Jag tränar inför att spela motståndsman på lajvet Thule - När vinden vände
Wonderkarin - preutopisk nördfeminist
lördag 13 augusti 2011
tisdag 14 juni 2011
Vampirelajv i skogen samt byggande av Droppsköldar
Natten mellan lördag och söndag lajvade jag min vanmpyrkaraktär Talulah Jezebel Fritz på ett specialinsatt vampyrlajv som ägde rum ute i skogen, istället för inne i vår vanliga lokal.
Handlingen var att Klan Gangrel, den mest djuriska vampyrklanen, hade ett möte för att disskutera hur de skulle göra med sin politiska framtid. Min karaktär, vars klantillhörighet varit något osäker det senaste 1.5 året, kom till mötet för att driva igenom ett erkännande av henne som själv som just medlem av klan Gangrel. Då mötet är heligt, och inte får störas av någon som inte är Gangrel utsatte hon sig därmed för fara för sitt oliv då beslutet hade kunnat bli det motsatta. Om Talulah inte ansågs vara av klan Gangrel skulle hon jagas till döds för att ha störts klanens heliga möte.
Att lajva vampyr ute i skogen påminde mig om Twilight, fastän jag inte ens sett filmerna, bara lite trailers.
Jag hade det ganska trevligt, lajvet hade gärna fått vara lite längre och det är ett gott betyg. Jag fick bara en utmaning, så som jag uppfattade det, av en karaktär som hette Njal och spelades av Jon. Talulah klarade utmaningen. I slutändan röstade 18 Gangrel för att Talulah tillhör Gangrelklanen, och ingen sa emot offentligt.
På söndagen kom Stefan K hem till oss och med min dotter springandes runt benen ägnade vi oss åt att bygga på våra sköldar till Krigshjärta Jag och Stefan ska ingå i samma rote med Slagfalkar. Slagfalkar är ett truppslag som tillhör den Cordovska sidan, och de är rustade i gambeson, ringbrynja och kittelhatt. De bär en mellanstor droppsköld och svärd.
Stefan hade med sig sköldarna, vilka var utsåga i 8mm plywood. Tre av dem hade fått rörisolering runt kanten, och vi började med att sätta rörisolering på de två kvarvarande. Först fäste vi dubbehäftande tejp runt om kanten, vilket kräver att man skär flikar i tejpen där sköldkanten är rund. Så öppnades rörisoleringen och passades på runt skölden, bit för bit. För att säkra att rörisoleringen inte ska trilla av drog vi två varv med eltejp runt hela sköldarna samt förstärkte fogarna mellan två olika bitar rörisolering med samma tejp. Efter att detta var gjort klippte vi till 20 centimeter breda remsor av ett beige bommullstyg som Stefan zick zackade på min symaskin. Vi passade in tyget över rörisoleringen, sen nitade jag först fast det med en häftpistol på baksidan och vek sedan tillbaka tyget över häftklamrarna och rörisoleringen, vek in kanten och fäste tyget på framsidan med fina svarta nubb som Stefan också köpt.
Den första av de fem sköldarna blev minst snygg, men efter ett tag fick vi in den rätta tekniken och på övriga blev tyget så slätt det gick. Att Stefan sydde och jag skötte häftpistolen och nubb var en arbetsfördelning vi gjorde med vilje, då det hade varit för typiskt att jag skulle sy och han banka. Å andra sidan kan Stefan symaskningen då han äger en likadan, och jag har spänt mycket tavelduk när jag målade. När Stefan åkte efter 21 var min högra tumme mör av att ha tryckt in nubb i timmar.
Har hittat två personer som har bloggat om sina förberedelser inför Just a little lovin'
Oliver: Ind i rollen
Handlingen var att Klan Gangrel, den mest djuriska vampyrklanen, hade ett möte för att disskutera hur de skulle göra med sin politiska framtid. Min karaktär, vars klantillhörighet varit något osäker det senaste 1.5 året, kom till mötet för att driva igenom ett erkännande av henne som själv som just medlem av klan Gangrel. Då mötet är heligt, och inte får störas av någon som inte är Gangrel utsatte hon sig därmed för fara för sitt oliv då beslutet hade kunnat bli det motsatta. Om Talulah inte ansågs vara av klan Gangrel skulle hon jagas till döds för att ha störts klanens heliga möte.
Att lajva vampyr ute i skogen påminde mig om Twilight, fastän jag inte ens sett filmerna, bara lite trailers.
