Löpning i regn.

Det regnar något förbaskat över staden. Regnet piskade inte riktigt ner, men det föll hårt och tungt på mig och barnen när vi vågade oss ut innan lunch. Gungorna på en av lekplatserna vi besökte var översvämmat och vi ägnade en lång stund åt att gräva och flytta vatten hit och dit med ett sinnrikt system av kanaler.

Min Partner kom hem och vi åt lunch. Regnet lättade inte nämnvärt, men vid tretiden beslöt jag mig för att bege mig ut på min inplanerade löprunda oavsett hur vädret var. Det är något jag är stolt över, att jag springer oavsett väder. Att vara fysiskt aktiv i dåligt väder påminner mig om flera av de bästa lajv jag har varit på.
Det som kan få mig att avstå ibland är snarare om det känns helt fel i kroppen. Jag gillar att uppleva vädret, och tycker att den värmen jag bygger upp i kroppen av motionen skyddar mig snålblåsten och kylan. Regnet föll i våta droppar på mina kinder och min haka och vätte framsidan av mina lår. Det var fallna löv på regnvåt asfalt och fallna tallbar på det leriga motionsspåret. Jag ångade på. Jag tog den långa vägen runt till ett gym mitt nyinskaffade gymkort gäller på. Strumporna blev genomvåta när jag dundrade rakt genom vattenpölarna. Skogen bedövande vacker. Jag helt ensam efter att jag svängt av in i de djupare delarna av spåret.

Sedan vattenpölarna på parkeringen vid gymmet och in i värmen. Först stod jag i entren och droppade som en våt hund. Bytte skor, jag hade sprungit med ryggsäck och gav mig in för att använda ett gym för första gången sedan en enstaka gång i våras. Har ingen aning om hur träningsvärken kommer att vara imorgon. Bra då att min Partner är hemma och kan ta ansvar för barnen om jag är en dallrande hög i morgon bitti.