Våldtäktskulturen.

Jag vill stoppa våldtäktskulturen. Du kanske undrar vad jag menar när jag säger så. Nu ska ni få lära er vad Våldtäktskultur är. I blogginlägget kan orden kvinna/kvinnor ersättas med människor/personer/folk. Inlägget skrev lite grand som en förklaring till mina vänner som inte förstår varför jag är så arg hela tiden.

Rape culture is a term used within women’s studies and feminism, describing a culture in which rape and other sexual violence (usually against women) are common and in which prevalent attitudes, norms, practices, and media condone, normalize, excuse, or encourage sexualized violence.

Within the paradigm, acts of sexism are commonly employed to validate and rationalize normative misogynistic practices; for instance, sexist jokes may be told to foster disrespect for women and an accompanying disregard for their well-being, which ultimately make their rape and abuse seem “acceptable”. Examples of behaviors said to typify rape culture include victim blaming and sexual objectification.

-Wikipedia

Min översättning: Våldtäktskultur är en term som används inom kvinnoforskning och feminism, som beskriver en kultur där våldtäkt och annat sexuellt våld (oftast mot kvinnor) är vanligt och där rådande attityder, normer, praxis och media tolererar, normalisera, ursäktar,eller uppmuntrar sexualiserat våld.
Inom paradigmet, har sexistiska handlingar används för att validera och rationalisera normativa kvinnofientliga metoder. Till exempel kan sexistiska skämt som berättas främja respektlöshet för kvinnor och minska respekten för deras välfärd. Vilket i förlängningen gör att våldtäkt och övergrepp på dem verkar "acceptabela". Exempel på beteenden som är typiska för en våldtäktskultur innefattar skuldbeläggande av offer och sexuell objektifiering.

A rape culture is a complex of beliefs that encourages male sexual aggression and supports violence against women. It is a society where violence is seen as sexy and sexuality as violent. In a rape culture, women perceive a continuum of threatened violence that ranges from sexual remarks to sexual touching to rape itself. A rape culture condones physical and emotional terrorism against women as the norm.

In a rape culture both men and women assume that sexual violence is a fact of life, inevitable as death or taxes. This violence, however, is neither biologically nor divinely ordained. Much of what we accept as inevitable is in fact the expression of values and attitudes that can change.

http://finallyfeminism101.wordpress.com/2009/10/19/rape-culture-101/

Min översättning: En våldtäktskultur är en sammansättning av föreställningar som uppmuntrar manlig sexuell aggression och stödjer våld mot kvinnor. Det är ett samhälle där våld ses som sexigt och sexualitet som våldsam. I en en våldtäktskultur upplever kvinnor ett ett ständigt hot om våld som sträcker sig från sexuella kommentarer till sexuell beröring till våldtäckt. I en våldtäktskultur tolereras fysisk och känslomässig terrorism motkvinnor som om det vore normalt.
I en en våldtäktskultur antar både män och kvinnor att sexuellt våld är en del av livet. Oundviklig som döden eller skatter. Detta våld är dock varken biologiskt eller gudomligt. Mycket av det vi acceptera som oundvikliga är i själva verket är uttryck för värderingar och attityder som vi kan kan förändra.

Sammanfattningsvis, för att stoppa våldtäktskulturen.:

* tolererar inte, normalisera inte, ursäkta inte och uppmuntra inte sexuellt våld.

*Var inte sexistisk

*Dra inte sexistiska skämt.

*Bry dig om kvinnor.

*Bry dig om kvinnors säkerhet och välmående.

*Ägna dig inte åt att förminska kvinnor till sexobjekt (sexsubjekt är ok ;-) ).

*Skuldbelägg inte offer för sexuellt våld.

*Uppmuntra inte manlig aggression. Kontra den om du kan.

*Våld är inte sexigt.

*Var aktsam med sina sexuella kommentarer. Se om du har samtycke.

*Var aktsam med din sexuella beröring. Se om du har samtycke.

*Acceptera inte våldtäkt som en del av livet.

*Hjälp till att ändra andras värderingar och attityder.

