I min erfarenhet är det så att när en är kvinnlig nörd i sammanhang som domineras av män, är det lätt hänt att en bekantskapskrets domineras av män. Andra kvinnor existerar i hobbyn, men förr gick mina relationer till dem ofta "genom" män. De andra kvinnorna var en mans flickvän, kompis eller kollektivkamrat. För ganska många år sedan tröttnade jag på detta. Jag kände ett behov att ha vänner som hade erfarenheter som liknade mina egna.
Jag växte inte upp som en typisk "pojkflicka" som helst lekte med pojkarna. Snarare var det så att jag inte hade så många vänner utöver mina syskon, innan gymnasieåldern. På gymnasiet hade jag vänner som var tjejer, men när jag ägnade mig åt mina nördhobbies var det främst tillsammans med unga killar.
Men tillbaka till när jag tröttnade på att främst känna andra kvinnor via män. Jag började jobba på att lägga märke till andra kvinnor. Hälsa på dem, fråga dem om vilka de var och försöka lyssna på deras svar. Jag hade min partner som jag mött genom mina nörderier, men i övrigt hade jag trots flera år i min nya stad, och en stor krets av bekanta, börjat känna mig väldigt ensam. Att istället för att främst umgås med män runt rollspel, brädspel och lajvplanerande började jag via dessa hobbies umgås med och samtala med andra kvinnor. Men för att ha tid med kvinnor har jag mer eller mindre aktivt fått välja bort män. Jag har både valt bort män jag känt länge, där jag märkt av att vänskapsrelationen var känslomässigt ojämn eller där relationen stått och stampat länge utan att vi lärt känna varandra närmre. Jag har även valt bort att lära känna nya män, om det inte är så att de ansträngt sig för att lära känna mig.
Egentligen har jag helt enkelt börjat kräva ganska grundläggande relationselement av män i min närhet, oavsett hur "nördiga" eller socialt hämmade de är.
"Wanna be my friend? Be a friend."
Dock är jag som jag nämnde innan, väldigt nyfiken på andra kvinnor inom mina hobbies. Kvinnor som i min erfarenhet inte direkt börjar berätta om sitt senaste eller kommande häftiga lajvprojekt, utan det gäller istället att jag börjar ställa frågor, om jag nu vill veta. Jag vill även veta mer om dem, deras problem och glädjeämnen. En del är lika mig, andra helt olika, men genom att lära känna, och fördjupa mina relationer med dessa nördkvinnor lär jag mig mer om mig själv. Samtalet med dessa personer fungerar som en spegel som hjälper mig se mig själv och hur min uppväxt och hobbyutövande format mig. Kvinnorna har dessutom gett mig mycket på ett praktiskt plan, inte bara ett känslomässigt. I vissa nördrelationer har jag upplevt att vänskapen bara finns för att vi ska kunna genomföra vår hobby, och relationen får absolut inte störa själva hobbyutförandet. Tex inget prat om spelarens riktiga relationer när en spelar rollspel. Nu föredrar jag relationer där vi först och främst är vänner, men vi delar något roligt som vi gör tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar