Den senaste tidens motsättningar, både i min förening och i olika instanser på Facebook har tyvärr varit mer än vad jag klarar av. Jag försöker vila, koncentrera mig på det som måste göras och kanske försöka få in aktiviteter tillsammans med mer förstående personer.
De sista ord hon sände var en hälsning
från en som nämnde sig Den söndersprängde.
Hon lät den söndersprängde själv få vittna
och stammande och söndersprängt berätta
hur svårt det alltid är att söndersprängas,
hur tiden rusar till för att förlängas.
På livets anrop rusar tiden till,
förlängande sekunden då man sprängs.
Hur faran blåser in,
hur skräcken blåser ut.
Hur svårt det är att alltid söndersprängas.
-Harry Martinsson