Jag hade det ganska trevligt, lajvet hade gärna fått vara lite längre och det är ett gott betyg. Jag fick bara en utmaning, så som jag uppfattade det, av en karaktär som hette Njal och spelades av Jon. Talulah klarade utmaningen. I slutändan röstade 18 Gangrel för att Talulah tillhör Gangrelklanen, och ingen sa emot offentligt.
På söndagen kom Stefan K hem till oss och med min dotter springandes runt benen ägnade vi oss åt att bygga på våra sköldar till Krigshjärta Jag och Stefan ska ingå i samma rote med Slagfalkar. Slagfalkar är ett truppslag som tillhör den Cordovska sidan, och de är rustade i gambeson, ringbrynja och kittelhatt. De bär en mellanstor droppsköld och svärd.
Stefan hade med sig sköldarna, vilka var utsåga i 8mm plywood. Tre av dem hade fått rörisolering runt kanten, och vi började med att sätta rörisolering på de två kvarvarande. Först fäste vi dubbehäftande tejp runt om kanten, vilket kräver att man skär flikar i tejpen där sköldkanten är rund. Så öppnades rörisoleringen och passades på runt skölden, bit för bit. För att säkra att rörisoleringen inte ska trilla av drog vi två varv med eltejp runt hela sköldarna samt förstärkte fogarna mellan två olika bitar rörisolering med samma tejp. Efter att detta var gjort klippte vi till 20 centimeter breda remsor av ett beige bommullstyg som Stefan zick zackade på min symaskin. Vi passade in tyget över rörisoleringen, sen nitade jag först fast det med en häftpistol på baksidan och vek sedan tillbaka tyget över häftklamrarna och rörisoleringen, vek in kanten och fäste tyget på framsidan med fina svarta nubb som Stefan också köpt.
Den första av de fem sköldarna blev minst snygg, men efter ett tag fick vi in den rätta tekniken och på övriga blev tyget så slätt det gick. Att Stefan sydde och jag skötte häftpistolen och nubb var en arbetsfördelning vi gjorde med vilje, då det hade varit för typiskt att jag skulle sy och han banka. Å andra sidan kan Stefan symaskningen då han äger en likadan, och jag har spänt mycket tavelduk när jag målade. När Stefan åkte efter 21 var min högra tumme mör av att ha tryckt in nubb i timmar.
Har hittat två personer som har bloggat om sina förberedelser inför Just a little lovin'
Oliver: Ind i rollen
Monica: Joani the tantric guru part 1
måndag 30 maj 2011
Just a little lovin workshop.
Sedan jag skrev för ett tag sedan har jag hunnit vara på en workshop för lajvet Just a little lovin'. Workshopen, som var förberedande inför lajvet, ägde rum i Oslo lördagen den 28.e Maj mellan 12 och 18. Vi fick möjlighet att känna in våra karaktärer, göra små scener med dem och svara på frågor utifrån våra karaktärers perspektiv. Vi fick även öva på bland annat en meta-teknik som handlar om lajvets tre huvudteman "Friendship, desire and fear of Death"
Jag Onni och Tore lämnade Göteborg en liten stund efter åtta och var framme precis i tid för workshopen. Några av de Norska och Danska lajvarna hade jag träffat innan, andra var helt nya bekantskaper. Efter workshopen var det mingel hemma hos en av arrangörerna och vi långväga svenskar sov även över där.
Jag sov hela vägen hem i baksätet på Tores bil på söndagen.
Jag Onni och Tore lämnade Göteborg en liten stund efter åtta och var framme precis i tid för workshopen. Några av de Norska och Danska lajvarna hade jag träffat innan, andra var helt nya bekantskaper. Efter workshopen var det mingel hemma hos en av arrangörerna och vi långväga svenskar sov även över där.
Jag sov hela vägen hem i baksätet på Tores bil på söndagen.
onsdag 6 april 2011
03 - Vilken sorts lajvande jag gillar
Jag är känslomässig i mitt spel och älskar både att gråta och ha ångest, eller i alla fall se ut som att jag har ångest samtidigt som jag kan njuta storligen om ett lajv verkligen lyckas göra mig lycklig.
Det är svårare att på egen hand göra sin karaktär lycklig och euforisk än deprimerad och hysterisk, tyckar jag.
