Gästbloggat: Aaargh nu är det tjafsigt på Facebook igen!?

av Agnes Hulthén

Här kommer ett gäng frågor jag försöker ställa mig som har hjälpt mig att hantera och se på tjafs lite mer distanserat. Som bonus en liten släng om att ge och ta kritik samt den förhatliga korrigeringsreflexen.

”Disclaimers:

Följande är en salig blandning av anekdotiska bevis samt populärvetenskapliga förenklingar. Källor får du hitta själv eller vänta på tills någon betalar mig för att skriva om saken. Den objektiva sanningen är ändå ovanlig och förvånansvärt oanvändbar just på tjafs.

Kommunikation är nära kopplat till personliga kommunikationsstilar. Med det menas att vad som funkar för en del kan vara kasst för dig. Prova, utvärdera och prova på nytt tills du hittar en stil som passar dig.

Fokusen i texten ligger på Facebook-kommunikation, det går säkert att applicera på en massa andra grejor också utan någon större katastrof men försök fundera på vad som skulle kunna funka bäst i olika sammanhang.

Nä, jag är inte så jävla bra själv heller alltid. Att fucka upp är oundvikligt, hur du hanterar fuck upsen är mera påverkansbart. ”

Vilken lek leker vi?

Innan du kastar dig in huvudstupa i en tråd kan det vara bra att försöka avgöra vad det är för typ av lek som pågår. Är det en debatt eller en undersökande diskussion som pågår eller är det kanske bara lite gött trams? För att förvirra saker ytterligare kan trådar ofta ha alla inslagen, samtidigt. Då kan det vara bra att tydliggöra din egen intention i tråden med exempelvis en så kallad sammanhangsmarkör. ”Nu tänkte jag försöka mig på ett inlägg i debatten…”, ”För att bredda diskussionen så skulle jag vilja höra mer om…”. Det känns ju lite töntigt att sammanhangsmarkera skämt på samma sätt men det är värt att tänka på att just skämt är något av det som är svårast att avkoda. De är i hög grad beroende av kontext och gemensam förståelse. Det kan ju ändå vara värt att riskera att det faller platt eftersom effekten kan vara stor och förlösande. Försök balansera det genom att se till att det ändå är så tydligt som möjligt att något är ett skämt. När vi ändå är på skämttemat. Ifall du inte har menat något som ett skämt och det blev dåligt försök då inte skyla över det med att det var ett skämt. Gör det bara inte för det om något är töntigt.
 

Var är jag?

Det gäller precis som i riktiga världen att det gäller olika regler i olika sammanhang. Någon som håller med dig privat i ett pm kanske inte kan göra det offentligt på grund av exempelvis sin yrkesroll. En gruppsida, professionell sida, personlig vägg - på alla kan vi ha olika roller och olika mycket frihet eller trygghet att uttrycka oss. Du kan tycka att det är hyckleri men det är ändå sådant som vi behöver ta med i beräkningarna. Outa inte någon genom att säga exempelvis vad hen brukar tycka. Respektera att någon vill ta andra samtal med annan röstnivå på sin vägg än i en grupp.

Vad gör jag här?

Vad har du för syfte med att ge dig in i en tråd? Vill du bara hänga med dina polare? Vill du kanske profilera dig? Vill du komma med vad du tycker ett viktigt inpass? Försök formulera ditt syfte innan du börjar skriva så minskar risken för missförstånd. Ditt syfte har bäring på hur du utformat ditt inlägg. Därtill så sägs det både inom psykologiskt förvar och marknadsföring att ska du lyckas behöver det du förmedlar vara på sant. Det är svårt att komma undan med att dölja ditt egentliga syfte under täckmanteln av ett annat. Vi är otroligt lyhörda på den här typen av diskrepanser men kan också övertolka och lägga in sådant som inte var menat i en annans budskap. Återigen kan sammanhangsmarkeringen komma väl till pass. Manipulation är inte heller en speciellt framgångsrik påverkansform. Den effektivaste formen av påverkan är grundad i altruism.

Varför blev alla så arga och varför blev jag så arg?

I text saknar vi många av de förmildrande omständigheterna som ett samtal i verkligheten kan ge. Vi kan inte mildra stötar genom tonlägen, gester och annat kroppspråk. Texten bär med sig en historisk air av det permanenta och seriösa. Den går rakt in och finns ibland kvar för eftervärlden att beskåda. Det är ju lite läskigt men det är ju bara ett verktyg för kommunikation. Låt oss tänka på den som en brödkniv – utmärkt att skära bröd med men dum att peta tänderna med. Så den behöver användas med ett visst mått av förnuft så du inte skadar dig själv eller någon annan.

Vissa ord fungerar som knappar för att öka på eller minska en konflikt. Vissa ord är också markörer för att det finns en konflikt. Skapar du dig medvetenhet om det så kan du trappa upp eller ner en konflikt och du kan undvika att framkalla en i onödan.

