Om det small nu skulle det antagligen smälla på entreplan. Då klarar jag mig bra.Jag tittar på mina påsar med julklappar. Fortsätter tänka.
Fast då får jag släppa dessa. Jag är ju sjukvårdspersonal. Självklart skulle jag få hjälpa sårade.En bild av en katastrofsituation i Nordstan, blödande människor på golvet, blixtrade förbi min egen blick. Men jag var inte rädd. Jag repterade i huvudet vad jag lärt mig på Röda Korsets Första Hjälpen kurs. Mer än så kan jag inte göra.
När jag kom ut från shoppingcentrat, ut i friska luften i Brunnsparken drog jag ändå en suck av lättnad. Gjorde den strategiska bedömningen att shoppingstråket framför mig antagligen också var ett utmärkt mål för en terrorbombning. Och valde ändå att gå den vägen.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, jul, bombdåd, göteborg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar