Säga vad man vill om arbete och pengaekonomin. Men vi lever
i en pengaekonomi, och att ha pengar så att en klarar sig på egen hand är i
mångt och mycket nyckeln till självständighet. För att jag, som kvinna, inte
ska bli beroende av den man jag lever med, utan kunna lämna honom om jag har
behov av det, behöver jag de praktiska förutsättningarna för att kunna göra
detta. Därmed arbetar jag 100% och min manlige partner arbetar 80%
Har jag de praktiska förutsättningarna att lämna min partner
har jag också de praktiska möjligheterna att frivilligt välja att stanna med
min partner. För mig är det min privata feminism att arbeta och tjäna pengar i
mitt eget namn. Samtidigt förstår jag att det kan vara en överlevnadsstrategi
att tillåta sig att förlita sig på en eller flera livspartners för att få livet
att fungera bättre. Tillsammans med min livspartner har jag större inkomster,
och möjlighet att dela levnadskostnader. Men jag vill ha möjlighet att ha en
grundnivå för mig och mina barn även om något skulle hända med min relation,
eller hända med min partner. Grundnivån för mig är hyresrätt, helst med ett rum
var, råd med barnomsorg, kollektivtrafik, bredband, telefon, tv-avgift,
fackavgift, lite fritidsintressen, kläder samt näringsriktig mat. Samt en
buffert till läkarbesök och mediciner.
Att jag arbetar heltid, med en lön som är lägre än min partners heltidslön (han jobbar för stunden 80%) påverkar också min pension positivt. Min partner har många år av heltidsarbete redan inräknade i pensionssystemet, något som inte jag har.
Jag kan jobba heltid för att feminismen har gett oss en föräldraförsäkring samt kämpat för att även män kan vara hemma och ta hand om sina barn. För att feminism kämpade för en utbyggd barnomsorg som kostar oss blotta 1600 kr i månaden och finns inom rimligt avstånd och som har öppet under de tider vi båda är på våra lönearbeten. Arbetarrörelsen fick fram Lagen om Anställningsskydd så att jag har en fast anställning och feminism ordnade både så att jag fick rätt till heltid (en kvinnofråga, då främst kvinnor arbetar deltid) och inte kunde sägas upp i samband med graviditet, förlossning eller föräldraledighet.
Så att arbeta heltid ger mig inte bara en bättre ekonomi i nutiden, utan även i framtiden. Något som kommer att påverka inte bara mig utan hela min familjs ekonomi.
Att jag arbetar heltid, med en lön som är lägre än min partners heltidslön (han jobbar för stunden 80%) påverkar också min pension positivt. Min partner har många år av heltidsarbete redan inräknade i pensionssystemet, något som inte jag har.
Jag kan jobba heltid för att feminismen har gett oss en föräldraförsäkring samt kämpat för att även män kan vara hemma och ta hand om sina barn. För att feminism kämpade för en utbyggd barnomsorg som kostar oss blotta 1600 kr i månaden och finns inom rimligt avstånd och som har öppet under de tider vi båda är på våra lönearbeten. Arbetarrörelsen fick fram Lagen om Anställningsskydd så att jag har en fast anställning och feminism ordnade både så att jag fick rätt till heltid (en kvinnofråga, då främst kvinnor arbetar deltid) och inte kunde sägas upp i samband med graviditet, förlossning eller föräldraledighet.
Så att arbeta heltid ger mig inte bara en bättre ekonomi i nutiden, utan även i framtiden. Något som kommer att påverka inte bara mig utan hela min familjs ekonomi.