Lajvsammanfattning – Hemkomsten 6-8 juni 2014 del 1

Bakgrund Hemkomsten var ett lajv i Krigshjärtakampanjen. I fokus för lajvet var den Skaegiska kulturen, en kultur som i mångt och mycket inspirerats av vikingarna och vikingatiden. Lajvets bakgrundshistoria grundade sig att ett område vid namn Björkdalen för mer än fem år sedan fallit i fiendens händer. Fienden var på detta lajvet den Cordovska krigsmakten och administrationen. Cordoverna kan förenklat sägas vara expansiva kommunister.

Fem veckor innan lajvets handling tar vid har dock Cordovernas administration beslutat att ett fullständigt tillbakadragande skall göras från Björkdalen, och att området därmed åter kan falla under Skaegisk kontroll. Björkdalen ligger i fiktionen inte i landet Skaegi, utan i landet Jorgala, men det finns en stor och dominerande Skaegisk befolkning i landet, som i Jorgalas norra delar har de flesta maktpositioner och äger mycket mark.


Lajvet utspelade sig i byn Gråvi, som ligger mitt i Björkdalen, och startar i stort sett med att en Skaegisk ätt, Björkdalingarna, anländer och upptäcker att det redan är två andra Skaegiska ätter närvarande. Dessa ätter är de nyrika Svidungarna och den fallna Jarlaätten Gautrike.

 Själv spelade jag Björkdalingen Alldis, sköldmö och krigsbrottsling. Jag hade medvetet skrivit en kvinnlig karaktär med ett stort mörker inom sig själv. Hon och hennes syster Estrid, även hon sköldmö, hade stridit i ett annat kompani än de övriga Björkdalingarna. Utan det etiska och moraliska rättesnöre som ätten hade kunnat utgöra hade Alldis de senaste tre åren, sedan hennes syster nästan rykts ifrån henne, förfallit i depravitet. I ett oländigt bergsområde där hon och systern eskorterade Cordovska krigsfångar och bedrev spaning tillsammans med Jorgalska partisaner hade hon vid över 15 tillfällen utnyttjat, mördat och styckat krigsfångar och matat asätare med dem. Hon hade dessutom förgripit sig mot ett antal Jorgalska män, något som även om det var illa, blev värre av det faktum att Jorgaler har en kultur där utomäktenskapliga sexuella handlingar har ett starkt tabu. Den här bakgrundsintrigen baserade jag på en artikel som hade delats på facebook om män som blivit utsatta för sexuella övergrepp av kvinnor.
Tids nog hade hämnden kommit ikapp henne och en Jorgal som samarbetade med en Rote så kallade Ulvar, ett Cordovskt truppslag av utbygdsjägartyp hade skurit upp henne för varje död cordov och lämnat henne att dö och bli uppäten på berget.
Dock hade hon överlevt hämnden på grund av asätarna inte rörde henne så länge hon andades och till slut hade hon blivit funnen av Gautrikaren Sten, som hon sedan tog som älskare. Under denna tid mötte hon även Stens unga släkting Skade, som dock var uppstudsig och brast i sin respekt mot den äldre Björkdalingen.

Den personliga delen om Alldis bakgrund var något jag förankrade hos spelaren bakom hennes syster Estrid, hos spelaren som spelade Sten, genom att jag skrev brev i form av drömmar till en spelare vars roll skulle vara synsk samt också genom att prata med två spelare som skulle spela jorgaler om att de haft anhöriga som utsatts för Alldis.



