I en rabatt i en villaträdgård sitter Talulah, några bleknande blåmärken rikare och filosoferar. Hon har förtröstan, hon har förtroende och där under marken kan hon fortfarande höra honom ännu en liten stund även efter det att dörren stängts och låsts. Hon måste ge sig av, hon har andra plikter, men något håller henne kvar tills alla ljud dör ut.
Hon mumlar för sig själv.
"All who use swords are destroyed by swords.
Don't you realize that I am able right now to call to my Father, and twelve companies, more, if I want them, of fighting angels would be here, battle-ready?
But if I did that, how would the Scriptures come true that say this is the way it has to be?"
That this is the way it has to be....
Hon ställer sig upp, knäcker till med nacken och borstar av sig det värsta av rabattjorden. Händer vilar än en gång framför bröstkorgen när hon sakta avlägsnar sig från huset, och det är inte förrens hon är en bit därifrån som hon vänder sig om och tittar på det. Hon undslipper sig en suck, och hennes ögonbryn rynkas bekymrat. Men hon återvänder inte.
Hon mumlar för sig själv.
"All who use swords are destroyed by swords.
Don't you realize that I am able right now to call to my Father, and twelve companies, more, if I want them, of fighting angels would be here, battle-ready?
But if I did that, how would the Scriptures come true that say this is the way it has to be?"
That this is the way it has to be....
Hon ställer sig upp, knäcker till med nacken och borstar av sig det värsta av rabattjorden. Händer vilar än en gång framför bröstkorgen när hon sakta avlägsnar sig från huset, och det är inte förrens hon är en bit därifrån som hon vänder sig om och tittar på det. Hon undslipper sig en suck, och hennes ögonbryn rynkas bekymrat. Men hon återvänder inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar