göteborgs Stad – en arbetsplats för alla?" som skulle ha startat 15, men då den var flyttad till 16, samt en annan lokal hann jag även gå på "En konstig utställning - vernissage" och därmed också vara med och delta i ett konstverk av Mary Coble. Det en skulle göra var då att med textilfärg tryck sin knutna näve mot en stor flagga. De knutna nävarna symboliserar kamp och det fanns många olika färger tillgängliga. Jag blev nyfiken och läste på lite mer om konstnären.

Sen var då programpunkten, i stora tältet nere i Pride Park, en förvisso tillgänglig lokal, men alla bänkar var långt från scenen och staden och trafiken bullrade runt omkring. Jag hade föredragit om vi hade varit i den ursprungliga lokalen. Bakgrunden är en ny rapport ska sammanställas och publiceras i augusti om hur hbtq-personer har det som anställda i Göteborgs Stad. Några bra sakers som sades under programpunkten från fackligt håll var både att "kampen för hbtq-rättigheter är också en facklig kamp" vilket jag tycker är helt sant ur ett arbetstagar och arbetsgivar-perspektiv. Samt även att "när det har blivit ett diskrimineringsärende är det för sent". Jag tyckte om att panelen också var medvetna om att när man intervjuar folk på arbetsplatser och råkar intervjua de som inte tillhör en viss grupp kommer man få höra att det "nog inte förekommer någon diskriminering, vi har inte märkt något". Det nämndes även att även om det går framåt med attityderna mot homosexuella medarbetare så släpar det efter betänkligt när det gäller alla sorters trans-identiteter. Samt även att det finns en kultur av tystnad, man kanske inte uttalar sig kränkande mot sin homosexuella kollega, men man frågar henne inte heller hur helgen varit eller hur hennes barn mår.

Det har också föreslagits att man ska skriva ett kollektivavtal som i sig kräver "ett aktivt arbete mot diskriminering"

vilka fester är inte tillgängliga?

pins!

Vad är rättvisa när det kommer till gemensam ekonomi?

Förutom eu-valet har det pratats mycket ekonomi i min bekantskapskrets de senaste dagarna. Ekonomi för samlevande par, främst heterosexuella. I min egen och Partners ekonomi gör vi så att vi har delat upp räkningarna samt busskort mellan oss så att vi sedan har ungefär lika mycket pengar kvar på våra lönekonton som vi själva får bestämma över. Jag arbetar heltid, Partner 80%. Jag har lägre heltidslön.
Dessa pengar ska dock gå till mat till hela familjen, så vi försöker även dela på matinköpen. Dessa egna pengar möjliggör att vi kan göra inköp till våra fritidsintressen utan att behöva konsultera den andre, så länge vi ser till att det finns mat hemma. Jag lägger mest hobbypengar på lajv.

Vi har haft ett gemensamt sparkonto, vilket gick till handpenningen till vårt nuvarande boende och vi har precis skaffat oss ett nytt gemensamt konto och ska börja om sparprocessen.

Bland våra vänner kan vi se att det varierar mycket med vad man anser vara rättvisa. Det kan ses som rättvisast att om man tjänar mer ska man även ha mer pengar att röra sig med. Eller rättvisast att båda har lika mycket pengar att röra sig med.



Flera kör med att alla pengar som paret drar in läggs ihop och att gemensamma räkningar sedan betalas utifrån den potten och sparande dras därifrån. Men jag får inte veta de praktiska detaljerna runt det. Jag är intresserad just av praktiska detaljerna, snarande än de svepande principerna. Anledningen till detta är att jag upptäckt att vad en person menar med gemensam ekonomi är ibland samma sak som någon annan menar är delad ekonomi och så vidare.

Ett komplicerande faktor är även att vissa par har särkullsbarn i boet. Vilket också leder till olika lösningar. Jag själv tänker att man är medveten när man väljer att sammanbo med en förälder att det är just det dom är.

En komplikation av intresse kan även vara om den ene partnern tar med sig stora ekonomiska problem och hur man då tänker kring det.

