 |
Sexuell etik kan sägas vara de regler man sätter upp för sig själv om hur man vill göra sex och hur andra bör göra sex för att det ska gå i linje med vad man anser vara ett gott beteende. Sexuell moral/sexualmoral är sedan en individs förmåga att hålla sig till de etiska regler de själva eller deras omgivning satt upp för deras sexuella relationer.
Jag har en kollega som är mycket mer bevandrad i sexuell etik än vad jag är, och ibland kan hon sticka till mig en och annan intressant artikel. Dessutom har jag i skolan fått göra ett arbete om buddism och kom därmed i kontakt med olika etiska regler för sexualitet inom en modern buddism. Även Arsinoes blogg kommer in som en influens i de tankar som nu skramlar runt i mitt huvud.
Vad anser jag själv är god tillämpad sexuell etik?
Som jag har skrivit innan är jag pre-utopisk feminist och ser ett stort värde i att se skillnaden mellan en sexuell etik som skulle fungera i min utopiska önskade värld och en sexuell etik som faktiskt fungerar i den värld som jag faktiskt lever i idag.
En av de fem levnadsreglerna inom buddhism påbjuder att man inte ska "missbruka sexualiteten". Huvudregeln är att inte ägna sig åt sexualitet på ett sätt som skadar andra, eller en själv. Men utöver det föreslås det också att det kan skada sexualiteten att "ofta" ha sexuella möten utan kärlek eller med flera olika partners.
En skribent skriver såhär:
"Den tredje disciplinen säger att man inte ska vänsterprassla och inte ha sex med någon som har ett förhållande med någon annan. Såvida detta inte är överenskommet mellan de olika parterna då det inte skadar någon. Pedofili (sex med barn) är självklart också förbjudet och så också våldtäkt. Däremot är polygami (månggifte) tillåtet om alla är med på det. Homosexualitet är också tillåtet. Men om man frågar en buddhist om det är ”naturligt” så kan man få olika svar. Någonting behöver inte vara ”naturligt” bara för att det är etiskt korrekt."
Just detta sätt att formulera det på kan jag i stort hålla med om. Överenskommelser gjorda mellan vuxna människor som inte på något otillbörligt sätt pressat varandra. Samtidigt kan det i vårt samhälle som det ser ut nu vara suboptimalt för en kvinna i en heterosexuell relation att ha vissa former av sexuella överenskommelser med sin partner. Vilka dessa är beror på hur resurserna är fördelade mellan henne och mannen hon har en relation med samt hur maktförhållandena ser ut.
Men just konceptet att både agera med omtanke för sina sexpartners och att inte göra någon skada. Hur långt går det etiska ansvaret. Själv är jag inte en anhängare av sinnelagsetiken, som sätter ett högt värde på vad den agerande hade för intentioner med sitt handlande, utan är mer en anhängare till konsekvensetiken, som sätter vad handlingens konsekvenser blev, högre.
Problemet med konsekvensetiken är att det ibland är svårt att veta hur långt ner i handlingskedjan man kan ta ansvar för vad ens handlingar orsakat.
Därav kommer vi till mitt huvuddilemma: Om en person som av egna anledningar inte söker ett långsiktigt romantiskt förhållande, ska den då även avstå sexuella handlingar? Jag har i min ungdom ofta mött människor som upplevt romantiska känslor efter sexuella möten även om de inblandade parterna innan varit överens om att det inte "kunde bli något mer."
Hur bör man då agera?
Jag tänker att ett vanligt sätt är att efter att ha fått det sexuella möte en eftersökt, ytterligare förstärka dess tillfälliga natur genom att på någon nivå agera kall och avståndstagande, fysisk och/eller psykiskt mot den andre/a parten.
Men åsamkar inte detta skada? Att inte blir medmänskligt och varmt bemött efter ett sexuellt möte åsamkar skada. Men även om ens handlingar får någon annan att tro att detta sexuella möte kommer att leda till något annat kan skada dem om man inte har intention eller möjlighet att uppfylla detta underförstådda löfte.
Hur visar vi bäst omsorgen om våra medmänniskor i vår sexuella moral?
Jag har vissa svar, men jag vet inte om de är fungerande i vårt nuvaranda samhälle. I min egen praktik har jag i mitt liv gjort mig skyldig till att vara "för kall" och visat för lite omsorg om mina medmänniskor för att jag varit rädd för att få för mycket ansvar för deras känslor gentemot mig.
Jag vill vara varmare mot mina medmänniskor, även när attraktionen finns och jag inte kan lova bort mig till någon, då jag har Partner och våra barn. Men hur gör jag det utan att dra in människor i lönlösa drömmar? Är de lönlösa drömmarna ens mitt ansvar? Det kanske de inte är, men jag vill inte åsamka mina medmänniskor skada.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar