Lajvkaraktär - Magda

Magdalena

Om allt går vägen ska jag i mars lajva på ett annat vampyrlajv än det jag vanligtvis besöker. Lajvet heter Blodlust och går i Jönköping. Jag har inte hittat det själv utan det har min vän C gjort, och vi är några stycken som brainstormat fram gruppens karaktärer, vilket gör att jag inte ensam kan ta åt mig äran för Magda. Magdalena är, människa, hangaround, husdjur och beundrare till en liten skara vampyrkaraktärer. Då jag kommer vara i vecka 33 när lajvet arrangeras, kommer Magda vara precis lika gravid som jag är. Idag provade jag mina gamla hårförlägningar och gjorde en provsminkning för att se om jag behövde köpa eller göra något nytt för att kunna porträttera rollen. Med tanke på den respons jag fått på bilden så tror jag att det går vägen.

En utmaning i den här rollen är att både, utåt sett, spela på botten av en hierarki, samtidigt som rollens personlighet i sig är av det drivna slaget, som gärna skaffar sig makt över personerna omkring sig och internt i gruppen har mycket makt.

Vecka 22 - bild

Vecka 22, ingen viktuppgång hittils.

Om att spela könlösa Don Juans

Under helgen har mitt förra blogginlägg, om vampyrlajv, disskuterats men idag och igår har det inte hänt mycket. Jag har inte ens varit på jobbet då jag är hemma med dottern.
Men en långväga vän kom ändå förbi igår och drack julmust och åt clementiner, och vi disskuterade olika könsuttryck, sexualitet och makt på lajv. Främst disskuterade vi två lajv:

Kastaria - I Dårskapens spår som spelades utanför Karlskoga 2008 och Skymningsland som spelades i Kinnekulle 2010.

Mina roller då, vilka vi diskuterade var Tinto, en omnisexuell adelsperson utan definerat kön av bästa Don Juan-typ och Viktoria Brack (Bracken), en sociopatisk arbetsnarkoman i en postapokalyptiskt bosättningens styre.

Tinto 2008

Vi kan börja med Tinto. Tinto var en livsnjutare av stora mått. Hen rörde sig med sin priviligerade grupp med tre adeliga vänner, vars främsta intressen var jakt, fiske, vin, mat och könsumgänge med folk utanför gruppen.  Deras trevliga tillvaro stördes nu tillfälligt av att gruppens ledares far plötsligt insjuknat och att detta krävde sonens närvaro. Väl på plats i den by, Glimminge, där lajvet skulle äga rum ägnade sig Tinto åt mer av sina favoritsysselsättningar och lät andra ta ett mer moget ansvar. Namnet Tinto var ett smeknamn, och jag valde det efter den androgyna rollfiguren Tintomara i Drottningens juvelsmycke(1).  Att spela Tinto var för mig en utmaning. Jag var vid tillfället väldigt tjock, man skulle kunna säga fet, och min kropp var uttalat kvinnlig och mjuk. Dock iklädde jag mig det mode som arrangörerna satt som manligt för den nation jag skulle spela. Jag insåg relativt snart att om jag skulle spela en Don Juan, med flera pågående relationer i byn, var jag tvungen att gå runt och skaffa mig dem. Snarare än att vänta på att andra roller skulle visa intresse fick jag rikta in mig på en mer aktiv förförar-stil. På detta fick jag en mycket god respons från både manliga och kvinnliga spelare, även om jag också var med om att manliga spelare öht inte förstod att Tinto lade an på dem. När jag tänker tillbaka så minns jag att jag använde följande metoder:

• Dra uppmärksamhet åt mig. Se till att märkas, både då Tinto kom in i ett läger och när hen deltog i sociala situationer så som dryckesslag eller måltider.
• Fånga den tilltänktes intresse, genom att ge dem riktad fokus, tala med dem, smickra dem och ta i dem.
• Vara den som initierade kroppskontakt, ofta genom att lägga handen på någons arm, ibland någons hår eller kind beroende på respons.
• Aktivt söka upp personer. Om jag inte sett en karaktär på ett tag, söka upp den där de befann sig, påpeka att jag tänkt på dem och saknat dem.
• Se till att hamna i enskildhet med deras karaktärer.
• Tala om den andres karaktär, och inte så mycket om sig själv utöver det ytliga.
• Vara frikostig och ge både personer och deras vänner små gåvor.
• Visa sig vara en handlingskraftig och orädd person, men ej våldsam. Ett exempel är när vi söker upp en flicka som enligt rykte är fången hos vättarna och Tinto säger "Vi är här nu, en Kock, en Adelsman, en Krigare och en....Älskare"

Tintos vanligaste replik var "Jag är Tinto! Till er tjänst!" Komplett med djup bugning, inbjudande leende och menande ögonbryn. Jag hade väldigt roligt som Tinto och fick till och med frågan efter lajvet om Tinto var "man eller kvinna" Jag hade uppnått mina mål, men fetma kan till och med ha hjälpt mig att få en naturlig pondus, men det kommer jag antagligen aldrig få veta, då folk oftast är obekväma med att tala om vikt.

 Den andra rollen, Viktoria Brack, ska jag berätta om senare, annars blir blogginlägget allt för långt.

En reflektion dagen efter ett vampyrlajv.

Jag lajvar i ett vampyrlajv.
För tillfället ägnar jag mig åt att porträttera en historia som handlar om en "rise to power". Men tyvärr upplever jag att för att uppnå samma effekt som en motsvarande manlig spelare, måste jag göra så pass mycket mer.
Dessutom sätts det upp hinder som påminner lite om de som sattes upp för de kvinnor som ville bli astronauter.

Jämförelsen jag tänker på är att när kvinnor klarade de hårda testerna för att bli astronauter, sade NASA att för att bli astronaut måste man ha tjänstgjort i det amerikanska flygvapnet. Ett flygvapen som inte släppte in kvinnor.
Igår ställde någon, förvisso i spelet, upp kravet att för att nå den positionen jag ville nå, så måste min karaktär vara minst 200 år gammal. Jag ber lite om ursäkt här, använder bara önskemålet som ett exempel på något som faktiskt hänt här.
Om jag ser mig omkring i lajvet är det inte många karaktärer som är över 200, och de som är det är det så vitt jag vet inte någon som för tillfället spelas av en kvinna. Vi har haft ett antal karaktärer över 200 som spelats av kvinnor förr, men mycket färre än karaktärer över 200 år som spelats av män. Det finns en uttalad vision från Spellednings sida att andelen kvinnliga så kallade Ancillaes (Eg, en karaktär som varit vampyr i mer än 100 år) ska öka, men diskussion pågår om hur just den ökningen ska gå till. Så det finns en teoretisk möjlighet att uppfylla kravet på att vara minst 200 år gammal. Om jag byter karaktär. Men det är den här karaktären jag har 2+2.5 års spelande investerad i.

Varför är det viktigt att det finns (fler) kvinnliga spelare i ancillaroller? Jo, i de vampyrlajv jag deltagit i så får en karaktär värden, inte lika många som i ett pappersrollspel, men ändå ett antal. Dessa värden representerar till exempel en fysisk eller mental styrka, eller en vampyrisk kraft, som rollen innehar, men inte spelaren.

Dvs, i dessa system har vi möjlighet att simulera vampyrens övernaturliga styrka, så att det inte nödvändigtvis är den spelare som utanför spelet är starkast som spelar den starkaste karaktären. På detta vis får även fysiskt mindre personer möjlighet att besitta en stor styrka och ett antal skrämmande krafter som övriga spelare om de följer god speletikett ska hjälpa spelaren att simulera. En person som spelar en roll med höga värden kan i större utsträckning påverka vad som händer under en spelträff, samt försvara sin position om denna skulle hotas.

Då tycker jag att det närmast är ett slöseri, att det i ett utjämnande spelsystem, ändå blir de som är dominanta, inflytelserika och fysiskt starka utanför spelet, även ges möjlighet att spela just dominanta, inflytelserika och fysiskt starka i spelet. Hierarkierna utanför spelet upprepas i spelet.

P.S, jag inser att jag själv har en dominant personlighet, är inflytelserik i de lajv-kretsar där jag rör mig och fysiskt stark (nåja), men det är lite en av anledningarna till att jag nu velat sluta enbart ägna mig åt känslospel och spela fram andras karaktärer och försöker skaffa mig inflytande och makt genom ett ganska aggressivt och direkt spel.

Saffransbullar 2011

Såg dotterns luciatåg i morse, dottern själv var inte med utan valde att sitta, iklädd en tomteklänning, i Partners knä. Arbeta sedan fram till 16, för att sedan bege mig in till city för att köpa julklappar åt just Partner. Efter att ha återvänt hem, ätit en köttbullesmörgås med egengjord rödbetssallad bestämde jag mig för att det slutligen var dags att göra en omgång med saffransbullar (lussekatter). Receptet jag använder kommer från klassiska boken Sju Sorters Kakor.

Det förväntas av mig att jag ska vara trevlig.

Det förväntas av mig att jag ska vara trevlig. Det förväntas av mig att jag ska vara trevlig, även mot personer jag uppfattar som otrevliga.

Det händer att jag uppfattas som otrevlig, när jag är neutral. När jag avstår från att bekräfta någon som påstått något jag inte håller med om. För man ska humma med, man ska vara trevlig och bekräftande.

Det läggs ett utbildningsansvar på mig, speciellt när det kommer till frågor som gäller diskriminering, sexism och genusvetenskap. Vare sig jag känner för det eller ej, räcker det inte med ett "nej" från min sida, eller ett "jag har inte tid", "jag har inte orken". Nej, jag förväntas vara lugn, trevlig, pedagogisk. Hur ska de annars kunna lära sig, säger folk, hur ska de annars kunna förändras?

De skulle själva kunna plocka fram en bok i ämnet?

Andra barnet

Jag är gravid med mitt andra barn. Enligt rutinultraljudet är jag i vecka 19+4, enligt senaste mens 20+4. Två gånger har jag varit hos barnmorskan, samma som jag hade när jag var gravid med BB, och det dröjer ända till vecka 25 innan det är dags att gå dit igen.
När jag var hos barnmorskan den 8:e december låg barnets hjärtrytm på 144 slag i minuten. Det är bra. Jag mår bra även om jag är trött och sover mycket, vilket är rätt så förklarligt med tanke på att jag samtidigt arbetar heltid. Min vikt ligger still, på precis samma nivå som innan jag blev gravid. Barnmorskan har rekommenderat täta mellanmål, och att tänka på att inte skjuta upp eller hoppa över måltider.

Så mycket mer har jag inte att säga om det.