En feministisk anledning till varför jag anser att detta vara av intresse är att det är vanligt att kvinnor tjänar mindre än de män de sammanbor med. Faktorer som bidrar är flera:

1. Männen är ofta äldre än de kvinnor de bildar par med och har ett längre yrkesverksamt liv bakom sig.
2. Kvinnodominerade yrken har lägre genomsnittslön. Mansdominrerade yrken har högre genomsnittslön.
3. Kvinnor arbetar i större utsträckning deltid, ofta ofrivilligt och/eller för att ta hand om parets barn samt hem.
4. Kvinnor tar ut större delen av föräldrapenningen.

Detta leder till att i de familjer där man inte fördelar pengarna jämnare är att man konserverar de könsskillnader som finns ute i samhället också. Dessutom finns en tendens att ha levnadsomkostnader (mat, boende, bilar) som är anpassade antingen efter den rikare partern eller efter en nivå som ligger mitt emellan den rikare och den fattigare partern. Delar man då värdet på varje räkning (till exempel hyran/boendekostnader) 50/50 så lämnar detta färre kronor och ören över för den fattige partnern som i stort sett förmås att leva över sina tillgångar.

En post om intresset för transfrågor för mig som ciskvinna.

Det är många av oss som haft ett ideal att leva upp till av den duktiga flickan. Kvinnan eller flickan som alltid gör rätt. Men vi vet inte allt och vi har inte förmåga att göra allt rätt. Att fela är mänskligt.

Dessutom hamnar man ibland i det dilemma som på engelska kallas "Damned if you do, damned if you don't" vilket ofta innebär att det inte finns ett korrekt sätt att handla. Eller att vad som är korrekt beror på vem man talar med. Så fort vi rör oss i det offentliga, där det är lätt för andra att kritisera våra uttalanden eller vad vi gör så riskerar vi att få kritik.

För duktiga flickor är det enormt jobbigt att få kritik. Reaktionen blir ofta känslomässig, vilket inte i sig är fel. Antingen kan man reagera med ilska och slå ifrån sig kritiken, speciellt när man menade väl. Jag brukar försöka ta ett djupt andetag och fundera på om kritiken är välmotiverad, om den handlar om mig egentligen och om jag i så fall behöver modifiera mitt beteende.
Viktigt att tänka på är även var kritiken kommer ifrån. Ofta får jag lägga kritiken i ett sorts mentalt arkiv att gå igenom vid ett senare tillfälle. Att sova på saken är ofta en bra sak.

En grundtanke är att jag inte kan göra alla nöjda. Det ligger inte i min förmåga och det är inte heller önskvärt.

När jag som cis-kvinna skriver om transfrågor, eller när andra kvinnor som är cis gör detsamma, så finns det i alla fall på twitter ett antal transpersoner som är ganska hårda i sin kritik.
Jag försöker lyssna på kritiken, även om det är känslomässigt svårt för mig men nu undrar jag för mig själv vad som är skillnaden mellan att hålla tyst för att man inte ska ta sig tolkningsföreträde och den gamla härskartekniken osynliggörande? Dvs att jag tystnar om transfrågor för att jag inte upplever att jag inte duger som allierad, utifrån ser det ju precis likadant ut som om jag försöker tiga ihjäl hela frågan?

Transsexuella och ickebinära individer är en liten och utsatt grupp i samhället och jag tänker att vi andra bör signalförstärka och synligt stötta dessa även om det då blir fel ibland?

Inser risken att jag ser ut som en stött cis-person nu, men vafan, lite smällar får jag tåla.

När jag satt och tänkte på detta twittrade Maria Ramnehill något bra:

Grejen med "transparaplyet" är att man kan luras att tro att alla transpersoner har samma intressen.
— Maria Ramnehill (@Transfeminazgul) May 11, 2014

Cis = En cisperson är en person som entydigt är, och alltid har varit, antingen man eller kvinna.
Trans = Med transpersoner menas oftast personer som genom sina könsuttryck och/eller könsidentiteter avviker från könsnormen.

ickebinär = I detta sammanhang alla som inte går att passa in i könsuppdelningen man/kvinna.

Tolkningsföreträde = en person/grupp/ideologisk riktning har förtur på tolkningen av ett avtal eller dylikt.

Jezebel Rising - skönlitterär text

Följande text utspelar sig i det universum som hör till lajvet Kindred Society, ett lajv i Vampire-anda. Vampire var ursprungligen ett rollspel utvecklat av förlaget White Wolf. Med tiden utvecklades det till lajv där metatekniker används för att simulera vampyriska krafter och vampirelajv finns idag över hela Sverige. Det finns deltagare som också tycker om att bygga ut sina roller och deras relationer med hjälp av skönlitterära texter. Dessa delas ofta med övriga spelare, vilka kan ses som den huvudsakliga publiken. Alla omnämda karaktärer tillhör deras respektive spelare.

Jezebel Rising

Pride is the beginning of downfall into corruption. Yet it is a part of the human condition, even more so for those who are no longer human. We have a being who at her core strains her self to reach a point where she will accept anything God extracts from her. But God in his infinite wisdom puts power to be wielded by her against the monsters that are her kin. And wielding power leads to thirst for more power and that leads corruption when one becomes willing to trade for it.

Talulah Jezebel is her name and she was the apple of her father's eye. Hosaia of clan Gangrel remade an innocent girlchild in his own image in what was a painful and bloody baptism. Upon committing this crime, he had hoped that the taint of the beast would not come for Talulah. But the beast comes for all vampires. The Beast takes no heed to the matter of the vampires origin, their pure motivations or the hope of their progenitors. And so Jezebel came for Talulah when she was embraced in New Orleans, to stay with her until the end of time.

Since her birth as a human, Talulah Jezebel had a knack for dying, and an inability to stay dead. This became even more so when she was embraced into vampirehood and leechdom. During a struggle for influences in the great City of Gothenburg, a vampire named Armando Miguel Vega del Toro stabbed his knife into Talulah's tender side and as she retreated to tend her wounds, she once more fell into the possibly endless sleep called torpor. And there she would have remained, but vampire politics end for no one.

Upon returning this time from the void, from that bodiless floating in the vicinity of God, she came back with his unforgiving fire inside of her. Because these are the final days, and she is one of many tools for the vindication directed at the leeches, the creeps, the vampires, murderers. Imagine the horror, to have to follow Gods unrelentless command to slaughter the only people who ever knew the true you. Sounds like what most of us would see as madness, but in this world, this is the truth. Talulah Jezebel might not have had much of a life before she died for the first time, but as the beast invaded everything she had been, would become and was, she did learn about murderous rage. Without God's blessing she was reliant on razor sharp teeth and claws to extract that anger on friend and foe alike.

And then, after God's blessing was put upon her, the potential to kill others of the blood...with a touch. Granted, not a brief touch but a prolonged one. A fire that licked at the soul and the nature of the sin that is inherently born into any vampire.

They, the vampires that lived in Gothenburg, had congregated a friday in february at what was once thought to be the prince Costanza's haven. And even before Talulah herself arrived, she betrayed them. She brought hunters to what was seen as a safe meeting. Hunters being humans imbued with supernatural skills, who thirst to end the lives of the undying. A contact of hers, named Harry Grimm, called her on her cell phone and told her where to meet the two hunters, and where to bring them.

Black rain had poured from an equally black sky when she came to meet them, one man, one woman. First a glimpse of the resolve in their auras, and a large tint of thirst for violence in the woman. The man called himself John, the woman called herself Jenna. Those were not their names. They had recently arrived in the city, as back up to their comrades. John’s hair was the color of last years grass, and it hung in a long and neat ponytail down the back of his dark coat. His clean shaved face and demeanor spoke of an age somewhere around 30. The woman was considerably younger, with a fresh but furrowed face, set in a constant snarl. Her hair was short and cropped, and a dark shade of brown. The hunters spoke, so that Talulah may know what little they presented about themselves, and tell her of their mission this night.