Jag tycker om lajv där man tar i andra, eller gör andra fysiska saker så som att slåss, dansa, teaterhångla, baka bröd, laga mat, gräva gropar eller vandra långt. Jag vill få kroppsminnen av mitt lajvande.
Jag tycker om att äta inlajv, och att gå på avträdet inlajv.
Jag gillar lajvande som handlar om makt, antingen min karaktärs makt över andra, eller min karaktärs maktlöshet gentemot andra. Det är underbart att märka hur min karaktär Rauts vikingatida hirdkämpar lyder hennes minsta vink för att de litar på karaktären inlajv, och att jag, Karin är värdig att få det ansvaret. Men jag gillar också att vara långt ner på skalan, och spela upp andras inflytande över min karaktär.
Jag gillar hårt spel, jag har en trygg inre kärna och en tillit till de flesta av mina medlajvare. Jag ger mig gärna in i ett svavelosande gräl med hotfulla tendenser och allsköns förolämpningar av mindre politisk korrekt valör. Det är en fiktion vi ägnar oss åt och det vältrar jag mig gärna i.
Så jag gillar att göra sådant jag kanske inte annars skulle göra.
Länge tyckte jag om att spela hjälten, men på senare år har jag upptäckt att det kan vara en kick att spela den hjälten måste övervinna.
onsdag 30 mars 2011
Garlic Card 2.0
Den närmaste tiden ska jag testa Garlic Card 2.0 från Ninas Mat, vilket är bra då vi tappat bort en viktig del av vår vitlökspress. Dessutom blir det en annan smak när man river vitlök än när man pressar den. Det har något med molekyler och oxidering att göra, har jag läst.
Jag fick ett rött kort, och även en "kökets tvål" som ska vara bra på att ta bort doft från händerna, saker som just vitlöksdoft.Vilket nog kan behövas då jag ska riva vitlöken för hand. Nackdelarna jag redan ser är att kortet är i plast. Undrar om samma kort hade kunnat göras i metall?
Jag fick ett rött kort, och även en "kökets tvål" som ska vara bra på att ta bort doft från händerna, saker som just vitlöksdoft.Vilket nog kan behövas då jag ska riva vitlöken för hand. Nackdelarna jag redan ser är att kortet är i plast. Undrar om samma kort hade kunnat göras i metall?
måndag 21 mars 2011
Bloggutmaning 2. Min största lajvtabbe
Morgondagens Gryning 5. Jag spelar Barbaren Dreyka, men vi bor off med min grupp på det så kallade DMF-området. För min del var det en mycket dålig idé. Det är långt mellan offlägret och långhuset där det mesta lajvandet sker. På fötterna har jag inte världens bästa skor. Jag har ont i ett knä, vilket får mig att halta, vilket ger mig skoskav och ont i en höft.
Jag tar ofta inte med mig nog med mat om morgnarna, eftersom det är tungt att bära, när jag beger mig den långa vägen upp till toppen av berget. Så en av kvällarna när jag och min pojkvän kommer tillbaka till off-lägret har jag så lågt blodsocker att jag skriker åt folk och gråter innan jag lyckas bryta mig in i en låda med färska persikor som jag kan sätta tänderna i. Mitt mest barbariska beteende sker alltså off-lajv och jag skrämmer och irriterar stora delar av min grupp, som dock är väldigt snälla och förstående mot mig.
Idag har jag en helt annan mental inställning, men en liknande incident skedde på lajvet Den Svarta Nyckeln där jag istället för att ta det lugnt när jag stötte på ett knepigt inlajvproblem för min Arcuriska Magiker tog på mig att lösa det (tillsammans med några empatiska medlajvare) och därför bröt ihop i tårar när lajvet slutligen avblåstes. Vid det laget hade jag redan alienerat delar av spelledningen och några andra spelare och sagt sårande saker off till några vänner. Än idag vet jag inte om det inte finns någon lajvare där ute som hyser agg mot mig på grund av hur jag betedde mig under den lajvhelgen. Det visar mig att även om man tror att man är redo, en helt ny person, kan man ändå lätt falla tillbaka i gammalt beteende när man ställs inför en kris.
Efter att jag hade återhämtat mig från Den Svarta Nyckeln kände jag dock att det var ett grymt lajv. Jag hade lyckats genomföra en mycket svår ritual med min karaktär!