Under lajvet
Vi i Björkdala ätt rustade på nere vid offparkeringen och marscherade upp till byn. Jag bar Gambersonne, en sorts vadderad jacka, ringbrynja, ringbrynjehuva samt en vikingatida hjälm som jag fått till låns av min vän Mattias. På ryggen bar jag hans rundsköld och var dessutom utrustad med ett svärd som min förening äger och som jag tror är från tillverkaren Palnatoke. När vi närmade hos byn Gråvi sände vi fram en spanare i form av Estrid, Alldis syster, och hon kom tillbaka med rapport om att byn var bebodd. Vädret var varmt och soligt och vinden fick björklöven att dansa. Därefter gick vi fram till/in i byn och möttes av Maria som spelade ätteledare för Svidungarna som genast mötte oss med något att äta och att dricka. Här mötte jag en av de jorgalerna jag hade förankrat min egen intrig med. I spelet visste han ännu inte vad min roll hette. Efter att ha deltagit i denna välkomstceremoni, som i det Skaegiska traditionen betyder mer än bara gästfrihet. Det är enligt tradition så att det är den som har högre status som bjuder, och på så vis köper den sig lojalitet. När väl formaliteterna var avklarade beordrade vårt befäl krigarna att söka igenom byn efter anomalier och eventuella kvardröjande cordover. Snart därefter får jag syn på två andra spelare jag har en intrig mot. Linda och Elin spelar två förrymda trälar av Jorgalsk härkomst, de har tidigare tillhört Alldis och Estrids familj. Jag vänder Alldis om och tågar fram till de två och innan jag ens tilltalar dem börjar min roll kontrollera att det verkligen är dem genom att titta efter sitt bomärke bakom deras vänsteröron. Mitt mål här var att behandla dem som föremål. Genast blandar sig andra jorgaler i och vi krigare försöker göra en nedläggning av en av de andra jorgalerna som bråkar. Detta går dock inte att göra utan skaderisk så vi släpper henne och scenen går över i en som är delvis uppgjord.
I Alldis och Estrids barndomshem bor numera Jorgalen Miriam, som spelades av Isabelle. Jag och några ättefränder går in i huset och börjar avhysa henne. Vi kastar ut föremål som jag off vet att vi får kasta och Alldis krossar en skål som inlajv har en religiös betydelse för Jorgaler. Detta är en kränkning och en skymf som används för att ytterligare spela upp min roll Alldis som rötägg.



Alldis möter även Sten för första gången på över ett halvår, när hela Gautrike ätt passerar förbi henne, Estrid och deras befäl via en stig bakom byn. Sten är ledd vid handen av sin fru och spelaren spelar ytterst förvånad över att se Alldis igen. De försvinner runt en krök och efter några sekunder kommer Sten tillbaka och de omfamnar varandra framför ögonen på Alldis släktingar.

Lajvet var ju från fredag morgon till söndag lunch, så jag kan inte göra hela lajvet rättvisa, utan mest beskriva hur jag gjorde ett antal scener under lajvet. Ibland blir det inte ens i kronologisk ordning.
På lajvområdet Berghem finns det även en vedeldad bastu. Under eftermiddagen fredag ska Björkdalingarnas kvinnor bjuda in en Gautrikeflicka som kanske ska giftas med Egil Byggare av Björkdala ätt till att bada bastu med dem. Därför ägnar Alldis och Estrid sig åt att förbereda bastun, och senare även de yngsta Björkdalingarna, den 17 år gamla Hedda och den 14 år gamla Freja. När Estrid och Alldis arbetar kommer Sten ned till brunnen, som är vid Bastun. Alldis sänder iväg Estrid på ett ärende och de älskade duckar in i bastun. Där inne klär vi av oss något och simulerar ett hångel för två personer som inte har setts på väldigt länge. Vi rör oss mellan bastuns mörker och ljuset ute på bastutrappen och rör vid varandras armar, händer, kinder och nackar så som vi pratat igenom innan att vi är bekväma med. När till slut andras röster hörs och de närmar sig släpper de varandra med leenden på sina läppar och Sten avviker uppför trappan med sina tillhörigheter i handen. Den här scenen fungerade riktigt bra, den var positivt laddad vilket vi hade pratat om att vi gärna ville att denna första dag på lajvet skulle vara.

Även övriga kärleksmöten mellan karaktärerna spelades upp under lajvet, där en simuleringsteknik som liknar Ars Amandi användes för att visa på sexuellt laddad beröring. På så vis kunde karaktärerna bli påkomna av andra, samt det gick att veta om Sten som var gift höll eller bröt sina löften mot sin familj.

Senare på kvällen hamnar Alldis i bråk med Skade uppe vid Skades undanskymda hus. Estrid är också närvarande, samt en av Skades Huskarlar. Bråker börjar med att Alldis vill veta vem en nyanländen Gautrikare är, Skade vägrar svara, förolämpar Alldis och spottar på marken Alldis skulle gå på. I det hederssamhälle Skaegi är kan inte något sådant låtas passera. Alldis trycker Skade mot ett träd och säger lugnt och hotfullt åt henne. Huskarlen lugnar ner situationen och Skade blir släppt.