While Talulah was in the presence of the hunters, she was to be rendered harmless. By God, John was granted the power to make her vampiric powers subside and relent. That also meant that Talulah had to agreed to lose her special sight and lead them to where her kin were gathering. God favors the meek and both Talulah and the two hunters knew this. To have faith in the divine plan, even if that trust leads to the end. An inkling to deny it sparked and died and she accepted. John took his gloves off and took both her hands in his own. His palms were warm, and soft, like those of a scholar who worked all his life with books. A slight squeeze, almost reassuring and then an odd tingling sensation traveled up her forearms, elbows, upper arm, shoulders, and met in the middle. Within Talula's dead chest, a heart almost started beating again, a most peculiar and upsetting sensation. She hadn’t felt a heart struggle in her chest for so many many years, and the few hours it lasted wasn’t enough to get used to it. Rather, it was almost a source of panic for her, that fluttering feeling. It was her own heart that beat beneath her flesh, and it could ruin her.

Carl, it was Carl Skjöld that the hunters where after. Talulah knew Carl of clan Toreador since when she first arrived in Gothenburg 6 years ago, and their relationship could at best be described as strained. In the last few months, the young and gifted Toreador had seen it as his solemn duty to hunt down, incarcerate and discredit any hunter who saw Gothenburg their hunting ground and responsibility. There was no end to the hunters, but they where humans and they cared deeply about what happened to those who fell to Carl’s persecution. Not that there was anything strange about the way Carl reacted to their systematic extinction of his parasitic kin, or their own human anger at his success at putting stop to their activities. So it was to find Carl, that Talulah lead the hunters into the city. She knew where the city’s vampires had gathered a fortnight ago and it was to the same place, a white stone building near the city centre that she led John and Jenna.

The heavy metal door was locked, and ornate bars covered the glass of the windows. But she, they, God, had a man on the inside as well. A monster of a man. Harry Grim. Talulah peered briefly through the dirty glass of the door at the disfigured man waiting further in a darkened staircase. Harry had the unfortune to be embraced into the Nosferatu clan, a clan in which all members endured their bodies being warped hideously within days of them being turned.  The monster let them pass through by unlocking and opening the door from the inside. He mostly wore a mask to cover the worst parts of his face, but crooked and vicious teeth where visible beneath it. Talulah nodded in silent agreement with him and they then led the two hunters to a side room. Her body was trembling from weakness and fear. Fear was unfamiliar to her in no way, but to actually feel the ravages it had on the body was uncommon.

The side room had wooden paneling halfway up, and then some variant wallpaper with a warm reddish colored. In that room. With her partner in arms, Grimm. With the hunters that were in their right to not let any of them leave. With Carl, a man that parts of her loathed with the heat of a thousand suns because of the infractions they had committed against each other. In that room Talulah stood with a beating and trembling heart. Grimm had lured Carl into the room with promises of a meeting with a high ranking blood kin. Carl was seated in a chair in a corner of the room.

Talulah saw a switchblade in Carls right hand, how he nervously flipped the gleaming blade back, forth, back. Opening and closing it. The electric lights in the room reflected and danced of it. Seeing the blade with her abnormally normal eyes. The eyes god gave her, the male hunter John, had said, reminding her that The Sight that she so often thanked God for, in fact was an effect of years spent as a vampire and was drawn from blood not rightfully hers. On other nights she could almost read Carl like an open book and would know before he himself did when fear of retribution would stay his hand and when the rage of the beast would overcome him. Make him plunge that blade into someone. Now instead she had to stare at the blade intently, reading his body language instead. She found her mind wandering. If that blade sunk into her ribcage now. Would she, finally, die? How human was she? Would it matter more if she died now, with a heart almost beating? Jezebel would object to such fantasies, as the beast primarily focused on survival. And then the realization that the reason Jezebel was quiet was that she lay sleeping, far beneath the surface. The beast lay sleeping in the presence of the hunters. John, the name the male hunter had called himself tonight, explained it to an extent, to Carl. That he could, temporarily, keep the beast at bay, to speak to the man. But Carl refused. And he kept refusing.