Nuförtiden kan jag ta fysiska ansträningar, hunger, kyla, leka ångest och ilska och studsa tillbaka glad och nyter, men om jag upplever ett allt för stort ansvar för att övriga deltagares lajv ska funka eller helt fallera kan jag bli en väldigt ledsen bebis. Det enda sätt jag kan åtgärda den här delen är väl att vara mer ärlig med mig själv och andra att jag inte klarar allt. Och att det måste vara ok.
söndag 20 mars 2011
Bloggutmaning: 1. Mitt första lajv
Jag kör en bloggutmaning som jag hittat hos Kalashnicore.
Jag fick tänka en stund. Mitt första möte med lajv var lajvdokumentären "Den lekande Människan" som gick på SVT 1997. En vän på gymnasiet sa att han kunde visa mig lite vad lajv var och körde något som mer liknade ett ARG (alternate reality game) som utspelade sig på själva skolan och jag och några vänner spelade oss själva, men fick instruktioner och föremål av spelledaren.
När jag var 19 år och läste på en högskola i Helsingborg året efter gymnasiet lärde jag känna en vampyrlajvare i klassen och han tog under våren 2000 med mig till ett evenemang som anordnades av hans vampyrlajvsförening. Vampyrlajvet använde sig av rollspelsförlaget White Wolfs vampyrrollspel World of Darkness: Vampire - The Masquerade som förlaga. Lajvet skulle utspela sig under en kväll, men var en del av en längre kampanj.
Jag och min vän Jakob pratade om vilken roll jag skulle spela och vi kom fram till att det nog skulle fungera om jag spelade ghoul, en sorts tjänare till Toreadorprimogenen. Toreadorer är en vampyrklan som oftast har en konstnärlig läggning, en Primogen är en vampyr som företräder sin klan i ett råd som omger den som styr stadens vampyrer, den så kallade Prinsen eller Fursten (oavsett kön).
Jag minns inte vilka kläder jag bar, men jag tror det vara något fint och modernt. Jag minns inte heller vad karaktären hette. Jag spenderade kvällen i en stol på nedervåningen, där jag ritade av vad jag såg med färgpenna. Det var ganska spännande, men ingen wow-upplevelse.
Lajvet efter det var som Malkav ghoul hösten 2001 i Katrineholm.
Sedan som Malkavghoulen igen 2002 i Göteborg.
Första Fantasylajvet var Eldarna i Vargaland V 2003 utanför Lilla Edet.
Andra som kör bloggutmaningen
Urpsrungskaparen: Jeu de rôles
Bandbjörn
Kalashnicore.
Jag fick tänka en stund. Mitt första möte med lajv var lajvdokumentären "Den lekande Människan" som gick på SVT 1997. En vän på gymnasiet sa att han kunde visa mig lite vad lajv var och körde något som mer liknade ett ARG (alternate reality game) som utspelade sig på själva skolan och jag och några vänner spelade oss själva, men fick instruktioner och föremål av spelledaren.
När jag var 19 år och läste på en högskola i Helsingborg året efter gymnasiet lärde jag känna en vampyrlajvare i klassen och han tog under våren 2000 med mig till ett evenemang som anordnades av hans vampyrlajvsförening. Vampyrlajvet använde sig av rollspelsförlaget White Wolfs vampyrrollspel World of Darkness: Vampire - The Masquerade som förlaga. Lajvet skulle utspela sig under en kväll, men var en del av en längre kampanj.
Jag och min vän Jakob pratade om vilken roll jag skulle spela och vi kom fram till att det nog skulle fungera om jag spelade ghoul, en sorts tjänare till Toreadorprimogenen. Toreadorer är en vampyrklan som oftast har en konstnärlig läggning, en Primogen är en vampyr som företräder sin klan i ett råd som omger den som styr stadens vampyrer, den så kallade Prinsen eller Fursten (oavsett kön).
Jag minns inte vilka kläder jag bar, men jag tror det vara något fint och modernt. Jag minns inte heller vad karaktären hette. Jag spenderade kvällen i en stol på nedervåningen, där jag ritade av vad jag såg med färgpenna. Det var ganska spännande, men ingen wow-upplevelse.
Lajvet efter det var som Malkav ghoul hösten 2001 i Katrineholm.
Sedan som Malkavghoulen igen 2002 i Göteborg.
Första Fantasylajvet var Eldarna i Vargaland V 2003 utanför Lilla Edet.
 |
| Inte jag på lajvet, men som jag såg ut då. |
Andra som kör bloggutmaningen
Urpsrungskaparen: Jeu de rôles
Bandbjörn
Kalashnicore.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)