Det finns en rad olika sätt att förhålla sig till kön och genus i lajvdesign - alltifrån strikta, historiska könsroller och påhittade, omvända könsroller till fullkomligt könsneutral funktion. Det finns få felaktiga sätt att göra könsroller, så länge det görs med stor medvetenhet om hur det påverkar karaktärerna, spelarna och deras upplevelser, och man kommunicerar tydligt kring detta. Detta är alltså inte ett inlägg där jag propagerar för att all fiktion borde vara fullkomligt jämställd. Däremot vill jag titta närmare på ett problem, och en lösning, när man skapar jämställd fiktion.
Innan vi tittar på problemet vill jag dock förtydliga vad jag menar med en jämställd fiktion. För att en fiktion ska räknas som jämställd krävs mer än ”kvinnor kan också vara krigare och ha byxor”. Det krävs en hyfsat jämn fördelning mellan män och kvinnor i alla sorters roller, oavsett om det gäller stereotypt ”manliga” eller ”kvinnliga” roller. Det krävs att manligt och kvinnligt kodade kläder kan bäras av alla kön/genus på ett självklart sätt, eller att alla oavsett genus bär likartad dräkt. Det krävs att inget spel baseras på sexism, eller att man på annat sätt fokuserar spelet på skillnader mellan genus och kön.
Det kan vara värt att säga några ord om fiktioner som är till största delen jämställda enligt ovan, men har avvikande kulturer som inte passar in i denna ram. Exempel på detta är t.ex. Krigshjärta, där den jorgalska kulturen gör tydlig skillnad mellan män och kvinnor. I fall som dessa, där könssegregation förekommer men är en minoritet, räknas fiktionen fortfarande som jämställd, åtminstone inom ramen för det resonemang jag för här. Dock ligger fokus på de jämställda kulturerna i dessa fall.
Om man spelar i en jämställd fiktion, torde man alltså kunna spela på precis samma vilkor, med samma uttryck och samma teman, oavsett om man är man, kvinna, ickebinär eller något annat. Så vad är då problemet?
Problemet är reproduktion. När det kommer till våra kroppar, och deras biologiska funktioner, är biologiska binära kön fortfarande ofta ett faktum. Barn skapas genom heterosexuella samlag, och de bärs och föds av kvinnor. Många av de problem som drabbar kvinnor till följd av detta kan tonas ner - i Krigshjärta kan kvinnor arbeta och strida under hela sina graviditet utan större besvär, de dör sällan i barnsäng, och kan snabbt återuppta arbete/strid efter sin förlossning. På samma sätt är det t.ex. i Cordovien vanligt att uppfostran av barn delas av alla i byn eller hushållet, så att ingen tvingas ensam in i föräldrarollen även om man bidrar till den stadiga barnproduktionen. För den som inte vill bli gravid kan det finnas pålitliga preventivmedel och säkra aborter i fiktionen. På så sätt kan man undvika mycket av de element som historiskt sett utsatt kvinnor för fara och förpassat dem till passiva roller.
Vad som däremot är svårt att råda ”bot” på, är tematiken och narrativen som omgärdar reproduktion, barnafödande och att ha fött ett barn. Dessa narrativ är förstås otaliga, men för att nämna ett axplock: Tänk om du är gravid. Kanske vill du verkligen vara det. Kanske har du längtat och väntat, och känner kärlek till den person som växer inom dig. Kanske kommer du, trots denna kärlek, inte att få behålla ditt barn när det väl har fötts. Eller, kanske är du tvärt om ovillig att bära ett barn, men gör det ändå på grund av tvång, eller samhällets förväntningar. Och senare, när barnet är fött - är det ditt eget, din familj, eller är det en främling långt borta från dig själv? Hur förhåller du dig till att det finns en människa som en gång var del av dig själv? Hur förhåller du dig till den person som skapade barnet tillsammans med dig, om du vet vem det är?
