Jag har blivit tilldelad lite tid och en plats att sitta och blogga mina efterreflektioner av Prolog.
"Samtal med Setsuna"
Nu när jag och Setsuna har varit här på Prolog så är en av hennes reflektioner att det finns så mycket vettigt folk inom lajvhobbyn. I och med att vi möts på ett lajvkonvent, leds samtalet ofta till lajv, men egentligen talar vi också om våra "riktiga" liv där hemma. Ett exempel är att vi talar om "kvinnor på lajv" men då talar vi samtidigt om kvinnor och kvinnors liv, våra liv, i allmänhet. Strategier vi använder oss av för att säkra vårt handlingsutrymme inom vår hobby går även att tillämpa i våra övriga privata liv. Vi använder lajvandet som ett vertkyg för att fördjupa vår sammhällskunskap. Ett utbyte av åsikter och erfarenheter. Alla som kommer på Prolog är villiga att öppna sig, att lära sig. I år, Setsunas första år, har Prolog präglats av ett mycket öppet samtalsklimat. Undantaget de vanliga stolpskotten. Men vi vet ofta vilka stolpskotten är, jämför Jeu de Roles inlägg om "The missing step".
"Man bryr sig så mycket om vad alla andra tänker."
Setsunas fortsätter det finns individer som en tycker mindre bra om. Det är ok att inte tycka om alla, det är godkänt i våra kretsar. Men vad som kan anses väldigt tabu, det är att ge uttryck för den här motviljan. Det kan godkännas, mitt tillägg, att göra det om personen har mycket lågt socialt kapital. Då är det nästan väntat att en i lajvarkretsar ska vara negativ.
Men om jag som enskild person, tycker illa om en annan lajvare, alltid på grund av något denna person faktiskt gjort så kan följande ofta ske. Oavsett vad som hänt, från små gliringar, till misshandel ska detta helst inte ha några som helst konsekvenser. Vi ska kunna gå på samma fest, man ska kunna hälsa på varandra, man ska konstigt nog till och med lyfta och vara allmänt positiv om personen när den inte är där. Den är ju en medlajvare. En del av gemenskapen. En mysig person.
För att förmedla till andra lajvare att en faktiskt tycker illa om en annan människa, på riktigt, så måste detta framföras med extrem diplomati. Kritiken blir ibland så inlindad att den inte ens blir kritik.
Vi måste få lov att vara öppet kritiska mot negativa beteenden och respektlöshet för andras välmående. Vi bör inte älska en person som gjort oss illa. Vi kanske inte ens ska tycka om en person som gjort våra vänner illa. Många nördar, även inom lajvhobbyn, vurmar för en sorts neutralitetsprincip där en är mycket tveksam till att välja sida i en konflikt.
Men människor fungerar inte på det viset. Tabueet mot att öppet välja sida, och bestraffandet av de som gör socialt obekväma ställningstaganden kan tyvärr leda till att sådana saker sköts "i kulisserna". Skitsnacket går, men det går inte riktigt att få veta vad som hänt, om det hänt, vilka de inblandade var. Fakta blir rykten. Det kan även bli svårt för någon som gjort bort sig att vare sig söka eller få förlåtelse. Det finns ju, officiellt sett, ingen konflikt.
Setsunas påpekar att vi gör varandra en otjänst när vi sopar våra problem under mattan, vi bidrar inte till en mysig och öppen lajvkultur genom att låtsas att det inte finns några problem, utan genom att lösa problemen.
Konvent och träffar som Prolog hjälper hela lajvhobbyn framåt genom att ge oss möjligheter att utveckla både det generella och mer specifika samtalet. Många programpunkter främjar och uppmuntrar lyhördhet, respekt, kommunikation och utveckling. Både jag och Setsuna känner oss lyfta och fyllda av positiv energi och möter lajvåret med större tillförsikt än när vi åkte hit.
