Lajvsammanfattning Hemkomsten: del 3

Sot eller Ask? Foto: Solveig von Malmborg

Del 1
Del 2

Efterspelet av tvekampen var att var och en av oss två kämpar leddes iväg av våra förlängda familjer, att lappas ihop bäst de kunde. I min grupp fanns det som nämnts tidigare rollen Sol som spelades av Carola. Sol kunde en hel del om läkeörter, men det var inte direkt hennes favoritsyssla att hålla på med. Även om hon förbarmade sig lite över Alldis skador och gav henne något att tugga på mot smärtan så spelade vi mest på att Alldis tvåmänning Egil tvättade bort blodet och sedan bandagerade de henne med rena bandage och gav henne en hel del alkoholhaltiga drycker att dricka. Det jag egentligen drack var alkoholfri cider och öl, men nog spelade jag på att Alldis blev rätt dragen i slutändan.

Under det pågående ruset tog vi tag i några lösa trådar som hängde. Sol fick Alldis att ta tag i att gå med den nya altarskål hon tvingats att köpa för att ersätta den hon hade sönder när hon kastade ut Jorgalen Miriam ur det hus Miriam hade bosatt sig i. Alldis bad även om ursäkt, lite bortdomnad som hon var av alkohol och örter.
Sedan fann jag mig efter en stund uppe vid det hus i Berghem som kallas för Utsikten och på lajvet var det hus som Skade, hennes man och deras huskarlar Sot och Ask. Alldis kommer i samspråk med Sot och Ask, som dessutom bjuder på mer att dricka och alkoholen har lossat tungans band. De frågar något om Sten och Alldis berättar lite mer än vad som är lämplig om hur deras relation ser ut. Det kändes helt rätt att Alldis blir lockad till att skryta i den stunden. Hon värderar relationen med Sten med efter gårdagskvällens replikväxling och hur Sten givit sig av när hon rört vid honom.
Dessutom har Sten erkänt inför alla att Alldis och han har en relation. Bröderna skrockar glatt och suger i sig all information den berusade Alldis delar med sig av.

Jag hinner även med en vända bort till avträdet, där det av lite tradition inte är lika stort tryck att vara inlajv och jag och Anders (han jag hade tvekampen med) träffas och hinner kolla av med varandra om den andre är ok.

Egil, Alldis tvåmänning har haft en intrig som involverar ett giftemål med Gautrikaren Geira. Det hela bygger på att Egils syster Hedda ska ha fallit i forsen och fått livet räddat av en Gautrikisk familj. Deras far har då utlovat en belöning som Gautrikarna själv fick välja och de sade då att de önskade ett äktenskap. Då varken Egil vill gifta sig, då han vill vara med sin frilla eller Geira av Gautrikeätten vill gifta sig (för att hon också vill vara med sin frilla) föreslår Egil att Hedda ska gifta sig med Gautrikaren Brede istället.
Brede är en bra karl för att vara Gautrikare och både Alldis och Estrid känner och tycker om honom sedan innan, då de mött honom för fyra år sedan i sköldlinjen vid Wulfklippe. Sol har därmed i sitt sinne sytt ihop att det hade varit bra om Alldis och Brede giftes ihop. Så nu bestäms det att både Hedda och Alldis ska ta på sig sina bästa kläder, tvätta sig och följa med ett litet följe för att framföra ett formellt frieri.
De går fram till Gautrikehuset, där stora delar av ätten sitter ute på verandan och Sol ber att få tala med Bredes mor Öjdis. Öjdis blir mycket mycket nöjd över frieriet, man kan se hur det riktigt lyser ur ögonen på henne. Det bestäms att Brede ska umgås med kvinnorna under kvällen. När Alldis talar med Brede visar det sig att anledningen till att saken inte är så enkel är att Brede har en trolovad, Idun, som varit försvunnen i åtta år, och återvänt till Gautrikeätten först nu med Björkdalingarna då de gömt sig som den Björkdalingske ätten Unndrarna.

Björkdalaätten har även intresse av att finna den massgrav deras släktingar antas vara begravda i efter att Cordoverna intog byn Gråvi för fem år sedan. De ledtrådar vi haft att nysta i hittills har inte gett så mycket och den som skulle kunna ge oss mer information kräver en högre betalning än vad vi är villiga att ge för att bara få veta var graven ligger. Alldis, orustad, hennes syster Estrid och en Byggare till bestämmer sig för att söka ner för en stig ut ur byn, som vi inte redan undersökt. Vi går ner för stigen och får mer och mer en känsla av att vi är rätt ute. Så ser vi en dold lina, mer likt en sytråd än något annat, i terrängen. Den går i sin tur till en rökgranat. Rökgranater är något som används ganska flitigt till Krigshjärtalajven. Vit rök ses som enbart täckande, medan all färgad rök räknas som giftig. På denna rökgranat står det att den ska vara vit. Ytterligare en bit bort hänger det en vit vimpel. När vi går mot vimpeln finner vi en armborst riggad med rep, så att den skulle ha gått av om man snubblade över repet. Vi går runt och märker att vimpeln är gjord av blodiga bandage och har en bit papper fastbundet. Senare får vi veta att det som står på pappret är ”Dåd går igen”. Vi avvaktar och sänder efter resten av Björkdalingarna, mycket för att få någon som kan läsa.
När alla är samlade bestämmer sig vårt svårt paranoida befäl att vi ska utlösa rökgranaten. Som visar sig vara gul. Jag håller på att bli fast med den sårade Alldis på fel sida om röken och ser paniken i vissa av hennes släktingars ögon när jag tar ett djupt andetag och låter Alldis springa förbi röken så gott hon kan. Någon har ommärkt granaten med en ny inlajvetikett så att vi skulle uppfatta den som ofarlig. Vi i gruppen bestämmer att vi ska hävda att vi visst fallit i fällan och nu är alla eventuella inblandade jorgaler brottmisstänkta. Dock måste vi akta oss för att ljuga. Det är ok att säga att ”rökgranaten utlöstes” och andra saker som tekniskt är sanna. Vi beger oss upp tillbaka mot byn. Det börjar bli dunkelt och det finns gott om irriterande mygg.

Sent på kvällen går Alldis in i Gautrikehuset på inbjudan av Brede. Det firas årsdag av ett bröllop mellan Orm och hans fru. Stämningen är en märklig blandning av glad och spänd. Utanför slår representanter för Svidungarna ner bröderna Sot och Ask, Brede bär in en av bröderna och lägger inne i sovrummet. Visor sjungs. Efter ett tag bestäms det att festen ska fortsätta inne i stora hallen.
Väl där dricks det mesta som finns kvar upp, Björkdalingar och Svidungar strömmar även de till festligheterna och jag får chansen att både framföra sången Bläck och den för min intrig förklarande sången Brun. Sten är närvarande, han sitter utmed väggen och ser frånvarande ut efter sången. Senare på kvällen kommer han fram till Alldis och lovar att dom ska prata imorgon, han vill veta vad som egentligen hade hänt på Wulfklippe, i Rosenlund, Alldis favoritplats. Jag känner hur mitt hjärta slår ett extra slag. Att behöva berätta, att ta orden i munnen med karaktären. Jag går och lägger mig lite omtumlad. Estrid sover redan längst inne i dubbelsängen.