Läs även andra bloggares åsikter om våld, våldtäkt, #prataomdet, våldtäktskultur, rape culture

#prataomdet - vem ska lära sig

På Twitter så pratas det om sexuella övergrepp. Om gråzonen.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/twitter-pratar-om-sexuella-overgrepp-1.1228898
http://blogg.gp.se/ledarbloggen/2010/12/17/prataomdet-sa-viktigt/

Det är några som tagit upp att de önskar att de varit bättre på att säga nej.
För mig skaver det.
När dessa övergrepp håller på att ske, är det ju inte så att man artigt fått frågan om samtycke ges till en sexuell handling. Alltså finns det ingen förfrågan att tacka just nej till.
Någon går in, antar samtycke och kör på. Tar det den vill ha.
Varför kan vi inte anta att vi inte har samtycke till att stoppa tungan i någons mun, ta på deras könsorgan eller bröst, penetrera dem. Vi kan alla hålla våra könsorgan, fingrar och tungor för oss själva tills vi är säkra. Tack så mycket.

Det handlar inte om att offer behöver lära sig att säga nej.
Det gäller att vi alla lär oss att be om lov, så att vi inte blir förövare.
Det måste inte ske verbalt, men det kan vara tryggt om det gör det. För vad är man för sorts person om man inte bryr sig om huruvida den man uppvaktar uppskattar det eller ej?

Vem var det som kasta?

På tisdagar jobbar jag kväll. Var på väg in på Willys vårväderstorget när något hårt träffar mitt vänstra lår, strax ovanför knäet. Föremålet går i backen och börjar pysa. Det är en energidrycksburk. Jag tittar uppåt, varifrån burken måste ha kommit, och ut genom ett fönster tittar 2-3 unga pojkar ut. De slår till reträtt så fort de ser att jag tittar upp så jag får ingen bra bild av dem. Det är inte fönstret de tittar genom som är öpper, utan ovanfönstret, som de inte når. Vem som än kastat måste ha lobbat upp för att träffa den öppna fönsterspringan.
Jag suckar, och går in i byggnaden och upp på ovanvåningen. Där uppe finns Biblioteket och Folkets hus. Inne på Folkets Hus verkar det pågå en Julfest.
Nedanför fönstret står nu tre mycket små barn, på tok för unga för att vara någon av de som kastade. Jag frågade vem det var som kastade. "Det var killarna!" säger en flicka. Vart gick killarna undrar jag, in på biblioteket eller in här *pekar mot Folkets Hus*

"Aaa, in där!" Alla tre barnen pekar. Jag går in. Jag ser lite bortkommen ut med ytterkläderna på så en vuxen kvinna som verkar vara en av organisatörerna tar kontakt med mig. Jag förklarar vad som hänt. Att om jag hade fått burken i huvudet/i ansiktet hade jag kunnat bli skadat och kanske till och med fått uppsöka vård. Hon blir arg och vänder sig genast till tre killar som sitter lite slarvigt på några stolar vi entren. De skall tydligen ha haft energidrycksburkar alldeles nyss.
Den rödhårige killen i mitten reagerar väldigt starkt och blir jättearg. Han vidmakthåller att det inte är han som gjort det, men organisatören slänger ändå ut honom med orden "du är inte välkommen här" efter att han misslyckats med att visa vad han gjort av sin egen burk.
Han stormar ut genom dörren, hans två mindre vänner går också, den ena med orden "tack för att vi fick komma" vilket för stunden kändes lite märkligt". Väl i trappen ropar den rödhårige att han sin burk "precis här" och formar fickan i sin jacka kring något i rätt storlek. Han visar dock inte burken och går ut genom dörren där nere, märkbart upprörd.

Problemet är: Han kan faktiskt ha varit oskyldig till ha kastat burken. Han hade ett sätt som gör att han nog ofta är den förste man misstänker när saker händer, men det betyder inte att han automatiskt är skyldig.

Julshopping efter bomben

Idag har jag hunnit med lite julklappsinköp till sambon och min familj. Jag var i gallerian Nordstan i centrala Göteborg. Jag befinner mig i en butik i källarplan när jag finner mig stå och tänka.

Om det small nu skulle det antagligen smälla på entreplan. Då klarar jag mig bra. 

Jag tittar på mina påsar med julklappar. Fortsätter tänka.

Fast då får jag släppa dessa. Jag är ju sjukvårdspersonal. Självklart skulle jag få hjälpa sårade.