Talulah and Grimm went to guard the door from others. Some vampire gathering who were young enough to either be curious to who was hidden in the side room or too powerless to resist when their elders sent them to find out. It was better too keep them out. Keeping them out of harms way. The dry, and polished wood of the ornately carved door and door frame felt intense to Talulah's hand. No soul sight to detract her mind from experiencing the materials surrounding her. Outside the door, the magnificent staircase curves down from the second story.

What looks like a young woman approaches her, descending the steps. She introduces herself as Freja and she dresses like a harlot or performer of some kind, adorning herself in black leather, shiny materials and chains. Blonde hair cascades down her shoulders and neck. In more conservative clothing she’d be just to Grimm tastes. The old Grimm.  She’s high, almost positive energy, yet unrelentless in the way she just looks straight at them. People who know Talulah and Harry Grimm are usually not as straightforward in their approach. She speaks in swedish, and Talulah realizes the language is hard to understand to her without the help from her Sight to see the actual meaning behind the words.

"English?" Talulah asks and the request is granted. Freja asks about who is hidden in the side room.

“Hunters. Best keep away.”

The hunters, having exhausted all attempts at diplomacy, eventually left. But not until a member of the city's vampiric council, Anne Brown of clan Toreador, interceded on behalf of Carl and made a deal both with the hunters and with Carl. Talulah didn’t even care to find out what they agreed about.

Talulah could physically feel the two hunters leaving, but they also sent a text message to the Harry Grimm. And at the moment of their departure, when her vampiric blood yet again coursing through her veins, and the last few shutters of her heart came to a stop she and Harry where in a tight spot.

Talulah had wandered upstairs, only to find Grimm and the coterie Facket in a deadlock with Ulrik and what was probably other Setites. Talulah knew, as she had been told, that the Setites where headed for destruction and that it was very possible that destruction was to fall on Grimm and herself to implement. Without the special sight that her vampiric blood and origin granted her, the soulsight, she had felt as blind as a seeing person suddenly having her eyes gouged out from her skull. Now, suddenly the room she held had awoken with the flame of emotion. The command had come “kill”. And at that exact moment Ulrik lit up like a bonfire, like a pillar of intense light and heat. He drew from his blood the ability to spellbound them all in his presence and the intensity of it immediately drew her to him. Killing him, or any of the vampires in his protection seemed impossible. She fixed her gaze upon him, then the white clad setite priestess cowering at his side. And heat bloomed in her heart, in that moment God touched her and let his existence be intensified in this adorned palace room. Vampires writhed and gasped to her right and to her left. It struck fear into them. Just a few steps and Talulah was across the room, now sure of herself and what she was to do in the moment. Pride set it’s tendrils into her mind. Through the commotion Ulrik shouted something, maybe directed at her, or at the situation, at all of them. Setites, Facket, Harry Grim, Talulah Jezebel.

“We get the infernalists first.” A suggestion for cooperation, to root out bigger evils together before going for each others throats. Talulah wasn’t going to go for Ulrik directly. He was glorious, perfect, untouchable from the soles of his immaculately polished shoes to the well rounded locks crowning his head. Instead Talulah's small hand closed around the thin forearm of the Setite priestess who was covering on the floor to the left of Ulrik. The arm was rotated enough for her to have access to the supple, white skin on the inside, where veins were barely and beautifully visible. Jezebel was tempted to just bite into the deeply satisfying liquid that lay hidden, but this was not the time for that. Instead they wielded a large pen she had kept clutched in her other hand and swiftly drew the sign of the cross, two black lines down the arm of her victim. Talulah set her eyes into Ulriks, the nemesis and felt blessing rushing down her arm, into her hand, into the cross she just made. Blessings that were anathema to the vampire body and soul.

“Burn. Scream.” Talulah was only faintly aware of the woman, who gasped, eyes widening. She tried to resist the mark, but to no effect. Her aura lit up with utter pain, only licking at Talula's peripheral vision. Yes. Jezebel roared, the beast just beneath the surface. But Talulah was addressing Ulrik. “Your arm. Give me your arm. Give me your arm instead.” He didn’t want to do it, why, she couldn’t read from him, and yet with an angry sigh he quickly shed his jacket and rolled up the sleeve of his immaculate white shirt. Talulah released her first victim, who sunk to the floor, nursing the pain in her arm. “Yes.” She agreed “We get the infernalists first” and to seal that, the mark was drawn on Ulriks arm as well and seared into that flesh, for his mind to remember. It was also put to the flesh of anyone who had attended in favor of Ulrik.

“And bring me your young.” With this last lash of words from her pridefull tongue she released them and turned her back on them, knowing they would be too broken, confused and fearful of her God to retribute immediately.

Pride is the beginning of the downfall into corruption. And upon leaving, and trying to free herself of whatever selfishness had been part of what she just had done, Talulah felt horribly, horribly alone. An aching void inside her stomach and chest. Humans could bring her companionship, but she had tried it and it had ended up badly, for the humans. She had only felt companionship when it was forced upon her, when the choice to withdraw or flee was not given. And now, somehow, the work she had to do had placed her in separate space, isolated from the others. She was above them. She missed her pack. She missed...touch. Her dreams for herself had always been thin, and now they were wearing even thinner, near breaking. No matter of faith would be able to keep her together. How long now before the end? What would she do without dreams. Down the magnificent wooden staircase she ran, away from setites and conflict, even away from Harry Grim. Searching, looking through the rooms on the ground floor.

Sonja. Maybe Sonja could pour into her and help her find herself again? Sonja was a clanmate to Talulah, and together they had been through more than most. Even through death. The dark eyed warrior in her long coat was at the bottom of the stairs, leaning in faux relaxment against the wall. Sonja, the clever fox, could smell that something was up. She wouldn’t let herself be led away, be alone with Talulah when her friendsisterclanmate was so desperate. So instead Talulah Jezebel found someone she didn’t even use to like, Veronika Bielke. And with that, Jezebel was...satisfied. A very good beast. She would never become free and she could hardly believe what had been done to her.

* * *

Nothing. First came nothing and then came nothing. Nothing. It would be for the best if there continued to be nothing. And then there was something. An itch. An urge. The neverending hunger. Life in a dead body. Movement of muscle, long since deceased. Remodeled more than once, into final perfection in the eye of others.

Knowledge that Talulah would never truly be alone, even if she felt lonely now, after the last meeting. Talulah put a cold fingertip to her lower lip. Her lips were so much more sensitive than they had been when she inhabited her old body. The sensation was a pleasant one, but reminded her of what feeding felt like. She quickly removed her finger, broke of the touch. Mustn't think of that.

The near future worried her. Already she could faintly read it's possibilities. A dark figure rising, as well known as every other part of herself. A razor blade smile. A beast pacing back and forth, back and forth. But to touch others again, and be body, and destruction. To kiss every last drop of tainted blood away. Even as she tried to suppress the memories they flooded back, and Jezebel reveled in them.

Images of the tall and lanky  figure of Mr J. Standing under the old city light in the moist New Orleans air. How what he did strengthened Jezebel at the expense of Talulah. A very good beast. The surprising other side of Madz, who was supposed to be a soulless and shattered monster of a man and yet had such soft and tender touches. How Jezebels hunger and ego was unsatisfied with anyone who gave of themselves willingly. Always the dark streak and the betrayal of trust whenever it was given. They called her oath breaker and boon breaker. She was not to be trusted. And Jezebel reveled in that. It is hard to live with a beast inside, a beast that thirsts for vengeance and destruction. Madz had been thrown aside in favor of someone who wouldn’t give in as easily. The beast...even when it is cowardly, still like to sink it’s teeth into what is a bit of challenge to chew off. Someone who had not given in willingly, but through favors, mutual acquaintances and a much better conscience than either he himself or others gave him credit for had the unfortunate opportunity to once be bonded with Talulah Jezebel. Much to her new fathers dismay. Talulah swallowed. The image of the tall man with his broad shoulders came to her mind. Her telephone still held his number.

Jester.