Prolog 2014 - Fredagen

Körningen mot Västerås påbörjades i gryningen och gick genom ett ömsom regnigt, ömsom dimmigt sverige. Svagt gula och gröna åkrar som sträckte ut sig på båda sidor om motorvägen. Vindkraftverk som snurrade i sakta mak, där den den vingspets som för stunden pekade rakt upp mot himlen, doldes från vår blick av låga moln.
Delar av vägen bar jag solglasögon, och vår förmiddagskaffe intogs på en filt i Skara.
Västerås fanns till vår belåtenhet kvar. Här skulle vi delta i Lajvkonventet Prolog.
I sådana sociala situationer finner jag mig tidvis överväldigad av den mängd kroppskontakt som det förväntas av mig, men de som känner mig sedan innan var noga att be om lov innan de kramade mig.
Jag duckade ut från invignen med ursäkten att jag skulle testköra tekniken, projektorn, i den sal där jag skulle hålla workshop om kvinnliga antagonister efter invigningen. Satt utanför i några soffor med några andra äldre lajvare, där vi spekulerade i om det var ofrånkomligt att våra ursäkter för att inte delta i invigningen ändå kunde ses som ett ställningstagande som undergrävde andra.
Jag själv har samma tankar om mitt eget avvisande kroppspråk och ovilja att hälsa med kramar, något som är vanligt bland lajvare. Speciellt så för lajvare man endast möter ett fåtal gånger per år.

Antalet deltagare på min programpunkt svällde betänkligt, och jag var glad för varenda själ som kände att de ville starta igång hela konventet just tillsammans med mig. Jag inledde med en miniföreläsning om mina egna tankar kring att spela antagonist och sedan delade lajvarna in sig i grupper. Nästa gång, på söndag, kommer jag antagligen istället ta kommandot över gruppbildningarna. Uppgiften de fick att lösa var att skriva en antagonistroll och sedan visa upp den med en kort scen. Speciellt imponerad efter detta moment måste jag säga att jag var av de som skapade en antagonist till lajvet Lindängens Riksinternat. De förtjänade ett hederomnämnande för sina gestaltningar av motsättningar bland tonåringar.

Tyvärr förhindrade min hälsa mig att delta i de programpunkter jag hade tänkt mig, utöver min vän Johannes "Nördfeminism för män". När jag hade piggnat till igen var de programpunkterna förbi, men i ett något darrigt tillstånd hade jag ändå fått hänga med några av mina idoler.

Nu sitter jag trött och slut på hotellet och är tacksam för att jag ska få sova här och inte i en sovsal. Dessutom kan jag se bilen från fönstret, så jag vet att den har det bra. Imorgon har jag en extrainsatt programpunkt 22-00. Det blir roligt.