En bild av en katastrofsituation  i Nordstan, blödande människor på golvet, blixtrade förbi min egen blick. Men jag var inte rädd. Jag repterade i huvudet vad jag lärt mig på Röda Korsets Första Hjälpen kurs. Mer än så kan jag inte göra.

När jag kom ut från shoppingcentrat, ut i friska luften i Brunnsparken drog jag ändå en suck av lättnad. Gjorde den strategiska bedömningen att shoppingstråket framför mig antagligen också var ett utmärkt mål för en terrorbombning. Och valde ändå att gå den vägen.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, jul, bombdåd, göteborg

Rörbomberna i Stockholm

Gasoltuber i en bil har exploderat på Drottningatan och en rörbomb fästad på den förmodade 29-årige bombmannen på Bryggaregatan. Mannen själv avled.

Igår läste jag mannens brev på text tv vid 22:40, men idag står den texten inte att finna förutom i spridda citat.

Jag är glad att attentatet misslyckades, och att enbart ett fåtal personer blev skadade.

Men jag är samtidigt rädd att mina muslimska vänner ska få det svårare framöver.

Prologförträff Göteborg

På torsdag kväll var jag först ute med arbetskamrater och åt mat, sedan mötte jag upp sambon och BB på café och ammade för att efter det gå med Spelledar-Simon och Kajsa (det kommer bli något stort av henne) till Meeths unga Salonger där Prolog-Petter och Prolog-Miriam skulle hålla i en förträff inför lajvkonventet Prolog som arrangeras i april 2011.

Vi tre upptäckte att vi var tidiga. Petter och Miriam satt precis och höll på att få i sig kvällsmat. Så vi pratade en hel del om hur vårt vampyrlajv Kindred Society kan utvecklas med den nya, öppnare given. När folk hade kommit och förträffen var ordentligt öppnad, så lekte vi lekar som fick ingång skratten och mingellusten hos deltagarna. Sen fick man välja att gruppera sig enligt de som redan visste att de ville hålla i en programpunkt och de som ville föreslå programpunkter. Det var fritt fram att röra sig fram och tillbaka.
Jag fick chansen att berätta om min och Johannes Axners idé om ett Utvecklingsforum: Sexualetik och lajv.

Då jag jobbar mycket runt könsroller, föväntningar och normer tycker jag att det är viktigt att saker så som dessa tas fram och disskuteas på ett tryggt och respektfullt vis. Därför kommer jag med Johannes Axner hålla i ett forum där vi delar in deltagarna i små disskussionsgrupper som får ett förberett disskussionsunderlag att gå igenom i enrum. Det som sägs i enrum ska grupperna sedan kommer överens om en strategi för att berätta om. Det går bra att välja att inte öht berätta vilka erfarenheter som avhandlades när den mindre gruppen var ensam, eller att man avidentifierar en upplevelse eller åsikt så att någon annan i gruppen sedan kan återberätta den i den avslutande cirkeln.

Jag kan förstå att ämnet kan vara kontroversiellt, men jag anser att det är dags att vi lajvare pratar om detta, om sex. Mycket för att jag stött på missuppfattningar, diamentralt olika spelstilar eller antaganden, tabun, heteronormativitet och annats som florerar när saker inte disskuteras utan en grupp enbart tror sig ha nått samsyn i frågan.
Utvecklingsforumet har inga ambitioner om att skapa en enda sexualetik i lajvsverige, utan jag som arrangör önskar enbart själv utöka min kunskap om hur det ser ut där ute.



Läs även andra bloggares åsikter om lajv, prolog

Arg på Tele 2

För en tid sedan fick vi information från vårt hyresbolag om ett en extern hantverkare behövde tillgång till vår lägenhet för att installera ett bredbandsuttag från Tele 2, vilket skulle möjliggöra upp till 100Mbits uppkoppling, om man nu ville ha det.
Även om man inte vill ha det ville fastighetsägaren ändå att uttagen skulle installeras. Uttagen installerades, snyggt och prydligt, vid ytterdörren. Vi hade inga problem med hantverkaren.
Det finns bredband från ComHem indraget sedan tidigare, men efter usel service från dem har vi valt att istället använda oss av Bredbandsbolaget, med vilka vi är nöjda.

