Som kvinna, speciellt engagerad feminist finns det en attack som återkommer, och har återkommit i flera hundra år. Ett svartmålande omdöme. Som ofta används just när en lyckats göra någon upprörd eller intagit en inställning som går emot deras egen.
Att en är labil. Eller hysterisk. Kanske inte "mår riktigt bra".
Jag tror förolämpningen används just för att om en är labil, då behöver inte ens åsikter, uttalanden eller handlingar tas på riktigt allvar. De är inte riktigt värda något, de måste inte bemötas, besvaras eller åtgärdas.
Istället hålls ett ohållbart ideal om att vara precis lagom, ljummet engagerad i en fråga. Negativa känslor skall helst inte förekomma alls. Eller om de förekommer ska den kännande individen ha en distans till dessa känslor och avskilja dem. Man ska vara neutral, till och med i frågor som direkt berör en. Objektiv, även när man är ett subjektiv i ett skeende. Man ska se nyktert på saker och ting. Men vad som är neutralt, objektivt och nyktert sätts av de som försöker sätta dagordningen.
Men revolutioner, uppror, uppbrott, livskriser och annat liknande är vare sig neutralt, objektivt eller nyktert. Bör kanske inte vara heller. Det kan vara svårt och jobbigt för många inom nördiga hobbies där rationalitet är högt värderat och att anses vara "irrationell" allvarligt kan skada ditt rykte.
http://geekfeminism.wikia.com/wiki/You're_being_emotional
Samtidigt funderar jag, anses ju sk Nerdrage rolig, speciellt (eller nästan bara?) när män ägnar sig åt den?
http://www.urbandictionary.com/define.php?term=nerdrageSent tillägg, Den rabiata orakade flat-feministen Fannys blogginlägg som berör samma fenomen:
http://www.arsinoe.se/?p=24091