Snart därefter är dock Skade återigen ensam, varpå Alldis och Estrid för henne åt sidan. Huskarlen ser dem, men Skade lugnar honom att inte blanda sig i. Vi för Skade bakvägen till bastun och Estrid avviker då hon inte vill veta vad som ska hända härnäst.

Del 2

Del 3

Del 4

Lajvgruppsträff för Grävargruppen Klimpens Krutbusar

Meken Cleo i plåtboxen. Deras "Syrra" på taket.

 

Dagen har gått väldigt bra med vår gruppträff inför efter katastrofenlajvet Landsväg, ett lajv i Solnedgångs-världen. Vi har pratat om vad vi ska äta för något, allt från potatis, färska svenska grönsaker och konserver utan etiketter, så kallat "slumpkäk". Vi har spikat matbudgeten till 200 kr per person.
Vad vi ska göra under lajvet inledande kväll, med inlajvfesten där bland annat kockarna ska tävla i matlagning. Vi har även spikat mer vad det var som hände med våra roller den där gången då var en och dem var den enda överlevande från just sitt eget grävargäng och byggde ett nytt grävarlag runt Klimpen, samt varför det efteråt inte längre var intressant med underjordiska gräv. Klimpen släpa dem en och en ut ur den situationen och därför överlevde just de hon kunde få tag på. Tyvärr var det en gruppmedlem som hade fått förhinder till mötet, men det var ändå bra att majoriteten kunde komma. Bilen ni ser på bilderna är en bil vi vänligt nog har fått låna av dess generösa ägare, så var inte allt för avundsjuka på oss.
Jag har regisserat flera av bilderna, även om det inte är jag som tagit alla av dem. Vi turades om att hålla i kameran.

Brytaren och Kapten Klimpen inne i plåtboxen.

Brytaren rekar i skyddräkt.

5 av 6 medlemmar i Klimpens Krutbusar.

Klimpen stöttar Cleo medan Syrran jobbar på hennes knä.

Cleo mekar med säkringar.

Lajvförberedelser inför Landsväg

Idag ska jag och några av mina vänner ha "grävardag" inför lajvet Landsväg. På lajvet, som utspelar sig i ett sverige efter katastrofen spelar alla medlemmar av en kultur som kallas för "Grävare". Grävare försörjer sig på att resa runt och "gräva fram" rester av de gamla kulturerna och sälja det dom hittat till bofasta. Det är en queer kultur med en annorlunda familjebildning och ett språk kryddat med slanguttryck. På bilden har jag inte riktigt "grävarkläder" på mig, men efter att vi haft temadag med min grupp hoppas jag att vi ska få ihop ett antal bra bilder när vi har våra kostymer inför lajvet på oss. Främst ska vi prata om hur vår grupp ska fungera och vad vi ska göra på lajvet. Vår grupp heter Klimpens Krutbusar, de trivs i varandras sällskap, men har den senaste tiden en lång sträcka av misslyckade "gräv" bakom sig.

Jag ska spela Cleo, gruppens mekaniker.
En glad och social person, uppfostrad av sin mor.

http://beratta.org/landsvag/

Lajvarfika för närområdet

Idén var lika simpel som den var genial, och den kläcktes av Marie-Louise. Att samla lajvare som bodde i närområdet för en simpel fika hemma. Först var tanken att vi skulle vara hos M-L, men jag erbjöd vårt hem och vår uteplats och det ångrar jag verkligen inte. Nu blev inte fikat så värst simpelt då M-L bakat fantastiskt goda kakor, bland annat en minecraft-kaka. Jag hade bara bakat veganska kanelbullar.

 

Vi talade om kompetativt (tävlande) och kollaborativt (samarbetsinriktat) lajvande samt vidrörde gameism och narrativism lite. Det pratades även om lajv och företag, idella krafter och hur vi ska säkra tillväxten och alltså locka nya individer och grupper till lajvandet. Det numera avslutade Kindred Society avhandlades helt kort, främst från ett utifrån-perspektiv, hur hemsidor och material uppfattats av lajvare som aldrig tagit del av kampanjen. Jag kan inte säga annat än att deras analyser inte var helt fel, tyvärr.