Idag, efter att vi hade ätit, jag ganska nyligen hade kommit upp ur badet och sambon som skulle ner i tvättstugan precis hade återvänt från affären så ringer det på dörren. Klockan är 19:30. Min sambo öppnar dörren och jag backar in i vardagsrummet med ettåringen i famnen.
Utanför står en ung man som uppger sig vara från Tele 2. Han ska kolla någon sorts siffra på det nyinstallerade bredbandsuttaget för någon sorts ominstallation....men det ska han göra "sen". Först frågar han om sambon är den som "står för allt" och då vill han bara "låna dig fem minuter" som han säger till sambon, för att gå igenom vad det är han ska göra. Sambon blir förvirrad. "Kan vi gå in i köket" tycker killen. Dom går ut i köket.
Killen utbrister "oj här har ni nyss ätit" när han inser att det inte går att sitta ner vid köksbordet.
Han frågar då stående sambon vad vi har för hastighet från ComHem idag, för han ska berätta för oss vad en mycket snabbare lina från Tele 2 skulle kosta oss. Jag morrar från hallen att vi inte har ComHem och han inte har att göra med vad vi har för uppkoppling, vi ska inget ha. Han ser besvärad ut.
Killen från Tele 2 börjar läsa upp prisuppgifter i jämförelse med 8 Mbit, min sambo ber honom om att "lämna något skriftligt" killen kommer med en ursäkt om att det "bara är ett visningexempel" eller annan liknande bullshit. Nu är han mycket tydligt en försäljare, jag går in i köket med ettåringen på armen. Tittar argt på honom:

"Vi vill inte ha, vi vill inte ha med Tele 2 att göra, ska du sälja....så kan du gå."
Killen ursäktar sig fort och slinker ut i hallen, ut genom ytterdörren. Jag låser när han går. Han läser aldrig av några siffror, uppenbarligen var inte besöket så viktigt som han försökte få det att låta.

Det där Tele 2, det är dålig stil.
Jag har fått er reklam, min hyresvärd har berättat vad det är ni har installerat i min lägenhet. Kom för helvete inte hit halv åtta på kvällen för att ringa på min dörr. Lura er inte in i min lägenhet under falska förespeglingar.

P.S Om ni vill muta mig så tas iPhone 4 emot. Barnet började ju inte att gråta i alla fall.

Läs även andra bloggares åsikter om tele 2, bredbandsbolaget, comhem

Vad "...två folk" handlar om

Jag och Nathan Hook planerar att arrangera ett lajv tillsammans som ska gå av stapeln 30 juni - 3e juli 2011.
Lajvets genre är könsrollsfantasy, en genre jag tidigare arrangerat inom i och med Återspeglingar: Dimmor över Ethavattnet och Återspeglingar 2: Grusgudars land.

Lajvets yttre handling
Denna gång befinner vi oss  ett alternativt 500-tal. Den romerska republiken firar snart sitt 1000 år, men dess utveckling har den senaste tiden befunnit sig på ett svagt sluttande plan. Kvinnor har vunnit ett fåtal rättigheter under de senaste två hundra åren men i gengäld har en backlash ägt rum, mot mer konservativa "familjevärderingar".
Kristendomen är av olika skäl blott en sekt bland flera andra.

Så nu befinner sig en liten grupp romare, med både manliga och kvinnliga soldater ibland dem tillsammans med sina slavar på en främmande ö. Ön ligger där Irland befinner sig i våran värld, men det folk som de finner där, Tautha de Ailuros, har en kultur som är distinkt annorlunda den keltiska. Man kan tolka det som att Romarna anlänt till Amazonernas ö.

I vår berättelse representerar Romarna till viss del oss själva, men även mer renodlat kolonisatörer av Brittisk modell eller Kulturimperalister av Amerikansk modell. Tautha får istället ta sina förebilder från de könseparatistiska Talibanerna i Afghanistan, men med inverterade könsroller.

Detta lajv har därmed fått namnet "...två folk"
Jag utgick ifrån Dickens A tale of two cities, vilket blev "A tale of two peoples"/"En berättelse om två folk" 
Men dubbelnamnet blev för långt så för att korta bestämde jag och Nathan oss för: ....two peoples/...två folk.
De tre punkterna är då med för att markera den del av titeln som "saknas".