Konflikter är för det mesta inte farliga. De driver oss framåt när vi ställer teser och antiteser mot varandra. De får oss att utvecklas och lära känna varandra bättre. Men de kan ta energi och nyanser och detaljer går förlorade i konflikten. Handlar det mer om att vinna än att komma någonstans så har vi tappat konfliktens syfte. Har vi konflikter hela tiden så trubbas vi av och känner inte igen när det är på allvar. Folk slutar lyssna på oss för de orkar inte med oss. Det går inflation i vårt uttryckssätt.

Ord som är konfliktmarkörer har logiskt nog ofta kopplingar till krigsföring men när de orden dyker upp har vi oftast gått en bit på konflikttrappan redan och det kan vara svårt att ”rusta ner”. Googla på konflikttrappa eller konflikteskalation om du vill veta mer. I korthet är dialog lösningsfokuserad och undersökande. Är det det vi vill ha så får vi försöka undvika att trappa upp det till diskussion eller debatt. Diskussionen klargör och förtydligar och kan vara behövliga för att komma fram till något konkret. När vi går vidare till debatt kan det vara dags för att fatta exempelvis ett beslut om vilken problemlösning som ska prioriteras först. För att inte trilla ner i mer ickekonstruktiva steg i konflikttrappan kan det vara bra att tydligt ange vilken fas vi vill hålla oss i och när vi gått vidare till nästa. Det kan underlätta att sätta upp regler då diskussion är lite som bofferstrid och debatt lite som blankvapen och syftet är lite förfelat om det uppstår skarpa skador.

Vill du undvika att i onödan eskalera exempelvis en dialog, diskussion eller debatt undvik att slänga in så kallade värdeladdade ord. Du kan känna igen ett sådant ord på att det bär med sig en liten air av drama och har en positiv eller negativ laddning. Ett vanligt exempel är

Riskerna för att det ska inträffa (negativt)

Utsikterna för att det ska inträffa (neutralt)

Chanserna för att det ska inträffa (positivt)

Att plocka upp på alla de här detaljerna är vi olika bra på. När du blir arg av något i text är det bra att stanna upp och fundera på om din känslomässiga reaktion är rimlig i förhållande till stimuli och eventuell intention av motparten. På vilket sätt har du själv bidragit till det känslomässiga påslaget? Finns det en möjlighet att du missuppfattat morparten? I så fall stanna upp och checka in med den andra. På ett om möjligt icke värdeladdat sätt. ”Menar du så här eller så här?” Innan du går till en lägre nivå på DEFCON-skalan i onödan. 

Att ta och få kritik

Nära kopplat till att bli arg är förmågorna att kunna ta och få kritik. Det är verkligen inte så himla lätt, men om en lyckas få hyfsad kläm på att i alla fall ta kritik okej, så är det en himla viktig aspekt av att lära och utveckla sig. Sedan är det väl najs om allt bra en lärt och utecklat sig inom faktiskt går att förmedla till andra människor utan att de tycker att en är ett rikspucko och slutar lyssna samt bränner ner din brevlåda och rakar din katt.

Till att börja med, lär dig att känna igen och bakbinda din korrigeringsreflex. Det här är något jag själv jobbar hårt på. Jag är en av de där för vilka små faktamissar är som naglar på själens svarta tavlar. För mig finns det mitt sätt och fel sätt. Jag har jobbat på att inse att det innebär att en blir ganska ensam om att göra saker eftersom en inte blir något kul att göra saker ihop med. Det är oproduktivt att och tråkigt att låta korrigeringsreflexen härja. Vinsterna av att lägga ner det tankesättet är däremot enorma. Det finns helt plöstligt 120 sätt att göra vaniljsås på och alla är rätt OK särskilt när det frigör mig till att äta vaniljsås istället. Det handlar både om att välja vad en ger feedback på och sättet en gör det på och faktiskt om den är välkommen eller inte. Korrigeringsreflexen är som en förälder som reflexmässigt trycker till sin tonåring genom att säga saker som: ”Du tänker väl ändå inte ha de där byxorna på dig till skolan” istället för ”Det ska bli kallt idag, jag tänkte ta långkallingar på mig – vad tänkte du ta?”. Till och med ”Snälla rara kan du inte ta långkallingar på dig för jag är rädd för att du ska frysa” är bättre än det förstnämnda. Det där auktoritära inslaget får oss att vilja slå bakut. Den andra sätter på sig en väldigt vuxen vuxenroll och lämnar rollen till det lilla olydiga barnet till oss. Det leder inte till något lärande alls, bara dålig stämning och ett behov att göra tvärtemot på pin kiv, oavsett om den vuxne har rätt eller inte. Kombinerar du korrigeringsreflexen med lite dålig koll på dina privilegier kommer du strax framstå som en dryg besserwisser till översittare som det blir en poäng med att trolla. Skärskåda dina egna motiv med att ge kritik noga. Om du skuldbelägger eller påpekar något som personen inte kan påpeka kan det vara värt att läsa på om härskartekniker så du inte omedvetet trycker till någon eller formulerar något på ett destruktivt sätt.