 

Det här tycker jag att vi gör om. Att fika hemma hos varandra är billigare än att gå ut på lokal och att vara värdar åt varandra stärker de sociala banden. Dessutom socialiserar vi varandra in i shyssta off-värderingar. Det är rätt enkelt att säga att samtliga sammankomster i mitt hus sker under nördfeministiska premisser.

Jag berättade också att jag hade fått en "pleaser"-rollerna på lajvet Last Will. Roll-mailet hade nämligen kommit samma dag. Beskedet förvånade några. Jag tror det blir bra, det är verkligen ett av de lajv jag ser fram emot mest under 2014. Jag har redan fått tag på två andra spelare som ska vara i samma lag som jag under lajvet.

 

Delar av lajvarna som kom och fikade.
 

Inte så simpelt.

West Pride onsdag

Jag besökte west pride idag. Jag skulle gå på "Göteborgs Stad – en arbetsplats för alla?" som skulle ha startat 15, men då den var flyttad till 16, samt en annan lokal hann jag även gå på "En konstig utställning - vernissage" och därmed också vara med och delta i ett konstverk av Mary Coble. Det en skulle göra var då att med textilfärg tryck sin knutna näve mot en stor flagga. De knutna nävarna symboliserar kamp och det fanns många olika färger tillgängliga. Jag blev nyfiken och läste på lite mer om konstnären.

Sen var då programpunkten, i stora tältet nere i Pride Park, en förvisso tillgänglig lokal, men alla bänkar var långt från scenen och staden och trafiken bullrade runt omkring. Jag hade föredragit om vi hade varit i den ursprungliga lokalen. Bakgrunden är en ny rapport ska sammanställas och publiceras i augusti om hur hbtq-personer har det som anställda i Göteborgs Stad. Några bra sakers som sades under programpunkten från fackligt håll var både att "kampen för hbtq-rättigheter är också en facklig kamp" vilket jag tycker är helt sant ur ett arbetstagar och arbetsgivar-perspektiv. Samt även att "när det har blivit ett diskrimineringsärende är det för sent". Jag tyckte om att panelen också var medvetna om att när man intervjuar folk på arbetsplatser och råkar intervjua de som inte tillhör en viss grupp kommer man få höra att det "nog inte förekommer någon diskriminering, vi har inte märkt något". Det nämndes även att även om det går framåt med attityderna mot homosexuella medarbetare så släpar det efter betänkligt när det gäller alla sorters trans-identiteter. Samt även att det finns en kultur av tystnad, man kanske inte uttalar sig kränkande mot sin homosexuella kollega, men man frågar henne inte heller hur helgen varit eller hur hennes barn mår.

Det har också föreslagits att man ska skriva ett kollektivavtal som i sig kräver "ett aktivt arbete mot diskriminering"

vilka fester är inte tillgängliga?

pins!

Preutopisk feminism

Det finns de som uttrycker att vi feminister borde bete oss som att vi redan hade ett jämställt samhälle.
Som ställer högre krav på, och blir argare på dem som kallar sig feminister när de fallerar ibland än de blir arga på alla de som inte engagerar sig för ett jämställt samhälle alls. Jag själv är argare på de som inte lyfter ett finger.

Jag anser att vi bör vara beredda att göra det arbete som krävs av oss här idag och använda de verktyg som är tillgängliga för oss. Även de verktyg som inte på något vis kan ses som perfekta, bara de är användbara. För att kunna göra det, attackera de problem som står i vägen för jämställdheten, så måste vi också våga se dem och inte låtsas som att de redan är borta.

Jag är villig att samarbeta med de som vill arbeta för ett jämställt samhälle, även folk som inte identifierar sig som feminister. För det är till deras handlingar jag ser, inte till deras identifikation. Ibland händer det att det är de som inte har feministisk analys som ändå gör de mest praktiska handlingarna för att skydda och stötta kvinnor i sin närhet. Jag vet för jag har själv haft sådana människor släppa allt för att rusa till mitt rent fysiska skydd när det har gällt.

Jag kallar mig då och då för preutopisk feminist, och med det menar jag att saker jag gör och säger utgår ifrån hur det ser ut omkring mig idag och på min strävan mot en jämställd värld. Jag kan inte agera eller tala som att jag redan lever i denna feministiska utopi. Det är att lura både mig själv och andra. Andra som då kan tro att det inte finns något kvar att göra.

