Att inte förlåta

Först, Tack till Lisa, Theo, Mattias, Arvid, Anna och Malin som hjälpt mig skriva det här inlägget.

Jag kan väl i stort säga att jag inte tror på att det är bra för den som blivit utsatt att förlåta. Men jag upplever också att jag många gånger i mitt liv uppmuntrats till att förlåta "för min egen skull". Dessutom att det finns en skillnad mellan relationen män och kvinnor har till förlåtelse. Att kvinnor i större utsträckning förväntas vara förlåtande, överseende, milda, goda samt de som vårdar sina egna och andras relationer. Att då välja att inte förlåta, samt sprida ett varningens ord till andra om en viss person, ses som oerhört hotfullt när kvinnor gör det.

Jag säger inte att jag aldrig förlåter. Jag förlåter små oförrätter. Jag förlåter personer som gjort mer gott än ont, om det onda de gjort inte var en sk "dealbreaker". En person som ger mycket, får lov att ta mycket. Jag förlåter ofta, men inte alltid, den som insett sitt fel, bett ordentligt om ursäkt och som agerat för att kompensera mig och eventuella andra.

Jag har ett långt minne. Om vi säger att det finns de som förlåter för mycket och det finns de som förlåter för lite, tillhör jag antagligen den senare kategorin. Då tänker en del, och har sagt det till mig, att jag måste bli helt utmattad av allt hat och avoghet jag bär inom mig. Men det är jag inte. Jag har börjat må bättre de senaste åren då jag inte längre bemödar mig om att söka förklaringen som ligger bakom andras beteenden eller att förlåta dem som gjort mig illa. De gjorde det dom gjorde och rätt ofta slutade de inte på anmodan. Så samtidigt som jag förstår att samma person kan ha goda och onda sidor så minns jag vad dom gjort. Det är inte förlåtet.

Men det är inte emotionellt aktivt. När jag väl bearbetat och bestämt mig för hur jag känner för en person är det klart där, tills det finns anledning att omvärdera. Jag var till exempel väldigt mobbad i grundskolan, men de människorna är idag för mig helt irrelevanta. För mig är avsaknaden av förlåtandet något som gör att jag kan hålla en distans till den som gjort/gör mig illa och med tiden bygga bort personen ur mitt liv så att jag blir oberoende av dem.

Ett jäkla oskick är när folk ska förlåta en person för något de gjort någon annan. Gör inte det. Eller att pressa en vän till att förlåta en gemensam bekant för att den pågående konflikten ställer till det i ens eget liv. Sann och lojal vänskap kostar.