Innan Prolog 2013

Den 8-10 Mars är det dags för Lajvkonventet Prolog i Västerås. Det är snart.

Jag ska hålla i två programpunkter. Utvecklingsforumet "It's called acting, not Feeling" där jag och Johannes Axner tillsammans med våra deltagare ska utforska hur bland annat känslosamma intriger kan blir mer utåtagerande och handlingsinriktade. Målet är att fler personer ska ha gagn av intriger som annars kan bli väldigt privata. Jag har även fått en lokal att förfoga över på söndagen där jag ska sätta mig ner och blogga om hur konventet har varit och dit är andra Prologbesökare som bloggar eller är nyfikna på bloggande och vloggande välkomna att träffa mig så kan jag visa ett trick eller femton. Det står på programmet som Bloggträff. Det finns några bloggande lajvare som jag hoppas extra mycket på ska ta sig tid och komma dit.

Låtsas att jag ser glad ut. Jag var rätt gravid här. Bild: Tore Olbert

Vuxenacne: Röda märken/red spots och ny dagcreme

Efter 21 dagar med Neutrogenas Pink Grapefruit-serie har jag ingen ny acne och inga cystor som gör ont. Där de senaste utbrotten var har jag dock miss-färgningar i huden, röda fläckar och prickar. Jag gjorde lite research på Internet och läste av Vitamin C kan hjälpa samt att jag bör se till att använda en solskyddfaktor alla dagar jag vistas i solen. Just att hitta ett solskydd för ansiktet som inte genast orsakar ett utbrott av acne har varit ett problem för mig, så det kanske är lika bra att dagcremen ger ett visst grundskydd?

Produkter: Lumene Vitamin C+ Pure Radiance SPF 15
Neutrogena Pink Grapefruit Oil Free Moisturizer

Vuxenacne uppdatering

Hur går det med vuxenacnen då? Jodå. Efter 19 dagar med Neutrogenas Grape pink serie så har jag ingen ny acne, och inga cystor som gör ont. Första bilden är när jag började behandla med produkten. Andra bilden är efter 13 dagars behandling. Jag har fortfarande röda märken efter den senaste omgången uppblossande acne. Testet är egentligen att se vad som händer över tid, en hel månad behöver gå i alla fall för att se hur huden reagerar på hormonförändringar över Tid. De röda märkena kommer förhoppningsvis att blekna allt eftersom min hy förnyar sig själv, men det förutsätter att jag inte får några nya utbrott som orsakar nya röda märken.

Jag försöker även vara snäll mot min mage och tänka på vad jag äter även om jag inte riktigt vet hur bevisat det är att hormonell acne och diet hänger ihop.

Vardagslivet

Jag är småbarnsförälder nu. Halva arbetsveckan är jag föräldraledig och har huvudansvaret för barnen. Då går jag gärna till Öppna Förskolan.

Stora dottern går 15 timmar i veckan på Familjedaghem (Pedagogisk Omsorg). Många av er har säkert kallat det Dagmamma, några av er har kanske själva gått i Familjedaghem. Jag själv hade dagmamma som liten, innan jag började i förskolan. BBs 15 timmar är uppdelade på tre dagar a fem timmar var i barnomsorgen, så att hon får träffa sina vänner och behålla en del av sina rutiner även nu när hon blivit storasyster.

2.5 dagar i veckan arbetar jag. Då är min partner hemma med barnen. Vi försöker göra så att den som är föräldraledig inte behöver städa utan kan lämna det till den som varit iväg och jobbat.

Jobbdagar går jag upp 6:30. Föräldralediga dagar får jag ofta sova till åtta.

Helgerna har vi lediga tillsammans, något inte alla föräldrar har. Livet rullar på som det ska. På vardagarna pusslas det lite så att det ska gå att få in körlektioner under körskolans normala öppetider, jag håller på att äntligen ta körkort efter alla år. Det är mitt projekt. Vi besöker museer här i stan tillsammans, nu när det ofta är för kallt för att leka ute.

Alla har det inte såhär bra. Vi har låga omkostnader, utan bil och i en prisvärd hyresrätt. Vi hade ett litet sparande innan vi fick första barnet, så att vi kunde välja hur vi ville dela upp föräldraledigheten. Både han och jag har förstående arbetsgivare. Men jag vill verkligen uppmuntra alla föräldrar som lever tillsammans att gå igenom sin ekonomi och se över sina reella möjligheter att dela lika på föräldrapenningen istället för att bara resignera inför att det "måste" bli ojämställt (ofta pga av ojämställda löner och omkostnader som äter upp alla inkomster).

Brädspelande som småbarnsförälder

Efter en lugn dag där jag och Partner tittade på filmen fantasyhumorfilmen Your Highness kom vår vän Jonas över och vi tre vuxna spelade Kingsburg med varandra och åt godis. Jag vann inte. Jag kom sist. Bebisen, CC, är nästan tio månader gammal och hon märker när hennes föräldrar försöker koncentrera sig på något annat än henne.
Det blir såhär. Alla tre vuxna turades om att hålla och underhålla lillasyster, men jag märkte att jag som hennes mamma trots det delade ansvaret blev mer distraherad än vad de andra blev. Det är det här fenomenet som lett till att jag fått omfokusera mitt nörderi sedan jag blev småbarnförälder. Jag har kunnat komma iväg på lajv, med och utan barn, och det har gått bra för lajv kräver inte riktad koncentration på samma sätt. Brädspel däremot har jag väldigt sällan tid för, jag upplever inte att jag får kvalitet i mitt spelande, och att jag tappar bort vilken strategi det var jag skulle använda. Dessutom blir jag frustrerad och upplever att jag kastar bort viktig tid som jag kunde ha gjort något vettigare med. Att spela ett brädspel blir ett tidsfördriv och jag har inte så mycket tid att fördriva. Nu kommer hon, leende inkrypandes i gästrummet där jag sitter och skriver. Hej då läsare! :-D

Stresskänslighet - på alla hjärtans dag.

Jag pratar lite om hur det känns när en har lite mycket på gång samtidigt och även okomplicerade ting kan bli svåra.

Praktisk nördfeminism.

Jag har ibland stött på rådet att som kvinna helt enkelt inte acceptera sexism utan bara köra på som jag vill ändå. Det kan stämma för vissa saker, som att jag kan avstå från att raka mina ben och armhålor och välja att ignorera de som har mage att kommenterar detta.

Det är desto svårare när det är så att jag förhindras från att göra sådant jag vill göra just för att andra har en reell möjlighet att hindra mig. Det kan handla om att få spela en maktroll på ett lajv, då är jag beroende både av att få rollen godkänd av arrangörerna, och att deltagarna på lajvet spelar upp och bekräftar mig i den rollen. I sådana situationer är jag bland annat beroende av hur andra arrangörer och deltagare ser på kvinnor. Som jag har sagt många gånger förr så sätts hinder sällan upp med förklaringen "det är för att du är kvinna" utan för det mesta skylls det på andra faktorer och personen/personerna som hindrar tror ofta på de andra orsakerna själv.

Så, vad kan jag göra då?

Tja, jag kan inte alltid hjälpa mig själv, men jag kan hjälpa andra nördtjejer så att de slipper uppleva samma sak. Vi kan ta exemplet med vampyrlajv. Om jag själv inte får min mäktiga ancillae-roll (en vampyr som är mer än 100 år gammal) godkänd av spelledningen så kan jag istället snabbt inventera om det finns någon/några andra roller som spelas av kvinnor. Vad jag sedan än får möjlighet att spela kan jag sedan hjälpa till att bekräfta de här rollerna så kvinnorna som spelar dem orkar fortsätta.

När det kommer till att välja styrelse till mina spelföreningar kan jag tänka på vilka kvinnor jag känner som skulle passa och nominera dessa till valberedningen. Det här gör män hela tiden, bekräftar och lyfter varandra.