Som synes finns det så många känslor, narrativ och teman kopplade till moderns roll, och givetvis många andra kopplade till faderskap. Och dessa är till stor del olika beroende på karaktärens kön. Detta innebär alltså att det finns upplevelser och berättelser som är exklusiva för kvinnliga och manliga roller. På samma sätt finns det vissa narrativ som blir än mer exklusiva för personer som spelar homosexuella roller.
Här kanske man kan argumentera för att det inte behöver vara så, att dessa upplevelser kan göras jämställda, att man kan ha exakt samma tankar och känslor kring dessa upplevelser. Och visst, i någon mån kan man säkert bearbeta och jämka. Men det som berör kroppen, och upplevelser av den egna kroppens roll i situationen, kan knappast förändras. Förutom upplevelsen av att vara gravid, är det ju också alltid känt vem som är ett barns mor, men kan vara känt eller okänt vem som är far.
Alternativet till att göra spelet kring föräldraskap jämställt är att tona ner, att inte fokusera spelet på dessa teman. Men det är i mitt tycke inte ett tillfredsställande alternativ, av två huvudsakliga anledningar: dels motar man undan de narrativ som traditionellt hört kvinnlighet till, ofta till förmån för mer traditionellt manliga narrativ, som t.ex. om krig och maktkamper. Dels har narrativ om reproduktion ofta en viktig roll att spela i många berättelser. I en berättelse om krig och död blir det desto viktigare med teman om nytt liv och nära relationer.
Hur ska man handskas med det här problemet? Den lösning jag vill föreslå är enkel, men hyfsat kontroversiell: låt män kunna vara gravida på lajv som eftersträvar en jämställd fiktion. På så sätt får både män och kvinnor tillgång till båda sidor av reproduktionsnarrativ, kan både vara den som befruktar och den som blir gravid. All eventuell “press” kring reproduktion faller inte längre enbart på kvinnors lott.
Jag kan givetvis föreställa mig en rad olika invändningar mot detta förslag. Den första är förstås att det skulle vara orealistiskt. Men häri ligger ju lajvandets största styrka: vi kan utforska alternativa verkligheter, och få dem att kännas självklara inom ramen för vår upplevelse.
Ett annat argument kan vara att det inte faller sig naturligt för män att vilja utforska graviditet och barnafödande, eftersom det inte är något de upplevt eller önskar uppleva utanför lajv. Men detsamma är sant för många kvinnor. Jag själv har inget intresse alls av att bli gravid eller ha barn, och har aldrig varit gravid, men har ändå spelat både gravid och förälder några gånger. Ändå är jag inte direkt tvungen att göra detta, och det kommer givetvis inte heller män att vara.
Ett annat argument kanske gäller det rent fysiska. “En man kan väl knappast föda barn genom sin penis?” kanske någon indignerat vill fnysa. Och nej, det fungerar inte så bra för hyenor, och skulle nog inte funka för människor heller. Här vill jag först och främst påpeka att de exakta detaljerna kring hur det går till inte nödvändigtvis behöver förklaras i detalj - hur ett sexuellt möte med någon, oavsett kön, kan leda till befruktning - för att det ska vara spelbart. Men vad gäller förlossning tänker jag mig helt enkelt en slidöppning på mellangården, bakom scrotum. Kanske relevant som sexualorgan om man vill det, eller bara till för förlossning. Förhoppningsvis ska denna föreställda förändring av manskroppar inte vara alltför krävande att förhålla sig till, särskilt som man överlag inte behöver tänka speciellt aktivt på den.
Så, för att sammanfatta mina ståndpunkter: nej, alla fiktioner behöver inte vara jämställda, tvärtom finns det stort värde i att utforska könsroller på lajv. Men om man eftersträvar ett lajv med fullkomlig jämställdhet (mer jämställd än verkligheten vi lever i, där könsroller fortfarande har en tydlig roll), bör man överväga en lösning för de biologiska skillnader som reproduktionen innebär. Man bör också betänka om denna lösning marginaliserar eller främjar traditionellt kvinnliga narrativ, och gör dem tillgängliga för alla oavsett genus. Och att skriva in manlig graviditet i sin fiktion skulle vara en heltäckande lösning på detta problem.
