En reflektion dagen efter ett vampyrlajv.

Jag lajvar i ett vampyrlajv.
För tillfället ägnar jag mig åt att porträttera en historia som handlar om en "rise to power". Men tyvärr upplever jag att för att uppnå samma effekt som en motsvarande manlig spelare, måste jag göra så pass mycket mer.
Dessutom sätts det upp hinder som påminner lite om de som sattes upp för de kvinnor som ville bli astronauter.

Jämförelsen jag tänker på är att när kvinnor klarade de hårda testerna för att bli astronauter, sade NASA att för att bli astronaut måste man ha tjänstgjort i det amerikanska flygvapnet. Ett flygvapen som inte släppte in kvinnor.
Igår ställde någon, förvisso i spelet, upp kravet att för att nå den positionen jag ville nå, så måste min karaktär vara minst 200 år gammal. Jag ber lite om ursäkt här, använder bara önskemålet som ett exempel på något som faktiskt hänt här.
Om jag ser mig omkring i lajvet är det inte många karaktärer som är över 200, och de som är det är det så vitt jag vet inte någon som för tillfället spelas av en kvinna. Vi har haft ett antal karaktärer över 200 som spelats av kvinnor förr, men mycket färre än karaktärer över 200 år som spelats av män. Det finns en uttalad vision från Spellednings sida att andelen kvinnliga så kallade Ancillaes (Eg, en karaktär som varit vampyr i mer än 100 år) ska öka, men diskussion pågår om hur just den ökningen ska gå till. Så det finns en teoretisk möjlighet att uppfylla kravet på att vara minst 200 år gammal. Om jag byter karaktär. Men det är den här karaktären jag har 2+2.5 års spelande investerad i.

Varför är det viktigt att det finns (fler) kvinnliga spelare i ancillaroller? Jo, i de vampyrlajv jag deltagit i så får en karaktär värden, inte lika många som i ett pappersrollspel, men ändå ett antal. Dessa värden representerar till exempel en fysisk eller mental styrka, eller en vampyrisk kraft, som rollen innehar, men inte spelaren.

Dvs, i dessa system har vi möjlighet att simulera vampyrens övernaturliga styrka, så att det inte nödvändigtvis är den spelare som utanför spelet är starkast som spelar den starkaste karaktären. På detta vis får även fysiskt mindre personer möjlighet att besitta en stor styrka och ett antal skrämmande krafter som övriga spelare om de följer god speletikett ska hjälpa spelaren att simulera. En person som spelar en roll med höga värden kan i större utsträckning påverka vad som händer under en spelträff, samt försvara sin position om denna skulle hotas.

Då tycker jag att det närmast är ett slöseri, att det i ett utjämnande spelsystem, ändå blir de som är dominanta, inflytelserika och fysiskt starka utanför spelet, även ges möjlighet att spela just dominanta, inflytelserika och fysiskt starka i spelet. Hierarkierna utanför spelet upprepas i spelet.

P.S, jag inser att jag själv har en dominant personlighet, är inflytelserik i de lajv-kretsar där jag rör mig och fysiskt stark (nåja), men det är lite en av anledningarna till att jag nu velat sluta enbart ägna mig åt känslospel och spela fram andras karaktärer och försöker skaffa mig inflytande och makt genom ett ganska aggressivt och direkt spel.