Morgondagens Gryning 5. Jag spelar Barbaren Dreyka, men vi bor off med min grupp på det så kallade DMF-området. För min del var det en mycket dålig idé. Det är långt mellan offlägret och långhuset där det mesta lajvandet sker. På fötterna har jag inte världens bästa skor. Jag har ont i ett knä, vilket får mig att halta, vilket ger mig skoskav och ont i en höft.
Jag tar ofta inte med mig nog med mat om morgnarna, eftersom det är tungt att bära, när jag beger mig den långa vägen upp till toppen av berget. Så en av kvällarna när jag och min pojkvän kommer tillbaka till off-lägret har jag så lågt blodsocker att jag skriker åt folk och gråter innan jag lyckas bryta mig in i en låda med färska persikor som jag kan sätta tänderna i. Mitt mest barbariska beteende sker alltså off-lajv och jag skrämmer och irriterar stora delar av min grupp, som dock är väldigt snälla och förstående mot mig.
Idag har jag en helt annan mental inställning, men en liknande incident skedde på lajvet Den Svarta Nyckeln där jag istället för att ta det lugnt när jag stötte på ett knepigt inlajvproblem för min Arcuriska Magiker tog på mig att lösa det (tillsammans med några empatiska medlajvare) och därför bröt ihop i tårar när lajvet slutligen avblåstes. Vid det laget hade jag redan alienerat delar av spelledningen och några andra spelare och sagt sårande saker off till några vänner. Än idag vet jag inte om det inte finns någon lajvare där ute som hyser agg mot mig på grund av hur jag betedde mig under den lajvhelgen. Det visar mig att även om man tror att man är redo, en helt ny person, kan man ändå lätt falla tillbaka i gammalt beteende när man ställs inför en kris.
Efter att jag hade återhämtat mig från Den Svarta Nyckeln kände jag dock att det var ett grymt lajv. Jag hade lyckats genomföra en mycket svår ritual med min karaktär!
Nuförtiden kan jag ta fysiska ansträningar, hunger, kyla, leka ångest och ilska och studsa tillbaka glad och nyter, men om jag upplever ett allt för stort ansvar för att övriga deltagares lajv ska funka eller helt fallera kan jag bli en väldigt ledsen bebis. Det enda sätt jag kan åtgärda den här delen är väl att vara mer ärlig med mig själv och andra att jag inte klarar allt. Och att det måste vara ok.
Jag diggar dig trots (och tack vare) DSN. :-)
SvaraRadera