Kommande lajv

Foto: Malin Hellmér Karaktär: Dreyka

När man är en vuxen lajvare tänker jag mig att det är en god idé att tidigt bestämma vilka lajv man ska delta i under den kommande säsongen. Här är de lajv och konvent jag planerat in under 2011 än så länge

4-6 Februari 2011 Krighshjärta 4.5: Vinterlajvet

17-20 Februari Knudepunkt (Konvent)

1-3 April Prolog (konvent)

26-30 juli Krigshjärta: Stålets Väg

Tider ej satta: Solnegångs Landsväg och mitt eget könsrollsfantasylajv "...två folk"

Annars går jag runt hemma och är förkyld just idag. Har ätit lite dåligt, men som en ljuspunkt har NewSec levererat vår nya kyl och frys idag, med energiklassning A. Vi får se i vilken utsträckning det kommer att påverka våra elräkningar.

Fyllt 30

Jag är 30.
Jag fyllde 30 i fredags men då var jag på jobbet och sambon var hemma med dottern som hade haft feber på fredagsmorgonen. Mina arbetskamrater sjöng dock Ja må hon leva för mig, ackompanjerade på gitarr när vi åt tillsammans efter jobbet. Det uppskattades.

Istället firade med en liten mjölkfri fika som sambon hade förberett hemma i lägenheten på lördagen, fick trevligt nog en hel del presententer. Scalarer att ha i akvariet, ekologiska kroppsvårdsprodukter, blommor, en praktisk krok för min väska, smycken, dofljus, julkaffe, presentkort på träning och massage, böcker.
Nästa år tar jag ledigt från jobbet och försöker planera in något mer i förväg.

Så vad vill jag ska hända mellan 30 och 40?
Jag vill

• Arbeta som bibliotekarie.
• Ta körkort.
• Bo i ett radhus eller villa, gärna lite lantligt.
• Få minst ett barn till.
• Styrketräna
• Lajva

Idag, andra advent har jag mest ägnat mig åt att göra plats till scalarerna. De får bo i ett av mina 200l akvarier och två malawiciklider som inte mått så bra har fått flytta till det mindre karet på 55 liter tills de repat sig. 55litaren har jag därmed ställt i sovrummet för att få bättre luftfuktighet därinne. För att få det hela att gå ihop har jag fått avsluta hydrokulturen, flytta runt i stort sett alla pumpar så att pumpvolymen per timme bäst ska passa alla fiskar och kars behov och storlek.

Om de två malawicikliderna mår bättre snart kommer jag antagligen att reintroducera dem till sina artfränder 

Fotograferingen inför BNW-hemsidan.

Fotograferingen hemma hos Q klarades av väl.

Stefan plockade upp mig och rekvesitan vid 11-tiden och hjälpte mig packa sin bil. Sen övningskörde jag med honom i en timme. Startade i isig backe och gjorde vänstersvängar över en dubbelfilig väg.
När vi var nästan framme ringde Carolina och Karl och sa att de väntade på Q. På grund av bilköer fick de flesta av oss vänta in värden i fråga men efter någon halvtimme, efter att Stefan hade gått hem till sin bror, var vi alla inne, bakgrunden hängdes upp, det möblerades om och jag började hjälpa Josefina, som skulle vara Romersk Domina att klä sig och ordna en tidstypisk frisyr. Innan vi knappt börjat ta bilder på grupp ett anlände grupp två, skjutsade av Jon som skulle vara vildman.

Jag upptäckte att det är för mycket att sköta garderob, make-up och regi samtidigt som man ska vara producent/projektledare. Så till nästa gång behöver jag en make-up artist som även gör hår samt en allmän assistent som håller reda på rekvisita, ser till att det finns kaffe samt hjälper till och städar upp efteråt.

Vi drog bara över tiden med 45 minuter, antagligen mest på grund av den inledande förseningen och Jon skjutsade hem mig och rekvisitan efteråt.
Igår, onsdag träffade jag Carolina på spårvagnshållplatsen och hon har sett preliminära jpg:s av bilderna och säger att de ser bra ut. Hon ska få RAW-bilderna av Q snart.

Vi behöver fortfarande ett svenskt namn på "Brave New World" då jag oroar mig för att "Sköna Nya Värld" mer får oss svenskar att tänka på Sci-fi lajv. Förslag mottages tacksamt för ett alternativhistoriskt lajv där Romarna möter keltiska krigarkvinnor på 500-talet.

Läs även andra bloggares åsikter om lajv, foto, fotografering, projektledning, feminism, queer