Om alla skulle bete sig som att vi hade uppnått den feministiska utopin så hade vi antagligen inom kort också gjort det, men om bara en mindre grupp gör det så är det enbart självbedrägeri. Vi är inte där än, och vi ska inte lura oss själva. Vi kan inte bara önska en viss framtid, vi måste även göra praktiska åtgärder och uppoffringar för att nå dit.

Så en utvikning angående mitt förra inlägg om ekonomi.

Det vanligaste yrket för svenska kvinnor är undersköterska, sjukvårdsbiträde eller liknande. (20 vanligaste yrkena för kvinnor) Yrket har en snittlön på 20.150 kr.
Det vanligaste yrket för svenska män är företagssäljare.(20 vanligaste yrkena för män) Yrket har en snittlön på 28.310 kr

Ni känner säkert fler heterosexuella par där han tjänar mer än henne än par där förhållanden är tvärtom. Men mest av allt vill jag att vi alla börjar tala mer om pengar.

Och att undersköterskor ska 28.000 kr i snittlön.

Vad är rättvisa när det kommer till gemensam ekonomi?

Förutom eu-valet har det pratats mycket ekonomi i min bekantskapskrets de senaste dagarna. Ekonomi för samlevande par, främst heterosexuella. I min egen och Partners ekonomi gör vi så att vi har delat upp räkningarna samt busskort mellan oss så att vi sedan har ungefär lika mycket pengar kvar på våra lönekonton som vi själva får bestämma över. Jag arbetar heltid, Partner 80%. Jag har lägre heltidslön.
Dessa pengar ska dock gå till mat till hela familjen, så vi försöker även dela på matinköpen. Dessa egna pengar möjliggör att vi kan göra inköp till våra fritidsintressen utan att behöva konsultera den andre, så länge vi ser till att det finns mat hemma. Jag lägger mest hobbypengar på lajv.

Vi har haft ett gemensamt sparkonto, vilket gick till handpenningen till vårt nuvarande boende och vi har precis skaffat oss ett nytt gemensamt konto och ska börja om sparprocessen.

Bland våra vänner kan vi se att det varierar mycket med vad man anser vara rättvisa. Det kan ses som rättvisast att om man tjänar mer ska man även ha mer pengar att röra sig med. Eller rättvisast att båda har lika mycket pengar att röra sig med.



Flera kör med att alla pengar som paret drar in läggs ihop och att gemensamma räkningar sedan betalas utifrån den potten och sparande dras därifrån. Men jag får inte veta de praktiska detaljerna runt det. Jag är intresserad just av praktiska detaljerna, snarande än de svepande principerna. Anledningen till detta är att jag upptäckt att vad en person menar med gemensam ekonomi är ibland samma sak som någon annan menar är delad ekonomi och så vidare.

Ett komplicerande faktor är även att vissa par har särkullsbarn i boet. Vilket också leder till olika lösningar. Jag själv tänker att man är medveten när man väljer att sammanbo med en förälder att det är just det dom är.

En komplikation av intresse kan även vara om den ene partnern tar med sig stora ekonomiska problem och hur man då tänker kring det.

En feministisk anledning till varför jag anser att detta vara av intresse är att det är vanligt att kvinnor tjänar mindre än de män de sammanbor med. Faktorer som bidrar är flera:

1. Männen är ofta äldre än de kvinnor de bildar par med och har ett längre yrkesverksamt liv bakom sig.
2. Kvinnodominerade yrken har lägre genomsnittslön. Mansdominrerade yrken har högre genomsnittslön.
3. Kvinnor arbetar i större utsträckning deltid, ofta ofrivilligt och/eller för att ta hand om parets barn samt hem.
4. Kvinnor tar ut större delen av föräldrapenningen.

Detta leder till att i de familjer där man inte fördelar pengarna jämnare är att man konserverar de könsskillnader som finns ute i samhället också. Dessutom finns en tendens att ha levnadsomkostnader (mat, boende, bilar) som är anpassade antingen efter den rikare partern eller efter en nivå som ligger mitt emellan den rikare och den fattigare partern. Delar man då värdet på varje räkning (till exempel hyran/boendekostnader) 50/50 så lämnar detta färre kronor och ören över för den fattige partnern som i stort sett förmås att leva över sina tillgångar.