Manipulerad

Idag när jag bakade funderade jag lite över min jobbiga situation i min nördhobby förra vinterhalvåret och hur den påverkat mig idag. Samt hur jag benämner det som hände för mig själv. Vanligtvis talar jag om det, när jag talar om det, som att jag blev emotionellt manipulerad. Att jag blev manipulerad.

Jag har läst checklistor där liknande situationer benämns som psykisk misshandel. Jag värjer mig mot att kalla det för psykisk misshandel. Främst av två skäl vad jag tror. Dels för att jag inte vill förminska upplevelsen hos de som råkat ut för värre psykisk misshandel. Men också för att jag så himla gärna vill se mig själv som en stark person som har makten över mitt eget liv och själv bestämmer över mina handlingar och hur mycket jag väljer att involvera mig.

Både min egen bild av mig själv och mina vänners bild av mig är ganska mycket "Karin är en tuff tjej som inte tar någon skit." Att jag blivit emotionellt manipulerad till att faktiskt börja ta emot skit var extremt svårt att erkänna för mig själv. Än värre var att erkänna att jag började krackelera under tyngden av all skit.
Det som gjorde det hela etter värre var att det var en man som manipulerade mig, som försökte få mig att känna mig i mental obalans, få mig att känna skuld och skam, få mig att känna ett ansvar inte bara för mitt eget beteende utan även för sitt eget beteende.
Detta då jag redan sedan tidigare satt upp regler om att jag inte ska slösa bort en massa tid på att utbilda (främst antifeministiska) män som inte egentligen önskar förändra sina beteenden. Min feminism kan inte handla om att privatutbilda en man i taget till stor tidsmässig och emotionell kostnad. Jag har barn, till dem går min främsta plikt att hålla mig i balans.

Tyvärr fann han ändå vägar in. Jag tänker inte beskriva vilka vägar, då de fortfarande är öppna, och jag därmed fortfarande kan bli manipulerad via dem. Men det är personlighetsdrag hos mig själv som är först och främst positiva. De vändes emot mig.

I slutändan bröts jag totalt ihop inför en ganska stor grupp som utgjordes av våra gemensamma vänner. Ett mer eller mindre publikt sammanbrott. Jag drog mig undan från gruppen, kopplade bort mig från Facebook, pausade bloggen och slöt mig till de jag visste att jag kunde lita på. Men det är nog en hel del personer som undrade vad som egentligen hände. Underbara människor som jag säkert skulle ha ett stort utbyte med om vi kunde mötas i neutrala utrymmen.

Jag är tyvärr inte helt återhämtad, men det får ta den tid det tar. Jag är bra mycket starkare dock! Konsten att bryta ihop och komma igen, den kan jag!