Dessutom på de platser och i de föreningar där jag har makt och inflytande kan jag bete mig på ett sådant sätt att andra kvinnor och tjejer känner sig inkluderade och trivs. Många nördtjejer har erfarenheten att de i sina ungdomsår oftast umgåtts med en majoritet män, och det kan krävas ett mer medvetet agerande för att inte se andra kvinnor som konkurrens och få till en större blandning på vilka en väljer att bilda rollspelsgrupp med, vilka som ingår i den grupp en ska åka på fantasylajv med och vilka som har makten i den gruppen. När jag tänker på vem jag vill bjuda hem på brädspel, vilka nördar tänker jag på då? Är de killar eller tjejer. Om jag blir tillfrågad vem som kan leda en fana med Cordover till nästa Krigshjärta, vilka namn ger jag då?

I alla möjliga spelrelaterade sammanhang går det att leta upp kvinnor och ta reda på vad dom håller på med. Ett exempel är Isis - en möteplats på Gothcon 2013 som Setsuna arrangerar. Jag åker inte på spelkonventet Gothcon i år, men jag vill gärna slå ett slag för evenemanget.

Kvinnohat som förekommer i mina nördhobbies

Min inspiration till det här inlägget kommer från Unni Drougges debattinlägg Misogynerna, som kom innan Uppdrag Gransknings "Män som Näthatar Kvinnor"

Som jag läser inlägget handlar det om att kvinnohat från okända män förvisso är obehagligt, och det kan begränsa mitt och mina medsystrars liv, men det som verkligen begränsar oss är när män som har makt och inflytande hatar kvinnor. De flesta jag tänker på identifierar sig vare sig som kvinnohatare eller som antifeminister. En hel del av dem identifierar sig till och med som feminister, engagerar sig i jämställdhetsarbete på sina egna villkor och så så vidare. De kan självklart vara oerhört komplexa personer och beroende på situation agera helt korrekt, eller helt åt helvete fel. Precis som många andra.

Det finns även en annan sorts kvinnohat, eller ett kvinnoförakt som jag stött på bland både manliga och kvinnliga nördar. Ett förakt som förvisso finns även i samhället i stort. Nämligen det här när vi ser ner på femininet  Feminina, "fjolliga" män föraktas, men även feminina kvinnor. En kvinna som är feminin till utseendet går an, men hon hyllas om hon beter sig som Ripley och får illa dold kritik om att vara "fjortis" eller oseriös, labil, emotionell, ombytlig, bry sig för mycket om sitt utseende etc om hon är mer traditionellt kvinnlig. Men det är ett ämne jag kan ägna flera andra inlägg åt.

Men åter till kvinnohatet som begränsar oss. När en valberedning blir kontaktad av en män inför val till styrelser som försöker baktala kvinnliga nominerade. När män enbart nominerar andra män till föreningsstyrelser. En lajvgrupp träffas och ska fördela roller och männen ger sig själva roller som befäl utan att ha tidigare erfarenhet och ger kvinnorna support-roller trots motsatt tydlig önskan om eget befäl. Att få höra att ens vampyrlajvsroll inte kommer klättra i hierarkin på grund av hur de styrande manliga spelarna "ser på rollen". Många lajvare har en bakgrund som mobbade, och är väldigt känsliga inför frågan att välja att utesluta vissa andra, som de kan känna igen sig i. Även om en man fått andra deltagare att känna sig obekväma, gjort sig skyldiga till misshandel, tafsat, utsatt sin partner för psykisk misshandel eller begått sexuella övergrepp så slätas det hela över så länge det är kvinnor som är offren. Kanske för att det är jobbigt att ställa upp för en kvinna när vi "bara har hennes ord att gå på". Vi väljer att tro på en man, men inte på en kvinna. Konsekvenser blir ofta att kvinnan känner skuld för att hon över huvud taget berättat vad som hänt och att hon i och med detta lämnar sammanhanget, vare sig det är ett lajv, en spelförening, en speciell föreningslokal, sin rollspelsgrupp eller till och med ett bostadsområde. Kvinnor som går så långt att de anmäler kan få verbalt stöd av omgivningen, men jag har i några fall fått se hur hon sedan sakta fasas ut därför att den anmälde mannens sällskap föredras. Vi är inte domstolar, och domstolarnas ansvar är inte vårt, vi utdömer inga straff i lagens mening och det är inte det jag förespråkar. Men vanligtvis är reaktion på att en person skadar våra vänner åtminstone någon sorts stöd för vår vän och att den andre personen inte får vara med och leka längre under en längre eller kortare tid.