Hur göra bättre ifrån sig på att ge kritikfronten då?Fråga om lov – fråga om det är ok att ge kritik oavsett om den är positiv, konstruktiv eller negativ. Acceptera ett nej.

Tajming – kritik ska ges i samband med det du vill ge kritik på. Har det gått en tid så är det vatten under bron. Det båtar föga att komma dragandes med en massa mög som personen ändå inte kan göra något åt nu.

Välj ditt forum – ge inte kritik i ett öppet forum. Om du vill att den ska gå fram, så behöver personen i fråga, kunna inte tappa ansiktet. Såvida personen inte säger något urbota korkat eller angriper någon annan eller är på väg att göra något olagligt eller livsfarligt. Då är det ok att köra över men då behöver du i samband med det förklara varför. ”ursäkta att jag gav dig offentlig kritik i tråden utan att fråga om lov men jag valde att prioritera Xs känslor före dina i det här fallet för att…”. Är det någon som du väldigt gärna vill nå fram till och är rädd om relationen till så är det värt att till och med ringas vid. PM är minsta nivå.

Välj ditt omfång - Ber någon dig självmant om kritik så gör upp om nivån och området kritiken ska beröra. Gör likaledes när du frågar om någon vill ha kritik. Ge kritik på sådant som personen kan påverka – som beteenden men inte personlighetsdrag. Ge om möjligt konkreta exempel och håll igen på de värdeladdade orden. Tala utifrån dig själv inte i generella svepande termer. Prata om nästa gång istället för att dröja vid detaljer som varit. Acceptera att ni kan ha helt olika bild av en händelse men att båda kan vara sanna. Ge minst 60% positiv kritik. Återkoppla så att den positiva kritiken verkligen går fram. Acceptera att mottagaren har rätten att inte ta emot kritiken i delar eller sin helhet. Försök att inte ge kritik å andras vägar om möjligt. Ibland kan ju någon behöva föra en svagare parts talan men det kan också innebära att du tar dig tolkningsföreträde och en massa plats om något du kanske inte har full koll på.

Hur tar jag kritik bättre?

Fråga dig om det är kritik? Det kanske inte handlar om dig alls. Adresser någon inte uttryckligen dig så handlar det nog inte om dig. Besluta dig för att släppa saken och släpp sedan för sjutton saken. Var det om dig och det var så himla viktigt så får de väl komma tillbaka och uttrycka sig som folk.

Om någon försöker förklä ett påhopp som kritik behöver du inte lyssna alls. Det kan kännas ohyggligt om någon säger något om en som inte är eller känns sant. Som att en vill skölja bort en massa smuts från sig omedelbart innan någon annan ser en. Vad någon säger om dig, av vilket skäl det än vara månde, säger dock alltid mer om den som säger det än det den sägs om.

Ibland kan även härskartekniker förkläs som förment välment kritik. Läs på och tyck synd om den andre individen som hänger sig åt sådana låga verkanslösa destruktiva påverkanssätt. Ta inte åt dig men fundera på om det är en relation som du vill upprätthålla till den personen.

För all form av kritik, ta inte åt dig om det inte gäller något som du kan påverka. Plocka de delar av budskapet som känns relevanta. Säg tack men nej tack till de delar du tycker inte passar.

Acceptera att den som ger dig kritik kan ha en fundamentalt annan upplevelse av ett förlopp än du. Det är OK, vad som faktiskt hände har förvånansvärt lite relevans på hur någon har upplevt det. Där det blir mer relevant är huruvida du har makt att påverka en liknande fiktiv upplevelse i framtiden. Har du inte den makten så är det troligen den som ger dig kritikens egentliga problem. Det är inte helt ovanligt att vi förlägger sådant som kan vara jobbigt att deala med i händerna på någon annan. Men kan du inte påverka det så kan du inte påverka det.

Öva på självkritik genom att självmant utvärdera olika händelser – stora som små. Applicera samma regler på dig själv som på någon annan – alltså fråga om lov, minst 60% positivt, framåtsiktande med mera.

Om du beslutar att ta kritik från någon se det som en möjlighet att lära dig något. Tacka nej om du inte känner dig i balans eller be personen att anpassa sitt omfång efter din kapacitet. Du kan klara dig alldeles utmärkt i livet genom att enbart utöva självkritik. I vissa sammahang som exempelvis på vissa arbetsplatser krävs det dock att du ska kunna ta kritik. Det kan i viss mån hjälpa att vokalisera sitt problem i den situationen men om det är återkommande jättejobbigt att ta all form av kritik och det känns som att du ska gå sönder varenda gång så kan det vara värt att se om du kan få hjälp med att bygga upp en bättre självkänsla via tex din vårdcentral.