Hos Essan.

Var hos Essan på inflyttningsfika, långt efter att dom flyttat in. Jag och BB var där i höstas också och pratade om livet och allt möjligt, men nu har hon och hennes familj precis fått renoverat så nu var det riktigt inflyttningsfika med massor av gott. Som en liten symboliskt gåva fick de en nybakad surdegsbaguette. Visade sig att Essan inte hade någon egen surdeg så nu ska hon och Adan få en del av min att mata.
 Jag vräkte i mig Frozen Cheesecake och kaffe. Det fanns även små kanelbullar, rulltårta, morotstårta och vanlig enkel sockerkaka, vilket Jonny alltid uppskattar.
Essan hade även några av de andra mammorna och deras bebisar som vi träffat genom Familjeliv på besök och BB uppskattade att kolla på dem, härma dem och liksom "dricka" dem med ögonen. Nu sedan vi kommit hem har hon övat en hel del på att stå utan stöd.
Det var, rätt och slätt, trevligt, speciellt att prata med andra kvinnor med barn, kvinnor i samma ålder som jag och som ju faktiskt, för det mesta har ungefär samma värderingar.

Ammade en gång bara under tiden vi var där, när BB behövde en paus från allt utforskande. Det går rätt upp och ner det där med amningen, ibland är det mycket, ibland är det lite.

På vägen hem insåg jag att jag glömt min handväska hos Essan, och då inser Jonny samma sak om sin ryggsäck, det innebar inga hemnycklar. Vi fick helt sonika gå av vid Grönsakstorget och ta vändande buss. Hela tiden sov BB i sjalen. Essan kom till Fyrktorget och gav oss väskorna så vi behövde inte ens gå av utan bussen vände åter in mot stan och vi kunde gå på femmans spårvagn i Brunnsparken och åka hem.

Till kvällsmat blev det rökt lax, kokt potatis, sallad med linfröolja och mellankokta ägghalvor med majonnäs för oss vuxna och hemlagad, finhackad gulasch med potatismos till BB.

vikt

Jag går ner i vikt.
Antagligen på grund av att jag ammar en tiomånaders bebis. För det beror inte på träning då marken de senaste veckorna, sedan långt innan jul varit belagd med mycket hal is. Vid senaste vägningen på min Wii Fit vägde jag mindre än jag gjorde strax innan gravidieten. Det innebär att jag inte längre anses vara fet, utan bara överviktig.
Detta startar en massa funderingar för mig, som det senaste halvåret predikat "Fat Acceptance" vilket är en filosofi som man kan säga försöker bryta synen att enbart kroppar som passar in i en viss norm är acceptabla. En filosofi där man inte eftersträvar eller berömmer viktnedgång för sin egen skulle. Som påpekar att man kan vara hälsosam även med ett högre BMI.

89 kg var inte "min" vikt. Frågan är när jag kommer att landa på "min" vikt med tanke på att jag använder ett hormonellt preventivmedel som, för många kvinnor påverkar vikten på olika sätt.

Men nu är jag inte längre fet.

och det får jag nog ta och acceptera.

2010

2010 vill jag:

Ta körkort. Jag har övningskört när jag var tonåring med mina föräldrar, då var jag mycket osäker och tyckte inte alls om det. Jag har övningskört med en lajvarkompis då och då de senaste åren och tyckt att det var rätt så kul, men sen kom en stor gravidmage ivägen och sedan den tidsbrist som finns för sådana saker när man helst ägnar sin tid åt att umgås med sitt mycket lilla barn. Under 2010 skulle jag vilja ta upp detta övningskörande igen på en regelbunden basis. Första steget är nog att maila vännen jag övningskört med.

Äta bättre, och kanske mindre kött. Helst vill jag äta kött från kor som får går ute & äta gräs, från grisar som bökat i lera och från får. Köttet ska helst ha hängmörat.

Avsluta min biblioteksexamen. Jag har anmält mig till två distankurser på 50%, varav den ena börjar den 18 januari.

Fortsätta löpträna och därmed förbättra min hjärthälsa, uthållighet och hastighet. Det som hindrar mig nu är en något instabil fot och den mycket hala underlaget. Jag bör försöka simma tills dess att underlaget och foten bättrat sig något.

Amma året ut.