Det finns hela delar av mitt ganska breda hobbyintresse som jag undviker efter att ha hört om vilka som har stort inflytande där. Milsim, Airsoft, delar av reenactement-hobbyn samt organiserade TV och datorspelande. Jag slutade även känna mig trygg och välkommen i det vampyrlajv jag deltagit länge i. På grund av deltagare, inte på grund av den arrangerade spelledningen vilka jag vet är medvetna om problemet och försöker lösa det.

Att inte förlåta

Först, Tack till Lisa, Theo, Mattias, Arvid, Anna och Malin som hjälpt mig skriva det här inlägget.

Jag kan väl i stort säga att jag inte tror på att det är bra för den som blivit utsatt att förlåta. Men jag upplever också att jag många gånger i mitt liv uppmuntrats till att förlåta "för min egen skull". Dessutom att det finns en skillnad mellan relationen män och kvinnor har till förlåtelse. Att kvinnor i större utsträckning förväntas vara förlåtande, överseende, milda, goda samt de som vårdar sina egna och andras relationer. Att då välja att inte förlåta, samt sprida ett varningens ord till andra om en viss person, ses som oerhört hotfullt när kvinnor gör det.

Jag säger inte att jag aldrig förlåter. Jag förlåter små oförrätter. Jag förlåter personer som gjort mer gott än ont, om det onda de gjort inte var en sk "dealbreaker". En person som ger mycket, får lov att ta mycket. Jag förlåter ofta, men inte alltid, den som insett sitt fel, bett ordentligt om ursäkt och som agerat för att kompensera mig och eventuella andra.

Jag har ett långt minne. Om vi säger att det finns de som förlåter för mycket och det finns de som förlåter för lite, tillhör jag antagligen den senare kategorin. Då tänker en del, och har sagt det till mig, att jag måste bli helt utmattad av allt hat och avoghet jag bär inom mig. Men det är jag inte. Jag har börjat må bättre de senaste åren då jag inte längre bemödar mig om att söka förklaringen som ligger bakom andras beteenden eller att förlåta dem som gjort mig illa. De gjorde det dom gjorde och rätt ofta slutade de inte på anmodan. Så samtidigt som jag förstår att samma person kan ha goda och onda sidor så minns jag vad dom gjort. Det är inte förlåtet.

Men det är inte emotionellt aktivt. När jag väl bearbetat och bestämt mig för hur jag känner för en person är det klart där, tills det finns anledning att omvärdera. Jag var till exempel väldigt mobbad i grundskolan, men de människorna är idag för mig helt irrelevanta. För mig är avsaknaden av förlåtandet något som gör att jag kan hålla en distans till den som gjort/gör mig illa och med tiden bygga bort personen ur mitt liv så att jag blir oberoende av dem.

Ett jäkla oskick är när folk ska förlåta en person för något de gjort någon annan. Gör inte det. Eller att pressa en vän till att förlåta en gemensam bekant för att den pågående konflikten ställer till det i ens eget liv. Sann och lojal vänskap kostar.

Vlog: Min reaktion på Uppdrag Granskning: Män som näthatar kvinnor

Vlog: Vuxenacne - inköp och förhoppningar

Jag har varit och köpt Neutrogenprodukter efter att en vän rekommenderade dem. Jag talar även lite på slutet om bloggar och kroppsideal.